BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

19. TEKNOLOGI
en hårddisk. Orsaken till dessa vilda spekulationer var den snabbhet
som kapaciteten från elektroräknemaskiner med tons tyngd blev till
något som kunde skrivas in fotografiskt på ett siliconchip på några
få kvadratmillimeter. Varje år fördubblade de elektroniska kretsloppen
sin kapacitet. Det var som om den mikroelektroniska teknologin
hade funnit en arbetsriktning, som förde direkt mot något som till
förväxling liknade de biologiska systemen. När neurobiologerna
skulle förklara vad de menade försiggick i människans hjärna, sa de
nu att den fungerade som en avancerad dator. Alla hade blivit besatta
av maskinen och dess möjligheter och kom därför att förväxla teknologin
med livet. Vi glömde att även den mest avancerade dator, när
det kommer till kritan endast är en elektronisk kulram, som nog kan
spela schack, men som är likgiltig för om den vinner. Datorn kommer
aldrig att hysa känslor, tänka eller reproducera sig själv. Teknologin
kan imitera livet som Vaucansons and. Vi kommer otvivelaktigt att
få datorstyrda robotar som kan tala till oss med skenbar empati, men
ju mer teknologi vi omger oss med, desto mer kommer vi att stänga
livet ute.
I sagan ”Näktergalen” berättar H.C. Andersen om en underbar fågel,
som sjöng så vackert att kejsaren av Kina och alla andra som hörde
den fick tårar i ögonen. Så en dag förärades den kinesiske kejsaren en
fantastisk, mekanisk juvelbesatt näktergal av kejsaren av Japan. Den
konstgjorda fågeln fängslade kejsaren och hela hans hov med sin strålande
skönhet och musikaliska ackuratess. De beundrade särskilt dess
förmåga att exakt upprepa samma musikstycke om och om igen utan
att någonsin bli trött. Det kunde den verkliga näktergalen alls inte
leva upp till och till sist blev den körd på porten. Det gick nu fem år
och kejsaren låg sjuk med döden tungt sittande på sitt bröst. Kejsaren
tiggde och bad den konstgjorda näktergalen att sjunga för honom,
men den blev sittande orörlig och stum i sin glasbur, för det var ingen
som kunde skruva upp den. Då kom den riktiga näktergalen flygande
för att sjunga för den sjuke kejsaren och den sjöng om tröst och
hopp och om den stilla kyrkogården där de vita rosorna växer och där
flädern doftar och det färska gräset vattnas av de efterlevandes tårar.
Då fick döden längtan efter sin trädgård och svävade bort som en kall
279