BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

9. NATURENS VÄRDE
lisationer. De gamla kulturerna uttryckte både i form och innehåll
en målinriktad strävan att balansera människans aktiviteter med det
som man vid varje tid uppfattat som universums lagar och intentioner.
Forntidens människor hade ingen djupare insikt i de biologiska
och fysiska krafter som behärskade deras värld. Det enda man med
säkerhet visste var att allt kom från naturen, både det goda och det
onda. För det mesta var naturen generös, därför var vi i stånd att
skapa vidunderliga kulturer fyllda av musik och skönhet. Naturen var
pålitlig och förutsägbar i sitt cykliska väsen. Man kunde inrätta sig
efter årstidernas skiftande och jaktdjurens vandringar. Man visste när
regnperioden kom, när frukterna mognade och de stora fiskarna vände
tillbaka till floden för att para sig. Olyckan var alltid ett undantag,
men när den infann sig kunde det vara med stor och nådlös vildhet
i form av jordskalv och vulkanutbrott, översvämningar, torka, missväxt,
sjukdom och svält. Kulturens uppgift var att hålla fast naturen
i sin ordning genom ritualer och symboliska förhållningsregler. Man
bad jaktdjuret om lov innan man tog livet av det och man offrade i
tacksamhet till fruktbarhetens gudinna när säden skördades och om
jaktbytet eller regnens uteblev, försökte man att blidka jaktdjurens
moder eller regnens gud med offer, danser och magiska besvärjelser.
Denna magiska praxis i förhistoriens kulturer läggs ofta fram som
uttryck för primitiv rädsla och meningslös vidskepelse, men magin
existerade just för att den gav mening och skapade sammanhang i
världen. Det var ett praktiskt sätt att förbinda människans inre psykologiska
kosmos med det omkringliggande fysiska universum. Våra
förfäder var intelligenta, kompetenta och närvarande. De var inte bara
i stånd att överleva under mycket svåra förhållanden men gjorde det
med ett påfallande mentalt och estetiskt överskott, såsom det framgår
av de byggnader, redskap och konstföremål de har efterlämnat åt oss.
Forntidens människor hade hela sin uppmärksamhet riktad mot det
som försiggick runt omkring dem. De kände varje växt och varje djur
i deras omgivningar. De var förtroliga med landskapet, vädret och
himlakropparnas rörelser och de förstod intuitivt att tingen sammanverkade
och var beroende av varandra. Världen framstod visserligen
i sin helhet som ett oöverskådligt och oförklarligt mysterium, men
127