BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

8. OMVÄNDELSE
Den danske filosofen och ingenjören Ludvig Feilberg försökte i slutet
av 1800-talet utveckla en metod just i detta syfte. Feilberg kallade den
för sin livslära och det var hans övertygelse att alla människor regelbundet
är i öppen kontakt med det han betecknade som universums
levande energi. Han kallade detta tillstånd för ”ligeløb” (ungefär
parallellförlopp, övers. anm.) och skrev genom åren ned tusentals
iakttagelser från vardagen som visade hur denna direkt oförställda
förbindelse mellan människan och anden i naturen kändes för honom
själv och yttrade sig hos andra.
Feilberg inleder sitt verk med en iakttagelse från en vanlig dag i den
botaniska trädgården i Köpenhamn. Han spatserar genom trädgården
när han plötsligt och på oförklarligt vis blir lyft och fylld av energi vid
åsynen av solen som spelar i regndropparna på bladen av en björnbärsbuske.
Det är små glimtvisa uppenbarelser av detta slag Feilberg
menar att människor mycket ofta har. Han beskriver det som korta
ögonblick där själen genomströmmas av ett slags universell energi,
hur världen ett ögonblick verkar genomsiktig och vi känner igen naturens
rörliga mångfald som en del av oss själva. De flesta saknar bara
förmåga att förstå och tolka dessa upplevelser. De går vidare utan att
tänka närmare över varför deras medvetnde ett ögonblick fylldes av
ljus och energi. Feilberg var särskilt upptagen av mentala tillstånd som
med hans egna ord ”minner om växtlivet, vari människan liksom inte
råder över sig själv, utan snarare måste sägas gro, tillhörande naturen
och görandes dens vilja… ett tillstånd där människan glömmer sig
själv och blir satt utanför tiden.”
Det är precis här i denna känsla för vår djupa själsliga förbundenhet
med naturen som den estetiska ekologin har sin grund och det är
samtidigt denna känsla som den ekologiska estetiken skall väcka,
framälska och fasthålla. Liksom känslan för musik blir känslan för
skönheten i naturen starkare ju mer vi sysselsätter oss med den. Skönheten
kallar på oss. Den är ett löfte om en evig pakt mellan människan
och universum. Det är en invitation till att ta del av skapelsen.
117