BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

11. SANNING OCH UPPLEVELSE
Maria-figur av plast kan rymma en charmerande naivitet i kraft av sina
billiga och sentimentala verkningar, men det enskilda kitschföremålet
kan endast uppbära estetiskt värde som kommentar till något annat,
liksom ironin endast fungerar så länge det är någon som tar något
på allvar. Problemet med den postmoderna ytligheten var att den ignorerade
att världen har mer än en dimension. Utan djupet mister vi
förbindelsen till det som skapar mening och sammanhang i tillvaron.
På samma sätt mister vi förbindelsen till naturförutsättningarna, när
matvaruindustrin förfalskar vår mat med kemiska tillsatsämnen och
får oidentifierbart biologiskt material att smaka och se ut som något
det inte är.
4
På den vågräta axeln som beskriver det estetiska värdet hos föremålens
inbördes sammanhang, kan vi finna nollpunkten där möjligheten att
etablera ett estetiskt kontinuum angrips som hårdast. Det kunde till
exempel vara många av de fenomen som förknippas med reklam och
marknadsföring. Reklamens syfte är ju ofta att manipulera mottagarens
verklighetsuppfattning med alla tillgängliga medel. Istället för att
skapa klarhet och insikt försöker den medvetet förvränga bilden och
desorientera beskådaren. Ingen annan påverkan på våra sinnen och
upplevelser är så underminerande för den enskildes förnimmelsen av
de egna egentliga behoven eller förståelse för tingens betydelse och
sammanhang. Reklamen har ytligheten som sitt exklusiva territorium.
Den packar så att säga in världen i en tunn folie av lögn, illusion och
förförelse och de stimulerar de mest primitiva och självcentrerade
instinkterna hos människan. Reklamens uppgift är att göra oss permanent
otillfredsställda med oss själva och det liv vi lever, så att det
hela tiden kan genereras nya ouppfyllda behov.
Den enskilda reklambilden kan sägas ha en hög estetisk
kvalitet, men reklam och marknadsföring är som helhet en central
drivande kraft i konsumismen och den kommersiella upplösningen
av vår kultur. Därutöver är marknadsföringen en överallt förekommande
störningskälla. Var vi än vänder blicken i det offentliga rummet
tränger den sig på med högröstade hänvisningar vi aldrig bett om,
161