BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

18. BEGRÄNSNINGENS STRYKA
byggde sin ångdrivna pump har det lyckats oss att förbränna miljoner
års ackumulerad solenergi. Oljan som är den allra mest allsidiga av de
fossila energikällorna kommer snart att vara helt förbrukad. Vi har
under samma period tiodubblat människornas antal och vår totala
materiella förbrukning är tusen gånger vad den var omkring år 1700.
Om vi fortsätter denna expansion är det inte osannolikt att det sker
en ekologisk kollaps i global skala inom loppet av de kommande femtio
åren. Även om vi fryser mänsklighetens materiella förbrukning på
den nuvarande nivån, kommer sammanbrottet att komma inom en
förhållandevis överskådlig framtid, men det finns en annan möjlighet.
I motsättning till alla våra medskapelser på jorden kan människan
själv påverka sitt öde. Det är upp till oss att bestämma om vi ska
låta det fortsätta, eller försöka göra en organiserad tillbakadragning.
Beslutet borde vara lätt att ta. Vart enda litet steg vi går i riktning mot
ekologisk jämvikt kommer att föra oss bort från ödeläggelsen och
närmare ett samhälle som både är vackert och gott.
Expansionen ligger visserligen i vårt blod. Det har sedan begynnelsen
varit en del av logiken i den rationella materialismens civilisation.
Samtidigt med att vi byggde ut vår teknologiska apparat och kartlade
världen, erövrade vi land överallt var vi tog oss fram. Nödvändigheten
av den ökande produktionen och ständig ekonomisk tillväxt
rättfärdigade varje övergrepp på naturen och på livsformer som inte
passade in i vårt maskineri. Vi har vant oss vid att högre byggnader,
snabbare bilar och fler konsumtionsmöjligheter är målet för vår framgång.
Det har blivit själva bilden på civilisationens vitalitet och hälsa.
Jordens hälsa har inte vid någon tidpunkt ingått i denna kalkyl. Det
är som om vi har levt i ett slags teknologisk hallucination. Under en
övergångstid drömde vi rentav om att överge planeten i jättestora
rymdskepp, men nu börjar vi långsamt vakna upp och ser vad det
egentligen är för en plats vi befinner oss på. Det vi håller på med kan
vi helt uppenbart inte fortsätta med. I gengäld har vi möjligheten att
ge oss ut på en helt ny upptäcktsresa. För att överleva skall vi hitta
tillbaka till jorden och till långsamheten, till platsen och tidens enhet.
Vi skall vända hem till där vi kom ifrån, men med all den vetskap och
kunnande vi har tillägnat oss på den långa resan bort. Uppgiften är att
269