BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

9. NATURENS VÄRDE
och trevnad. Något hade med stor exakthet reglerat planetens överordnade
klimat dag ut och dag in och samma gällde för atmosfärens
stabila innehåll av syre och för övrigt även havens precisa saltinnehåll.
Lovelocks slutsats var att livet och jorden från begynnelsen hade
skapat ett interagerande och självreglerande dynamiskt system. Utvecklingen
hade försiggått som en synkron och förfinad utväxling av
information och feedback mellan de enskilda delarna och helheten,
på samma sätt som vi känner från människans egen kropp.
När Lovelock första gången presenterade sin teori 1969
blev den stort sett ignorerad av vetenskapen. Senare blev den betraktad
som starkt kontroversiell men idag är det i praktiken det sätt
vetenskapen ser på jorden på, till exempel när den försöker förstå
verkningarna av människans utsläpp av växthusgaser i atmosfären.
De teoretiska modellerna beskriver interaktionen mellan atmosfärens
CO 2 -innehåll och plantornas tillväxt i haven och på landjorden
som element i ett globalt självreglerande system. Med namnet på sin
teori öppnar Lovelock emellertid för en betydelse som går utöver en
rent biokemisk och informationsteoretisk förståelse för de levande
systemens interaktion med planetens atmosfär, oceaner och geologi.
Gaia är namnet på jordens gudinna i den grekiska mytologin. Denna
association var otvivelaktigt delaktig i att ge Lovelock’s teori en stor
och ögonblicklig folklig utbredning när den kom ut i bokform.
Många människor kände det som en befrielse att bli presenterade en
vetenskaplig teori som gjorde det möjligt att se på vår planet som ett
levande upphöjt gudomligt väsen. Gaiateorin knöt omedelbart an till
en arketypisk bild av jorden som en livgivande moder och skapade en
vetenskapligt grund för något som kunde likna en animistisk tolkning
av naturen.
Det är en egendomlig paradox att den vetenskap och teknologi som
vi först och främst har utvecklat för att utplundra naturen, samtidigt
har öppnat våra ögon för den vidunderliga planetariska komplexitet
och balans som vi håller på att ödelägga. Rymdfärderna har gjort det
möjligt för oss att se hur jordklotet seglar genom det tomma universum
som ett mycket litet och sårbart paradis. Samtidigt märker vi
dock att den civilisation som har gjort rymdfärderna håller på att un-
125