BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

14. RELIGION
vägar till samma mål. En av de finaste beskrivningarna av hinduismens
mångfald finns i den introduktionsbok till hinduismen, som den
bengaliska sanskritforskaren Kshiti Mohan Sen skrev på uppmaning
av förlaget Penguin 1961. Denna bok kom nyligen ut som nyutgåva
med ett längre förord av Sens barnbarn ekonomen, samhällstänkaren
och nobelpristagaren Armartaya Sen. I sin introduktion till boken
framhäver A. Sen, hur den indiska traditionen för det han betecknar
som heterodoxi erbjuder världen ett väsentligt argument för möjligheterna
till en fruktbar flerkulturell samexistens.
Hinduismen har genom historien utgjort ett religiöst fält som hela
tiden verkat integrera och absorbera motsättningar i sin metafysiska
ämnesomsättning. Till exempel uppstod buddhismen i Indien och blev
till statsreligion under kejsar Ashoka (som var den förste att samla det
mesta av subkontinenten till ett rike). Buddhismen försvann emellertid
som självständig religiös rörelse i Indien. Buddha blev till en
inkarnation av guden Vishnu, men väsentliga idéer från buddhismen
och dess systerreligion jainismen kom att prägla indisk kultur, till exempel
vegetarianismen och ickevåldsfilosofin ahimsa. De upprepade
muslimska invasionerna av landet fick många indier, särskilt allra
längst ner i kastsystemet att omvända sig till islam, men hinduismens
heterodoxa tradition utövade också ett starkt inflytande på islamiskt
tänkande. Akbar, den störste av Indiens muslimska härskare, gick så
långt som till att samla ett råd av representanter för alla subkontinentens
många religiösa riktningar inklusive kristna, judar och ateister.
Tanken var att de skulle försöka skapa förutsättningar för en helt
ny gemensam religion. Projektet misslyckades, men i Punjab hade
gurun Nanak vid den tidpunkten skapat sikhismen, en hybrid mellan
islam och hinduismen och i Bengalen nekar de kringvandrande baulsångarna
alltjämt att ha något med någon av religionerna att göra,
eftersom de menar att Gud bor i varje människa hjärta.
Hinduismen är en modell som visar hur kulturen kan skapa
en andlig ekologi, vilken både är en helhet och öppen för mycket
stora inre olikheter. Den har uppstått genom att uppta alla religionernas
utvecklingssteg likt element i en samlad organisk kropp, precis
som människokroppen rymmer element från hela den biologiska
209