BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

10. SKÖNHETENS URSPRUNG
ut skönheten och poesin från vår värld till fördel för en desorienterad,
identitetslös medelmåttighet.
Mediernas stora intresse för design, arkitektur och konst
är omvänt proportionell med kvaliteten hos de ting som omger oss.
Den estetiska utarmning som William Morris uppmärksammade
på 1800-talet har fortsatt alltsedan dess. De enskilda, förhärligade
ikonografiska designobjekten existerar som lösrivna atomer utan
sammanhang med det uttryckslösa massiv av produktionsfaciliteter
och infrastruktur de uppstått ur. Vi kan skapa isolerade, superkomplexa,
teknologiska konstruktioner med en stor estetisk kraft som till
exempel flygmaskiner och hängbroar, men den civilisation som dessa
redskap binder samman är berövad själ och känsla. Den fysiska och
kulturella produktionen berättar inte om något annat än kvantitet,
omsättning, tillgänglighet och förtjänst. Vi uppför visserligen massor
av nya pretentiösa museer och operahus, men dessa kulturbyggnader
övertäcker en växande inre tomhet. Det är till exempel samma 20
föreställningar som spelas år ut och år in på världens operascener.
Själva konsten har mist sin förmåga att skapa betydelse. Det sanna
uttrycket för den estetiska kultur vi lever i finns inte bakom glaset
i designmuseets polerade monter, utan i den omkringliggande apparaten
med ventilationsanläggningar, kloaker, avfallskontainrar,
kraftverk, parkeringskällare och larmande trafikådror.
Naturförstöringen och kulturens upplösning är två sidor av samma
sak. Det är samma ekonomiska och teknologiska mekanismer som
ligger bakom och det är samma rationella materialistiska världssyn,
men det betyder också att vi genom att bringa samhället i närmare
överensstämmelse med planetens ekologi kan främja skapandet av
vackra och mer hållbara kulturella formationer. Medvetenheten om
att människan har ett odiskutabelt ansvar för naturens välbefinnande,
kommer med tiden att skapa ett allt klarare gemensamt fokus för
mänsklighetens insatser. Därnäst kommer en växande förståelse av
vårt fundamentala sammanhang med allt levande och med naturen
som helhet i ökande grad befrukta kulturen med mening. Efterhand
som vi förmår sänka samhällets ämnesomsättning och puls, kommer
det att bli allt större plats för människans andliga och musikaliska
153