ATT SKRIVA REFERAT - Oulu
ATT SKRIVA REFERAT - Oulu
ATT SKRIVA REFERAT - Oulu
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
28.9.2007 Riitta Kosunen<br />
<strong>ATT</strong> <strong>SKRIVA</strong> <strong>REFERAT</strong><br />
Inledning<br />
Att referera en bok eller en artikel innebär att man kort återger<br />
kärninnehållet i texten med egna ord. När man refererar en text är man<br />
tvungen att noggrant bekanta sig med originalet och fundera vad som är<br />
centralt och betydelsefullt i texten. Det gör referatskrivandet till ett<br />
mycket effektivt sätt att få grepp om nya innehållshelheter.<br />
Det som du ombeds att göra som din första uppgift inom studiehelheten text, diskurs &<br />
kommunikation kan kallas för studiereferat (se Stotesbury 1999:19). Det innebär att du genom att<br />
skriva om vetenskapliga texter som andra skrivit tillägnar dig kunskaper, insikter och användbara<br />
begrepp för framtida användning.<br />
Det finns två undertyper av studiereferat:<br />
• informativt studiereferat<br />
• kritiskt studiereferat.<br />
Med informativt studiereferat avses en objektiv och neutral återgivning av originaltexten.<br />
Referatförfattaren håller sig i bakgrunden och kommer inte med sina egna åsikter. I ett kritiskt<br />
studiereferat är referatförfattaren däremot synlig och tar öppet ställning till det refererade<br />
innehållet. Hon kan relatera innehållet till sina tidigare kunskaper och erfarenheter, komma med<br />
egna exempel, framföra argument som antingen stöder eller motsäger originalförfattarens<br />
resonemang och överhuvudtaget elaborera på innehållet i den behandlade texten på olika sätt. Ett<br />
kreativt och kritiskt förhållningssätt till studieinnehållet är givetvis ett mål för varje<br />
universitetsstuderande.<br />
Egentligen finns det inga absolut neutrala och objektiva referat. Allt läsande och skrivande innebär<br />
tolkning av vad som är viktigt och betydelsefullt. Var och en av oss bildar sin uppfattning i relation<br />
till det som hon tidigare läst, skrivit, upplevt och lärt sig. Enligt den s.k. sociointeraktiva synen på<br />
skrivande finns betydelsen inte i texten i sig, utan växer fram i mötet mellan texten och läsaren<br />
(Nystrand 1989). När vi refererar en text kan graden av vår kritiskhet bero på hur mycket vi känner<br />
till om ämnet från tidigare. En första årets studerande kanske måste nöja sig med ett mer ”objektivt”<br />
referat, medan en längre hunnen studerande troligtvis har större möjligheter att elaborera på<br />
innehållet och komma med kritiska kommentarer och jämförelser. I vilken ända av kontinuumet<br />
informativa – kritiska studiereferat du kan/vill röra dig måste du avgöra själv! Allmänt gäller att<br />
egna kommentarer på innehållet är önskvärda. Det är bäst att du så tidigt som möjligt börjar öva dig<br />
i att aktivt ”diskutera” med de texter som du möter i dina studier.<br />
1
28.9.2007 Riitta Kosunen<br />
Läs- och skrivråd<br />
Att skriva referat är en kombinerad läs- och skrivprocess. Processen börjar med att du på allvar<br />
anstränger dig att förstå originalförattarens mening och intentioner med texten. Du kan inte börja<br />
återge texten innan du har en ordentlig bild av helheten! Praktiskt innebär detta att du behöver läsa<br />
igenom texten flera gånger.<br />
En bra utgångspunkt för skrivandet är att ditt referat ska fungera som egen självständig helhet<br />
och vara förståelig också för en sådan person som inte har sett originaltexten. Framställningen ska<br />
vara logisk och sammanhängande samt språkligt korrekt.<br />
Referatannonsering<br />
Börja ditt referat med en referatannonsering, som innehåller<br />
• information om den refererade texten (författare, titel, utgivningsår, förlag)<br />
• kort beskrivning av temat i boken/definiton av huvudbegreppet i boken<br />
• författarens syfte med texten<br />
• kort sammanfattning av författarens huvudtanke<br />
