BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

SKÖNHETENS BEFRIELSE
4
Vår tidigare extremt energikonsumerande överlevnadsstrategi har visat
sig vara självdestruktiv på snart sagt alla områden. Medan vi bekämpar
den fysiska döden i medicinteknologins laboratorier, vissnar andens
och känslornas liv gradvis tvärs igenom hela samhällskroppen. Den
teknologi vi har utvecklat för att underlätta arbetet och göra tillvaron
fri från friktion, tömmer samtidigt det offentliga rummet på spontan
kommunikation och närvaro. Steg för steg ersätter automatiseringen
den oformella gemenskap vi tidigare hade med andra människor,
oberoende av ålder, arbete och intressen när vi till exempel möttes
på posten, banken eller i lokala affärer. Vi behöver i allt mindre grad
hälsa på främmande och säga tack för hjälpen. Inte heller i de offentliga
transportmedlen upplever vi att vi sitter i intim samvaro med
våra medmänniskor. Vi befinner oss inte längre i samma rum, utan
var och en för sig parallellförbundna via mobiltelefoner med vår egen
personliga umgängeskrets eller instängda i musikmaskinens privata
sfär.
Teknologin medför en generell och logisk uttunning av
samhällets mänskliga närvaro. Den känslomässiga kompressionen är i
avtagande, liksom sinnligheten och den sociala komplexiteten. Det är
inte bara människans fysiska omgivningar som utsätts för en genomgripande
och global standardisering. Den entropiska utjämningen av
alla skillnader försiggår i hög grad också i samhällslivet. De enskilda
individerna blir mer och mer lika, samtidigt som avstånden mellan oss
blir allt större. En gång för inte så länge sedan var människan i långt
högre grad präglad av sitt individuella öde, trots att de flesta levde
tätt samman i någon form av arbetsgemenskap. På landet var alla till
exempel ute på fälten när det skulle skördas. Gemenskapen gjorde att
humöret hölls uppe, inte minst när arbetet gick bra. Det var fysiskt
hårt, men man sjöng under tiden och efteråt festade man. Många
olika slags människor var tillsammans i ur och skur och vara arga på
varandra och glada tillsammans. Män, kvinnor, barn och gamla. Det
var en värld, där det nog fanns mycket fattigdom och våld, men den
var också emotionellt förtätad, sinnlig och erotisk, full av liv och lukt,
ljud och texturer.
250