BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

11. SANNING OCH UPPLEVELSE
En stad av ler- eller trähus består av idel kommunicerande och inbjudande
ytor, fulla av taktila nyanser, färgspel och liv. Deras doft skiftar
med luftens fuktighet och de tillför ljuden mellan husen en varm och
vänlig klang. En stad av glas och stål består däremot av ytor som är
avvisande och livlösa. De har ingen lukt, varken god eller dålig och
deras akustik är hård och larmande. Om vi vill förstå den värld vi
skapat måste vi anstränga oss för att registrera hur den känns. Vi
måste till exempel lära oss att lyssna på det intensiva oljudet i städerna
från motorfordon, ventilationsanläggningar, maskinverktyg och högtalare.
Hälften av världens befolkning lever idag i stadsområden och
på många håll är oväsendets nivå direkt sjukdomsframkallande. Om
människor kan föredrar de att bo på ställen där det är lugnt, liksom
de föredrar natursköna omgivningar. Det framgår av priserna på
bostadsmarknaden. Det är viktigt att vi lyssnar på oväsendet, för det
vi hör är ljuden från vår civilisations desorienterade rastlöshet. Det
hjälper inte att fly eller att sätta ljuddämpande glas i fönstren. Bara
genom att ändra de förhållanden som producerar larmet kan vi finna
det lugn som de flesta innerst inne längtar efter. När så många betalar
dyrt för madrasser och sängkläder av de finaste naturmaterial är det
för att det känns riktigt. Just i sömnen, där vi slipper civilisationen
och överlämnar oss till nattens svarta kosmos, vill vi gärna vara nära
något som våra kroppar omedelbart förstår. Naturmaterialen känns
som en del av livet självt. Det är som om deras biologiska struktur
talar direkt till och in i vår egen biologi. På det viset kan vi genom den
uppmärksamma sinnesupplevelsen tillägna oss en vetskap, som når
långt ut över språkets räckvidd.
7
Skönheten är sammansatt av element som pekar mot en större helhet.
Redan under medeltiden fastslog Thomas ab Aquino att skönheten
inte bara består i föremålens proportioner och överensstämmelsen
mellan material, form och föremål, utan också i sammanhanget mellan
föremålen och deras omgivningar. Det kallades av Peter Zinkernagel
för de logiska relationerna. Inget objekt existerar isolerat som
ett ting i sig självt. Betydelsen och det estetiska värdet är bestämt
167