1 ” Vi, jag och min flickvän Susanne Williams, hade ... - Digitalboken

1 

” Vi, jag och min flickvän Susanne Williams, hade varit 

på en fest hos en kompis. Vi var båda lite lulliga efter 

festandet och ganska så trötta. Klockan var omkring 

halv ett på natten och jag körde… vi var på väg hem. 

Det var mörkt, bara ena lyset på bilen fungerade och jag 

körde för fort, alldeles för fort. Ville bara hem och sova. 

Jag svängde runt kröken på vägen, det var då det 

hände. Detta var kvällen då mitt liv skulle förstöras, slås 

i spillror och aldrig bli detsamma igen. Bilen svängde 

runt kröken och mitt på vägen så stod det någon. Jag 

hann aldrig bromsa, knappt ens tänka en tanke. 

Susanne skrek när kroppen åkte upp på motorhuven, 

rullade över den och slog emot rutan, efter vad som 

verkade en evighet så kom jag äntligen åt bromsarna, 

kroppen gled av bilen och rullade några meter bort från 

oss. Tårarna rann ifrån Susannes ögon, rullade utöver 

hennes fina kinder. Hon satt där med öppen mun, som i 

ett tyst skrik, hon var helt chockad. Jag lade min hand 

lugnande på hennes, gav henne en blick och tecknade 

åt henne att ta det lugnt. Sedan så gick jag ur bilen, 

stegade sakta fram emot kroppen. Själv så var jag 

alldeles kall inombords, vad hade jag gjort?! Det visade 

sig vara en man som vi kört på, som jag kört på. Ögonen 

var konstigt blanka. Jag kände på halsen, ingen puls. 

Men när jag tog bort fingrarna ifrån halsen så märkte 

jag ett det satt någonting kvar på dem, jag tog en 

närmare titt. Det var hud, det var den påkörda mannens 

hud som flaggade av sig mot mina fingerspetsar! Jag 

ryggade först tillbaka, sen så hörde jag Susannes rop: 

- Scott?! Vad är som händer? Är… han… hon död? 

Vad gör du?! 

- Kom hit Susanne… 

- Aldrig! Vem är det, som vi… som… 

- Kom bara hit Susanne. Kom hit! Kom och titta. 

1

Susanne kom gåendes emot mig, jag minns det så väl, 

även så här efteråt. Trots chocken från att ha kört på 

någon så såg jag hur vacker hon var. Vi hade varit ihop i 

omkring två år, upplevt en hel del tillsammans. Lyckliga 

stunder och gräl. Det ända jag tänkte på just då när 

hon närmade sig mig var hur mycket jag älskade henne, 

hur mycket jag önskade att hon inte hade behövt vara 

med om det här. 

- Titta på det här. 

- Åh herre Gud Scott! Vad är det som händer med 

honom? Hans hud… den ser ut som den lossnar! 

Kolla, hans ansikte är sprucket! 

Jag tog mig en närmare titt och visst, huden hade 

spruckit upp i hans ansikte. Jag tog tag i ena kanten av 

”ansiktet” och drog, det lossnade trots att jag knappt 

ens tog i. Det var som en surrealistisk dröm. Jag minns 

inte så mycket om just det ögonblicket men jag kommer 

ihåg att jag tänkte på att det måste vara såhär 

grishudar kunde kännas. Ansiktet under huden 

däremot minns jag alltför väl: Ett mörkt ärrat 

deformerat ansikte. Ögonen var något större än normalt, 

jag såg att ”han” hade linser på sig. Näsan var liten och 

nästan platt, munnen var normal stor men var underligt 

ärrad, små hål satt runt den, pyttesmå som nålsticks 

hål. Kindbenen var kraftiga, detsamma gällde 

pannbenet. Jag kunde inte hitta några öron, dom hade 

lossnat med resten av huden. Plötsligt så hostade 

varelsen till, jag och Susanne hoppade bakåt i ren 

förskräckelse. Den försökte resa sig, men stannade mitt 

i en rörelse som om den hade väldigt ont, ögonen var 

dimmiga men visade smärta. Den hostade lite till, 

hostade upp något som såg ut som väldigt tjockt 

mörkrött blod. Dess ögon sökte efter något, blicken 

stannade på oss. Varelsen såg mig rakt i ögonen och jag 

kände dess hat. Ett intensivt hat så starkt att jag blev 

yr. Dess ögon flyttades emot Susanne, den såg på henne 

med samma sorts hat men jag hade en känsla av att 

den visste att det var jag som hade kört på den, att det 

2

var jag som hade skadat den. Den väste, först så trodde 

jag att det bara var just en väsning. Men sen så hörde 

jag att det var ett lågt mumlande: 

- …varrak non klii. Sabnagk vorrl tsu. Varrak non klii. 

Sabnagk vorrl tsu. GroLukent varlak kin tsanom 

mero nent… GroLukenti kommer… att hämnas 

…mig… dåre… 

Sen hördes en dödens rossling som sög ur all värme 

från luften omkring oss. Vi fick panik, sprang tillbaks 

till bilen så fort benen bar oss och slängde oss in med 

hjärtat i halsgropen. Den startade med ett skutt och dog 

igen. Jag fick en känsla av att döden omgav denna plats, 

allt var så kallt, tyst, tomt. Bilen startade en andra gång 

och jag körde iväg oss så fort jag kunde. Paniken fanns 

där hela tiden, varför visste jag inte. I det ögonblicket 

var det första gången som jag någonsin känt ren skräck 

i dess sanna bemärkelse, så som ytterst få människor 

någonsin får erfara. Resten av natten är bara ett enda 

snurr av minnes bilder som blandas och flyter ihop. 

Men en sak minns jag, känslan av att detta bara var 

början av något värre, toppen av isberget så att säga. 

Nästa dag så gick vi till polisen.” 

”- Och hur mycket hade ni ungdomar rökt på igår kväll 

egentligen? Det var poliskonstapelns första ord när vi 

berättat klart vår historia på polisstationen. 

- Vi hade inte rökt på, låt oss bara visa er platsen där 

det hände! Ni borde ha fått in massor av rapporter 

om ett lik vid vägkanten! Skrek Susanne 

- Ja det borde vi. Blev svaret. 

- Åk bara dit, det bevisar att vi talar sanning. Svarade 

jag den hånleende konstapeln. 

- Lyssna nu era små bortskämda spolingar. Ni kanske 

är vana vid att kunna säga åt era föräldrar att köra 

er till olika platser när ni vill. Och kanske dom tror 

på era väldigt fantasifulla små lögner, med sånt bryr 

vi oss inte om här. Vi har ett viktigt arbete att utföra 

och har inte tid med såna som ni. Om ni nu hade 

3

kört på någon igår kväll så skulle det finnas bevis, 

t.ex. en kropp. Och även om, (han tittade på sina 

anteckningar), ”varelsen” hade överlevt så är jag 

säker på att folk hade reagerat på om en man gick 

runt utan ansikte. Försvinn härifrån nu om ni inte 

vill åka in för att ha hindrat en polisman i sitt 

arbete. Eller med närmare eftertanke så kanske en 

dag i arresten skulle göra er gott?! 

Och vi gick därifrån. När vi kom ut ifrån polisstationen 

så bröt Susanne ihop. 

- Va…snyft…varför skulle vi…hitta på något sådant 

för? Varför tror dom…inte på oss? 

När jag såg hennes tårfyllda ansikte så fylldes jag med 

sorg, sorg över att hon grät, vrede emot polisen som inte 

trodde på oss och tvivlande på att vi verkligen hade kört 

på ett monster. Allt kändes så overkligt, kanske hade vi 

bara inbillat oss alltihopa igår kväll? Nu i dagsljus med 

folk runtomkring oss så kändes det faktiskt precis som 

en avlägsen mardröm. 

- Dom tror inte på oss eftersom det låter så 

osannolikt. 

- Vad ska vi göra nu då, Scott? 

- Vi får köra tillbaka till olycksplatsen och söka efter 

svar. 

Om jag hade vetat vad det skulle innebära så skulle jag 

aldrig ha yttrat dom orden. Aldrig ens vågat tänka 

tanken. Men det verkade som det bästa att göra just då. 

Tänk er själva: ni hade upplevt något som ni själva inte 

förstod. Och ingen trodde er.” 

”Väl framme så förstod vi varför inga rapporter om en 

olycksplats hade kommit in till polisen. Allt såg 

fullkomligt normalt ut. Inget tjockt mörkrött blod flöt på 

gatan, ingen kropp, inga som helst tecken på att 

händelserna ifrån föregående kväll någonsin skulle ha 

ägt rum. Det enda som kändes var samma märkliga 

isande kyla som vi känt när saken drog sitt sista 

andetag. Plötsligt fick jag en känsla av att vara bevakad, 

4

men jag slog bort känslan i tron att det var paranoia, att 

jag lät min fantasi löpa fritt efter osannolika scenarion. 

Vi åkte därifrån, vi hade inget där att se eller hämta.” 

”Resten av veckan så minns jag att jag hela tiden kände 

samma stickande känsla av att vara bevakad, jag 

slängde oroliga blickar över axeln då och då och jag 

hade känslan av att jag hela tiden såg något i ögonvrån 

men varje gång som jag vände blicken ditåt så försvann 

det. Detta gjorde att plugget kändes ännu svårare. Jag 

och Susanne gick båda andra året på 

musikuniversitetet och klarade oss bra. Jag minns 

också att Susanne verkade helt och hållet ha trängt 

undan helgens händelser. Men jag kunde inte trycka det 

hela undan lika lätt, jag övertalade mig själv alltmer 

som tiden gick att det hela måste ha varit något annat, 

att vi inte hade upplevt det men känslan av att vara 

bevakad gjorde det svårt att släppa. Jag sov dåligt och 

drömde märkliga drömmar om händelsen allt oftare. 

Veckan blev till två, veckorna blev till en månad och sen 

när allting verkade vara på väg att bli bortglömt av oss 

båda så brakade helvetet loss: 

Jag kom hem till min lägenhet en fredagseftermiddag 

och fick en märklig känsla av att något var på tok. Jag 

gick in i badrummet, ingenting märkligt där utom min 

sönder klämda tandkrämstub vilken i och för sig alltid 

såg ut så. Jag öppnade min sovrumsdörr och min hund 

Basker kom utspringandes, jag förväntade mig att han 

som vanligt skulle hoppa upp och ner och försöka slicka 

mig i ansiktet. Men han sprang bara förbi mig med 

svansen mellan bena. Jag tittade in i sovrummet, inget 

ovanligt där utom att Basker hade massakrerat min 

kudde igen. 

Sen så gick jag in i köket. Inget ovanligt där heller, vid 

första anblicken. Men sen så såg jag det, en lapp satt på 

kylskåpet. Jag trodde först att den var ifrån Susanne 

eller mamma. Men när jag tittade närmare på den så 

såg jag att den var fylld med konstiga tecken, smått 

5

hieroglyf liknande eller kanske som arabisk skrift? Även 

om dom två är brutalt olika så kunde jag inte avgöra, 

kanske det var en blandning? Tecknen var skrivna med 

något tjockt rött bläck, medan jag stod där och 

funderade på vem som skulle kunna lämnat den där så 

började jag känna en sötaktig järnlukt från lappen som 

satte sig på tungan, smaken fyllde min gom och jag 

slängde plötsligt ifrån mig lappen och började slå 

numret till Susanne, men ångrade mig och lade tillbaks 

telefonluren. Ingen ide att hon skulle bli upprörd över 

någon skum lapp. Jag tänkte att det säkert var någon 

som spelade mig ett dåligt spratt, säkert bara någon av 

lustigkurrarna ifrån skolan, skulle vara typiskt dom att 

göra något sånt här. Att tro det var det största misstag 

jag någonsin gjort… 

Jag gick och lade mig på sängen för att pusta ut. 

Började stirra upp i taket utan någon egentlig anledning 

och här kom nu den stora chocken: uppe i taket hade 

någon målat ett pentagram, av vad som såg ut att vara 

röd och svart målarfärg. Jag blev helt hypnotiserad av 

symbolen, vet inte hur länge jag stirrade på den innan 

jag instinktivt insåg att något var fel. Jag minns sen 

bara att jag fylldes av ett konstigt lugn blandat sorg och 

fruktan. Jag hade insett att vem det än var som hade 

varit här nu var borta. Jag ställde mig på sängen och 

nådde precis upp till taket. Kände på märket och 

konstaterade att det var bara var några timmar gammalt 

då färgen fortfarande var fuktig. Jag hämtade en 

skurborste och började gnugga bort färgen samtidigt 

som jag svor över vem som än spelat mig detta spratt, 

upptagen av det så märkte jag knappt ens att 

pentagrammet var fyllt av samma konstiga tecken som 

på lappen, det var bara ett dåligt spratt intalade jag mig 

själv, ett riktigt dåligt spratt.” 

”Nästa dag vaknade jag sent på eftermiddagen av att 

telefonen ringde, det var Susanne som undrade om vi 

skulle träffas idag och det gjorde vi. Jag hyrde några 

6

klassiker i videobutiken: Pulp Fiction, En Vampyrs 

Bekännelser och Liar Liar. När jag kom hem till henne 

så hade hon fixat chips, läsk och annat onyttigt som hör 

till en hemmafilmkväll. Vi satt där i hennes soffa och 

såg på film till en bit efter midnatt. När Jim Carrey´s 

Liar Liar var slut så stängde vi av TV:n och sträckte på 

oss. Det gick en tio minuter och sen så hände det. Det 

gick så fort att jag knappt kan beskriva det: ett fönster 

slogs sönder, ytterdörren slogs in och alla ljusen 

slocknade, ingen förvarning, inga onda aningar, det 

bara hände. Någonting fruktansvärt stark tog tag i mig 

och slungade mig genom rummet och jag landade inte 

lite omilt på golvet. Susanne skrek som besatt och jag 

slängde mig på saken som höll i henne. Jag måste ha 

tagit med något hårt i förbifarten för jag minns att jag 

slog till och den stora figuren började vråla och släppte 

Susanne. Jag tog tag i hennes hand och vi började 

springa ut ur lägenheten. Väl ute så minns jag bara att 

vi fortsatte springa, samma panikkänsla som vi hade 

haft när varelsen med löst ansikte dog hade bubblat 

upp inom oss, för varje steg vi tog i vår språngmarsch så 

kom minnena tillbaka. Vi bara sprang, sprang för allt 

vad vi hade… sen så minns jag bara en tjock underarm 

med en kraftig stor hand som sekundsnabbt kom emot 

mig ifrån sidan.” 

” När jag vaknade igen så minns jag att jag låg i en 

celliknande grotta med ytterst hårt golv. Huvudet värkte 

och jag hade tydligen kräkts, jag sökte efter Susanne 

men hon var inte där. Jag reste mig på svaga darriga 

ben och började se mig omkring. Det enda som fanns i 

grottan var en kraftig stendörr, jag skulle inte ha en 

chans att rubba den. Var någonstans var jag? Jag vet 

inte hur länge jag väntade där men det kändes som en 

hel evighet. Tillslut när dörren öppnades så slängde jag 

mig ut genom öppningen men något stort och starkt slog 

mig medvetslös igen. När jag vaknade igen så var jag 

både måttligt sur och fastbunden vid vad jag trodde var 

7

en pelare. När mina ögon anpassade sig till det svaga 

ljuset så såg jag att jag var i en dunkelt upplyst sal och 

framför mig i en halvcirkel så satt omkring två dussin 

människor trodde jag först, nu skulle jag bara beskriva 

dom som varelser. Ingen såg helt mänsklig ut och en del 

hade inte ens en liknelse till mänskliga drag. Men alla 

hade en sak gemensamt: dom såg allihop väldigt gamla 

och ytterst respektingivande ut. Jag fylldes av en orolig 

känsla och började titta ner i golvet samtidigt som jag 

kände hur deras blickar granskade och dömde mig om 

och om igen. Plötsligt så hördes ett mummel bland 

medlemmarna i halvcirkeln, ett ljud som när en dörr 

öppnas hördes och, jag vet inte hur jag ska förklara det, 

salen fylldes med ett varmt ljus och känslan av att 

någon ytterst betydelsefull hade anlänt grep mig och jag 

såg upp mot den mittersta sittplatsen och det var då jag 

för första gången såg honom: En reslig rakryggad 

gestalt. Han såg både gammal och ung ut. Tidlös. Hans 

hår var vitt och klart. Plötsligt så rörde sig hela rummet, 

det var först nu jag såg dom andra varelserna. Dom 

hade stått längst med väggen men nu hade alla fallit 

ned på knä. Dom liknade varelserna i halvcirkeln men 

såg yngre ut. Sen så hörde jag den jag den mest 

respektingivande stämma jag någonsin skulle få höra i 

mitt liv. Jag kände att det skulle vara omöjligt att inte 

lyda den om den tilltalade mig. 

- Sätt ner fången. Det var den nyanlände varelsen 

som talade. Vad jag hade tagit för en 

pelare började röra sig och sänktes ner emot golvet, och 

kedjorna som band mig lossades. Jag vände mig om och 

fick syn på en enorm sak, med ett dumt ansiktsuttryck 

av likgiltighet. Pelaren var inget annat än en tjock stav 

som den höll i sin vad som närmast kan beskrivas som 

hand. Jag måste ha varit rädd, mycket rädd för när jag 

vände mig emot halvcirkeln igen så sade varelsen med 

den bestämda rösten: 

8

- Salens väktare. Saken bakom dig är en utav salens 

enorma väktare. Säg mig, människa, vet du varför 

du är här? 

- Nej… nej. Blev mitt svar, osäkert och stammande. 

- Vet du ens vad vi är människa? 

- Nej, vet inte… Mina tankar stod stilla, hjärnan 

vägrade arbeta. 

- Vi är monster som ni skulle säga. Odjur, varelser, 

demoner. Ni har många namn på oss på många 

språk. Eller som dina föräldrar kanske skulle ha 

sagt, fantasifoster. Men vi är inga fantasifoster utan 

bara väldigt diskreta eller i alla fall något i den 

stilen. Säg mig ditt namn människa. 

Jag sade inget, min hjärna försökte fortfarande koppla 

det han hade sagt, förstå innebörden av hans ord. 

- Säg mig ditt namn Scott James Kenzie. Säg mig ditt 

namn. Rösten var inte arg eller irriterad, inte ens 

hotfull. Men otroligt kraftfull. 

- Mitt namn… är Scott James Kenzie. Jag darrade i 

hela kroppen. Hur visste han mitt 

namn? 