• eventuellt en kort beskrivning av bokens uppläggning<br />
• ditt eget syfte med referatet (t.ex. ur vilken synvinkel och till vilka delar du refererar texten).<br />
Referatmarkörer<br />
Det är viktigt att du klart och tydligt skiljer mellan författarens och din egen ”röst”. Detta gör du<br />
med hjälp av referatmarkörer, dvs. konstruktioner av typ<br />
• författaren (x) anser…<br />
• x hävdar…<br />
• på sidan 5 tar x upp ett intressant exempel…<br />
• enligt författaren är y och z två centrala aspekter med tanke på…<br />
• när jag läste om fenomenet y började jag förstå hur viktigt det är att…<br />
• jag har upplevt fenomenet y många gånger i mitt eget liv då jag…<br />
• jag tror inte att systemet z är tillämpbart i praktiken därför att…<br />
Genom en skicklig användning av referatmarkörer kan du elegant ”diskutera” med originaltexten så<br />
att läsaren hela tiden vet vems röst det är som talar.<br />
Självständig formulering och sammanhang<br />
Du får inte kopiera meningar och längre textbitar ur originalet! I ett referat ska du uttrycka dig på<br />
ditt eget sätt, utgående från syftet att så effektivt som möjligt återge kärninnehållet i originaltexten.<br />
Termer, nyckelord och -fraser behöver/får man förstås inte ändra på. Referat som mestadels består<br />
av kopierade textavsnitt ur originalet (eller något annat verk) kan betraktas som plagiat och<br />
godkänns inte som kursprestation.<br />
En sak som ofta händer när man refererar och kommenterar en bok är att texten blir en aning<br />
osammanhängande och fragmentarisk. Man läser i originalet och fäster sig vid sådana ställen som<br />
verkar relevanta och intressanta. Sedan skriver man någonting om dessa ställen. Man borde förstås<br />
se till att de refererade textställena passar in i den helhet som man i sin egen text håller på att skapa,<br />
dvs. att övergångarna mellan meningarna, styckena och avsnitten i referatet blir smidiga och<br />
logiska. Läs om ditt referat flera gånger redan under skrivandet!<br />
2
28.9.2007 Riitta Kosunen<br />
Citat<br />
Om du vill kopiera någon mening eller längre textbit ur originalet så kan du använda citat. Se då till<br />
att ange ordentlig källhänvisning. Det finns olika möjligheter angående citatteknik:<br />
a. Självständigt citat med citattecken (för kortare textbitar)<br />
Exempel:<br />
Björk & Blomstrand (1994:120) hävdar: ”Citat skall du bara använda för enstaka uttryck som du tycker<br />
är helt nödvändiga.”<br />
b. Blockcitat i eget indraget stycke utan citattecken (för längre textbitar)<br />
Exempel:<br />
I Skrivboken (2000, s.214) ger Strömquist följande råd om användning av citat:<br />
c. Invävt citat<br />
Exempel:<br />
Att citera är många gånger en konst och det finns en del regler och konventioner som det kan vara bra att känna till.<br />
Övergripande är för det första att man alltid ska citera korrekt, dvs. bokstavstroget om det rör sig om skrift och<br />
ordagrant om det gäller tal, för det andra att man ska citera så att den ursprungliga innebörden inte går förlorad.<br />
Enligt Strömquist (2000:25) är skrivandet ”en kreativ aktivitet oavsett om man skriver en pm, en<br />
vetenskaplig uppsats eller en dikt”.<br />
Märk placeringen av punkten i det här sista exemplet! Den placeras efter citattecknet för den<br />
markerar slutet på hela den mening som citatet vävts in i.<br />
Utelämningar inne i citatet markeras med tre punkter inom hakparentes.<br />
Exempel:<br />
”Övergripande är för det första att man alltid ska citera korrekt, […] för det andra att man ska citera så<br />
att den ursprungliga innebörden inte går förlorad” (Strömquist 2000:25).<br />
Citat/hänvisningar i andra hand<br />
Citat i andra hand är knepiga. Ibland vill man kanske citera något som redan är ett citat i den källa<br />
som man använder. Om du exempelvis håller på att referera Stensaasens och Slettas bok<br />
Grupprocesser, så kan du inte direkt hänvisa till de författare som Stensaasen och Sletta talar om,<br />
