Människa i riskzon: Ungdomar som inte går i skolan. Ingens ansvar ...

Människa i riskzon:
Ungdomar som inte går i skolan. Ingens ansvar? Allas ansvar?
GR:s första konferens på temat Människa i riskzon handlade om kommunernas
uppföljningsansvar för ungdomar upp till 20 år. Konferensen vände sig till skola, individ- och
familjeomsorg, funktionshinderverksamhet, arbetsmarknadsverksamhet, kultur och fritid.
Dagen inleddes av Gustav Höjer, chef för GR Kompetens, som reflekterade över vem som är
Människa i riskzon och vad begreppet står för. En frågeställning som återkom flera gånger
under dagen.
Arbete med unga i riskzon i Kungälvs kommun
Därefter gav Elisabeth Hallberg, Britten Toresten, Marita Öxgård och Annette Wallerius en
bild av hur de arbetar med ”ungdomar i riskzon” i Kungälvs kommun idag och hur de i
framtiden tänker sig att arbeta än mer förvaltningsöverskridande.
Elisabeth Hallberg, som är utbildningsledare för det individuella programmet vid Mimers
Hus, berättade om deras handlingsplan mot skolk.
- Tyngdpunkten i projektet har varit förebyggande och positivt förstärkande arbete och
att skapa en ”vi på IV-känsla”.
Konsulter hyrdes in för att intervjua elever med hög frånvaro om varför de skolkar. De
orsaker till skolk som framkom var uppgivenhet, kraftlöshet, att eleverna inte förstår
betydelsen av sin utbildning, trötthet, grupptryck från kompisar, ansträngande
hemförhållanden och att vissa mådde psykiskt dåligt.
Samma elever fick också föreslå åtgärder som skulle få dem att sluta skolka och då handlade
förslagen om att få uppmuntran och känna ökad motivation, att få förståelse för vikten av
utbildning, klara och tydliga regler och förhållningssätt (exempelvis från lärarhåll vad som
gäller i fråga om skolk!), flextid, timbetalning, läxhjälp efter skolan, frukost, mellanmål på
eftermiddagen, trivsam miljö och stimulerande aktiviteter både på raster men också före och
efter ordinarie skoldag.
Britten Toresten, enhetschef på handikappomsorgen, pekade på en särskild grupp ungdomar
som befinner sig i riskzon: Ungdomar med en lindrig utvecklingsstörning som slutat skolan.
- De är unga vuxna, men i själen väldigt unga.
De har en bostad med särskild service där det finns personal. Men vad som händer utanför
bostaden vet inte personalen.
- Efter att ha varit i skolan där de har levt skyddat med mycket folk runtomkring
kommer de ut på en arena där de suger åt sig allt som finns i samhället och det är inte
alltid det vi vill att de ska suga åt sig, säger Britten Toresten.
För mer information kontakta föredragshållarna på fornamn.efternamn@kungalv.se.

Knut Sundell från FoU-enheten i Stockholms stad
Knut Sundell har under många år forskat om prevention och han tycker att man ska ha
realistiska förväntningar på förebyggande arbete.
- De preventiva insatserna har begränsade effekter. Dåliga insatser kan t o m ge sämre
resultat än om man hade låtit bli att göra något.
Han betonar vikten av att veta vilka effekter olika insatser kan förväntas ha.
- För att uppnå resultat krävs att det preventionsprogram man väljer är evidensbaserat
och att det riktar in sig på risk- och skyddsfaktorer, inte problembeteenden, enligt
Knut Sundell.
Han berättade om olika sätt att jobba med risk- och skyddsfaktorer i familjen, skolan, bland
kamrater, i närmiljön, samhället och hos individen själv.
- De mest effektiva skolprogrammen jobbar med föräldrar, skola och direkt med
individen. Många parallella preventioner är det bästa, säger Knut Sundell.
Ett problem är att det inte finns något evidensbaserat program för t ex mobbning och skolk i
Sverige. Därför visade Knut Sundell istället exempel från USA på insatser som visat sig
fungera respektive inte fungera där.
När det sedan gäller tillämpning av preventionsprogram upprepade han flera gånger en och
samma varning:
- Det finns stora risker med att praktiker plockar russinen ur kakan och inte är
programtrogna. Forskning visar att man då inte får några resultat att tala om, säger
Knut Sundell.
Mer information:
OH-bilder
www.prevention.se.
E-post: knut.sundell@stadshuset.stockholm.se