- Och mitt namn, Scott, är säkert ett som du hört 

förut. Mitt namn är GroLukenti, Norngrim 

demonernas ledare. Du kan kalla mig för Luke. 

GroLukenti. Det namnet brände genom öronen och jag 

mindes vad varelsen som vi hade kört på hade sagt: 

”GroLukenti kommer… att hämnas… mig…” Jag blev 

iskall i hela kroppen och förstod genast varför jag var 

här. Dom här varelserna, demonerna skulle ta ut sin 

hämnd mot mig. 

- Vet du varför du är här Scott. Vet du varför du är 

här mitt ibland oss i kväll, varför vi tagit oss 

besväret att hämta hit dig? 

- Ni vill…ha…hämnd för att jag…jag körde på en utav 

de era… 

- Just det Scott. Du körde på en av de våra. Faktum 

är att du körde på en väldigt viktig person. Den nye 

Fernook ledaren. Deras andre ledare dog mycket 

9

tragiskt för handen av en demonjägare. Se inte så 

förvånad ut Scott, självklart så finns det 

demonjägare, det finns bara inte så många utav 

dom. Vad tror du ditt straff blir? 

- Döden. Jag sa det bara, som om det vore det 

självklara. Jag kunde inte tänka mig något 

annat. 

- Visst, du är dömd till döden. Men inte omedelbar 

död. Det vore för lindrigt straff. Vi, några utav 

demonernas och andra ondskans varelser mest 

framstående ledare, är här för att bestämma ditt sätt 

att dö. 

Orden ekade inom mig och jag mådde illa. Deras 

diskussion började. Jag föll ner på knä, orkade inte 

längre hålla mig uppe. Deras röster blev till ett brus. Jag 

visste att jag inte hade en chans att komma undan. Allt 

jag kunde tänka på var hur mina föräldrar och systrar 

skulle ta det hela. Hur dom skulle reagera när jag bara 

försvann, dom skulle säkert inte ens få tag på min 

kropp så dom skulle kunna begrava den. Mina tankar 

försvann i ett enda virr varr av andra tankar, minnen 

och känslor. Jag bröt inte helt ihop men när tårarna 

kom så blev jag medveten om att jag fortfarande var 

kvar i salen och ledarna fortfarande diskuterade hur jag 

skulle dö. Nästan ingen var överens om hur det skulle 

gå till. Och Luke satt bara och lyssnade med ett nästan 

osynligt leende över sina läppar som om han var road. 

Faktum är att jag nästan känner mig tacksam än idag 

över vad han gjorde den kvällen, även om den känslan 

får mig att hata mig själv. Han avbröt deras 

diskussioner och började tala till mig ytterligare en 

gång. 

- Scott, du körde på en ny och stor ledare och smet 

sedan ifrån platsen. Men vi är ytterst tacksamma 

över att du kom tillbaka nästa dag, annars hade vi 

kanske inte fått tag på dig på länge, inte fått reda på 

vem den skyldige var. Jag vet även nu att ni gick till 

polisen, eran lag och rätt uppehållare och anmälde 

10

ert brott. Det kräver mod. Men det kan också vara 

ett tecken på svaghet, feghet. Men jag har nu 

bestämt mig för ditt straff, det kommer att bli: 

SadakDom. 

Salen fylldes av vad som verkade vara protester på över 

ett dussin ”språk”. En kvinnoliknande varelse ställde sig 

upp och skrek Luke rakt i ansiktet. Luke´s röst skar 

igenom deras protester. Han verkade hålla ett tal på ett 

språk som jag inte förstod. Han talade högt och länge, 

många utav dom andra såg missnöjda ut medan andra 

verkade acceptera vad han sa och en del såg nästan 

rädda ut. Så småningom så började några nicka som om 

dom gjorde en omröstning av något. Tillslut så vände sig 

alla om och stirrade på mig. Sen så sade en av dom till 

vänster i halvcirkeln både till mig och till alla i salen: 

- Så är det sagt och så skall det ske! 

Alla i salen började vråla som i ett enda stort segertjut. 

Två stora demoner tog tag i mig, jag försökte kämpa 

emot men jag hade inte en chans då deras grepp var 

som att vara fastnaglad i den hårdaste sten. Dom 

släpade mig genom salar och korridorer, mina knän blev 

ömma och jag började förlora känseln i mina armar. 

Tillslut så var vi framme vid ett rum, ett enormt rum 

med sorts kittelliknande krater i mitten av golvet. Runt 

omkring fanns stalagmiter och stalaktiter ifrån golv till 

tak som formade ståtliga förvridna pelare. Rummet 

fylldes av demoner, monster. Jag kedjades fast i kratern. 

Den var omkring en och en halvmeter djup, strax efter 

så hördes ett dovt mässande som fyllde salen och 

någonting sänktes ner ifrån taket. Det var Susanne. 

Hon grät inte, hon såg ut som om hon hade slut på 

tårar. Hon log när hon såg mig, ett sorgligt leende. 

Hennes hår var tovigt och hon var dammig. Jag vågade 

inte tänka på hur jag måste se ut i hennes ögon. Jag log 

tillbaka för att lugna henne. 

- Scott… 

- Sch… säg inget mer Susanne… vi kommer att klara 

oss… 

11

Mässandet blev allt högre, Susanne hängde omkring tre 

decimeter ovanför mig. Några demoner började hälla 

varma vätskor i kratern, dom brände mig men jag lät 

inte ett ljud komma över mina läppar. Susanne skulle 

inte behöva se mig lida. Vätskorna nådde mig till 

halsen. Luke stod vid kanten av kratern och mässade 

högre än de andra. Jag såg åt sidan, en av demonerna 

som stod där såg mig rakt in i ögonen. Han var lång och 

ståtlig liksom Luke. Men han såg bekymrad ut, jag 

skulle aldrig glömma hans ansikte, hans ögon. Bredvid 

honom stod en vacker kvinna, en demonisk kvinna, men 

hon såg inte ens åt mig. Vätskorna brände, jag ville bara 

skrika, gråta, svära. Men det gjorde jag inte för min 

älskades skull. Luke bytte språk från något obegripligt 

till mitt: 

- …av jord du är kommen, till jord skall du förmultna. 

Hör mig högre makter, ta emot mitt offer. Skåda den 

best som ska födas, (demonen vid sidan av mig 

började strö pulver över mig medan kvinnan slängde 

i några hårstrån) av sin älskades blod skall han leva. 

Av sin älskades blod skall han dö. Av sin älskades 

blod skall han återfödas! Karnack sizqo makd 

poklamn! 

Och med dom orden så stack han en stor böjd kniv i 

Susanne. Hon skrek inte, hon bara hängde där, sedan 

sade hon medan hon såg mig rakt in i ögonen: 

- Scott, låt dom inte ta dig med… Scott, jag…jag 

älskar dig…älskar dig mer nånting annat…Scott, lev, 

låt dom inte få dig… 

- Jag älskar dig också Susanne, dö inte, lämna mig 

inte…jag älskar dig! 

- Jag vet Scott, jag kommer aldrig att lämna 

dig…aldrig… 

Och med dom orden så dog hon, jag såg i hennes ögon 

hur livet lämnade henne. Jag skrek, vrålade så att flera 

av åskådarna tog ett steg baklänges. Jag minns detta så 

tydligt som om jag var där just nu. Jag slet för att ta mig 

loss, hennes blod droppade ner på mitt ansikte, Luke 

12

stod framför, mässade medan han log som om han hade 

fått något bekräftat. Vätskan brände, kändes som om 

den var inuti mig, över mig, Susanne, min älskade 

Susanne. Jag kan fortfarande höra henne inom mig, se 

hennes sorgsna men ändå lättade blick. Blodet 

droppade ner på mig, rann nerför mina kinder likt 

ilskna tårar. Allt jag kände var vrede blandat med 

skärande sorg. Jag ville döda, döda alla i rummet. 

Rädslan var som bortblåst. Men sen så började det 

bränna så mycket inom i mig att jag började känna 

smärta igen, tårarna sved innanför ögonen, vätskan 

kokade. Sen så blev allting ljust. Så ljust att det syntes 

genom ögonlocken när jag blundade. Jag tyckte jag 

kunde se Susanne, hon var klädd i en vacker vit 

klänning. Hon log mot mig, jag försökte ropa till henne 

men min röst var borta. Hon vinkade att jag skulle 

komma men mina ben var så tunga att jag knappt 

kunde röra dom. Hon var där, hon var inte död. Allt 

hade bara varit en mardröm, om jag bara kunde nå 

henne så skulle allting bli bra igen, hon var ju där 

knappt tio meter bort. Jag gjorde allt för att ta mig dit. 

Hon var så vacker, så ren. Själv var jag smutsig, blöt 

och orakad. Jag kom närmare, hon skrattade sitt 

underbara skratt, jag var nästan där… hon log men 

plötsligt så tog hon sig om magen och bröstkorgen, hon 

blödde, blodet fläckade hennes klänning. Hon log inte 

längre utan såg på mig i förtvivlan och föll till marken. 

Jag kom en sekund försent, bara en sekund försent. Jag 

såg in i hennes döda ögon, såg min spegelbild i dom. 

Mitt ansikte var fullt av hår, mina ögon var kolsvarta, 

mina tänder var vassa, som huggtänder. Jag höll om 

Susanne, fick syn på mina svart gråhåriga händer. 

Naglarna var svarta, långa som klor. Jag tittade upp och 

fick syn på en spegel. Jag var ett monster, jag var helt 

hårig, som en apa. Jag hade en fena på ryggen, mina 

öron var spetsiga. Jag vrålade omänskligt, och sen så 

insåg jag att mina händer var blodiga, det var jag som 

dödat Susanne. 

13

Jag fick en spark i magen av en luffare, han blev 

skrämd när han såg att jag levde. Mumlade någonting 

om att han hade sett mig bli utkastad från en bil och 

trodde jag var död. Han började linka iväg, muttrande 

om någonting mer. Jag reste mig upp och insåg att det 

bara hade varit en dröm, Susanne var inte där, inte 

heller spegeln. Ni kanske undrar hur jag kan minnas en 

dröm så i detalj, det ska jag förklara för er, det är 

samma dröm jag har varenda natt, varenda natt sedan 

kvällen i grottsalen har jag haft samma dröm, samma 

förbannade mardröm. Ja, demonerna, grottsalen, 

alltihop hade verkligen hänt, det visste jag. I min 

jackficka så hittade jag en lapp, skriven på ett 

pergament med mörkrött bläck, samma sorts bläck som 

tidigare och det stod: 

Käre Scott, den enda anledningen till att du fortfarande lever är 

för att jag vill se dig lida, kämpa och till slut dö en smärtsam 

död. Du är inte längre en människa, du är ett djur, en bestialisk 

demon. Du kommer att lägga märke till en massa saker som du 

aldrig tänkt på förut, du kommer att märka verkligen hur 

fördomsfulla människor är, hur mycket mörker det finns i 

världen. Men det är inte ett straff utan en gåva av klart seende. 

Ditt straff är att du från och med idag kommer att bli jagad, 

jagad av varenda levande och död varelse. Jagad i all 

oändlighet om du lyckas överleva längre än väntat. Jag ser 

verkligen fram emot denna jakt, eftersom bytet denna gång 

verkar vara något av en värdig motståndare. 

M.v.H Luke. 

Jag kände hur ironin i brevet sved inom mig. Luke hade 

skrivit ett meddelande riktat till mig personligen och 

hade på något sätt i mina ögon lyckats få det att låta 

som om det kom ifrån en kär gammal vän istället för ett 

hänsynslöst monster. Som om han verkligen brydde sig. 

I min andra jackficka låg två rullar med sedlar, nära 

hundratusen. Och vad han menat med att jag skulle bli 

jagad av varenda varelse, levande som död blev snart 

tydligt. Bredvid mig låg en tidning och på framsidan 

14

fanns en bild av mig och i artikeln så stod det att jag 

hade mördat min flickvän med en kniv och sedan flytt 

ifrån brottsplatsen. Jag var efterlyst överallt. Senare fick 

jag också reda på att Luke hade satt ett otroligt högt 

pris på mitt huvud, så därför så jagar alla mig, demoner 

såsom andra varelser för att inkassera belöningen och 

praktiskt taget alla människor hatar mig för mordet på 

Susanne, ”en oskyldig flicka som blev offer för en 

mordisk psykopat”. Allt detta hände för ett tag sedan 

och sen dess har jag aldrig stannat upp, jag håller mitt 

löfte till Susanne, ingen ska någonsin ta mig, jag ska 

kämpa till sista blodsdroppen, med tänder, klor och 

fena. Aldrig ge upp. Jag reser omkring i en svart van 

med Basker. Ingen ska vinna över mig, jag må ha 

förlorat slaget men jag kommer aldrig att förlora kriget. 

Mitt liv är förstört, mitt hjärta krossat och min 

mänsklighet tagen ifrån mig men ännu har dom inte 

vunnit, jag ska besegra dom en efter en. Och jag ska 

aldrig mer älska någon annan kvinna lika mycket. Så 

här är jag nu, i min svarta van, delar med mig av mina 

hemligheter, mitt liv med er. Jag insåg direkt när jag 

fann sedelrullarna i fickan att Luke ville ha en utmaning 

och det har han fått. Nu vet ni min historia och ni får 

själva döma den. Är den sann? Är den påhittad? För mig 

spelar det ingen roll, för det som har skett har skett och 

ingenting kan få det ogjort. Jag får leva med min sorg 

och mitt hat och använda det så gott jag kan i mitt krig 

emot dom som försöker stoppa mig, döda mig. Och jag 

gör det bra.” 

Ur ett ensamt fönster på ett ensamt hus 

Sipprar det ut ett varmt och hemtrevligt ljus 

Välkomnande och inbjudande i vinternattens sus 

Snöflingor fastnar på min jacka 

Om jag blev inbjuden skulle jag inte nej tacka 

Jag skulle sitta vid brasan vars sken flacka 

15

Se mig omkring och vid elden njuta 

Dricka något varmt och aldrig vilja sluta 

Mysa mig in i filten och ta emot vänskapens muta 

Men nu sitter jag inte där och tar emot de gåvor så 

ömma 

Det är fantasier som jag borde glömma 

Men ändå vill jag fortsätta med att drömma 

Vinterns kyla blåser mot mig så kall 

Fortsätta min vida vandring snart jag skall 

Men fortfarande med tankar om husets mysiga hall 

Ett ensamt fönster 

Susannes älsklings dikt. 

16 

Scott Kenzie.

2 

” Hon sprang genom natten, sprang för allt hon var 

värd. Hon visste att om hon stannade upp så skulle allt 

vara över. Krafterna började ta slut, men nu så fanns 

det ingen återvändo. Hon hade gett sig till känna och 

skulle få ta konsekvenserna. Aldrig mer tänkte hon, 

aldrig mer skulle hon göra något liknande. Hon hörde 

hur hans kraftfulla steg närmade sig, paniken blev 

värre, han var säkert nästan ikapp nu. Och så med ens 

så upphörde ljudet av hans fötter. Hon sneglade bakåt, 

ingen där. Hon saktade ner, ingen förföljde henne! Hon 

hade kommit undan! Ferdinad skulle bli så stolt över 

henne. Hon hade kommit undan självaste… slaget kom 

ifrån sidan, träffade henne över tinningen, hon flög in i 

den närmaste husväggen. Hennes ansikte förändrades, 

hennes underkäke blev grövre, hennes ögon mörkt 

orange, öronen krympte ihop och hennes hud blev sträv, 

skrynklig. Hennes sanna väsen syntes, men innan hon 

hann röra sig en centimeter kom det andra slaget från 

den gigantiska hammaren, den träffade rakt över 

bröstkorgen, man kunde höra hur revbenen knäcktes 

under tyngden från träffen. Hon slungades åtminstone 

en tre meter genom luften innan hon nådde marken. 

Det tredje och sista slaget kom innan hon ens hann 

tänka en tanke. 

Kvar på den mörka gatan stod en högrest mörk gestalt, 

klädd i mörka kläder så smälte han in i skuggorna på 

ett nästan onaturligt sätt. På kläderna satt diverse små 

vapen, spetsiga silverpålar, kaststjärnor, knivar och 

mycket mer. Men det mest framstående vapnet var en 

stor hammare, med en svart blodsdroppe som prydde 

själva hammarhuvudet. Mannens ansikte var mörkt, 

dolt utav skuggorna, man kunde inte se det i det lilla 

ljus som fanns. Han vände sig sakta om och började 

vandra iväg för att tillslut uppslukas helt utav mörkret.” 

17

”- Så, vad sa din bror då? Rösten tillhörde en ung 

blond kvinna som satt vid ett köksbord i en liten trång 

lägenhet. Hon var väldigt söt, en del skulle nog säga 

vacker och hennes namn var Alicia Summerfield. 

Personen som hon talade till var en kille bara något år 

yngre än hon själv. Han var ganska så smal, hade en 

näsa som påminde om en örnnäbb och hade tjockt 

fluffigt svart hår i en enda oreda som om det inte hade 

kammats på år och dar. Hans namn var Nathan 

Grensjö, även känd som ”Woodstock”. 

- Han sa inte så mycket. F var inte hemma så han 

skulle försöka snacka med Jack. 

- Vem? 

- Jack. En snubbe som han lärt känna genom F. 

- Och vem är denne Jack då? 

- En vapenhandlare. Han har tydligen en gammal VWbuss 

som han kanske ville sälja! 

- En vapenhandlare? I vilket skick är bussen då? 

- Brorsan sade att den var hyfsat bra. 

- Hyfsat bra? 

- Måste vara du så misstänksam? Det ska ens fru 

vara, inte ens flickvän! Du får vänta med att vara 

misstänksam tills jag någon gång i en fjärran 

framtid friar till dig! 

Alicia såg skeptiskt på sin pojkvän men brast sen ut i 

skratt. Han var en skön kille, snäll och omtänksam men 

inte speciellt eftertänksam. Hon ville inte att han skulle 

hamna i trubbel när dom köpte en bil och hon litade 

inte för ett rött öre på F som hade erbjudit Woodstock 

den påtänkta bilen. Och vem var denne mystiske F då? 

Okänt för dom så var han en inte helt hederlig person 

som i gamla dagar hade blivit känd som en riktig 

hårding, en gatans man, Frankie B.” 

”- Nämen, är det inte gamle Frank Bronkson! 

- Mick Kennedy! Det var länge sen! Vad har du haft 

för dig under alla dessa år? 

