BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

15. VETENSKAP
Andens utdrivande ur naturen var inte en absolut nödvändig konsekvens
av varken evolutionsläran eller den vetenskapliga metoden.
Den var snarare resultatet av människans allmänna begär efter makt
och kontroll. Naturvetenskapens förklaringskraft växte exponentiellt
i slutet av 1800-talet. För varje dag blev vi i stånd att se längre och
längre ut i universum och djupare in i stoffet. Det tycktes inte finnas
någon ände på vetenskapens segrar. Det ena vördnadsinbjudande
teknologiska miraklet avlöste det andra. Elektricitet, röntgenstrålar,
radiovågor, telefoner, dynamit, vaccin, ubåtar och luftskepp. Naturens
krafter var inte längre oövervinnliga. Vetenskapen hade gjort oss till
herrar i vårt eget hus. Den lovade att uppenbara alla naturens heligheter
för oss och föra mänskligheten fram till ett lysande teknologiskt
Utopia. Den skulle göra oss fria från materians tyngd och naturens
villkorlighet. Vetenskapen hade blivit samhällets högsta auktoritet.
Den lovade hopp och frälsning. Hur skulle den kunna undgå att
utveckla sig till ett slags rationell materialistisk religion?
Vetenskapen som religion visade sig emellertid rymma totalitära och
dogmatiska drag som inte stod långt ifrån de religiösa institutioner
den avlöste. Den framställde sig själv som allsmäktig och ofelbar.
Varje fråga skulle ha en vetenskaplig förklaring och varje problem en
rationell, vetenskaplig och teknologisk lösning. Vetenskapen kunde
ställa frågor om allt men det kunde inte ställas frågor om grunden för
dess egen medvetenhet. Efter att ha erövrat civilisationens centrum,
begränsade vetenskapen diskussionen till det som kunde mätas, vägas
och räknas. Ande och själ var metaforer som nog kunde användas
i poetiska sammanhang, men i verklighetens värld gällde endast en
mekanisk och deterministisk beskrivning av naturen. Med sitt rationella,
materialistiska evangelium producerade vetenskapen en ny
ortodoxi. En ren lära som likt de monoteistiska religionerna inte tillät
någon form av flertydighet, utan endast gav plats för en särskild sorts
förklaring, oavsett vad människor för övrigt kunde tänka och känna.
Först blev anden fördriven från naturen och sedan också från människan
själv. I den naturvetenskapliga bilden av världen kom livet att
framstå som en meningslös rad av biologiska, kemiska och elektriska
begivenheter i ett universum av död materia. Vetenskapen hade för
213