BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

10. SKÖNHETENS URSPRUNG
Bali. Här blev den javanesiska hinduismen starkt influerad av den ursprungliga
balinesiska befolkningens animistiska världsuppfattning.
Bali låg dessutom vid en av de viktigaste handelsrutterna i Sydostasien
och balineserna var därför konstant under inflytande av intryck från
omvärlden. Ändå utvecklades sig den balinesiska kulturen till att bli
en absolut säregen organism som efterhand tycktes ha grott direkt i
den lokala vulkaniska naturen.
Risodling var den primära förutsättningen för balinesernas samhälle.
De terrasserade risfälten sträckte sig upp på bergssidorna på den
fruktbara västliga delen av ön likt ett vibrerande organiskt mönster
av obegriplig skönhet. Hela kulturen var organiserad runt skötseln av
dessa fält och deras komplexa bevattningssystem. Samma människor
som planterade ris ena dagen framförde den mest förfinade musik i
templet nästa. Det var inget avstånd mellan arbetet på fältet och den
upphöjda dansen för gudarna, båda delar tillhörde samma mentala
och estetiska rum. Kulturen var vävd kring naturförutsättningarnas
konkret framträdande form. Den orienterade sig mot havet på den
ena sidan och de stora vulkanerna Gunung Batur och Gunung Aguns
mäktiga kraft på den andra. Kulturens centrum var det heliga och
livgivande vattnet från de stora reservoarerna i vulkanernas kratersjöar.
Vattnet härifrån ingick i alla rituella sammanhang. Det stänktes
över deltagarna vid de stora offerfesterna och offrades till markerna
vid planteringen av riset. Jordbruket, bevattningssystemen och den
sociala och kulturella ordningen styrdes av olika slags föreningar som
i sin tur var knutna till och koordinerade av prästerna i de lokala
templen. Systemet utgjorde förutsättning för en av de mest stabila
och effektiva formerna för jordbruk människan någonsin har känt till
(se kap. 20), men det var också utgångspunkt för en kulturell produktion
av ett överväldigande omfång. Det kulturella livet bredde ut sig
runt templen såsom konstant pulserande och interfererande rituella
ornament med varierande storlek och frekvens. Vid de små familjetemplen
utfördes offerhandlingar flera gånger om dagen, medan den
rituella aktiviteten avtog i yppighet efterhand som man rörde sig från
de lokala till de regionala templen och vidare till de stora centrala
helgedomarna på vulkanbergens topp.
145