18

Där var dom, två stycken äldre herrar på en flott fest i 

utkanten av Oostenue, i Belgien. Den ene vid namn 

Frank Bronkson var en smått kraftig man med en stor 

haka och stor näsa som passade honom perfekt, han 

påminde faktiskt en hel del om Tv- stjärnan Jay Leno 

enligt vissa. Den andre vid namn Mick Kennedy var 

smalare och hade en löjlig liten mustasch och omodern 

monokel vars enda syfte var att försöka sätta en 

gammeldags känsla av stil och elegans över sin bärare, 

men som endast framstod som löjlig och gammeldags. 

Dom båda stod och samtalade som gamla vänner skulle 

gjort, visserligen så kände dom båda varandra men inte 

mer än flyktigt inom affärsavgörelser. 

- Så Frank, var håller du till nuförtiden? 

- Tillbaks hemma på Irland, i en trevlig liten stad. Du 

själv då? 

- Frankrike, närmare bestämt i Paris, nära Versailles. 

Bor där med min vackra fru Carina. Fantastiskt 

läge, du borde besöka oss någon gång. Men det var 

väldigt länge sen man såg dig på en sån här fest, 

hur står det till nuförtiden egentligen? 

- Bara bra, affärerna går lysande, har haft fullt upp. 

Jag är bara här för att två affärsbekanta ska kunna 

knyta lite nya kontakter. Den nya generationen 

måste ju få en chans att ta sig fram i affärsvärlden! 

- Självklart så måste dom det. Men i ärlighetens namn 

så håller ändå den äldre generationen högre klass, 

om jag får säga min mening. 

- Så du menar att busar som Crooks håller stilen? 

- Vissa undantag bekräftar regeln, Frank. Så när 

planerar du ditt återintåg i San Angela City? Eller 

ska vi kalla det för Frihetens Stad som alla andra 

gör? 

- Bara småskurkar kallar det för Frihetens Stad och 

bara skenheliga bovar som försöker verka vara 

hederliga kallar det för San Angela City. 

- Så vad ska jag kalla stan för då? 

19

- De förlorade Själarnas Stad, De Falska Unionernas 

Stad, eller kanske bara för Helvetes stad. Ett ställe 

som aldrig mer kommer att få träffa på Frank 

Bronkson. Men nog om det Mick, jag har som sagt 

några bekanta som antagligen skulle uppskatta att 

få träffa dig. 

Frank vände sig om och vinkade till sig två män som 

stod borta vid buffén. Dom trängde sig fram mellan 

servitörer och gäster. Båda var precis som alla andra 

väldigt flott klädda i kostym men båda stack ändå ut, 

den ene var lång, bredaxlad och solbränd. Han hade 

brunt hår som var fluffigt tillbakakammat som en 

femtiotals knutte skulle ha haft det. Den andre var rätt 

så kort, hade vatten kammat hår och såg ut som om 

han hade precis kommit ut ur en Maffiafilm i sin 

kritstrecksrandiga kostym. När dom kom fram till Frank 

och Mick så blev dom presenterade som Edward P. 

Brenton och Kenny J.K. Sanders. 

- Så Edward, vilken bransch är du i? 

- Vi båda är i leverantör branschen. Svarade den 

större utav dom båda. 

- Hur kommer det sig att ni känner gamle Frank här? 

- Vi har gjort affärer med varandra under rätt så lång 

tid. Sade Kenny, den korte, och log. 

- Jaså, hur länge har ni varit ute på marknaden då, 

så att säga? 

- Sedan 1955 om jag minns rätt. 

- Aha, ni har alltså tagit över ett lite äldre redan 

etablerat företag? 

- Ja, det kan man säga. 

Alla fyra stod och pratade en stund innan dom blev 

abrupt avbrutna av att glastaket rasade in och helvetet 

bröt loss.” 

” Hans namn var Alexander ”Lex” Stevenson. Han var 

lång, mörkt klädd och väldigt vältränad, hade kort svart 

skägg runt munnen, höll sitt hår kort med. Han var 

ifrån Kanada och var nu långt hemifrån där han satt på 

20

kanten till ett glastak tittandes ner på den väldigt dyra 

festen som någon höll därnere. Om han hade kommit 

hit via entrén så hade dom säkert slängt ut honom 

direkt tänkte han. Han såg ut som en riktig buse, men 

han visste att även om han var en så var det inget emot 

vad dom där nere på festen var, några utav Europas 

samt andra platsers värsta brottslingar. Men dom 

bekom honom inte, han var på jakt, på jakt efter en 

väldigt svårfångad person. Han fortsatte med att stirra 

på folkmassan där nere i hopp om att kunna urskilja 

sitt byte där, alla spåren som han följt visade på att 

denne skulle vara här ikväll. Inget än. Det enda han såg 

som var ovanligt var två udda figurer, den ene såg ut 

som en raggare och den andre som en maffia wannabe, 

dom trängde sig fram genom folkmassan för att komma 

fram till två lite äldre herrar. Ingenting ännu. Orkestern 

spelade en lugn låt, hade varit billigare med en radio 

tänkte han. Sen där helt plötsligt, var han, bytet som 

Lex hade jagat i över tre månader. En mager man som 

såg lite senig ut, slitet ansikte och djupt mörka ögon. 

Men han var inte ensam, bredvid sig hade han en annan 

person som Lex hade jagat med, en smal och mörkhårig 

kvinna i en vacker åtsittande röd klänning. Båda var där 

och Lex kunde inte låta bli att småle, två stora feta 

flugor i en smäll. Han skred till handling, ingen tid att 

förlora. Han satte en liten sprängladdning på glaset, 

skyddade ansiktet när den exploderade och hoppade ner 

genom och tillsammans med glassplittret. Fallet var på 

drygt fem meter men Lex landade smidigt på golvet som 

om han bara hade tagit ett litet språng. Alla gästerna 

hade böjt sig ner för att skydda sig emot glaset. Bytena 

var precis framför honom. Han tog tag i sin stora 

hammare som hängde i bältet längst med ryggen och 

slog till kvinnan i den röda klänningen. Hon for iväg 

genom rummet och landade vid Edward och Kennys 

fötter. Lex försökte få in en träff på mannen men han 

var för snabb, hade redan hoppat över ett bord och 

berett sig på strid.” 

21

”Edward och Kenny visste inte vad dom skulle göra eller 

vad dom skulle tro. En man med en stor jävla slägga 

hade hoppat ner genom glastaket och slagit en rödklädd 

brud tvärs igenom rummet med ett enda slag framför 

deras ögon. 

– Hur gick det? Sade Kenny medan han böjde sig över 

kvinnan för att hjälpa henne men han ryggade snabbt 

tillbaka när han såg att kvinnans ansikte hade 

förändrats. Det var grövre, med en knöl mitt i pannan. 

Hon väste och med sin nu fyrafingrade hand tog hon tag 

i Kennys krage och slängde iväg honom igenom ett 

fönster. Edward var inte sen att reagera och gå till mot 

attack, han slog till henne med en högerkrok så hon 

tappade balansen. Förvånat såg hon på honom ifrån 

sin plats på golvet, hur kunde han vara så stark? Han 

var inte som hon utan något annat, något okänt. Hon 

slängde sig upp på fötter igen och slog tillbaka, Edward 

kände slaget i dess fulla kraft men stod kvar stadigt och 

svarade med ännu ett slag. Vad var hon? Om hon var 

som han så var arbetet på henne dåligt utfört tänkte 

han. Men om hon var som han så varför hade hennes 

ansikte och händer förändrats då för? Det är inte så det 

går till… vad mer hade förändrats hos henne än bara 

ansiktet och händerna? Vem var den store svarte killen 

med släggan? Medan tankarna for genom hans huvud 

så fick han en hård spark över knäet, det vek sig, han 

hatade att vara så här, i sin gamla form så skulle han 

redan ha slagit ut henne. Hon tog chansen, han låg på 

knä och hon vände sig om mot sin man. Han slogs 

fortfarande emot Lex. Hon blev rädd, en känsla som hon 

ytterst sällan kände då det inte låg i hennes natur att 

känna rädsla. Det var han, jägaren, för dom den 

onämnbare, Kanadensaren. Det var han, 

hammarbäraren och arvtagaren till…längre än så hann 

hon inte tänka innan hon kände en brännande känsla i 

korsryggen och föll ihop, för länge hade hon dröjt sig 

kvar i sin flyktiga känsla av skräck och tankar. 

22

Edward hade dragit fram någon sorts pistol och skjutit 

kvinnan i rött. Skottet hade bränt ett hål i ryggen på 

henne och hon blödde kraftigt, hon reste sig upp igen 

men föll till golvet på en gång. Edward såg sig omkring 

efter orsaken och såg Kenny stå en bit bort med ett 

liknande vapen, han hade träffat henne i ansiktet, 

livskrafterna lämnade henne sakta men säkert där hon 

låg nu i spasmiska ryktningar i förtvivlade försök att 

överleva.” 

” Lex gjorde allt vad han kunde för att få in en träff på 

mannen men denne var för snabb, varje sving missade 

med endast några få millimeter. 

- Grett, den här gången så kommer du inte undan! 

- Jaså, du säger det. Men vet du vad? Jag tror du har 

helt fel. 

- Jag kommer att ta dig denna gång Grett. Jag har 

redan gjort mig av med Heklana. 

Han svingade ännu ett slag med sin hammare, missade 

med bara några millimeter sin fiendes ansikte. Grett var 

på väg emot närmaste utgång, ett fönster och varje gång 

han undvek slagen så kom han närmare sitt mål. 

- Jaså, var det du. Du anar inte hur frustrerad 

Ferdinad blev när dom hittade resterna av henne. 

Hon var väldigt viktig. 

Grett duckade ännu en gång för ett slag, såg en öppning 

och tog chansen: Han fick in en kraftig spark i 

mellangärdet på Lex så att denne ramlade bakåt och 

tappade hammaren. Lex såg hur Grett slängde sig ut 

genom fönstret och följde efter utan att ens se sig om 

efter sitt vapen, han var inte orolig att den skulle 

försvinna. Den sista tanken som han hann tänka innan 

han lämnade rummet var att Grett inte skulle komma 

undan denna gång.” 

” Edward såg hur de båda männen slängde sig ut genom 

fönstret efter varandra som utsvultna rovdjur. Han såg 

även att den oinbjudna gästens slägga låg kvar på 

23

golvet. Sakta gick han fram till den och lyfte den, den 

var tung men han fick upp den. Han signalerade till 

Kenny att dra åt sig uppmärksamheten från gästerna. 

Båda hade stoppat undan sina vapen nu för att ingen 

skulle se dom. Som tur var så hade nästan alla 

människorna till hälften legat på golvet under striden 

som pågått i kanske två minuter max och vem skulle 

egentligen inte ducka när glassplitter faller ifrån taket, 

bord slås sönder och skott lossning sker? Så ingen av 

gästerna hade egentligen sett tillräckligt för att kunna 

återge någon bra redogörelse eller fått någon bra 

uppfattning om det hela. Så därför trodde alla på Kenny 

när han började skrika att det hade varit rånare som 

försökt att attackera dom men klantat sig och flytt fältet 

även om det snabbt började viskas om att någon kanske 

försökt eliminera någon eller att det kunnat vara en 

dåligt planerat kupp i någons giriga jakt på makt. 

Edward smög ut ur den stora herrgården och gick runt 

till sidan med det krossade fönstret. Där inne så 

fortsatte Kenny avleda gästernas uppmärksamhet och 

snart så hördes det konspirations teorier ifrån alla håll. 

Edward undersökte gräsmattan, det fanns spår av två 

personer som sprungit. Han följde dom en bit och 

upptäckte att dom slutade vid den två meter höga 

muren som omgav herrgården, det verkade som om dom 

hade hoppat över den. Edward bestämde sig för att 

vänta här ute. Vem det än var som hade attackerat 

festen så skulle han komma tillbaka för att hämta sin 

slägga och då skulle Edward få svar på sina frågor.” 

” Klockan började närma sig småtimmarna innan Lex 

var tillbaka vid herrgården. Polisen hade varit där, vilket 

hade fått folk att diskret försvinna därifrån väldigt 

snabbt, festen var sedan länge över och allt han 

behövde göra var att knalla rakt in och hämta sin 

hammare. Men precis innan han kom fram till det 

krossade fönstret så stelnade han till. Det var någon 

mer där, det kände han. 

24

- Letar du efter den här polarn? 

Lex vände sig mot vänster och där i skuggan av ett träd 

så stod Edward med Lex hammare nonchalant över 

axeln. Lex rynkade förvånat på ögonbrynen och hans 

första fråga blev: 

- Vad är du? Ingen utom jag kan lyfta den där 

hammaren! 

- Hammaren? Liknar mer en slägga om du frågar mig. 

- Är du säker på att den inte bränner din hand? Lex 

flyttade långsamt sin hand emot 

bältet med kaststjärnor. 

- Jag skulle låta bli det där om jag var du. Lex vände 

sig om, bakom honom så stod Kenny 

med sin märkliga pistol och när han vände sig emot 

Edward igen så hade denne också tagit fram sitt vapen 

vars mynning nu riktades rakt mot honom. 

- Vad säger du JeiKoo, ska han få tillbaks sin 

leksaksslägga? 

- Visst, varför inte? Han har ändå inte chans emot 

våra ZCE-13, eller hur Pron? 

Edward nickade och slängde över hammaren till Lex 

som lätt tog emot den, mycket lättare än vad Edward 

trott han skulle kunna. 

- Så främling, bara en fråga till, sade Edward medan 

han siktade på Lex, vad är du för en skum figur som 

kraschar fester och mördar folk? 

Lex teg. Dom båda männen siktade på honom med 

vapen han aldrig sett förut, men han var också nyfiken 

på vad dom var för något så han stillade sina planer på 

att övermanna dom för tillfället. 

- Jag är Blood af Doom, ättling till bloddemonen 

DoomBlood. 

- Vilket betyder vad? Undrade Kenny. 

- Jag är av demonsläkt, jag är även en demonjägare. 

Den bäste och mest fruktade. Det här är mitt vapen, 

SoulCrusher, min hammare och hundratals 

demoners baneman. 

25

- Väldigt mycket engelska namn, var är du ifrån? 

Amerika? 

- Kanada. Och vad är ni? Ni verkar inte vara demoner, 

inte heller något annat övernaturligt på den nivån? 

- Låt oss bara säga att vi inte är ifrån trakten. 

Demoner? Verkar lite osannolikt men va fan, vi 

verkar nog lite osannolika på detta ställe vi med. 

- Hur kunde du lyfta SoulCrusher? 

- Enkelt, jag tog tag i den och lyfte. 

- Bara extremt starka demoner kan göra det. Ingen 

människa skulle kunna lyfta den heller. Vad är ni? 

Tala om det så kanske vi kan samarbeta, slippa 

samtala med klingor mot våra strupar. 

Edward och Kenny utbytte blickar. Mannen på andra 

sidan deras vapenmynningar verkade vara både smart 

och snabb, visst, om han försökte med något så skulle 

dom lätt hinna skjuta sönder honom. Men dom var 

faktiskt oroliga över skadan som han skulle kunna 

hinna tillfoga någon eller båda utav dom under samma 

tidsram. Sen så började Kenny: 

- Titta upp dit. Han pekade upp emot himlen med sin 

fria hand. Titta emot det stora blå! 

- Jag förstår inte dvärg. Vilka är ni och vad är ni är? 

- Jag är Edward P. Brenton och ”dvärgen” är Kenny 

J.K. Sanders. 

- Eller som vi egentligen heter, Pron, och jag är JeiKoo 

Sanderserv. 

- Varför går ni under falska namn för? 

- Tja, varför gör du det? Jag menar ditt namn, Blood 

af Doom, är knappast det som du skriver in dig på 

hotell med! 

- Det namnet är mitt arvsnamn ifrån min morfar. 

Namnet som mina föräldrar givit mig är hemligt, 

personligt. 

- Äh, kom igen nu! Vi sade ju våra namn! Och vi sköt 

den där subban i rött åt dig! Var hon också en 

demon? 

26

- En annan sorts demon. Jag har jagat henne och den 

andre länge nu. Vad sägs som att ni berättar för mig 

först vad ni är så får ni kanske veta mitt namn. 

- Låter sjysst. Tänkt dig det här: du är en demon, en 

annorlunda livsform på en planet dominerad av 

andra livsformer. Människor. Jag tror att ni till 

grunden liknar varandra lite, alltså ni är kol 

baserade båda två eller något sådant. Men det 

verkar som om demonerna har lite mer krafter än 

människorna, är lite mer övernaturliga så att säga. 

Så ni är lika men ändå olika. Några av er kan göra 

saker som andra inte kan, t.ex. lyfta SoulCrusher. 

Tänk dig då att någon från en annan värld kommer 

hit, förklädd till människa. Gäller då samma regler 

för: kan och kan inte för dom också? Nej, inte riktigt. 

- Vad i helvete snackar du om dvärg? 

- Han menar att vi inte är ifrån den här planeten. Vi 

är utomjordiska livsformer. 

Lex stirrade fram och tillbaks på dom båda. Om dom 

hade varit från en annan dimension hade det varit en 

sak, men en annan planet? Det här var okänt område 

för honom och i ärlighetens namn så trodde han inte på 

det. 

- Skulle jag tro på det där? Om ni nu verkligen är 

utomjordingar så bevisa det. Visa mig era riktiga jag. 

- Öhm, riktigt så enkelt är det inte Bloody, vi är båda 

hit skickade för att, tja, vi är flyktingar helt enkelt. 

Vi är här i hemlighet. Jag har varit här sen 1955 och 

JeiKoo sen 1978, och för att kunna leva bland 

människor så länge så räcker inga tillfälliga 

förklädnader utan vi har genomgått oräkneliga 

operationer för att likna människor och kunna 

överleva på den här planeten. Så det är såhär vi ser 

ut nu, och det är vad läkarna kallar: Oåterkallelig 

plastikkirurgi. Plus vi tycker inte om att kallas för: 

Utomjordingar. Kalla oss istället för 

utomplanettariska eller icke Tellusianska. 

27

Lex tänkte på vad Edward, eller Pron som han tydligen 

hette hade sagt. Det verkade inte helt osannolikt när 

man tänkte på det och jämförde med andra smått 

otroliga upplevelser han själv haft. Det förklarade 

faktiskt varför dom hade kunnat lyfta SoulCrusher. Han 

hade varit med om märkligare saker som sagt. Men 

skulle han verkligen tro dom, vågade han verkligen lita 

på dessa främlingar? 

