BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

SKÖNHETENS BEFRIELSE
ren, jublande, odelad glädje, likt hundvalpar som tumlar runt med
varandra, likt ett barn som jollrar i mors famn. Döden finns dock
även i varenda andetag och i varje hjärtslag. Själva födelsen av liv har
döden som sin förutsättning och klangbotten. Dödens lag regerar
såsom entropi överallt i universum. Så länge vi existerar som fysiska
kroppar är vi dömda att förfalla och förgå. Lidandet är en nödvändig
beståndsdel av livet, men döden står framför oss som ett löfte om
befrielse. Vår existens har utvecklats ur dödens oändliga okända och
till slut kommer dess hemlighet att uppenbara sig för oss.
Dödens rituella markering utgjorde alla de gamla kulturernas symboliska
centrum. I Danmark finns det till exempel omkring 35 000
gravhögar registrerade av vilka de flesta uppfördes under äldre bronsålder.
Varje gravsättning representerar en omåttlig arbetsinsats. De
största är 10 meter höga och 60 meter i diameter. Utöver hanteringen
av de stora stenar som utgör själva gravkammaren har varje hög krävt
omåttligt ekologiskt offer i kraft av den enorma mängd fruktbar jord,
som använts för att bygga den yttre formen. Vi kan se på de rika arkeologiska
fynden från denna period att uppförandet av gravhögarna
sammanfaller med en absolut höjdpunkt i Nordens kultur, men det
är dock inget mot vad som försiggick ungefär samtidigt i forntidens
Egypten. Här markerade faraonerna döden i helt ofattlig monumental
skala. De stora pyramiderna i Giza var under nästan 4 000 år de största
byggnadsverken på jorden. Forntidens egyptier verkade ha varit
nästan fanatiska i sin dyrkan av dödsriket. Balsameringen av lik (och
inte bara mänskliga utan också olika slags djur som katter, fiskar och
ormar) måste ha varit en av den tidens stora industrier, tillsammans
med tillverkningen av mumiekistor och den omfattande utrustning
av bruksvaror och symboliska föremål som de döda fick med sig i
graven. Nordbornas och egyptiernas kolossala materiella investering
i symboler kring döden visar den livskraft och det överskott av energi
som fanns närvarande i dessa kulturer. Markeringen av döden är ett
otvetydigt tillkännagivande av livets betydelse. Det finns en direkt
relation mellan dessa två, liksom det på en segelbåt är ett logiskt förhållande
mellan seglets areal och kölens djup och tyngd. Människor
har alltid vetat att de kunde finna livskraft och visdom genom att
244