BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

8. OMVÄNDELSE
om den globala uppvärmningen och andra stora miljöproblem och
de flesta vet mycket väl att allt inte är som det skall vara, men vi är
fastlåsta i handlingsmönster som är så starka att vi till synes är ur
stånd att ändra riktning även om varningarna har haglat över oss i
snart 40 år. Otaliga internationella konferenser, symposier och rapporter
har försökt fokusera offentlighetens uppmärksamhet på det
hotande ekologiska sammanbrottet. Det finns överallt internationella
miljöagenturer och tillsatta experturval för att finna lösningar på problemen
och regeringsledare har skrivit under högtidliga miljötraktater
och åtaganden i mängd, men ändå har det inte på allvar skett något
vad gäller det sätt vi lever och producerar på. Vi saknar både viljan
och lusten att på allvar göra något åt situationen även om den hela
tiden förvärras. Därför låtsas vi som ingenting och fortsätter med
att konsumera så mycket som möjligt, i hopp om att teknologin skall
rädda oss innan det är för sent.
Frågan är om det överhuvudtaget finns något medel som
kan väcka mänskligheten från den djupa sömn vi befinner oss i. Vi
har för länge sedan vant oss vid att ta emot en konstant ström av
information om olyckor av alla slag från när och fjärran. Världsbilden
flimrar och det är svårt att finna och hålla fast sammanhangen i det vi
hör och ser. Vår kollektiva uppmärksamhet är extremt kortvarig. Ena
ögonblicket är vi upptagna av offren för en naturkatastrof, nästa i utvecklingen
av priserna på fast egendom. I medierna växlar borgarkrig
och hungersnöd med sport, underhållning och reklam. Så länge vi
inte själva är direkt berörda av situationen är det svårt att känna något
ansvar för det som försiggår. Därtill kommer att människan har en
välsignad förmåga att inte bekymra sig om framtiden, kanske för att
vi sedan tidernas morgon har levt i stor ovisshet. Hoten om möjliga
katastrofer skrämmer oss bara i begränsad omfattning. Inte ens utsikten
mot ett allting förstörande utbyte av atomvapen under det kalla
kriget var på allvar i stånd att ta kål på den allmänna själsfriden. I
Berlin 1945 försökte många upprätthålla en fasad av normalitet ända
tills de ryska och amerikanska trupperna stod i stadens förstäder. På
samma sätt är det inte otänkbart att vi som mänsklighet är dömd att
löpa hela linan ut och vakna först när vi befinner oss mitt i det totala
ekologiska sammanbrottet.
113