- Mitt namn är Lex Stevenson.” 

” Det var en mörk och fuktig kväll i Homel, Vitryssland. 

En man sprang över det öde torget i den gamla delen av 

staden. Han var jagad av minst fem stycken, kanske 

fler. Han snubblade plötsligt över sitt oknutna skosnöre, 

näsan slogs blodig emot den hårda marken. Han 

försökte resa sig upp men blev omkull knuffad igen. 

Dom hade kommit ikapp honom. 

- Trodde du skulle kunna springa ifrån oss va? 

- Att springa gör mig hungrig, vi dödar honom nu! 

- Nej vänta, vi leker med honom först. 

- Ja, vi har lite kul med honom. 

- Skit samma, vi äter nu och drar hem! Det börja 

snart ljusna. 

- Väldans vad ni är tråkiga, vi har ju gått om ti… 

Mer hann inte den siste säga innan hon blev träffad av 

en röd lysande kula i axeln. Hon snurrade runt ett 

kvarts varv innan hon träffade marken. Dom andra 

stirrade på henne samtidigt som en annan blev träffad i 

ansiktet och kroppen upplöstes till damm. Den tredje 

blev träffad av ett hårt slag av en SoulCrusher i 

bröstkorgen och föll omkull. Den fjärde blev träffad av 

två skott i magen och gick ner på knä svärandes på ett 

språk ej uppfunnet av människor. Den femte fick en 

silverpåle i hjärtat och upplöstes även han i damm. 

Nummer ett reste sig upp och kollade sin axel, blev nu 

träffad i huvudet av SoulCrusher och blev till damm hon 

med. Nummer tre som började inse vad som hände reste 

sig upp och försökte fly men hammaren slängdes genom 

28

luften och skaftet perforerade hennes hjärta och 

resterna av henne spreds för vinden. Nummer fyra och 

sex visste inte vad dom skulle göra. Nummer sex blev 

också skjuten i huvudet av ett röd lysande skott och 

upplöstes likt sina kamrater. Sen var det nummer fyras 

tur igen. Två skott, en i var fot. Han tittade på dom båda 

förövarna, den ene kunde han gissa sig till vem det var: 

Demonjägaren Blood. Men den andre visste han inte 

vem det var, han både luktade annorlunda än var 

människor gjorde och höll i ett konstigt gevär, det gevär 

som han antog sköt dom röda skotten. 

- Så Bloody, vad säger du? Ska vi förhöra killen? 

- Visst. 

Blood tog upp sin hammare igen. Vände sig sakta emot 

sin fånge och sade tyst: 

- En vampyr Eddie. Den mest vanliga sortens demon. 

Eller snarare demon/människo- hybrid. Brukar vara 

förbannat svåra att ha ihjäl. Men den här gången så 

tog vi dom med överraskning som tur var. Säg mig 

blodsugare, vet du vem jag är? Vampyren nickade. 

Och du vet vad jag kan göra med dig? Vampyren 

nickade igen. Bra, så…var…är…Grett? 

- Vem? Sade vampyren oförstående. 

Blood suckade och körde en silver påle genom hjärtat på 

honom och torkade sen bort dammet ifrån sina händer. 

Det hade gått tre månader sen festen i Belgien. Eddie 

Pron och Blood hade umgåtts en hel del efter den 

kvällen som dom träffat varandra på och blivit något 

som närmast kan beskrivas som vänner även om det 

hade börjat mer för att kunna hålla ett öga på varandra 

samtidigt som dom var nyfikna på varandra. JeiKoo var 

tillbaka på sitt arbete medan Eddie följde med Lex på 

dennes sökande efter Grett, som en sorts hobby mellan 

leveranserna av smuggelvapen som kom omkring var 

fjärde månad. Blood var tvungen att medge att striderna 

gick mycket smidigare när Eddie hjälpte till. Han var 

stark, pallade för motstånd och hade vapen som 

effektivt dödade dom flesta demoner. Dom hade knappt 

29

någon chans emot vapnen eftersom dessa inte tillhörde 

vad man vanligen skulle stöta på, dom hade alltså inget 

naturligt skydd emot dom. Duon sökte fortfarande efter 

Grett som undkommit Blood i Belgien men hade tappat 

bort spåren här i Homel. 

- Ännu ett falskt spår. Vet du vad Lex, jag tror inte att 

den där Grett någonsin kom hit. Jag tror att detta är 

ett vilseledande spår. 

- Jag tror du kan ha rätt Ed.” 

” Dom vandrade iväg, men i skuggorna i en gränd på 

andra sidan torget så satt någon och bevakade dom. 

Grett log när han såg att dom vandrade bortåt. Dom 

hade inte sett honom som han hade trott. Han hade 

varit på väg över torget när människan och vampyrerna 

hade kommit rusande, visserligen kände han igen några 

av dom svagt som några av Ferdinads andra följeslagare 

men ändå hade han avvaktat för att se på när dom 

skulle döda människan, men blivit förskräckt när han 

såg att Blood och dennes nye medhjälpare dyka upp 

mitt under skådespelet. Dom var hela tiden honom hack 

i häl, han levde i ständig skräck för att bli upptäckt. 

Ferdinad planerade något stort, något som skulle ge 

honom och hans gäng mer makt än alla ledardemoner i 

det urgamla rådet. Grett skulle inte få dö nu när 

chansen till ledarskap och makt fanns där inom 

räckhåll. Allt han behövde göra var att ge Ferdinad en 

bok. En bok som han hade med sig just nu. Men han 

var tvungen att vara försiktig, eftersom det gick rykten 

om att även GroLukenti, Norngrim demonernas och 

även en utav den undre världens mäktigaste ledare 

också var ute efter den och hade utlyst en belöning till 

den som gav den till honom. Och när Luke, som han 

också kallades, utlyser en belöning på något så kan 

man vara säker på att det är värt mödan. Grett visste 

nu precis vart han skulle ta vägen, det fanns ett ställe i 

Danmark där demoner brukar kunna gömma sig. Ett 

stort hus där det alltid fanns ett trettiotal demoner och 

30

andra varelser. Hittills okänt för demonjägare. Det 

skulle inte kunna ta mer än tre veckor att ta sig dit, väl 

där så skulle han vara säker mot sina förföljare tills han 

kunde komma i kontakt med Ferdinad igen nu när han 

visat sig värdig att gå med i dennes gäng.” 

” Blood och Eddie fortsatte sitt sökande efter Grett men 

fann inga nya spår. Men dom fann istället andra 

demoner som dom snabbt gjorde sig av med även om 

dessa äventyr snarast kan ses som fotnoter i deras jakt. 

Efter ytterligare fem veckor så hade dom fått upp ett 

nytt spår, dom fann vittnen som sade att dom sett man 

som liknade Lex och Eddies beskrivning av Grett även 

om det kostade en hel del för att få dom att minnas. 

Spåret ledde tillslut till Danmark, till ett demon 

härbärge. Ett stort hus på landet alltså men när dom 

anlände så var hela stället förstört. 

- Va fan tror du har hänt här Bloody? 

- Jag vet inte Eddie. Det verkar som vi kommer, 

kommer omkring två veckor försent. 

- Det verkar som om någon blev oheligt förbannad och 

trashade hela stället. 

- Visst, men se dig omkring Eddie. Inga lik. Bara en 

massa skotthål. Och olika sorters blod. Vem det än 

var som ” trashade ” stället så kom dom utifrån. 

- Okej, men vilka varelser använder skjutvapen? 

- Några få demoner som är veka till kroppen och 

vampyrer som inte vill riskera något. Vi ser oss 

omkring lite till. 

- Okej, men jag misstänker att vi inte kommer att 

hitta någon Grett här. Vem som än var här så gjorde 

den ett grundligt jobb. Värre än i Sreelank krigen, 

ett krig som jag var med om innan jag gjordes om till 

en människa alltså. 

Blood och Eddie gick genom dom mörka och 

sönderskjutna korridorerna. Ingenting utom skotthål 

och blod, här och där något som liknade vampyrdamm. 

31

- Jag tror inte att dom inneboende i detta råtthål hade 

någon chans, B. 

- Jag måste faktiskt erkänna att jag aldrig varit med 

om något liknande. Om något sådant här sker så 

brukar liken ligga kvar efter vissa demoner, något 

sorts spår och vad det än är så måste det ha skett 

emot rådets vilja. 

- Rådet? Har ni demon ett eget råd också? 

- Ett urgammalt råd som organiserades av en demon 

vid namn GroKenti. Han, den, tyckte tydligen att 

demonerna var för oorganiserade och för lätta att 

lokalisera. Så han samordnade ett råd av ledarna av 

omkring två dussin demonklaner och stammar. 

Nuförtiden så tror jag att hans son styr rådet: 

GroLukenti. Ingen utomstående vet någonsin när 

dom träffas eller var och hur. Och ingen som ställts 

inför rådet som inte är en demon av hög börd har 

någonsin överlevt för att kunna tala om det. 

Dom både gick vidare i tysthet. Inte ett ljud hördes 

förutom deras fotsteg, knarret ifrån golvplankorna. 

Tillslut så vände dom och började sin oroliga vandring 

därifrån. 

- B, är du religiös? Kristen eller så? 

- Jag tror så här: jag vet att det finns ett helvete, så 

jag ber för att det ska finnas en himmel. jag kommer 

aldrig komma dit eftersom jag är delvis demon. Men 

jag hoppas att det finns en himmel för alla oskyldiga 

som dör. 

- Okej. 

- Du då, Eddie. Tror ditt folk på Gud? 

- Vi har något som liknar det ja. Men det finns en hel 

del skillnader men grunden mellan flera av era 

religioner stämmer överens med vår tro. 

- Universum är litet. 

- Armen. 

- Amen. 

- Okej, sorry. Amen, whatever. 

32

Dom kom ut ur huset, ingenting syntes där utanför 

förutom Eddies bil, dom satte sig i den och körde iväg. 

- Varför är du här Eddie, varför är du på jorden? 

- Jag smugglade vapen på min hemplats och 

hamnade i klistret rätt så rejält. Men en gammal 

polare fixade allt åt mig. Han var en riktig höjdare 

där hemma så han betalade för alla operationer och 

fixade hit mig. Allt han begär tillbaka är att jag 

aldrig mer hör av mig igen. Ett billigt pris för vad 

han gjorde för mig. Det här stället är bättre än 

straffet jag skulle få där hemma med. JeiKoo 

däremot är en politisk flykting som bara gömmer sig 

här, hjälper mig ibland. 

- Finns det fler utomplanettariska här? 

- Tre till tror jag. Men inte fler. Att resa i rymden är 

väldigt komplicerat och det är sällan ett skepp flyger 

så här långt ut i öderymden som det kallas. Men vad 

jag tycker är konstigt är det här med magi och 

demoner och sånt. Visst vi har väl berättelser om 

liknande saker men dom berättelserna är tusentals 

år gamla, för länge sen begravda och endast 

ihågkomna i sagor för dom små. 

- Gräset är alltid mer komplicerat på andra sidan 

staketet. 

- Så rätt så. Så, vart ska vi? 

- Till Brasilien. Jag har hört rykten om att en 

benmärgs sugande grupp demoner synts till där. 

Dom kan ha slagit sig till ro och börjat föröka sig. 

- Och det skall du stoppa. Behöver du någon hjälp? 

- Om du vill så. 

- Visst, jag har ändå ingenting speciellt för mig.” 

33

Namn. Ford Knox 

Datum. 12-10- 

Ärende. Slutrapport angående operation: Storstädning. 

Ytterligare Information. Operation storstädning 

huvuduppgift var att samla in exemplar av den 

paranormala sorten. 

3 

Tidpunkt för operation: Storstädning: Minus två dagar. 

Destination: Danmark, ute på landet. grader sydväst. 

grader öst. 

Vi, specialgrupp 5, anlände vid platsen 05:33. 

Den idealiska tidpunkten för en operation av den här 

slaget. Tillräckligt sent för att dom nattaktiva objekten 

ska börja bli trötta och känna av sömnbehov. Tillräckligt 

tidigt för att dom dag aktiva inte ska ha hunnit påbörja 

sina aktiviteter. 

Vi förberedde oss genom att sätta upp rörelseavsökande 

stationära automatiska gevär av T-19 klassen utanför 

huvudingången. Agent Jakobs förberedde dem 

elektroniska övervakningsenheterna som hon använder 

för att följa oss med under pågående strid. Agent Modd 

och Stern gjorde en svepande undersökning efter fler 

in/utgångar runt huset. Agent Luther och jag ordnade 

och satte upp resten av utrustningen. Klockan 06:00 

var vi klara för att inleda operationen. Jag och agent 

Stern, Modd samt Luther gick in i huset medan agent 

Jakobs stannade kvar vid bilen och övervakade 

ingreppet. Efter att ha inträtt genom huvudingången så 

blev vi först bemötta av en grupp paranormala 

livsformer bestående av omkring 5 eller 6 individer. 

Agent Modd och jag själv försökte infånga dessa 

individer med hjälp utav den bedövande elektrisk 

34

ammunition som enligt föreskrifter skall användas. Det 

fungerade på alla utom en individ som vi blev tvungna 

att eliminera via likvidering. Under tiden så tror, baserat 

på den information som jag senare fått tillgänglig, jag att 

agent Stern och Luther råkade på en liknande situation 

men utav en större skala. Tydligen så hade dom öppnat 

en dörr och stött på ett dussintal svårfångade individer 

som började göra kraftigt motstånd. Jag och agent Modd 

kom som förstärkning genast efter vi fått det rapporterat 

till oss. Snart började fler individer ifrån andra rum 

dyka upp. Vi gjorde så gott vi kunde för att infånga dem 

men vissa utgjorde ett sådant hot att likvidering var 

nödvändig. Sedan så försökte flera individer att avlägsna 

sig via huvudutgången, våran huvudingång, men blev 

förhindrade och oskadliggjorda av T-19 gevären. Flera 

av dem kvarvarande individerna var intoleranta och 

vägrade lyssna på uppmaningar att ge med sig frivilligt. 

Flera gjorde kraftigt motstånd till den grad att övervåld 

blev nödvändigt. Klockan 06:47 så var operationen klar. 

Antalet infångade individer uppgick till ca 17 stycken. 

Antalet likviderade uppgick till ca 10 individer. Sedan så 

återstod endast uppstädningen av prover och 

provexemplar. Klockan 09:59 var detta klart. Det finns 

inga bevis att Organisationen har på något sett 

inblandad i operationen. Inga hylsor eller ammunition 

finns kvar att finna på plats. Operation: Storstädning 

var väldigt lyckad. Inga skador, inga förluster och inga 

vittnen. Dom överlevande individerna fördes till basen 

för förhör och provtagning, Rättsmedicinska 

undersökningar. Operations tid: 3 timmar 59 minuter. 

239 minuter sammanlagt. 

Namnunderskrift: Ford Knox 

Namnunderskrift (texta): Ford Knox 

35

Namn. Sylvia Stern. 

Datum. 12-10- 

Ärende. Utvärdering av specialgrupp 5 

Ytterligare Information. Utvärdering av specialgrupp 5 

innehåller psykologisk och personligt utförd analys av 

medlemmarna 

Utvärdering utav Specialgrupp 5: Agenterna Ford Knox, 

Samantha Jakobs, Jeff Modd och Zacharias Luther. 

Min erfarenhet av Specialgrupp 5 är att dom anpassat 

sig väldigt bra till sina uppgifter och livet i allmänhet 

inom Organisationen. Inga bieffekter har visat sig 

synliga eller märkbara och dom mår psykologiskt stabilt 

sett bra. 

Dom är tillförlitliga och fungerar väldigt bra som grupp, 

dom kompletterar varandra på ett effektivt sätt. 

Dom verkar även väldigt glada över att få odla hår och 

skägg eftersom det var förbjudet på deras tidigare 

placering vid tränings komplexet, men alla håller 

principen att man ska ha kortklippt skägg och hår. Dom 

ställer inte till med några problem för Organisationen 

utan är som planerat ett effektivt tillskott över 

förväntan. 

Ford Knox: En ytterst stabil och synnerligen bra agent 

med en ljus framtid inom Organisationen. Hans 

rapporter är utförliga och avslöjar inte mer än dom 

behöver, han håller sig inom föreskrifterna och har det 

rätta språket. Han arbetar metodiskt och framgångsrikt 

inom i princip alla sina områden. Hans bakgrund 

innehåller många lyckade uppdrag och han klarar av 

svåra och trängda situationer utan att drabbas utav 

panik. Ett värdigt tillskott. Under operation 

Storstädning så var han utomordentlig. Allas insats var 

utomordentlig. Han är precis vad vi behöver inom 

36

Specialgrupperna och han passar perfekt som 

gruppledare. Hans enda brist är att han kan fyllas av 

högmod och ignorera småsaker som kan visa sig viktiga, 

ett hybris som gör att han missar en del detaljer. 

Jeff Modd: Ganska lik agent Knox men lider utav dyslexi 

vilket innebär att han behöver hjälp med att skriva 

rapporter och läsa sig till information, en brist som han 

jobbar ihärdigt med att reda ut. Men man skall inte 

underskatta honom för det då han ofta visar sig vara 

synnerligen intelligent och begåvad. Han har kunskaper 

på expertnivåer och har förmågan att tänka logiskt. Han 

är även den starkaste i gruppen och svår att störa vilket 

bidrar till hög koncentrationsförmåga. Hans kunskaper 

inom datorer överträffas bara av agent Jakobs även om 

hans jämlike inom detta område annars är agent 

Luther. Agent Modd har även ett öga för detaljer vilket 

gör honom till en värdefull medlem. Om jag inte visste 

bättre så skulle jag tro att han var någon sorts 

privatdeckare eller polis då han kan bete sig därefter. 

Samantha Jakobs: Gruppens dataexpert och den som 

bevakar och analyserar gruppen då dom är ute i fält via 

sina datorer. Hon kan ta hand om dubbelt så mycket 

information som dom andra och har väldigt lätt för att 

utföra flera plikter på samma gång. Hon sköter sin 

uppgift strålande och klarar av att jobba under stor 

press vilket är nyckeln till hennes placering. Hon lyckas 

alltid avläsa situationer via sin dator av informationen 

som konstant skickas till henne så att hon kan guida ut 

gruppen effektivt vid krislägen eller se till att de övriga 

får överhanden tack vare att hon skickar nyttig 

information till oss om dem olika målen. Men en utav 

hennes brister är faktiskt att hon tänker väldigt 

fyrkantigt och hennes rapporter avslöjar lite för mycket, 

har tankar på att censurera vissa delar utav hennes 

rapport om operation Storstädning. Fysiskt sätt så är 

hon även den svagaste vilket visserligen innebär att 

37

hennes fysiska prestanda ändå är högre än hos våra 

andra agenter. 

