BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

SKÖNHETENS BEFRIELSE
råvara i margarinindustrin. Man börjar dessutom använda en växande
del av köttet som föda, men som helhet får valfångsten en allt mer
marginell betydelse för världsekonomin. Inte desto mindre fortsätter
fångstmängden stiga år efter år på grund av allt mer industrialiserade
fångstmetoder. Det är japanerna som leder denna utveckling med en
flotta av stora fabriksfartyg som vart och ett matas av många mindre
jaktfartyg. 1961 fångas 66 000 valar, det största antalet någonsin. Vid
den tidpunkten är det tydligt att man håller på att utrota flera av de
stora valarterna, bland dem blåvalen som är det största däggdjuret
som någonsin levt på jorden. Den kommersiella valfångsten fortsatte
ändå i ännu tjugo år, bland annat för att relativt få människor visste
vad som försiggick.
Denna situation ändrades 1978 då den ännu relativt okända
miljöorganisationen Greenpeace presenterade en serie spektakulära
kampanjbilder för världen. Fotografierna visade miljöaktivister som i
små gummibåtar försökte förhindra ett stort isländskt valfångstfartyg
att komma nära sitt byte. Avsikten med denna aktion var att lägga
press på de förhandlingar som samtidigt föregick i den internationella
valfångstkommissionen IWC. Här försökte ett flertal medlemmar att
förhandla sig fram till ett totalt stopp för valfångst. De aktiva valfångstnationernas
motargument var i och för sig bra och rationella.
De kunde hänvisa till att det redan införts förbud mot de mest hotade
arterna och att alla undersökningar dessutom visade att bestånden av
fenvalar och vikvalar var stora nog att kunna klara en reglerad fångst.
Men de talade för döva öron för det hade skett ett avgörande steg i
människans värdesättning av valen som medskapelse. Antivalfångstaktivisterna
och den världsoffentlighet som stödde dem var likgiltiga
inför att vissa valbestånd kunde klara en begränsad kommersiell jakt.
Opinionen mot valfångst drevs av en känsla av förbundenhet med
de stora valarnas lek och sång i världshavens djup. Mänskligheten
hade börjat älska havsdäggdjur av alla slag och den industriella och
brutala jakten på dessa högt utvecklade och försvarslösa djur framstod
därför förnedrande och meningslös. Valen blev ett heligt djur
och en symbol för den långsamt uppvaknande känslan för planetens
biologiska gemenskap. Den framstod som själva förkroppsligandet
av de blå oceanernas själ. När vi såg bilder av de stora valarna måste
132