BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

SKÖNHETENS BEFRIELSE
En person som är beroende av narkotika eller alkohol upphör sällan
med sitt missbruk bara på grund av utsikten mot sjukdom och
tidig död. Det som existerar som ett bekymmer i framtiden kan alltid
glömmas i nuet. Motivationen för att ändra livsföring måste därför
först och främst komma från ett akut obehag under missbrukstillståndet
självt. Missbrukaren skall erkänna sin eländighet, inte bara de
fysiska skadorna utan i synnerhet den psykiska förtappelse som följer
av denna form av beroende. Inte självdestruktiviteten som sådan,
men det självdestruktiva beteendets absoluta avsaknad av värdighet.
Till exempel känslan av att totalt ha svikit sig själv och ens omgivning
för ett meningslöst rus. Det finns exempel på människor som efter
årslångt missbruk i en plötslig klarsyn har funnit modet och krafterna
att riva sig loss från missbruket och skapa sig en helt ny tillvaro. De
har inte bara insett sin egen eländighet, utan också sett ett ljus och en
väg som öppnade sig framför dem samt därigenom funnit ny mening
och ett nytt syfte med tillvaron.
Kanske är en liknande spontan och plötslig omvändelse möjlig för
ett helt samhälle. Om endast tillräckligt många börjar bli medvetna
om deras sjukdomskänsla inför tillståndet hos den teknologiska civilisationen.
Om vi en efter en börjar reagera mot mänsklighetens
kollektiva villfarelse. Kanske i förtvivlan över utrotandet av jordens
biologiska mångfald. Kanske i äckel över tomheten i ett samhälle vars
enda syfte är att öka konsumtionen av varor. Kanske av leda över den
monokulturella fulhet som breder ut sig överallt omkring oss. Kanske
i ånger över människans omättliga materiella girighet. Kanske i vrede
över att se den mest privilegierade delen av mänskligheten rumla runt
som clowner i en manege, köra runt i stora clownbilar och förstöra allt
omkring sig. Kanske av skam över den extrema ekonomiska olikhet
vi har skapat i världen. Kanske i längtan efter en kultur som kunde
producera skönhet och mening genom att förbinda människan med
den natur vi lever i. Kanske i saknaden av ett samhälle präglat av
enkelhet och nära sociala relationer.
Ja, det kan vara ett sådant uppvaknande på gång redan utan
att vi vet om det. Kanske håller det avgörande beslutet just nu på att
forma sig någonstans djupt nere i det kollektivt omedvetna. På ytan
114