BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

18. BEGRÄNSNINGENS STRYKA
sig från periferins jordbruk, skogsbruk och fiskelägen mot lokala
centra varifrån bearbetade och förfinade föremål kom tillbaka till de
omkringliggande byarna. Endast en mycket liten del av den samlade
produktionen fann vägen vidare ut i världen som export till andra
områden eller andra länder.
Den materiella begränsningen formade kulturerna och gav
dem tyngd och kraft, på samma sätt som materialens motstånd och
karaktär är det det som inspirerar till nyter precision i hantverkets
formgivning. Om man hade rest genom Europa år 1700, skulle man
ha upplevt hur de kulturella mönstren ändrade sig i en rikedom av
skiftande nyanser. Även om mycket på en överordnad, strukturell nivå
var likadant fanns det överallt små individuella skillnader i hantverk
och byggnadssätt, i tillberedningen av matvaror och klädernas sammansättning,
i språkets dialekter, i danser och sånger och lokalt skick
och bruk. Var man än kom fram skulle man mött människor som
visste vilka de var och vad de kunde. Allt arbete gjordes med största
allvar och omsorg, för inget fick gå till spillo. Det fanns en nödvändig
koncentration i varje mänskligt förehavande. Befolkningsmängden
på den tiden var kanske en tiondel av vad den är idag och tillgången
till maskinkraft och information ytterst sparsam. Betraktar vi dock
kvarlåtenskapen från dessa människors arbete, de skepp de byggde
och hus de uppförde, deras konst och hantverk, är det inte begränsningen
som faller en i ögonen, utan överskottet av liv, uttryckskraften
och det ofattbara kunnandet.
Innan upplysningstiden var det ännu möjligt att uppmärksamma världens
magiska och sagolika karaktär. Det rationella tänkandet hade
ännu inte helt förmått avveckla det urgamla bandet mellan anden
och materian. Tingen hade därför alltjämt en djupare alkemistisk
och symbolisk betydelse som framgick av deras egenskaper. Guldets
ädelhet bestod till exempel inte bara av att det lyste som solen själv,
utan också det faktum att guld aldrig anlöptes eller missfärgades
såsom andra kända metaller. Genom att förbli obesmittat av sina
omgivningar visade guldet en upphöjd renhet av samma slag som den
som uttrycktes i det heliga i människans själ. Skaparverkets essens
kunde således finnas överallt i naturen, där den manifesterade sig i en
263