BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

SKÖNHETENS BEFRIELSE
Man kan säga att det finns två områden i tillvaron där vi möter livets
universalitet. Det ena är där vår fysikalitet knyter an till jorden och
det andra är där medvetenheten öppnar sig mot idéernas sfär. I båda
tillfällena går det inte att ta miste på mänsklighetens grundläggande
samhörighet. Jorden tillhör oss alla, liksom idéerna nödvändigtvis
måste göra det. När vi låser in objekt i dessa två kompletära territorier
såsom privat egendom avskär vi oss från att vara ett med
det som är större än oss själva. Samtidigt blir vi offer för en fatalt
förvrängd uppfattning av världen. Vi ser inte att jordens begränsning
och medvetenhetens obegränsning är de två poler som livet vecklar
ut sig mellan. Det enda vi ser är möjligheten till snabba, stora och
arbetsfria förtjänster. För jordens del på grund av det begränsade
utbudet. För idéernas del för att de kan reproduceras i obegränsad
mängd utan särskild omkostnad.
Det har i alla tider funnits musiker som levt av sin konst. En
del har till och med blivit relativt välbärgade, men det var först när
massmarknaden för musik på allvar organiserades under 1960-talet
som musiker och kompositörer plötsligt kunde bli bland planetens
rikaste människor. En enda tre minuter lång poplåt som spelades över
hela världen gav på några få år lika mycket som 1 000 människors
arbete. Det ligger en viss ironi i att många av periodens största kassasuccéer
var varianter av den musik som utvecklades av utarmade,
svarta jordbruksarbetare i de sydamerikanska sydstaterna under det
förra århundradet. Denna kapitalisering av värden som är vårt gemensamma
arv gäller i princip för alla former av upphovsrätt. Varje
uppfinning bygger på den föregående teknologiska utvecklingen. Vilken
som helst formgivning är inspirerad av tidigare epokers stilarter
och hantverk. Även den mest geniala idé skulle inte finnas förutan det
berg av idéer på vars skuldror den kravlat sig upp.
2
Forntidens kulturer uppnådde sin skönhet genom upprepning och
kopiering. Människan levde i ett kollektivt mentalt fält där idéerna
ständigt fasthölls, preciserades och byggdes ut. De unga lärde av de
äldre och varje ny generation såg det som deras uppgift att föra vidare
188