Zacharias Luther: Även om han är gruppens minsting 

som dom så gärna uttrycker det så är han en effektiv 

agent, han har förmågan att tänka kreativt och ta 

initiativ inom dom flesta situationer likväl som han 

omedelbart lyder order då dom ges även om han inte 

alltid utför dom som man önskar. Han är smart men 

nästan lite rebellisk i sin attityd med det har hittills inte 

en enda gång stört i ett uppdrag och kan nog mer ses 

som ett kaxigt personlighetsdrag. Han ser alltid till att 

resten av gruppen har ryggen fri vilket i och för sig kan 

medföra att han själv utsätter sig själv för onödiga faror. 

Under träningen och under operation Storstädning så 

blir han ibland lite vild under strid, men det resulterar 

oftast i att han vinner konfrontationer och situationer 

som många inte skulle klara av, han har kort sagt en 

riktig kämparanda. Hans ovilja att skriva rapporter 

leder ofta till att han uttrycker sig väldigt mycket 

beskrivande och uttrycksfullt i texten vilket leder till att 

man får censurera stora delar utav den för att den inte 

ska avslöja för mycket. Annars så är han just den 

sortens agent som vi behöver ute på fältet. 

Namnunderskrift: Sylvia Stern 

Namnunderskrift (texta) Sylvia Stern 

38

4 

” Jag satt där i det stora danska härbärget, inget vanligt 

härbärge var det heller. Hit kommer bara riktiga 

avskum, sådana som jag då. Jag talar om demoner, 

djävlar och förlorade själar. Själv så är jag bara en 

halvdemon, till utseendet så ser jag ut som en vanlig 

människa men min styrka när jag knäcker din hand 

med ett enda tryck räcker nog för att övertyga dig om 

annat. Mitt namn är Victoria ”Draco” Felderman. Draco 

betyder alltså drake. Jag fick det namnet efter jag 

tatuerat en stor drake på ryggen. Jag satt där med 

några jävligt fula typer och spelade kort. Dom försökte 

fuska, jag fuskade, alla försökte fuska. Klockan var 

ungefär halv fyra på morgonen men jag tänkte inte sova 

än, inte så länge själslukarna var vakna. Dom somnade 

vid halvfem på morgonen om nu somna är det rätta 

ordet för det ens. Jag funderade på om jag skulle köra 

min kniv igenom deras hjärtan för att försäkra mig om 

att jag inte skulle vakna med delar av själen borta i 

morgon, jag somnade mitt i tanken. Helt plötsligt så 

vaknade jag av ljudet ifrån skott som avfyras och andra 

demoner som skrek, vrålade ut i bestialisk vrede eller 

smärta. Inte för att jag sov speciellt djupt, tro mig, i det 

sällskap som jag hade så vågar man inte sova djupt och 

om du gör det så är det nästan ett faktum att det är det 

sista du gör i ditt patetiska lilla liv. Någon attackerade 

härberget! Klockan var ungefär sex på morgonen och en 

av dom andra i rummet kikade ut genom dörren ut i 

korridoren för att se vad som hände. Det dummaste 

man kan göra är att anfalla ett demon härbärge om man 

inte var uppfylld med dödslängtan men alltför svag för 

att ta självmord. Det var omkring fyrtio demoner kanske 

fler i huset och inga utav dom är speciellt snälla, dom 

skulle inte tveka i ett beslut om att sälja sina egna barn 

ens. En av demonerna bredvid mig satte sig upp alldeles 

39

kallsvettig, han hade en bok i händerna som han 

krampaktigt klamrade sig fast vid, jag kände igen den 

boken. Demonledaren Luke hade satt ut en stor 

belöning på den, jag tvekade inte utan körde min kniv i 

honom. Skar upp halsen på honom och tog boken ifrån 

hans chockade ryckande händer som genast började 

famla efter den. Om jag kom ut härifrån så skulle jag 

och ingen annan överlämna boken till Luke. Demonen 

försökte att sträcka sig efter den. 

- Glöm det din lille djävul. Jag sparkade till honom i 

magen. 

- Jag är…Grett. Du kom…mer att drabbas utav… 

Ferdinads vrede…. 

Mer än så hann han inte säga, dörren sparkades in med 

en otrolig kraft bakom mig. I dörröppningen så stod en 

man i vad som såg ut vara någon sorts modern 

stridsutrustning. På bröstet hade han ett tecken på 

målat: ½. Kvinnan bredvid hade bara ett kors 

påmålat, men en sak var säker, dom var knappast från 

kyrkan här för kollekten. Båda höll i konstiga vapen, 

killens såg ut som en stor kulspruta, hon hade en 

gevärs liknande sak och kanske en halv sekund efter 

dom kommit in i rummet så började dom med att öppna 

eld. Ingen varning, inga chanser att ge upp, dom bara 

sköt, om det inte var för att jag stod på den här sidan 

om vapenmynningarna så hade jag gillat deras stil. 

Killen verkade faktiskt ha kul. Han log och skrek 

samtidigt som han sköt sönder rummet, visade tungan 

precis som den där Kiss artisten, vad heter han nu igen? 

Gene Simmons? Kanske det… Ingen utav oss hade en 

chans, alla blev brutalt nermejade inom loppet utav en 

halv minut, innan jag slocknade så var det sista jag 

hörde: Ta dom som överlever till fångar och det sista jag 

såg var killen som stod och mejade på allt vad han 

hade. Jag önskade honom en långsam smärtsam död.” 

” När jag vaknade upp igen så värkte det i hela kroppen, 

min vänstra arm var inlindad i en smutsig trasa och 

40

stank av demon. När jag försökte ta bort den så lade en 

stor Norngrim demon sin hand på min axel och sa: 

- Jag skulle inte göra så om jag var du sötnos. Ta bort 

mitt bandage och du kommer att blöda till döds. Du 

blev träffad av flera skott, några blöder inte, så jag 

misstänker att dom bara ska bedöva men det skottet 

du har i armen måste vara gjort för att döda. 

- Vad snackar du om demonjävel? 

- Du, såg du inte dom jävlarna som anföll härberget? 

Dom var organiserade, dom tillhör säkert någon 

sorts militärorganisation. Vapnen, dräkterna, allt det 

där bevisar att dom inte var vanliga demonjägare. 

Men du kanske bara är en dum flicka som inte 

förstår sånt? Människorna slår tillbaka mot sina 

gamla myter… 

- Håll käften innan jag sprättar upp dig ditt kryp. 

- Försök bara, du har inget vapen på dig. Dom tog det. 

Jag kände efter och min kniv var som sagt borta. Jag 

såg mig omkring, omkring åtta andra demoner ifrån 

härberget satt här, jag verkade vara i en fångtransport 

som var svagt upplyst av en enda liten blå lampa. 

- Var glad att du inte hamnade i likbilen hjärtat. 

- Vad snackar du om? 

- Jag blev kanske träffad utav två bedövande skott, 

men var tillräckligt vaken när dom lastade in mig i 

bilen för att se att dom lastade in liken i en tredje 

bil. 

- Varför har dom tagit oss till fånga för? 

- Vem vet. Men jag tror dom tillhör en 

människoorganisation, men kan inte vara säker. 

Jag kände mig yr i huvudet. Antagligen så hade jag 

förlorat en hel del blod efter jag blev träffad och innan 

Norngrimen lappat ihop mig. Vi satt kanske i 

transporten hela dagen, jag vet inte, allt är ett enda 

blurr av bilder, jag var trött, yr och skadad. Jag vet i alla 

fall att när vi kom fram så att bilarna stannade så 

öppnades dörrarna och in kom både gas och 

41

edövningspilar. Jag slocknade för andra gången idag. 

Hurra…” 

” Jag blev väckt utav att en högtalare ljöd i korridoren 

utanför, jag låg på sängen i en liten cell. Jag hörde 

nånting om att vi skulle ta det lugnt och att vi var i goda 

händer, jag tittade ut genom gluggen på dörren: allt som 

gick att se var andra celldörrar, inget annat än 

celldörrar. Jag satt där inne i säkert fem timmar innan 

jag hörde ett ljud där utifrån, någon sköt in en 

matbricka åt mig. Jag slängde mig på dörren och skrek 

om att få komma ut, men ingen svarade. Jag hörde 

däremot dom andra demonernas vrål ifrån deras egna 

celler. Jag tittade på matbrickan, köttfärslimpa och 

potatis. Hurra igen, precis vad jag behövde och om jag 

bara hade en jävla bazooka så skulle livet här inne vara 

perfekt, för då skulle jag kunnat skjuta iväg den satans 

köttfärslimpan åt helvete. Och så fortsatte det, dag efter 

dag, mat sköts in genom luckan, tre gånger om dagen. 

Varje gång så började alla gorma ifrån sina celler. Gud 

vad jag hatade det här stället. Var någonstans var jag? 

Vem var det som hade låst in oss? Varför hade dom låst 

in oss? Jag var frustrerad över alla dessa frågor och ville 

inget hellre än att slippa härifrån. En dag så öppnades 

plötsligt dörren, där utanför så stod tre stridsutrustade 

personer: 

- Du ska in på förhör stumpan. Ta det bara lugnt så 

kommer allt att gå bra. 

- Glöm det tönt… 

Jag tog chansen och hoppade på en utav dom, slängde 

honom över ryggen, ner på golvet. En utav dom andra 

tog fram en batong och försökte slå mig, hon missade 

och jag slängde iväg henne också, hörde hur hon slog 

emot den hårda cellväggen. Den tredje hann tyvärr slå 

till mig i bakhuvudet så att jag for ner på knä. Dom tog 

chansen och slängde in mig i cellen igen. Jag slängde 

mig på dörren i hopp om att dom inte skulle ha fått igen 

den helt, men det hade dom. 

42

- Jag vill tala med min infångare! Han med den stora 

tungan! Hör ni det va? Hör ni det?! 

- Håll käften slyna! Det var det enda svar jag fick. ” 

” Omkring två dagar senare så knackade det på min 

dörr igen. Den öppnades och nu så var dom sju stycken. 

Jag reste mig upp ifrån bädden men en utav 

fångvaktarna reste handen i ett tecken att jag skulle ta 

det lugnt. 

- Vi undrar varför du vill träffa ”han med den stora 

tungan” för. 

- Eftersom han i alla fall visar att han gillade att meja 

ner demoner! 

- Vad menar du? 

- Ni humbugar ställer er utanför min cell och ber mig 

att ”frivilligt” följa med på ett förhör men i själva 

verket skulle ha slagit mig medvetslös första 

chansen ni fått och sen fört mig till någon förhörs 

sal om ens det. 

- Vad får dig att tro det? 

- Kanske för att jag har hört mina grannfångar berätta 

om det. Även dom fick en trevlig inbjudan men så 

fort dom kom utanför cellen så blev dom nerslagna 

eller skjutna med bedövningsvapen. Någon dog till 

och med häromdagen, inte för jag bryr mig om dom 

svinen men jag tänker inte ställa mig i liktåget. 

Dom stod där alldeles tysta och stirrade på mig, dom 

såg sura ut över att jag hade avslöjat dom. 

- Om ni vill få något ur mig så får ni skicka hit 

”Tungan”, om inte annat för att jag ska kunna slita 

ut den ut hans förbannade mun... 

Dom stirrade på mig en stund till och sen så vände dom 

och gick iväg. Den kvarvarande vakten smällde igen 

celldörren och låste innan han försvann. Jag fick ingen 

middag den dagen och jag tror att det blivit kväll innan 

någon ytterligare en gång knackade på dörren. Jag 

slängde min enda stol på dörren så att den gick sönder. 

43

- Försvinn! Ni vet mina krav! Ni får inget ur mig 

annars om dom inte uppfylls! Annars så kan ni lika 

gärna nu slakta mig som det djur ni behandlar mig 

som! 

- Öhm, får jag komma in eller kommer du att slänga 

fler saker på mig i så fall? 

Det var inte samma röst som tidigare och den här lät 

inte sliskigt trevlig utan snarare som om den skämtade 

med mig. 

- Låset sitter på utsidan, gör som du vill på din egna 

risk. Vem är det? 

- Jag. 

- Vem jag? Jag kände hur irritationen tilltog. 

- Jag tror du kallar mig för ”Tungan” ganska så 

smickrande, kommer nog ha lättare att plocka upp 

flickor med det ryktet eller vad säger du? 

Dörren öppnades sakta och en vit pappersnäsduk 

stacks in genom den lilla öppningen. Den satt på en 

gaffel och vevades upp och ner, som när man 

kapitulerar, sen så kom en man in genom dörren. Han 

hade en stor näsa, kort mörkt hår, hans hud var lite 

rödaktig och han hade ett stort leende på sina läppar. 

Nästan samma leende som jag sätt när härberget blev 

anfallet. Bakom honom så såg jag en matsalsvagn med 

middag. 

- Bevisa att det är du. 

- Hur då? 

- Räck ut tungan som den där Kiss artisten. 

- Den som är målad som en kisse? 

- Nej, vet du inte vem jag menar? Den stora killen med 

stjärnor, tror jag, runt ögonen, Simmons. 

- Vet ej, lyssnar mest på…vad som helst med fart i. 

- Räck ut tungan bara. 

- Såhär? Han räckte ut tungan. Det var samma kille 

som på härberget, men han var 

mycket stiligare än man hade kunde tro. Jag kollade 

hur han var klädd: svarta byxor, svart T-shirt med en vit 

nolla på och en långärmad mörkblå oknäppt skjorta, 

44

han fyrade av ett leende och jag märkte att han kollade 

in mig. Jag måste se hemsk ut tänkte jag direkt, 

oborstat hår, inget smink och myskläder, jag hade fått 

kläderna genom matluckan första dan. Jag skulle lätt 

kunna knäcka honom tänkte jag, slita ut hans tunga 

och bryta av hans huvud, knäcka den smala nacken. 

Han drog in matvagnen och gick och hämtade en ny 

stol. Det var kyckling och ris till mat, när han kom 

tillbaka så var det först då jag märkte att han bara 

stängt dörren, inte låst den. Satan! Han satte sig på 

stolen och såg på mig igen. 

- Så…varför gick du inte med på förhöret? 

- Jag är infångad, misshandlad, skjuten och inlåst… 

- Så…varför gick du inte med på förhöret? 

- För att jag inte vill bli förhörd av någon satans 

demonjägare! 

- Ta det lilla lugna…varför ville du träffa mig för? 

- För du… 

- …är så stilig? Avslutade han med ett tillgjort flin. 

- Nej! Jag vill bara komma härifrån och det är lättare 

att prata med någon som man känner igen. 

- Känner vi varandra? 

- Jag tror det var du som sköt mig på härberget i 

Danmark. 

- Åh, okej. 

- Vilka är ni, varför fångade ni in oss? Ni är inte 

vanliga demonjägare va? 

- Berätta först mer om dig själv, vi ska väl inte bara 

prata om lilla mig? 

Nu blev jag arg igen. Vi var ungefär halvvägs genom 

middagen och han blev nog väldigt förvånad när jag 

välte matvagnen och slängde mig på honom med kniv 

och gaffel, dom enda vassa redskapen som jag hade. 

- Wohaa! Går vi inte lite för fort fram nu? Du förstår, 

jag inte den sortens kille… 

Han slängde av mig ifrån honom, var mycket starkare 

än han såg ut. Jag tog ett nytt språng och körde in 

gaffeln i överarmen på honom. Han slog bort kniven och 

45

slängde mig på något vis in i väggen, han var skicklig. 

Jag reste mig upp igen men han fick in ett annat slag, 

jag föll på knä. Men nu så gick det, jag lyckades sparka 

honom över bröstkorgen för att sen slå honom över 

halsen. Han låg ner och kippade efter andan. Jag 

sparkade honom om och om igen. Vad var det för fel på 

honom? Han tog emot väldigt mycket stryk för att vara 

människa, eller var han enbart människa? Han fick tag 

om mitt smalben, välte omkull mig och körde kniven i 

låret på mig. Slog mig sen över höger öga med en 

vänster krok. Han ställde sig upp, lyfte upp mig och slog 

till mig med ett elektriskt knogjärn. En gång, två gånger, 

tre gånger. Han lutade sig sedan över mig och viskade: 

- Var glad att jag är den snälle utav oss. Om du gjort 

likadant mot någon annan så hade du varit död nu. 

Såhär funkar det från och med nu det från och med 

nu: ingen mat förrens du gått med på ett förhör. 

Inget att dricka innan du går med på en 

läkarundersökning. Och visst ja, den där får du inte 

behålla. 

Han tog tag i kniven och drog ut den efter att han hade 

vridit om den ett varv först. Jag skrek, inte bara av 

smärtan, smärta kan man kontrollera, utan av 

förödmjukelse. Han hade inte blivit knäckt heller, han 

hade bara retat upp mig och ilska vid fel tillfällen är lika 

med svaghet. Han hade även besegrat mig i strid, det 

hade ingen gjort förut förutom…förutom han…” 

” Dagarna gick och jag fick ingen mat, inget att dricka, 

vattnet var avstängt så jag kunde inte ta en mun vatten 

ens ur toaletten. Jag kunde bara sitta där på bädden 

och glo på dörren. Han hade menat allvar men jag 

visade inte mitt lidande, det nöjet skulle dom inte få. 

Jag funderade på vad han hade varit för något, han såg 

ut som en människa men var starkare, mer uthållig. Var 

han en halvdemon? Halvdjävul? Vad var han? Inget 

hände, ytterligare en dag gick och jag började bli 

desperat, om jag inte fick något vatten snart så skulle 

46

jag dö. Vilket slut för en halvling som mig. Jag hörde 

inte när dörren öppnades men jag såg i ögonvrån hur 

någon kom in genom den mot mig. Jag tvekade inte 

utan slängde mig på personen, det var han igen. Jag 

lyckades putta ut honom genom celldörren, frihet! Jag 

började springa men han var snabbt ikapp mig och 

fällde mig enkelt. Han gav mig en spruta och all min 

vilja att fly försvann nästan genast. Det kändes som om 

jag drömde, jag blev förd genom massor av korridorer 

med celldörrar, allting såg likadant ut varthän vi gick. 