Margrethe Kristensson, Margareta Allen och Örjan Eklund, GR
Från och med den 1 juli i år har kommunerna fått ett ökat ansvar för ungdomar enligt
skollagen. En hemkommun ska löpande hålla sig informerad om hur ungdomar som fullgjort
sin skolplikt men som inte fyllt 20 år är sysselsatta. (Skyldigheten omfattar inte ungdomar
som genomför eller har fullföljt utbildning på gymnasieskola, gymnasiesärskola eller
motsvarande.)
Detta innebär en extra utmaning i Göteborgsregionen, där ungdomar fritt kan välja i vilken av
de 13 kommunerna som de vill gå i gymnasiet. Hur får hemkommunen kännedom om att en
elev hoppat av en utbildning i en annan kommun? Svaret är en teknisk lösning som bygger på
det befintliga gymnasieintagningssystemet.
- Men systemet skickar bara en signal. Det måste finnas en signalmottagare som tar
emot informationen och som får er andra på kommunens olika förvaltningar att
reagera, säger Örjan Eklund som är ansvarig för gymnasieintagningen på GR.
Det kommer också att vara möjligt att med systemets hjälp få en signal om de ungdomar som
aldrig börjar på någon gymnasieutbildning, ungdomar som i allra högsta grad befinner sig i
riskzon.
För mer information, kontakta:
Margrethe Kristensson
Margaretha Allen
Örjan Eklund
Läs mer i Cirkulär 2005:63 från Sveriges Kommuner och Landsting: Ett förtydligat
kommunalt uppföljningsansvar för ungdomar under 20 år.

Marianne Lundgren, Universiteten i Göteborg och Växjö
Marianne Lundgren har tillsammans med Bengt Persson studerat samverkan mellan
myndigheter i arbetet med barn och unga i riskzonen. Arbetet finns beskrivet i rapporten Barn
och unga i riskzonen – Samverkan och förebyggande arbete.
Studien visar att problem kring samverkan främst beror på hög arbetsbelastning, avsaknad av
gemensamma mål och ointresse. Flera faktorer kan enligt Marianne Lundgren motverka
samverkan:
- Sekretessfrågan och hur vi hanterar känsliga uppgifter över organisationsgränser,
territoriella konflikter som vem som ska betala, rollfördelningen och så är språket och
nomenklaturen något som kan motverka samverkan.
För att samverkan ska gå från idé till handling krävs enligt Marianne Lundgren följande:
- Alla samverkande parter är motiverade.
- Det finns en gemensam bild av vad som ska vara fokus för samverkan.
- Stödsfärerna runt individen är identifierade och inom varje stödsfär finns
identifierbara befattningshavare.
- Förtroendefullt informationsutbyte mellan olika professioner.
I fråga om informationsutbytet mellan olika professioner höjde hon ett varningens finger för
att bli för förtrolig, det som Börjesson och Palmblad i boken Problembarnens tid kallat
”skvallrets byråkratisering”. Det innebär att de goda föresatserna om samverkan för
individens bästa leder till att man överser med sekretesslagstiftningen och den enskildes
skydd och rätt till integritet och anonymitet.
Marianne Lundgren berörde också det etiska dilemma det innebär att identifiera riskindivider
och vilka konsekvenser det kan få för individen. Vi vet t ex att det ofta är kostnadseffektivt
med tidiga insatser men hur påverkar det individen i ett långt tidsperspektiv?
Mer information:
Ladda ner rapporten Barn och unga i riskzonen – Samverkan och förebyggande arbete från
www.skl.se.

Dialogcafé och avslutning av dagen
Dagen avslutades med ett dialogcafé där hela publiken deltog i samtal om vad man behöver
göra på hemmaplan.
- Samverkan fungerar när alla parter tjänar på det – samhällsaktörerna, ungdomarna och
deras familjer. Då går det att dra åt samma håll, konstaterade Dag Östlund från SDF
Gunnared som var en av reflektörerna i slutet av dagen.
I flera inlägg under dagen diskuterades också begreppet ”riskzon”. Vi bör kanske vara
försiktiga med begrepp som exkluderar människor. Vem vill bli definierad som varande i
riskzon? Och Lill Backlund från Stadskansliet i Göteborgs Stad menade att det finns stort
hopp, vi kanske inte alltid behöver göra så stora insatser:
- I en uppföljande undersökning av ungdomar som inte fullföljt gymnasieskolan fann
man att en oväntat hög andel skaffat utbildning själva genom vuxenutbildningens
försorg.
Nästa konferens om Människa i riskzon
Det här var den första i raden av konferenser som GR arrangerar på temat Människa i riskzon.
Nästa konferens äger rum den 27 april.
Vill du veta mer om konferenserna om Människa i riskzon? Kontakta:
Margareta Allen
Elisabeth Beijer
Margrethe Kristensson
Elvy Persson
Anna-Lena Westman