utan måste göra det via Stensaasen och Sletta.<br />
3
28.9.2007 Riitta Kosunen<br />
Exempel:<br />
Stensaasen och Sletta (1997:26) hänvisar till Aronson, Wilson och Akert som har definierat social grupp<br />
på följande sätt:<br />
[blockcitat]<br />
Källhänvisningar<br />
Så här skriver Strömquist (2000:208) om källhänvisningar i texten:<br />
Oavsett om man citerar […] eller bara hänvisar till eller med egna ord återger vad någon annan skrivit, så ska<br />
sådana textdelar alltid förses med källhänvisning. Man måste tala om vem man stöder sig på, vems text man<br />
citerar, varifrån uppgifterna är hämtade. Ha som mål att alltid hänvisa till sådant som du utnyttjar, men se<br />
också till att hänvisningarna blir så smidiga som möjligt!<br />
Källhänvisningar har egentligen två uppgifter: läsaren ska för det första få veta att du stöder dig på någon<br />
annans text, för det andra ska du ge de upplysningar som krävs för identifiering av texten (de bibliografiska<br />
uppgifterna). Läsaren ska med ledning av dina uppgifter kunna leta reda på texten och läsa den i original, om<br />
han så önskar.<br />
Exempel på hur man hänvisar till texter hittar du ovan i avsnittet om citat. Källhänvisningar är<br />
nödvändiga när du skriver referat/uppsatser som baserar sig på flera olika källor. När du skriver ett<br />
referat om en enda bok, så räcker det med referatannonsering. Glöm ändå inte att alltid förse<br />
referatet med referatmarkörer och sidhänvisningar (på sidan 5 tar x upp ett intressant exempel…).<br />
Litteraturlista<br />
När referatet/uppsatsen baserar sig på flera olika källor, ska du i slutet av referatet/uppsatsen (före<br />
eventuella bilagor) ge en litteraturlista. Den utgör ett komplement till källhänvisningarna. I<br />
litteraturlistan ges exakta bibliografiska uppgifter om de använda källorna.<br />
Exempel:<br />
Strömquist, Siv 1998. Uppsatshandboken. Råd och regler för utformningen av examensarbeten och<br />
vetenskapliga uppsatser. Hallgren & Fallgren. Uppsala.<br />
Strömquist, Siv 2000. Skrivboken. Skrivprocess, skrivråd och skrivstrategier. 4 uppl. Gleerups Förlag.<br />
Malmö.<br />
Svenska skrivregler 2000. Skrifter utgivna av Svenska språknämnden 82. Liber AB.<br />
Stockholm.<br />
Mer om utformningen av litteraturlistan kan du läsa exempelvis i någondera av de ovannämnda<br />
böckerna.<br />
Motivering av egna ställningstaganden<br />
Det är högst önskvärt att du i ditt referat presenterar dina egna åsikter och på så sätt tränar dig i<br />
kritiskt och självständigt tänkande. Alla påståenden som du framställer ska emellertid vara väl<br />
motiverade. Det räcker inte att du skriver exempelvis:<br />
Elevautonomi kräver ganska mycket och jag tror att t.ex. gymnasister i Finland skulle ha det svårt att<br />
studera enligt de principer som Rebenius (1996) presenterar. Däremot skulle det säkert fungera<br />
utmärkt vid vuxenutbildning.<br />
4
28.9.2007 Riitta Kosunen<br />
Det här är ett intressant konstaterande, men det räcker inte som sådant. Läsaren vill veta VARFÖR<br />
skribenten tror som hon gör. Det är lätt att uttala sig om saker och ting, svårare att på ett<br />
övertygande sätt motivera sina åsikter.<br />
Precision, koncentration, organisation och begriplighet!<br />
Det är viktigt att du på ett så tidigt stadium av dina studier som möjligt börjar träna en särskild<br />
vetenskaplig prosastil. Fyra grundkrav är precision, koncentration, organisation och begriplighet.<br />
• Definiera alla begrepp och termer så entydigt som möjligt. Använd termerna på ett<br />
konsekvent sätt.<br />
• Håll dig till saken.<br />
• Se till att dispositionen stöder innehållet. Presentera materialet i en vettig och läsarvänlig<br />
ordning.<br />
• Försök formulera dig så exakt och begripligt som möjligt. Undvik dels onödigt krångliga<br />
ord och konstruktioner, dels onödigt vardagliga ord och konstruktioner.<br />