Sen så kom vi in i ett rum med en stor spegel. Han satte 

mig vid ett bord och gav mig ett glas vatten! Jag hörde 

knappt hans röst när han sa: 

- Drick sakta, annars får din mage sig en chock. 

Jag drack glupskt och girigt medan han började med att 

bombardera mig med frågor som han läste ifrån ett 

papper och även om jag inte ville svara så gjorde jag det 

ändå, som om jag inte hade någon egen vilja. Jag 

reflekterade inte mycket över det just då. 

- Vad är ditt namn? 

- Victoria Felderman. Du kan kalla mig Draco. 

- Varför skulle jag kalla dig för ”Draco”? 

Jag tog av mig tröjan och visade ryggen. Han stirrade 

stumt och vände sig om emot den stora spegeln och 

ryckte på axlarna. 

- Draco betyder Drake, eller hur? 

- Drake, Dracul, Dragon, säg vad du vill… 

- Vad är du för något Victoria? 

- Jag är en halvdemon, en halvling. Du då, vad är du? 

Han svarade inte. 

- Vad för någon sorts halvdemon Victoria? 

- Vet inte…någon stark sort i alla fall, som du kanske 

minns. 

- Ja jag minns. Victoria, vad gjorde du på härberget? 

- En flicka måste ju bo någonstans. 

- Bodde du där Victoria? 

- Nej idiot, jag var bara på genomresa. Ingen bor där 

längre än max en vecka. Så trevligt är det inte… 

47

- Varför bodde det då så många demoner där, 

Victoria? 

- Därför att det var ett av dom sista ställen som ni 

demonjägare inte kände till… 

- Finns det fler demonjägare, Victoria? Och i så fall 

var kan man finna dom? 

- Några, dom flesta flyttar runt, har inget fast ställe 

att bo på. Dom flesta jagar mest vampyrer och 

känner inte till oss andra eller klarar inte av det… 

- Känner du några demonjägare, Victoria? 

- Nej, men jag känner till några. 

- Kan du nämna någon, någon som lever i vår tid 

alltså. 

- Blood af Doom. 

- Vem är det? 

- Ingen vet säkert, men han beskrivs som en stor 

mörk man med en slägga. Hans tecken är i alla fall 

en svart blodsdroppe. Han har jagat demoner väldigt 

länge, redan innan jag var född… jag har själv aldrig 

stött på honom men han är fruktad av många. Som 

en läskig figur som man berättar för små barn när 

dom inte vill somna på kvällen. 

- Hur mycket vet du om demonerna i denna värld 

Victoria? 

- Mycket. Lite om historia och tro men tillräckligt av 

egen erfarenhet för att kunna överleva mitt ibland 

dom. 

Han blev tyst ett tag. Jag kände att huvudet började 

klarna, vad det än var för droger dom gett mig så 

började deras verkan avta. Han såg upp ifrån 

anteckningarna och stirrade på mig och jag stirrade 

tillbaka. 

- Jag hatar sånt här, jag är soldat! Inte någon jäkla 

förhörs snubbe. Så Victoria, ungefär nu så borde 

drogerna ha släppt och nu måste du få ännu en 

spruta så du inte bråkar på vägen tillbaka till din 

sköna cell. 

48

Han reste sig upp och gav mig ännu en spruta sen så 

fördes jag tillbaka till min cell. Dom hade förhört mig. 

Satan! Dom hade med sina droger lyckats förhöra mig 

om saker! Satan! Satan! Satan!” 

” Efter ungefär tre dagar efter förhöret så kom dom och 

knackade på min celldörr igen. 

- Vi kommer in för att ställa några frågor. 

- Far åt helvete! 

- Senare kanske, men nu ska vi ställa några frågor. 

Dörren öppnades. Där så stod ”Tungan” och bakom 

honom så stod två stora män. Dom liknade honom lite i 

utseendet fastän dom var större, man hade kunnat ta 

dom för att vara bröder, och bakom dom så stod det jag 

vet inte hur många vakter med bedövnings batonger. 

Han, ”Tungan”, gick in i cellen, såg min blick och 

kollade bakom sig och log. 

- Ni kan stänga dörren agent Modd. En utav dom två 

stora männen stängde dörren. 

- Tack agent Knox! Ropade ”Tungan” emot dörren. Jag 

tittade på honom, han hade en 

portfölj med sig. Han stod där mitt i rummet som om 

han funderade. 

- Öhm…öh. Zacharias Luther var namnet. Inte 

”Tungan”. Du kan kalla mig för Zach. 

- Vad vill du? 

- Som sagt så är jag ombedd att ställa några frågor till 

dig eftersom: ”agent Luther har fått ett förhållande 

baserat på individuella samtal med fången”. Eller jag 

skulle inte kalla dig för fånge utan…öh…du såg alla 

agenterna där ute? Tja, dom är här ifall du skulle få 

ännu ett utbrott. 

Han såg sig om i cellen. Allt som gick att förstöra var 

förstört, jag hade i mina utbrott söndrat hela stället. 

Han log lite osäkert som om han inte visste vad han 

skulle säga. 

49

- Så Victoria, skulle du om du blev ombedd gå med i 

en hemlig organisation och lämna ditt gamla liv 

bakom dig, skulle du nappa på det? Den? 

- Berätta mer. 

- Du skall veta att om du skulle gå med i vår 

organisation så skulle du få en betydande roll. Men 

om du säger ja så skulle det betyda att om du 

försöker lura oss och fly så blir du omedelbart 

dödad…öh…vad säger du? 

- Kommer ni att släppa ut mig ur cellen om jag 

samarbetar och går med i er organisation? 

- Ja, men du kommer att bära två fotbojor, dom här i 

så fall. Han öppnade portföljen och 

tog fram de två fotbojor. 

- Dom kan spåras var du än är eftersom dom sänder 

ut en signal som våra satelliter snappar upp och om 

någon skulle mixtra med dom så exploderar dom. 

Dom är stöt- och- slagtåliga och om vi skulle känna 

för det så kan vi fjärrutlösa dom. Så vad säger du? 

Jag funderade en stund. Såg på Zach, som han tydligen 

hette och funderade. Dom där fotbojorna skulle hålla 

mig ifrån friheten lika mycket som den här cellen… 

- Okej Zach. Sätt på dom.” 

” Två veckor har gått sedan Zach satte på mig 

fotbojorna. Jag har fått ett nytt rum, en ny cell. Visst, 

det ligger inte ibland dom andra fångcellerna och det är 

mycket hemtrevligare, men det är fortfarande en cell. 

Jag får röra mig fritt på vissa områden som t.ex. 

cafeterian och gymmet, men inte mer än så. Dem har 

hållit på och kört tester och undersökningar på mig hela 

förra veckan och jag har ännu inte fått några svar på 

vilka dom är eller vad organisationen gör för något. Det 

enda jag vet är att dom fångar in demoner. Varför? Vet 

inte. Men idag så skall dom ta in mig på förhör igen. Jag 

har ingen chans att rymma, dels på grund utav 

fotbojorna dels på grund utav alla vakter och agenter. 

Jag var på väg emot förhörssalen och gissa om jag blev 

50

förvånad när jag öppnade dörren som jag blivit ombedd 

att komma till vid klockan 13:00. Det var ingen 

förhörssal utan ett kontor och där inne så satt Zach, en 

mörk kvinna med blont orange hår, samma kvinna som 

jag sett vid härberget, en äldre dam samt en äldre herre. 

Zach pekade på en stol och signalerade att jag skulle 

sätta mig ner så jag gjorde det. 

- Så du är Victoria Felderman. Trevligt att råkas. 

Gubben räckte fram handen. 

- Äntligen får vi möta dig. Nu var det tanten pratade 

och sträckte fram handen. Jag 

skakade deras händer och såg på dom, dom var 

människor, det kunde jag se. 

- Vi är här för att ställa några frågor Victoria. 

- Vi har hört att du har skött dig riktigt bra dom 

senaste veckorna och skall nu fråga dig om du 

fortfarande vill gå med i våran organisation. 

- Jag vet faktiskt inte. Jag inte ens vad ni gör eller vad 

ni är. 

- Om du säger ”ja” så kommer vi nu att besvara alla 

dina frågor. 

- Ja. Ja jag går med i eran organisations sak. 

- Bra, kom med här. 

Det äldre paret reste sig och gick ut ur rummet. Jag 

följde efter med Zach och den andra, den blondorangea, 

kvinnan. 

- Det här är agent Sylvia Stern. 

- Hej Victoria. 

- Hej, du var med vid härberget. 

- Jepp. Hon svarade lite kyligt, som om hon inte 

riktigt gillade mig. Och vet ni vad? Jag 

gillade inte henne heller och kunde inte bry mig mindre 

om hennes åsikt. 

Vi fortsatte att gå genom korridorerna ända tills vi kom 

fram till en hiss. Väl inne i hissen så började det äldre 

paret prata igen. 

- Vi organisation grundades för cirka 10 år sen. I 

början så var den oorganiserad och slapp. Inte 

51

mycket hände. Men sen för omkring fem år sen så 

kom vändningen, någon kontaktade organisationen 

och kom med förslag. 

- Med hjälp utav denne någons, och denne får förbli 

anonym för tillfället, resurser så byggdes hela 

organisationen om. Allt blev organiserat och korrekt. 

Slut med tramset om att söka på måfå efter 

paranormala livsformer och mer intelligent 

detektivarbete började ta form. 

- Våran uppgift blev att verkligen söka efter 

paranormala livsformer. 

- En stor förbättring emot den tiden då våra så 

kallade agenter var haschrökande hippies som 

trodde att dom verkligen gjorde något. 

- Du förstår, för tio år sen så hittade man bara lösa 

bevis på att paranormala livsformer existerade. 

Organisationen bestod då bara av fanatiker av det 

övernaturliga. Men ändå om dom var misslyckade 

och dåraktiga så är dom grunden till dagens 

organisation. Nuförtiden så har vi den modernaste 

tekniken, insiders i alla regeringar och andra 

organisationer. I alla fall dom som vi känner till. 

- Vi försöker att hitta och infånga så många 

paranormala livsformer som möjligt. Få tag på 

information om hur dom kan ha sådana krafter som 

dom har. Våra vetenskapsmän jobbar dygnet runt 

med att få fram förklaringar men ibland så 

misslyckas även dom. 

- Du skulle passa perfekt som agent. Du har växt upp 

bland dessa paranormala livsformer och verkar 

kunna en del om dom. Du är som gjord för att 

arbeta med oss. 

- Vi gör inte detta bara för vetenskapens skull utan 

även för mänsklighetens. Vi gör världen fri ifrån 

dessa farliga varelser och säkrar framtiden för 

människor överallt. 

Jag tänkte på deras lilla inövade tal och såg mig 

omkring, efter att hissen hade stannat så hade vi 

52

vandrat genom ett laboratorium som var fullt med 

äckliga demonsaker. Jag funderade på vad dom hade 

sagt, alltså: dom jagade och fångade in demoner, 

undersökte dom för att få tag i hemligheterna till 

demonernas krafter, som dom säkert skulle använda för 

egen vinning och samtidigt räddade världen ifrån 

ondska. Men det var något som helt enkelt inte stämde 

in på hela historien: för det första, varför så kände dom 

inte till att det fanns fler demonjägare? För det andra så 

verkade dom vara väldigt välorganiserade och ha väldigt 

mycket resurser för att få fram nästan ingenting. Deras 

välgörare måste vara en riktig höjdare. Vad skulle jag 

göra, jag hade en känsla av att alltihop var för bra. Och 

sen så var det Zach… 

- Är Zach ett resultat av era experiment med 

demoner? 

- Zach? Åh, ni menar agent Luther. Nej han är inget 

resultat utav experiment med demoner. Och varför 

så tror du att vi skulle experimentera med demoner? 

- Varför skulle ni inte? Jag menar att om ni kostar på 

så mycket på vetenskapsmän och undersökningar 

av demoner så borde ni också experimentera med 

dom. Det är nästan uppenbart. Så vad är agent 

Luther för något? 

- En halvling utav människa och Horks. 

- Vad är en Horks? 

- Hela Specialgrupp Fem är halvlingar, utom då agent 

Stern såklart. Hon är hundra procent mänsklig. 

Specialgrupp fem är gruppen ni kommer att ingå i, 

Agent Felderman. 

Hennes ton när hon sa: agent, den tonen avskyr jag. Det 

låter som om dom försöker håna en samtidigt som dom 

försöker uppmuntra en. Nu vet jag varför dom ville ha 

mig med i organisationen, för att jag var en halvdemon. 

En halvdemon med insiderkunskaper. 

- Vad är en Horks? 

53

- En stark och uthållig varelse. Jag såg hur Zach´s 

ansikte ofrivilligt gjorde en grimas när hon sade: 

Varelse. 

- Du vet nog allt nu. Allt som är värt att veta. Agent 

Luther, Zach, vad sägs som att eskortera agent 

Felderman tillbaka till sitt rum. Hon har nog massor 

att tänka på just nu. Och agent Felderman, din 

specialträning börjar i övermorgon. 

Och så följde Zach med mig tillbaka till mitt rum. Jag 

undrade om han ville ha lite fika eller något och han 

tackade ja och sade att det var ett utmärkt tillfälle att 

beskriva specialgrupp fem för mig. Han gav mig ganska 

bra beskrivningar utav dom respektive medlemmarna, 

samt träffsäkra gliringar utav det gamla paret. Jag insåg 

nu att Zach var en personlighet utav min smak. Han 

och jag skulle säkert kunna bli närmare bekanta utan 

några större svårigheter. Och hela det här stora hemliga 

organisationstjafset skulle kanske, väldigt troligt, 

resultera i en hel del fördelar för mig. Agent Luther 

begav sig inte ifrån mitt rum förrens vid efter ett följande 

morgonen.” 

54

5 

”- Varför måste du vara så envis för? Ropade Alicia 

irriterat, klockan var över ett på natten och Woodstock 

höll fortfarande på och krånglade med Volkswagen 

bussen som dom hade köpt utav Jack. Visst, den var 

hyfsat fin men motorn krånglade en del och det var just 

det som Woodstock försökte fixa. 

- Kan du över huvud taget något om motorer? 

- Självklart! 

- Bilmotorer alltså! 

- Lite, brorsan har visat mig en del. 

- Du vet ju inte ens vad som är felet på den och om nu 

din brorsa är så duktig så kan väl han fixa den? 

Woodstock torkade svetten ur pannan och tittade på 

Alicia. Hon stod med armarna i kors och var väldigt 

trött, dom hade hållit på och fixat och mekat med bilen i 

några veckor nu. Lackat om den, skaffat nya däck och 

fälgar. Den var faktiskt riktigt snygg nu men motorn 

krånglade lite och Woodstock kunde inte låta det vara. 

- Istället för att klaga så kan du väl trolla fram en helt 

ny motor istället? 

Alicia kunde inte låta bli att le. Han såg så söt ut där 

han stod i det dunkelt upplysta garaget med smått 

förtvivlad blick. 

- Har du ens kollat i motorns handbok? 

- Jepp. Finfina bilder. 

- Läst den alltså? 

- Skulle gärna göra det men jag har inte några 

månader till på mig! 

Woodstock led utav ett litet handikapp, han kunde 

nämligen knappt läsa. Eller rättare sagt, han kunde läsa 

men han hade lite svårt för det så det tog honom ganska 

lång tid att läsa något överhuvudtaget. Plötsligt när han 

stod där och plockade i motorn så kom en sprutt med 

olja rakt i ansiktet på honom. 

55

- Hur i… det där är tekniskt sätt omöjligt! Olja ska 

inte spruta ut ur motorn, speciellt inte när den är 

avstängd! Gjorde du något? Han såg misstänksamt 

på Alicia. 

- Nix. Kom igen nu Nathan. Det är sent, vi båda är 

trötta och om du inte slutar nu så kommer det bara 

att krångla ännu mer. 

- Varför skulle det krångla ännu mer för att det är 

sent på kvällen? 

- Naturens lag, om en sak går fel så går allting fel! 

- Och det vill du att jag ska tro på? Tror du att det 

skulle avskräcka mig? Sade han 

samtidigt som han torkade oljan ur ansiktet. Sedan, helt 

utan förvarning så började vätska läcka fram ifrån 

någonstans under bilen. Woodstock stirrade på den 

växande pölen, tog och slog igen luckan till motorn och 

suckade djupt. 

- Jag ger upp, jag vet när jag är slagen. Han gick 

sakta bort till sin älskade flickvän och 

tog upp en väldigt smutsig hand och drog ett streck över 

hennes ansikte. 

- Där fick du för din pessimism! 

Sedan så gick dom skrattandes ut ur garaget och 

började bege sig av hemåt för en god natts sömn.” 

” En röd Cadillac liknande bil for snabbt fram på 

bergsvägarna nära Palmas i Brasilien. I bilen så satt två 

män, den ene var mörk med tjockt kortklippt svart hår 

och skägg, den andre var ljus men solbränd, med fluffigt 

bakåt kammat brunt hår. Båda hade på sig svarta 

solglasögon. Svetten kröp fram i deras pannor. Det var 

bortåt 37 grader i skuggan. Solen stekte våra vägfarare 

medan dom började att närma sig sitt mål. 

- Enligt kartan så ska vi följa vägen ungefär en 

kilometer till, Eddie. 

- Enligt min inbyggda GPS så har du helt och hållet 

rätt Lex. Förresten, kan du dra en gång till vad det 

är som vi kan vänta oss när vi kommer fram? 

56

- Troligen så har dom sitt näste i en grotta och dom 

har säkert satt ut vaktposter i vegetationen runt om. 

- Så du menar att dom säkerligen kommer att höra 

oss komma innan vi upptäcker dom. 

- Exakt. 

- Låter kul. Så, vi tar och går igenom planen en gång 

till: du tar din lilla hammare och andra diverse 

hälsofarliga vapen, brakar in i grottan och mosar på 

samtidigt som du letar efter huvudnästet. Och jag… 

- …tar dina skumma vapen som du brukar smuggla… 

- …och täcker utgången så att den inte proppas igen 

och sticker sedan ner och hivar in mina ytterst 

högexplosiva G-19 granater i nästet. Och sen så drar 

vi till bilen så fort som våra apostlahästar kan bära 

oss. Enkel plan i teorin. 

- Men inte i utförandet. 

- Låter fortfarande som rena självmordsuppdraget om 

du frågar mig. 

- Jag räknar inte med att vi kommer ut därifrån 

helskinnade, kanske inte ens levande. 

