BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

SKÖNHETENS BEFRIELSE
och deltat utgjorde ett omätbart komplext självupprätthållande och
sammanhängande ekologiskt system, som förädlade solens energi till
ett överflöd av liv. Sedan fjärran forntid hade detta område dragit till
sig människor, på grund av de goda möjligheterna till jakt och fiske
och senare också jordbruk. Korna kunde fylla sina magar med hö
från Ådalens ängar, och deras gödsel gav därefter näring till säden
på bondens marker. Höslåttern på ängarna förde dessutom till en
ökning av livsmöjligheterna för ännu fler växtarter och djur. I tusentals
år levde människan och ån på detta sätt tillsammans i den mest
förfinade inbördes balans.
Så kom grävmaskinerna till Ådalen år 1962. Efter 21 års intensivt
lobbyarbete från lokala politiker, jordbruksorganisationer och Det
Danske Hedeselskab (Danska Hedsällskapet) hade staten beslutat
att finansiera dräneringen av ådalens 4000 hektar ängsarealer. Syftet
var att skapa mer plats för tidens industrialiserade jordbruksdrift.
Redan sju år senare var de nedersta 20 km av ån omskapta till en
spikrak, uppdämd kanal. Därutöver hade det grävts sammanlagt 80
km dräneringsdiken som var förbundna med 5 stora pumpstationer,
som var och en kunde lyfta 7 kubikmeter vatten i sekunden upp i
huvudkanalen. Skjern Å blev i praktiken ersatt av ett slags högbana,
vars enda funktion var att transportera vattnet snabbast möjligt bort
från ådalen och ut i Ringköpingsfjorden. När projektet stod färdigt
1969 var det en ögonblicklig ekologisk katastrof. Ådalen förvandlades
till en monokulturell biologisk öken och största delen av det tidigare
så rika fågellivet försvann omgående. Samma dramatiska reduktion i
antalet arter skedde för insekter, paddor, kräldjur, växter och för åns
fisk, men därutöver visade det sig snart att också livet i Ringköpingsfjorden
påverkats våldsamt av ådalens ödeläggning. Dels började de
fiskarter dö ut som likt vitfisk och nors hade haft den slingrande
ån som fortplantningsplats. Dels tillförde den nya gigantiska avvattningskanalen
stora mängder näringsämnen, som förgiftade fjordens
vatten. Orsaken var att våtängarna som förr hade renat vattnet nu
var borta och att jordbruket dessutom tillförde allt ökande mängder
gödningsämnen. I ett slag hade man alltså lyckats underminera livet
i ett av de mest anmärkningsvärt sammanhängande naturområdena
20