BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

SKÖNHETENS BEFRIELSE
människorna i detta samhälle särskilt försvarslösa inför en alltmer
automatiserad värld. Kanske finner de samma trygghet i maskinernas
programmerade rörelsemönster och fastlagda kodspråk som i den
rituella praxis. Men den elektroniska interaktionen är ingen teceremoni.
Den har ingen andligt frigörande zen-kvalitet. Elektroniken
utgör tvärtom ett starkt reducerat och avskärmat universum. Ett
slutet kretslopp av stimuli och respons. Det var i Tokyo jag för första
gången blev uppmärksam på möjligheten för att världen snart skulle
kunna befolkas av en helt ny sorts omprogrammerad människotyp.
En människa som i en alltmer ändlös urban tristess helt och hållet
ger sig hän åt konsumtionen och teknologin. En människa som själv
önskar bli som en maskin: perfekt och utan känslor som gör ont. En
viljelös, identitetslös konsumentrobot.
7
Just under samma period besökte jag Bali flera gånger, bland annat
för att göra en film om mötet mellan balinesernas traditionella kultur
och massturismen (”Trance Dance”, 1991). Egentligen var det jag
ville berätta om en förfärlig tragedi. Turismen så som den utvecklar
sig på Bali är till största delen både ful och förstörande, men det sinnliga
mötet med resterna av den ursprungliga balinesiska kulturen fick
mig inte desto mindre att hysa hopp för människan. Nyckeln till min
förståelse av skönheten i detta samhälle fann jag under min research,
då jag tillfälligtvis läste om en vetenskaplig undersökning av öns
traditionella bevattningssystem och jordbruksmetoder. Undersökningen,
som publicerades av två forskare från University of Southern
California väckte vid den tidpunkten ganska stor uppmärksamhet.
Den visade hur balineserna, genom att integrera jordbruksskötseln
och religionen i en förfinad rituell ordning hade skapat ett av de mest
stabila och effektiva jordbrukssystem världen någonsin skådat. Då jag
senare stod med fötterna i de terrasserade risfältens mjuka mylla insåg
jag att detta kanske var den högsta form för civilisation någonsin
i människans historia. Medvetenheten om att det jag såg inte bara var
vackert, men också sunt, gott och hållbart gick nästan inte att ta in.
Markernas rytmiska mönster utgjorde en sammanhängande kropp av
16