- Lex, jag är lite orolig i just den biten när vi ska 

springa ifrån explosionen, jag menar: G-19 

granaterna har en räckvidd på 10x10 meter. Och 

med sju stycken så kommer vi att pulvrisera den där 

grottan, om dom nu bor i en sådan. Jag menar inte 

att jag är rädd för själva explosionen, för om man 

inte kommer undan den så är det ingen risk att man 

känner något, man är död innan dess. Jag är mer 

orolig för att jag inte ska hinna springa ifrån den 

helt enkelt. I min gamla form hade jag kommit 

undan lätt, men nu efter alla operationer och så… 

- Vad exakt menar du Eddie, varför skulle du lättare 

kommit undan explosionen förr än nu? 

- Jo, förr i tiden så…jag brukade ha tre ben och inte 

två som nu… 

- Jag vill inte höra mer tack. Stanna bilen! Det ser ut 

som om vi är framme. 

57

Bilen stannade till och de båda kamraterna såg sig 

omkring. Vid sidan utav vägen så satt ett hafsigt 

ihopsatt kors nerstucket i marken och på korset så stod 

det: PELIGRO. 

- Peligro, Jag tror det betyder fara på Spanska. 

- Tja, det var i alla fall säkert det där korset som den 

där bonden snackade om. Snyggt vägmärke. 

- Det är i alla fall in dit vi ska Eddie. In i mellan 

träden. 

- Ska vi slå vad om att dom inte bor i en grotta? Kom 

igen, hundra spänn. 

- Visst. 

Dom gick ur bilen och rörde sig försiktigt in bland 

träden, med sina respektive vapen höjda, Lex hade sin 

slägga, SoulCrusher och en automatpistol, Eddie hade 

ett halvstort gevär som verkade vara en avancerad 

blandning utav hagelgevär och kulspruta, en SCE-13.D 

som han kallade den, Lex fattade aldrig hur Eddie 

kunde hålla reda på alla namn. Naturen runtom dom 

var onaturligt tyst, stämningen var nästan kuslig. 

- Du Lex, hur många personer hade försvunnit 

härifrån sade bonden nu igen? 

- Under det senaste halvåret så hade tjugotvå 

personer försvunnit i det här området. Nio bönder, 

fem turister, sex jägare och två poliser. Det är dom 

kända fallen, men troligen så är det fler. 

- Och dom här sakerna, dom suger ur ens benmärg 

medan man fortfarande lever, eller hur? 

- Precis. 

- Men hur kommer det då att gå för mig? Min 

benmärg sitter ytterst djupt, tror jag, eller jag 

kanske inte har någon benmärg? 

Men Lex svarade inte, utan tecknade åt Eddie att titta 

framåt.” 

” Under senare år så har ett flertal personer försvunnit i 

Brasilien. Visst, människor försvinner hela tiden i det 

som är kvar utav regnskogen, men människorna 

58

försvann inte i själva regnskogen, utan vid 

bergstrakterna nära staden Palmas. Landets regering 

har varit lite förbryllade utav detta men har större och 

mer påtagliga problem att ta hand om. Och som sagt, 

människor försvinner hela tiden. Man trodde helt enkelt 

att det var vilda djur och andra omständigheter som var 

orsaken. Men vilka andra ”omständigheter” som var 

orsaken hade ingen säkert kunna räkna ut…” 

” Lex och Eddie stirrade på saken som satt framför dom, 

den var grov, såg primitiv ut och hade taggar som stack 

ut lite överallt ifrån dess kropp. Dess mun var det mest 

iögonfallande efter taggarna: två stora huggtänder stack 

upp ifrån underkäken och tittade man noga så var 

munnen rund, och full med små vassa tänder. 

- Så det är så dom små jävlarna ser ut. Viskade 

Eddie. 

- Jepp, en CheroKain’n demon. Starka, farliga, 

primitiva. Grova. Men ändå mer intelligenta än vad 

man kan tro om dom. Man tror att dom antingen 

kommunicerar med telepati eller klickande ljud och 

kroppsdofter, eller kanske både och. 

- Coolt, den ser biffigare ut än vad du beskrev. 

- Jag har bara mött såna här i mindre antal förut, 

omkring tre fyra stycken, aldrig en hel flock och jag 

är inte helt säker på att mina kulor kommer igenom 

deras kroppspansar. 

- Kroppspansar? 

- Under deras hud Eddie. 

- Innan vi sätter igång, är det någon mer sak som du 

”glömt” att berätta för mig? 

- Tror inte det. 

CheroKain’nen hörde den sista meningen och vände sig 

om och gav ifrån sig ett surrande och klickande ljud 

medan den gjorde sig redo att attackera.” 

” Lex kom springande igenom lövverket. Han hade sin 

hammare SoulCrusher i ena handen, som han svingade 

59

med storkraft och sin pistol i den andra. CheroKain’ner 

dök upp lite varstans men han brydde sig inte om dom 

mer än att springa förbi och skjuta några skott. 

Han kom fram till en bergsvägg, såg sig omkring, 

vädrade efter spår i luften och sprang sen åt höger. 

Bakom ett stort träd så fanns bara en stor sten, men 

bakom stenen så fanns det en liten öppning in till en 

grotta, Lex slängde sig in igenom öppningen. Grottan 

var betydligt större än själva öppningen och när man väl 

var inne så skulle man förstå vad Lex vädrat efter, här 

inne så fanns en mustig frän lukt som inte helt går att 

beskriva för utomstående. Kort sagt: Det stank 

CheroKain’n demon. Lex sprang djupare in i grottans 

tunnelsystem. Han kom runt en krök, återvändsgränd. 

Det enda som fanns här inne var skeletten utav 

CheroKain’nernas måltider. Lex vände om och sprang 

tillbaka, men kom in i ännu en återvändsgränd. Han tog 

samma väg tillbaka som han kommit ifrån och nådde ett 

vägskäl. Men denna gång så fick han det lättare att välja 

väg. Ut ur en utav tunnlarna så kom minst ett dussin 

CheroKain’n demoner beredda på strid. 

- Vet ni vem ni jävlas med era avskum? Vet ni vem 

som är här för att göra slut på er? Det är jag! Blood 

af Doom! 

Men innan han hann ens mer än höja sin hammare så 

sprack den förste demonens bröstkorg sönder, den såg 

ut att implodera och det enda som hördes var ekot efter 

ett högt plötsligt ljud. Lex vände sig om och där så stod 

Eddie bakom honom med sitt gevär i högsta hugg. 

- What’s up my nigger? 

- Vad gör du här? Du skulle ju täcka ingången från 

fler demonjävlar!! 

- Dom tog slut. Förresten, ducka… 

Dom återstående CheroKain’n demonerna gick till anfall 

och Lex kunde knappt blockera deras attack men Eddie 

hade inga som helst problem där han stod och sköt. 

- Som att skjuta brevduvor! 

60

- Du menar väl lerduvor? Sade Lex medan han snabbt 

retirerade emot Eddie. 

- Nej, brevduvor. Det är en större utmaning…förresten 

så var är deras näste? 

- Jag har inte hittat det än! 

- Hmm, men enligt sändaren så har du ju sprungit 

fram och tillbaka här inne en bra stund! Gick du 

vilse? 

Lex svarade inte utan tecknade åt Eddie att dom skulle 

plöja rakt igenom demon muren framför dom. Han 

passade även på att räcka det långa fingret emot 

honom. Dom avancerade så snabbt dom kunde in i 

grottan, efter dom gjort sig av med det första dussinet 

demoner så tunnades vågorna ut, nu kom dom i 

grupper på tre till fem stycken. Men det var tillräckligt 

svårt. Lex pistolskott trängde igenom CheroKain’nernas 

kroppspansar men inte mycket mer. Som tur var så 

saktade detta ner dom tillräckligt för att Eddie skulle 

kunna få in dödande skott lättare då hans ammunition 

var desto kraftigare. Sen efter dom kommit runt ännu 

en krök så såg dom det, ett näste fullt med pyttesmå 

CheroKain’n demoner. Och stora skitförbannade 

CheroKain’n demoner. 

- Det är nu eller aldrig! Skrek Eddie och sköt sig sin 

väg fram emot nästet medan Blood 

täckte deras utgång. När Eddie var tillräckligt nära så 

slängde han iväg sin väska rakt in bland småglinen, tog 

upp en sändare ur bakfickan och tryckte på STARTknappen. 

Sen så slängde han över dosan till närmaste 

stora demon och tog båda i ett skott. 

- Dags att dra B! Nu finns det ingen återvändo! 

- Sluta snacka och rör på benen istället! 

Dom började springa så snabbt som dom möjligen 

kunde i denna situation. Dom kom tillbaka till vägskälet 

snabbt, men stället var nu fullt med CheroKain’n 

demoner ifrån dom andra tunnlarna. Utan att tänka så 

började våra så kallade hjältar att bana sin väg med, 

hugg, slag och skjutande. 

61

- Du, Blood, jag har en bra och en dålig nyhet, enligt 

sändaren på min klocka så kommer granaterna att 

explodera enligt tidsschemat. 

- Och dom dåliga? 

- Jo, eftersom vi har sprungit igenom en tunnel som 

har svängt ett X- antal svängar så är vi bara åtta 

komma tre meter ifrån granaterna. 

- Så du menar att… 

- Precis, om vi inte genast förflyttar oss minst en 

komma sju meter åt vänster så är vi rätt så körda. 

- Åt vänster? Men det är ju in i fel gång! 

- Skit samma! Spring! Hoppa! Rör på dig! 

Dom sköt i panik på demoner och slängde sig som på 

signal in igenom öppningen och landade i armarna på 

tre CheroKain’n demoner. Knappt tre sekunder senare 

så detonerade granaterna. 10 meter åt alla håll, även 

uppåt och neråt kort sagt pulvriserades. Inget utav 

nästet fanns kvar. Men kraften i Eddie’s bomber var så 

kraftig så att det utav grottan som inte pulvriserades 

rasade ihop.” 

”- Skit! Blodniklas, var är du? Eddie låg bland 

stenblocken och försökte hitta Lex. 

- Här… Lex röst var svag och skrovlig. 

- En gång till tack, jag ser dig inte… vänta, jag fick 

igång ficklampan på mitt vapen. 

Eddie lös omkring sig och fick syn på Lex som låg en 

liten bit längre bort in i tunneln. Eddie reste sig upp och 

knuffade undan liket utav en halvt mosad CheroKain’n 

ifrån sig. 

- Hur är det med dig? Du ser trött ut. Lex gav Eddie 

en blick som kunnat döda men log 

sen och skrattade till. 

- Jävla utomjording. 

- Utomplanetarisk livsform tack. Kan du resa dig upp? 

- Nej, mitt vänstra ben. En utav dom fick sig en tugga 

innan det small. 

62

- Få se…skit. Det verkar som om dom inte bara fick 

sig en tugga, hela benet är upprivet. 

- Men du då? Hur klarade du dig undan alla 

stenarna? 

- Enkelt. Jag fick grepp om en sån där Chero- vadsom- 

helst och tryckte upp honom så att han fick ta 

emot dom hårda smällarna. Tuffa snubbar 

egentligen. 

- Ja. Själv så rullade jag vidare utav bara farten. Men 

det var den märkligaste explosionen jag varit med 

om, knappt något som liknade en tryckvåg. 

- Nej, det är därför dom är så effektiva. Minimal 

tryckvåg och mer eld för att utrycka mig enkelt. 

- Måste vara en jävla eld ni använder i så fall, den 

verkar ha pulvriserat delar utav taket. 

- Jepp, dom är gjorda för att pulvrisera saker till grus. 

Vi brukade använda sådana här i Sreelank kriget. 

Föresten, om man som du skulle bli skadad mitt 

under en pågående operation så skulle gruppledaren 

skjuta dig med ett skott i huvudet. 

- Vilken tur då att vårt uppdrag här är färdigt då. 

- Helt fel Bloody, rörelsedetektor på scannern på min 

SCE-13.D ger just nu fullt utslag, exakt likadant 

utslag som den gjorde när jag var som närmast 

nästet.” 

” Lex och Eddie låg tysta i mörkret, deras enda ljuskälla 

var just nu ficklampan på Eddie’s gevär. Förut så hade 

tunnlarna varit svagt upplysta av facklor men dom hade 

slocknat vid explosionen och desto värre var nu att Lex 

förlorade blod fort från sitt skadade ben. 

- Hur långt borta är nästet? 

- Fem meter, bara runt kröken där. Men vi tar det 

sen, vi måste slå ett förband om ditt ben just nu, du 

förlorar blod i snabb takt. 

- Vi måste förstöra det där nästet annars har allt detta 

varit förgäves. Jag har aldrig hört talas om att det 

funnits fler nästen en ett i ett CheroKain’n bo. 

63

- Inte? Okej. Men jag trodde att ni demonjägare jagade 

såna här titt som tätt. Jag menar, dom här var ju 

dryga att ta kol på… 

- Dom kan bara föröka sig om dom har ett bo med 

näste i och det är svårt för dom att finna ställen där 

dom kan bygga bon på ostört och samtidigt ha nära 

tillgång till mat. Senast rapporterade stora bo, 

ungefär så här stort, rapporterades in 1939. Innan 

min tid alltså. Men en av mina gamla medhjälpare 

berättade om det. 

- Så du har haft medhjälpare förut? 

- Ja, två stycken. Men båda har blivit dödade. 

- Mina framtidsplaner minimerades just till att inte gå 

samma väg som dom. 

- Mina föräldrar var rätt så gamla när jag föddes och 

precis innan dom dog så gav dom bort mig till ett 

ungt par som dom kände. Mannen, Albert Doreen, 

tog hand om mig och lärde mig att bli en 

demonjägare. Han var själv en demonjägare, men 

bara människa. Jag däremot hade min morfars 

krafter. Jag var bara femton år när dom dog, mina 

föräldrar alltså. Albert berättade om andra 

demonjägare som han kände till och någon gång så 

pratade han om hur ett gäng demonjägare som 

låtsades vara omkringresande artister hade lyckats 

förstöra ett stort bo någonstans i USA. Den bäste 

utav jägarna hette Colin DeAngelo tror jag. Men han 

dog nån gång i början utav 1940-talet om jag minns 

rätt. Albert visade mig ett tidningsurklipp om en 

man som fått sin benmärg utsugen och hjärtat 

utslitet. Polisen löste aldrig fallet såklart, själv så 

känner jag bara en handfull demonjägare, Albert 

kände minst ett femtiotal. Men när han dog så rann 

kontakterna ut i sanden och antagligen så är dom 

flesta döda nu. Vi blir allt färre då de demoniska 

varelserna blir alltmer diskreta. 

De båda kamraterna blev tysta ett tag. Eddie såg hur 

Lex blev sämre. Han undrade vad han skulle göra. Och 

64

hur skulle han reagera på vad Lex hade sagt, den 

annars så tyste jägaren till tuffing brukade aldrig öppna 

sig och tala om något personligt, som den där Albert? 

- Vill du att jag ska skjuta dig Lex? 

- Va?! Nej! Varför det… nej skjut mig inte för i helvete. 

Jag vet inte vilka seder ditt folk har och jag vill inte 

veta men du ska fan inte bli min baneman! Vi måste 

komma på ett sätt att bli av med det andra nästet 

och samtidigt ta oss ut härifrån. 

- Min rörelsedetektor ger bara ett utslag på omkring 

sjutton stora varelser och kanske fyrtio stycken små 

saker. Deras bebisar. 

- Någon ide hur vi ska klara detta? 

Eddie var tyst en stund, men nickade plötsligt för sig 

själv. 

- Ja, jag vet hur. 

- Nå, vad är planen? 

- Att du ligger här och blöder lite till och tar det lugnt. 

Sayonara och på återseende. 

Eddie reste sig upp och sprang iväg emot nästet medan 

Lex desperat försökte resa sig upp utan större framgång. 

- Eddie?! EDDIE?! Kom tillbaka! EDDIE! Men Eddie 

var redan borta.” 

” Det enda Eddie hade i huvudet var att förstöra nästet 

och komma därifrån så snabbt som möjligt. Det här var 

något som han knappt förstod och orkade uppriktigt 

sagt inte bry sig speciellt mycket. Det här fick honom 

minnas sin tid som soldat och där han kom ifrån så 

betydde inte den enskilde soldatens liv lika mycket som 

att utföra ett uppdrag. Så på något sätt så kändes det 

som om han var tillbaks i en utav sina minnesvärda 

strider, som om han igen var en ung soldat som blev 

tvungen att se till att uppdraget blev utfört. Gud vad 

han hatade den känslan! Han kom in vid nästet och 

började skjuta CheroKain’n demoner som kom ifrån alla 

håll. Han såg att det även kom fler demoner ifrån andra 

tunnlar som var sammankopplade vid den här lilla 

65

grottsalen. Dum idé, dum idé, ytterst dum idé! Tänkte 

han förtvivlat. Dom var långt fler än bara sjutton 

fullvuxna demoner nu, han började få slut på utrymme 

att röra sig på, även ammunitionen började tryta. 

- Håll undan konstiga icke klassificerade Tellus 

livsformer! Min benmärg kommer ni inte åt! Inte för 

att jag tror att ni skulle tycka om smaken, utan för 

att jag inte vet om min benmärg överhuvudtaget ens 

liknar människors! Håll undan monster! 

Dom omringade honom, det såg inte ut som om han 

skulle ha någon chans att klara sig ur detta med livet i 

behåll. Dom var nu så nära att flera stycken lyckades 

riva upp små sår på honom innan han hann skjuta. 

Ammunitionen var nu oroväckande låg. Men Eddie log, 

detta var tillfället som han väntat på. Han började 

springa igenom demonernas försvarslinje, tog sats emot 

en sten och rent ut sagt flög över dom. Han tryckte på 

en väl gömd knapp och slängde ifrån sig geväret precis 

innan han landade. Sedan så tog han skydd bakom en 

sten. Demonerna slängde sig emot honom, sen så 

slängdes dom in i grottväggarna. Eddies kvarvarande 

ammunition exploderade i geväret. Explosionens kraft 

var inte i närheten utav den pulvriserande kraften hos 

G-19 granaterna med det räckte för att slunga iväg dom 

fullvuxna varelserna, döda dom små och tända eld på 

nästet. Eddie reste sig upp ifrån sin plats bakom stenen. 

Nästet brann, ungarna var döda eller döende och dom 

stora biffarna? Dom verkade bara vara medvetslösa eller 

för lulliga för att röra på sig. 