Bedömningskriterier för studiereferat<br />
Berömligt referat (4-5)<br />
• Skribenten presenterar en övertygande och grundlig framställning av<br />
vad som kan uppfattas som det centrala innehållet i originaltexten. Både<br />
övergripande aspekter och viktiga detaljer finns med. Skribenten<br />
uttrycker sig med sina egna ord.<br />
• Skribenten kan på ett övertygande sätt relatera innehållet i originaltexten till sina tidigare<br />
kunskaper, uppfattningar och erfarenheter. Skribenten förhåller sig fördomsfritt både till<br />
originalförfattarens och till sina egna tankar och kan på ett övertygande sätt<br />
utveckla/kritisera dessa. Egna ställningstaganden är relevanta och djupsinniga och de<br />
motiveras grundligt. (Gäller kritiska studiereferat.)<br />
• Referatmarkörer, citat och källhänvisningar används skickligt.<br />
• Referatet är lätt att läsa. Det bildar en logisk och sammanhängande helhet både innehållsligt<br />
och språkligt. Framställningen är exakt och språkligt klanderfri.<br />
Bra referat (3)<br />
• Skribenten presenterar en tillfredsställande tolkning av det centrala innehållet i<br />
originaltexten. Flera relevanta aspekter finns med. Skribenten uttrycker sig i huvudsak med<br />
sina egna ord.<br />
• Skribenten uppvisar förmåga att relatera innehållet i originaltexten till sina tidigare<br />
kunskaper, uppfattningar och erfarenheter. Exemplen kan dock ställvis verka tillgjorda eller<br />
långsökta. Skribenten förhåller sig fördomsfritt både till originalförfattarens och till sina<br />
egna tankar och kan på ett tillfredsställande sätt utveckla/kritisera dessa.. Egna<br />
ställningstaganden är relevanta men möjligen en aning löst motiverade. (Gäller kritiska<br />
studiereferat.)<br />
• Referatmarkörer, citat och källhänvisningar används på ett tillfredsställande sätt. Några<br />
lapsusar kan förekomma.<br />
5
28.9.2007 Riitta Kosunen<br />
• Referatet är lätt att läsa. Det bildar en tämligen logisk och sammanhängande helhet. Några<br />
oegentligheter/utsvävningar kan förekomma. Framställningen är rätt exakt och språkligt<br />
fungerande.<br />
Nöjaktigt referat (1-2)<br />
• Skribentens presentation av originaltextens centrala innehåll är trasslig och/eller ytlig. Några<br />
ställen kan ha missförståtts. Skribenten stöder sig rätt kraftigt på orginaltextens<br />
formuleringar.<br />
• Skribenten kan inte riktigt relatera innehållet till sina tidigare kunskaper, uppfattningar eller<br />
erfarenheter. Diskussionen saknas helt eller exemplen är tillgjorda/ytliga. Skribenten kan<br />
inte riktigt utveckla vare sig originalförfattarens eller sina egna tankar. Ensidig återgivning<br />
av originaltexten. (Gäller kritiska studiereferat.)<br />
• Det finns brister i användningen av referatmarkörer och källhänvisningar.<br />
• Referatet är tämligen svårläst. Svårt att se sammanhanget. Brister i språket.<br />
Svagt referat (i)<br />
• Referatet består till övervägande del av kopierade/översatta delar ur originaltexten eller<br />
något annant verk.<br />
• Skribenten har missförstått originaltexten helt.<br />
• Inget riktigt försök, ingen förståelse.<br />
Referenser<br />
Björk, Lennart – Blomstrand, Ingegerd 1994. Tanke- och skrivprocesser. Skrivkurs för gymnasiet.<br />
Studentlitteratur. Lund.<br />
Nystrand, M. 1989. A Social-Interactive Model of Writing. Written Communication 6/1:66-85.<br />
Stotesbury, Hilkka 1999. Reporting, Evaluation and Diskussion as Exponents of Interpretation in<br />
Critical Summarization. Joensuun yliopiston humanistisia julkaisuja 23. Joensuu.<br />
Strömquist, Siv 1998. Uppsatshandboken. Råd och regler för utformningen av examensarbeten och<br />
vetenskapliga uppsatser. Hallgren & Fallgren. Uppsala.<br />
Strömquist, Siv 2000. Skrivboken. Skrivprocess, skrivråd och skrivstrategier. 4 uppl. Gleerups<br />
förlag. Malmö.<br />
Svenska skrivregler. 2000. Skrifter utgivna av Svenska språknämnden nr 82. Liber AB. Stockholm.<br />
6
Change language