BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

SKÖNHETENS BEFRIELSE
har vi fått en såkallad upplevelseekonomi, där pengar och omsättning
är de enda värden som verkligen tas på allvar. Till och med när det
offentliga bidraget till konsten skall rättfärdigas hänvisas det till de
kreativa processernas ekonomiska ”spin-off ”.
Mänskligheten har blivit offer för en ödeläggande ekonomisk
logik. Från att en gång ha varit ett sekundärt redskap har
ekonomin blivit själva målet för vår existens. I detta perspektiv är
ekonomisk tillväxt ett odiskutabelt gott, oavsett vilka konsekvenser
det kan ha för livet på jorden. Detta är den rationella materialismens
avslutande fas. Varje försök att fasthålla illusionen om en djupare mening
i tillvaron ges upp till fördel för en ren och oförfalskad nihilism.
Sanningen är det som betalar sig bäst. En absurd lågpunkt i denna
ekonomiska logik kom 1998 med utgivningen av ”Världens sanna
tillstånd” av Bjørn Lomborg. Denna lektor i statistik förtrollade för
en kort stund en hel värld med sin sifferkonst som kunde översätta de
mest skilda fenomen till samma ekonomiska måttstock. Han lyckades
på det sättet prissätta resultatet av 3,5 miljarder års evolutionshistoria.
Slutsatsen var till mångas överraskning att det skulle vara en dålig affär
att försöka rädda jordens biologiska mångfald. Det Lomborg visade
var emellertid först och främst att varken livets komplexitet eller dess
substans låter sig infångas av lineära ekonomiska beräkningar.
2
Ingen ekonomisk felkalkylering har visat sig vara större än hur vi
genom tiderna har bokfört naturens resurser. Den engelska ekonomen
E. F. Schumacher framställde problemet med stor enkelhet i sitt
huvudverk ”Small is Beautiful” från 1973. Han konstaterade att det
ekonomiska värdet hos jordens geologi och biosfär figurerar i våra räkenskaper
såsom en intäkt, men i verkligheten är det vårt kapital och
det vi tar av när vi tömmer jorden från mineraler, olja och färskvatten,
när vi fäller skogarna, överfiskar havet och utpinar det fruktbara
mullagret. Till omkring Andra Världskriget var detta räknefel inte så
uppenbart, skriver Schumacher, men sedan har produktionen vuxit
sådant omfång att vi på tre årtionden har förbrukat lika mycket av
jordens rikedomar som mänskligheten gjorde i hela den samlade his-
172