BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

7. EN UPPENBAR KATASTROF
menten eller allmänhetens omedelbara upplevelser. Endast ett fåtal
visste vad som stod i FNs ”Blueprint for Survival” och på många
platser framstod luften och vattnet faktiskt renare än de gjort i mannaminne.
Industriproduktionen med dess rykande skorstenar höll
helt på att försvinna från städernas inre och myndigheterna hade
på allvar börjat minska utsläppen av orenat avloppsvatten i havet,
i sjöarna och i vattendragen. Det som emellertid blev mer och mer
tydligt var att mänsklighetens industriella kraft hade nått en kritisk
massa. Omfånget av förändringarna, deras oundviklighet och fysiska
brutalitet gick inte längre att förbise. Många upplevde att vi var på väg
mot något direkt monstruöst och farligt. Mediernas berättelser om
omfattande föroreningsproblem och ekologiska ödeläggelser bekräftade
denna förnimmelse och skapade ett meningsfullt sammanhang
mellan känsla och förnuft.
Miljörörelsen var från början grundad på estetiska värderingar.
Man kunde till exempel inte direkt se att industrialiseringen av
jordbruket medförde att många växter och djur skulle försvinna från
våra landskap, men transformationen av produktionslandskapet från
stor sammansatthet och variation mot en mer och mer endimensionell
och förenklad struktur gjorde det troligt. När vattenhål dränerades
och vattendrag grävdes ned i rör, när lähägn togs bort och markerna
lades samman till allt större monokulturella enheter var skulle det
vilda växt- och djurlivet får plats? Bilden som helhet tycktes utarmad
och verkade på ett eller annat sätt intuitivt hänga samman med en
rad andra obehagliga bilder vi såg runt omkring oss, från fastklämda
burhöns till förstädernas trista betongbyggeri. På samma sätt kunde
man varken se eller smaka de gifter som kemisterna sade trängde ned
genom jordbrukets marker till vårt grundvatten, men tanken på att
det klara och rena källvattnet nu blev förorenat av giftämnen verkade
instinktivt oroande på de flesta, oavsett hur små mängder av dessa
miljöfrämmande kemikalier det än var tal om.
Från mitten av 1970-talet och tio år framåt blev miljöproblematiken
ett av de högst prioriterade ämnena i den offentliga debatten, men
så började vi långsamt vänja oss vid situationen. Jorden gick ju inte
under och många saker blev bättre tack vare nya miljölagar och ny
107