BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

20. ETT EKOLOGISKT SAMHÄLLE
nen i Danmark och på alla andra ställen fortsatte att växa. Vårt sätt
att leva och producera på krävde allt större mängder råmaterial och
transporter. I förstone var det industriella svineriet inte så synligt som
det hade varit, men det berodde inte minst på att produktionen hade
flyttats till Kina och andra låginkomstområden. För varje år som gick
förbrände vi alltmer kol, olja och gas. Danmark var trots alla sina
vindkraftverk en av världens ledande CO 2 -förorenare så sent som år
2007. Vi åt nog fler ekologiskt producerade matvaror än befolkningen
i något annat land, men de utgjorde ändå bara en bråkdel av den
samlade konsumtionen av jordbruksprodukter. På det hela taget såg
det ut som om begrepp som ekologiskt, grönt och hållbart höll på att
förlora varje mening. Det kom hela tiden nya miljövänliga produkter
på marknaden, men de som köpte dessa produkter var benägna att
endast lägga sina inköp ovanpå all den existerande förbrukningen.
Många tvättade till exempel kläder med ett miljöskonsamt tvättmedel,
men därefter torkade de kläderna i en torktumlare. Just torktumlaren,
som har blivit en fast inventarie i de flesta hushåll, är ett tydligt tecken
på frånvaron av en mer djupgående ekologisk medvetenhet. Torktumlaren
är en maskin som inte bara använder stora mängder energi
till ingen nytta, för våta kläder kan som bekant torka alldeles av sig
själva, men den reducerar också den estetiska närvaron i vardagen:
att hantera den rena och fuktiga och doftande tvätten och hänga
upp den med klädnypor på en lina är en fysisk, hälsobringande, taktil
och sensuell handling som dessutom, om det görs utomhus, får en i
uppmärksam kontakt med vädret.
3
Det ekologiska samhället är ännu långt borta, men det håller trots allt
på att litet i taget forma sig, såsom en motentropisk rörelse i hjärtat av
den teknologiska civilisationen. Språket och det kollektiva medvetandet
ändrar sig helt långsamt, påskyndat av det konkreta förvärrandet
av de ekologiska förhållandena. Hur länge vi ännu skall vänta går
inte att säga. Det är avhängigt av när flertalet börjar se bilden i dess
helhet och när sammanhangen blir lika kända och förstådda som
de åtskiljda delarna. Den avgörande transformationen sker, när den
297