BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

16. KONST
och föreläsningar. Beuys praktiserade det utvidgade konstbegreppet.
Det var ingen distans mellan hans liv och konsten. Han betraktade
konstverken som blev utställda i det offentliga rummet såsom en
främlingsskapande, kulturell förorening. Istället drömde han om att
med sina aktioner och sin undervisning skapa en form för sociala
skulpturer eller konstnärliga handlingsmönster som kunde breda ut
sig i samhället såsom en generell ekologisk estetik. Han lyckades
hålla fast en internationell offentlighets intresse för sitt projekt i flera
årtionden. Tiden var mogen för denna form av konstnärlig manifestation,
inte minst i Tyskland där die Grühne var på väg fram som en
alternativ politisk rörelse. Beuys var ett språkrör för förnimmelser
som rörde sig i en bredare offentlighet, men då konstnären dog kom
verken att bli liggandes på all världens museer likt kvarlåtenskap från
en glömd kult. För konstvärlden hade han nu endast blivit en vara på
hyllan. Beuys exempel visade att den formaliserade konsten hade nått
en punkt där den inte kunde komma vidare av sig själv. Den hade
blivit ett tomt skal. Bilderna kunde bara peka i en riktning. De kunde
leverera en form eller ett uttryck, men innehållet behövde strömma
till utifrån, likt vatten till en flodstrand.
9
Konsten i religionen består av det sätt den religiösa handlingen förbinder
människan med universum som helhet och gör det heliga konkret
och handgripligt. Konsten i vetenskapen består av försöket att skapa
rationella bilder av världen, vilka kan rymma dess mångtydighet samtidigt
som det ger en intuitiv mening. Konsten i vardagen är strävan att
förstå varför tingen känns som de gör. Det utvidgade konstbegreppet
förenar kulturens åtskiljda delar till en sammanhängande helhet. För
att detta skall kunna ske måste dock konsten först befrias från sina
institutioner, sin historia och teori och göras till en universell praxis.
Konstverket är ett förtätat exempel som visar oss att även den minsta
handling kan vara full av betydelse, eftersom allt är förbundet med
vartannat. Musiken i en stråkkvartett av Schubert utgör en odelbar
helhet. Den består inte bara av tonernas inbördes sammanhang, utan
också av varje musikers temperament och motorik, av akustiken och
241