BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

15. VETENSKAP
bara fysisk lagmässighet. Huvudparten av universums stoff finner sig
ju passivt i att eroderas bort, förångas eller brännas upp, men livet
rör sig genom att samla och kanalisera solens energi i helt motsatt
riktning. Vad var det som fick proteinerna att skapa den encelliga
organismens hyperkomplicerade molekylära universum och vad fick
den att utvidga projektet genom miljontals år? Bakterierna var ju en
jättesuccé från första gång och de utgör ännu den mest utbredda
livsformen på jorden. Vad fick dem att drömma om att bli papegojor,
orkidéer och silkeapor?
7
Naturvetenskapen springer fram ur samma källa som religionen och
konsten. Den är i sin utgångspunkt en strävan att närma sig existensens
mysterium och finna sammanhang mellan helheten och de
åtskiljda delarna. När de indiska matematikerna i forntiden uppfann
talet 0 och därmed det talsystem vi i Europa lärt känna som det arabiska,
använde de det för att beskriva universums oändliga storleksförhållanden,
såsom de borde se ut i gudarnas perspektiv. Pythagoras,
matematikens och fysikens fader i forntidens Grekland önskade med
sina beräkningar visa hur all skönhet är gjord av relationer mellan
heltal. På detta sätt har nyfikenheten efter en högre medvetenhet och
insikt i alla tider varit vetenskapens själ. Einstein hade inget praktiskt
syfte med att skapa en teori för universums generella relativitet och
han var inte främmande för metafysiska tolkningar av vad en sådan
teori skulle kunna innebära.
Vetenskapens huvudström har visserligen bundit sig vid vad
den engelske vetenskapstänkaren Gregory Bateson kallade för materialistisk
vidskepelse, men ju mer vetande vi får, desto mer mysteriefull
blir den bild vi skapar oss av naturens väsen. Biologin har otvivelaktigt
mekaniska aspekter, men det som är iögonfallande är den intensiva
kommunikation och utbytande av signaler som föregår på alla nivåer.
Det finns en utpräglad musikalitet som genomtränger livets sfärer,
från människans konsertsalar via bikupornas honungssamhällen till
den eleganta atomära koreografin i cellernas mikroskopiska proteinkatedraler.
Ju längre vi kommer ned i stoffet, desto mer verkar univer-
223