BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

SKÖNHETENS BEFRIELSE
Kulturerna blandar sig, men ur blandningen uppstår nya distinkta
skillnader. Man kan kanske likna denna morfologiska differentiering
med det naturfenomen som framgår med stor tydlighet i aveln av olika
husdjursraser, till exempel hundar. En tax, en pudel och en vinthund
är mycket närbesläktade djur. Ändå har aveln fått fram former som
inte bara är markant olika, men som också är i morfologisk överensstämmelse
med dem själva. De enskilda formelementen från nosen
till tassarna som tillsammans utgör en tax, känns igen som något som
hör till just den speciella rasen och inte en pudel eller en vinthund.
Hundraserna har troligen blivit till genom urval av karaktärsdrag som
människan funnit tillfredsställande, men dispositionen för att skapa
en överordnad morfologiskt sammanhang existerar i förväg i den biologiska
organismen. På samma sätt har de gamla kulturerna utvecklat
sig till estetiska helheter, eftersom de varit öppna och mottagliga för
den formskapande kraft som härskar överallt i naturen.
3
Människans kulturer har genom huvuddelen av vår historia framstått
som ett slags levande organismer som vuxit fram ur naturen. Den
enskilda kulturen utgjorde ett självupprätthållande och självreproducerande
mönster av information. Man kunde kanske beskriva det som
ett delvis slutet resonansrum som gjorde det möjligt för alla element
att klinga i överensstämmelse med helheten, men kulturen levde och
utvecklade sig samtidigt i intim kontakt med dess omedelbara omgivningar.
Den lokala geografin, platsens klimat, geologi, flora och
fauna utgjorde den klangbotten som formade kulturernas individuella
rytm, ton, färg, doft, stämning och smak. Alla kulturer i forntiden
var rituella. Deras liv och form var strukturerade kring upprepningen
av symboliska handlingar, figurer och tecken. Den rituella strukturen
speglade naturens ordning och cykliska rytm såsom mönster inuti
mönster. Årets gång var uppdelad i rituella händelser som på olika
sätt markerade årstidernas förändringar, solvarv, månens faser, jaktdjurens
vandring, flod och ebb, sådd och skörd, allt efter kulturens
karaktär. Inuti detta mönster fanns något annat som var centrerat
omkring utvecklingsstadierna i den enskilda människans liv: födseln,
142