BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

SKÖNHETENS BEFRIELSE
av odlingsarealer för jordbruket var ett symbolisk projekt som förenade
nationalismen med en rationell materialistisk världssyn. I detta
perspektiv hade naturen endast värde i den utsträckning den kunde
skapa grund för en konkret materiell produktion och därmed bidra
till nationens välstånd. Det var en logisk konsekvens av vetenskapens
och teknologins strävan att behärska naturen. Ja, det var till och med
uppfyllelsen av ett urgammalt bibliskt påbud till människan: att utnyttja
naturen efter bästa förmåga. Begreppet landvinning var synonymt
med framsteg. Uppodlingen av hedarna och torrläggningen av
sjöar, åar och fjordar var patriotiska monument. Det var oemotsägliga
bilder på handlingskraft och sunt förnuft. De människor som stod
bakom var inte fiender mot naturen. De uppfattade sig som praktiska
och ansvarsfulla medborgare som endast gjorde det nödvändiga. De
kände otvetydigt att riktigheten i deras handlingar bekräftades av
de senaste 100 årens teknologiska, vetenskapliga och ekonomiska
utveckling och de blev för övrigt uppbackade av den offentliga och
politiska opinionen, från den yttersta vänster till den yttersta högern.
De få ornitologer, poeter, naturskyddsfolk och nöjesfiskare som protesterade
mot dräneringsprojekten blev av samtiden betraktade som
världsfrånvända romantiker, vilka försökte bekämpa en oundviklig
historisk utveckling.
När den nya spikraka Skjern Å-kanalen stod färdig 1969 var synen
på naturen emellertid på väg att genomgå en radikal transformation.
Det var under de åren världsoffentligheten på allvar började inse,
att människans aktiviteter hade en ödeläggande inverkan på våra
omgivningar (se kap. 19). Naturen föreföll plötsligt som sårbar och
oskyddad och i det perspektivet liknade dräneringen av Skjern Ådal
långtifrån ett framsteg. Tvärtom framstod omläggningen av ett av landets
vackraste vattendrag till en banala dräneringskanal som en direkt
obscen och blasfemisk gest och ett osedvanligt våldsamt övergrepp
på värden, som nu när de försvann syntes uppenbarligen oersättliga.
Efterhand som det visade sig att dräneringen också hotade livet i
Ringköpingsfjorden, blev det klart att hela projektet byggde på en
förbluffande brist på förståelse av naturens ekologiska sammanhang.
Det gick endast några få år innan det uppstod planer på att återföra
22