Eddie blödde, även han var svårt skadad nu. Han gick 

haltandes tillbaka igenom grottan.” 

” Lex hade förgäves försökt att följa efter Eddie och hans 

hopp sjönk drastiskt när han hörde Eddie skrika mitt i 

all skottlossning och demonernas vrålande. Sedan hade 

han hört till sin överraskning hur en bomb gick av. Nu 

var det enda han hörde hasande steg som närmade sig. 

66

Han tog ett fastare grepp om sin pistol och SoulCrusher 

men runt kröken så kom inte en demon, utan Eddie. 

- Du klarade det…men du är illa skadad! 

- Jepp, men oroa dig inte för mig, gamle Eddie Pron. 

Jag klarar mig bara jag får tag i mina medicinska 

redskap ute i bilen. Alltså lite smärtlindrande gifter 

och något att sy ihop mina sår med. Men du skulle 

nog behöva det mer än jag. 

- Blod… 

- Jepp, du har förlorat mycket blod… 

- Nej, allt jag behöver är…blod som jag kan…hela 

såren med. 

- Okej, det där var äckligt. Men strunt samma vi 

måste ut härifrån innan dom där varelserna vaknar 

upp igen. Tuffa killar, inte ens jag skulle kunna 

överleva en sån smäll utan att ta skydd. Men dom 

där stora anabolasteroid pumpande gorillorna tog 

smällen i dess fulla kraft och lever fortfarande. 

- Tuffa…jävlar… 

- Kom igen nu letar vi efter en väg ut. 

Lex var tvungen att stötta sig emot Eddie och samtidigt 

använda SoulCrusher som krycka. Dom var tvungna att 

gå igenom grottan som Eddie nyss lämnat. CheroKain’n 

demoner låg överallt, men dom var inte döda bara rejält 

mörbultade. Blood och Eddie rörde sig så fort dom 

kunde igenom tunnlarna. Det måste ju finnas ännu en 

utgång, det måste det. Eddie höll hela tiden koll på sin 

klocka, den visade inte tiden utan tre små prickar. Två 

utav dom rörde sig sakta. Både Eddie och Lex hade på 

sig varsin sändare och den tredje satt i bilen, på detta 

sätt kunde dom lätt hitta tillbaka till den. Just nu så var 

dom tvåhundra femtio meter för långt sydväst. Men hur 

skulle dom hitta ut? Och snart så skulle en hel hög sura 

demoner komma efter dom. Lex såg allt som i en 

dimma, plötsligt så såg han en figur framför sig. En 

demon. En demon med bitar utav ansiktet målat i rött, 

han hade även horn och ytterst spetsiga öron. Lex visste 

att han kände igen honom ifrån någonstans. Från 

67

någon bok… han såg bara denne nye demon i några 

sekunder innan den försvann. Men den hade stått i den 

högra tunneln vid det nya vägskälet som dom kommit 

till. 

- Till höger…Eddie. 

- Va, men radarn säger att vi borde ta till vänster för 

att komma närmare bilen. 

- Åt… höger!… 

- Okej, okej. 

Dom gick in i den högra tunneln och följde den. Eddie 

var nu ytterst skeptisk och ville vända flera gånger men 

Lex var bestämd på sin sak. Medan dom gick vidare i 

tunneln så sneglade Lex omkring sig i hopp om att få 

syn på demonen igen. Tunneln svängde mycket mer än 

vad dom andra hade gjort och gick både uppåt och 

neråt. Eddie tittade till på sin ”klocka” och upptäckte att 

tunneln nu gick åt rätt håll och sen efter en sista sväng 

så såg dom utgången. När dom kom ut så såg dom att 

solen höll på att gå upp. Dom hade varit därinne i mer 

än 15 timmar, hur länge hade dom varit utslagna på 

golvet? Hur länge hade dom stridit? Hur länge hade dom 

irrat omkring i labyrinten av tunnlar? Det visste dom 

inte. 

- Bilen är bara hundra meter ditåt. Sade Eddie och 

pekade. 

- Kom…igen då… 

Dom trasslade sig bort till bilen. Lex satte sig i 

passagerarsätet och öppnade en väska som legat i 

baksätet. I där så fanns två stycken treliters påsar med 

blod. Han började smörja in sina sår med det och det 

som blev över drack han upp. Eddie själv drack någon 

sorts ljusblå vätska och tejpade snabbt ihop sina rivsår. 

Plötsligt hörde dom hur det rörde sig i bland 

växtligheten bakom dom och ett tiotal ilskna, för att inte 

säga rasande, CheroKain’n demoner kom utrusande. 

Eddie startade bilen och backade så fort han kunde upp 

på grusvägen som dom kommit på. Där så vände han på 

bilen och gasade iväg. Stengrus och sand flög upp i de 

68

närmaste CheroKain’nernas ansikten. Eddie körde så 

fort han kunde men några demoner rusade efter bilen. 

Lex hängde ut genom sidorutan och skickade iväg några 

skott. På det här avståndet så skulle kulorna knappast 

skada dom men det fungerade ändå som fartbroms. 

Avståndet ökade och de båda skadade och omtöcknade 

demonjägarna suckade ut. Men stannade inte. 

- Aldrig mer! Aldrig! 

- I alla fall inte i den närmaste framtiden. 

- Vi klarade det inte Lex. Dom överlevde. 

- Jag tror vi lyckades ändå Ed. Vi förstörde två 

nästen. Dödade ett minst ett fyrtiotal stora demoner 

och förstörde en stor del utav grottan. Dom kommer 

inte att stanna kvar där, utan dom kommer att 

försöka hitta något nytt och säkrare ställe där dom 

kan bygga nya bon och nästen. 

- Jag vet inte vad du säger men jag är inte gjord för 

sånt här. Om vi ska göra något liknande igen så 

måste vi skaffa ett större gäng. 

- Jag vill inte riskera några människor liv. 

- Men du är villig att riskera mig? 

- Du är inte en människa. 

- Men om dom inte var hundra procent människa då? 

- Nej, jag vill helst inte riskera några fler liv än mitt 

eget. 

- Och mitt då? 

- Det kan vara skönt med någon som täcker ens rygg. 

Och att ha någon att samtala med. 

- Du är en ensamvarg. 

- Du med. 

- Jag behöver en rejäl semester. Förresten, har du 

funderat mer på vad som hade hänt i Danmark? 

- Jag har inte fått några svar än. Men det är något på 

gång i den undre världen. Jag menar, Grett t.ex. och 

härberget. 

- Vem var egentligen den där Grett, förutom en inte 

särskilt snäll demon? Förresten, försök att inte 

bloda ner sätet tack, det är äkta skinnklädsel... 

69

- En utav Ferdinads hantlangare, Ferdinad är en 

demon som, ja jag vet inte riktigt. Det började 

komma berättelser om honom någon gång på 1780talet 

och han har hängt med sen dess. Han är en 

levande legend. Vad jag vet så ogillar många 

demonledare i rådet honom. Men många beundrar 

honom därför att han vågar stå emot rådet och enligt 

rykten självaste GroLukenti. Men ingen utav 

demonjägarna som jag känner vet var han kan hålla 

hus någonstans. Inte ens mina tjallare vet något. 

Eller så vågar dom helt enkelt inte säga något. 

- Låter som om han kan ha ett finger med i spelet. I 

alla fall så ska jag ta ett tag ledigt från allt det här 

och vila upp mig. 

- Får man haka på? 

- Om du vill så. 

- Tja, jag måste också läka ett tag. 

- Vad då? Allt du verkar behöva är lite blod på dina 

sår och du läker. Se på dina ben, redan bättre!” 

” På en avsats så stod demonen som Lex sett förut. Han 

såg att långt bort i fjärran så åkte en bil snabbt fram på 

vägarna. Var det samma bil som våra slagskämpar satt 

i? Han brydde sig inte, hans uppdrag var över. Han 

skulle se till att DoomBloods ättling skulle komma 

undan CheroKain’nernas vrede och det hade han gjort. 

Hans herre skulle bli nöjd. Han vände sig om och gick 

sakta nerför en liten undangömd stig, han hade ett litet 

men djävulskt leende på sina bleka läppar. Han hade 

gjort så mycket för sin herre nu, sökt, offrat, dödat. Det 

fattades så lite nu och han kunde inte se att något stod i 

vägen för honom. Förutsägelserna skulle slå in. 

Profetiorna skulle ha rätt, och han njöt utav den 

vetskapen. Sedan så försvann han in bland trädens 

skuggor, uppslukad av skogen.” 

70

6 

” Jag gick omkring på en kyrkogård, jag hörde en 

viskande röst bortom gravstenarna. Jag gick sakta emot 

ett ljus, ett vitt brinnande ljus. Rösten viskade ifrån 

ljuset. Jag tyckte att jag kunde se Susanne, hon var 

klädd i en vacker vit klänning. Hon log mot mig, jag 

försökte ropa till henne men min röst var borta. Hon 

vinkade att jag skulle komma men mina ben var så 

tunga att jag knappt kunde röra dom. Hon var där, hon 

var inte död. Allt hade bara varit en mardröm, om jag 

bara kunde nå henne, hon var ju där knappt tio meter 

bort. Jag gjorde allt för att ta mig dit. Hon var så vacker, 

så ren. Själv var jag smutsig, blöt och orakad. Jag kom 

närmare, hon skrattade sitt underbara skratt, jag var 

nästan där… hon log men plötsligt så tog hon sig om 

magen och bröstkorgen, hon blödde, blodet fläckade 

hennes klänning. Hon log inte längre utan såg på mig i 

förtvivlan och föll till marken. Jag kom en sekund 

försent, bara en sekund försent. Jag såg in i hennes 

döda ögon, såg min spegelbild i dom. Mitt ansikte var 

fullt av hår, mina ögon var kol svarta, mina tänder var 

vassa, som huggtänder. Jag höll om Susanne, fick syn 

på mina svartgråhåriga händer. Naglarna var svarta, 

långa som klor. Jag tittade upp och fick syn på en 

spegel. Jag var ett monster, jag helt hårig, som en apa. 

Jag hade en fena på ryggen, mina öron var spetsiga. Jag 

vrålade omänskligt och sen så insåg jag att mina händer 

var blodiga, det var jag som dödat Susanne…” 

”Jag vaknade med ett ryck, såg mig omkring, jag var i 

min bil, ingen annan var där. Jag var kallsvettig, mitt 

täcke och min kudde var genomblöta. Min hund Basker 

ylade i framsätet. 

71

Jag lutade fram genom det hemmagjorda skynket som 

skilde fram och bakdelen av bilen. Basker morrade surt, 

jag hyssjade på honom och då såg jag det, min hand var 

svartgråhårig. Jag hade förvandlats i sömnen igen. Jag 

stirrade in i backspegeln, två djupt svarta ögon stirrade 

tillbaka på mig. Jag flyttade mig tillbaka till bakdelen 

utav bilen och jag grät. Jag hade varit på flykt ifrån 

praktiskt taget allt nu i snart fem månader. 

Mitt namn är Scott Kenzie och jag är oskyldigt anklagad 

utav polisen för att kallblodigt dödat min flickvän 

Susanne Williams med en kökskniv, men det var inte 

jag som mördat henne och hon dog inte av en 

kökskniv… 

Jag satt där bak i bilen och försökte koncentrera mig, 

tänkte stenhårt på att huggtänderna skulle krympa, 

klorna dras in igen, jag ville se ut som vanligt! Jag 

kunde om jag koncentrerade mig hålla tillbaka min 

demoniska sida, hålla tillbaka förvandlingen. Men en 

gång i månade så hade jag inget annat val än att 

förvandlas. Vid nymåne så kokade mitt blod och jag 

kunde inte hålla tillbaka det, det var som om den mörka 

kraften inom mig sakta hela tiden byggdes upp. Men nu 

så var det inte nymåne. Jag svettades, mitt huvud 

värkte. Sen plötsligt så började jag frysa, jag slog upp 

ögonen och tittade på mina armar. Dom var normala 

igen. Jag tog på mig lite kläder, kollade på mitt 

armbands ur och konstaterade att klockan var mitt i 

natten. Närmare bestämt kvart över tre. Jag tog Baskers 

koppel och flyttade fram till framsätet. 

- Vill du gå ut pojken? Basker lyfte trött sitt huvud 

och fnyste. Sedan vände så han mig 

ryggen och fortsatte med att försöka sova. Jag kunde 

inte somna om nu, det visste jag. Jag gick ut ur min 

svarta Cheva van, låste alla dörrar och tog mig en nattlig 

promenad. Jag sov över på en liten rastplats nära 

motorvägen, inget ovanligt med det. Många som är ute 

och reser gör så. Jag gick emot den lilla skog som fanns 

här, det finns inget mer lugnande än en promenad i 

72

skogen, även om skogen är väldigt liten. Det var kallt så 

här dags, ånga kom ut ur min mun vid varje andetag. 

Dimman låg i luften som en mystisk slöja för att dölja 

det osedda, allt var så tyst utom gräshopporna som 

spelade. Jag undrade nu så som många gånger förut om 

min familj trodde på att det var jag som dödat Susanne. 

Jag vågade inte tänka mer på det. Jag hade lämnat mitt 

gamla liv bakom mig nu. Jag gick bakom ett träd och 

slog en drill. Sedan så fortsatte jag min tur igenom 

skogen. Jag hörde bilarna från motorvägen ifrån andra 

sidan skogen. Den måste vara ungefär tvåhundra meter 

bred och hade på båda sina långsidor varsin motorväg. 

Jag började sakta återvända till bilen. Nu var klockan 

tio över fyra, tiden går så mycket fortare när man bara 

vandrar omkring utan något mål. När jag nästan var 

framme vid bilen så hörde jag hur någon snyftade. 

Fastän mina demonkrafter var avstängda så hade dom 

efterverkningar, som tillexempel förbättrad hörsel och 

luktsinne. Snyftandet fortsatte, det var någon som grät, 

lät som en kvinna. Jag vädrade rädsla i luften. Jag 

började gå emot snyftandet och sen så kände jag en 

annan lukt. En lukt som jag inte kunde identifiera. Jag 

närmade mig och nu kunde jag se genom dimman en 

kvinna som satt på knä vid ett träd och runt om henne 

så stod ett par. Båda två verkade njuta utav hennes 

rädsla. Paret lyfte upp henne ifrån marken och sade 

någonting om att hennes adrenalin bara gjorde smaken 

godare. 

- Hallå där, vad är det som händer? Ropade jag. Killen 

vände sig om medan hans flickvän 

höll i kvinnan. Han var längre än jag och såg stark ut. 

Han log och närmade sig med bestämda steg. 

- Du plutten, om du inte vill att någon skall bli 

skadad så kan du lika gärna vandra iväg igen. 

- Vad gör ni med den där kvinnan? Han närmade sig. 

- Skit i det du, du har fått en varning. Du får ingen 

andra. Han var nästan framme nu. 

- Du behöver inte oroa dig för mig. Låt henne gå. 

73

- Ha ha ha. Du vet inte vad du har gett dig in på. 

Hånskrattade han fram. 

- Ledsen kompis, men det är du som inte vet vad du 

gett dig in på. Vi stod alldeles intill 

varandra nu. Jag nådde honom bara upp till axlarna 

med huvudet, han log elakt och sedan utan förvarning 

så slog han till mig över bröstkorgen. Jag flög baklänges 

och landade smärtsamt på ryggen. Han gick fram till 

mig, tog tag i mig och slängde bort mig till sin tjej. Jag 

landade vid hennes fötter. Jag kände hur blodet kokade, 

jag försökte hålla tillbaka det. Killen kom fram till mig 

och lyfte upp mig, mina fötter nådde inte ner till 

marken. Våra ansikten var bara några centimeter ifrån 

varandra. Han log och det var då jag såg det, hans 

översta hörntänder var långa och spetsiga, han var inte 

en människa. Jag log, vet inte varför men just i det 

tillfället så log jag, jag behövde inte hålla igen i det här 

bråket. 

- Sarah, det verkar som om vi kommer att få efterrätt 

också! Han log ett djävulskt leende 

och såg på sin tjej, hon log tillbaka. Han vände tillbaka 

sitt ansikte emot mitt och såg mig rakt in i ögonen. Jag 

blundade och släppte efter, lät vreden skölja över mig 

som vågorna på en strand. Släppte lös allt mitt hat och 

all min sorg. Mina ögon är det första tecknet på att jag 

förvandlas, dom blir kolsvarta. Killen log inte längre 

utan såg skrämd ut, han slängde iväg mig igen men den 

här gången så gjorde det inte lika ont att landa. Allt mitt 

hår blev mörkare, tjockare, längre. Jag kände hur fenan 

på min rygg växte ut och skar igenom 

T-shirten och tröjan. Mina klor och tänder blottades. 

Paret stirrade på mig, tjejen slängde ifrån sig kvinnan, 

jag morrade och gick till attack. Lät instinkterna och 

hatet ta över. Jag rev, bet och slog på dom. Även dom 

förändrades, deras pannor blev grova och bulliga, deras 

ögon blev även gula. Killen försökte säga något men jag 

lyssnade inte. Jag hade önskat mig hämnd så länge, så 

ytterst länge. Det var en demon som hade gjort mig till 

74

det odjur jag är, samma demon hade dödat min älskade 

Susanne. Jag önskade mig hämnd på honom, på alla 

demoner, djävlar och allt vad dom kallas. Mitt hat är det 

ända som får mig att fortsätta, och inte stanna och ge 

upp. Samma demon som dödat Susanne och tagit en del 

av min mänsklighet hade även satt ett gigantiskt pris på 

mitt huvud. Så därför var jag inte bara jagad av polisen, 

utan även alla möjliga sorters varelser som jag aldrig 

trott existerat. Förut så hade jag på avstånd sett dom, 

dessa ondskans väsen. Men jag hade alltid lyckats 

komma undan osedd. Hittills så var detta det närmaste 

jag kommit en demon sedan den natten då jag blev 

förvandlad till vad jag nu än är. Killen låg ner, han 

blödde, jag blödde, slogs fortfarande emot tjejen. Mina 

rörelser var klumpiga och otränade, hennes var snabba 

och smidiga. Jag kände till och med hur ett revben 

knäcktes av en spark ifrån henne. Jag vrålade, 

struntade hur dåliga mina rörelser var, jag slog för att 

döda. Killen var på fötter igen, han försökte slänga sig 

på min rygg men fenan var i vägen. Jag bet mig fast på 

tjejens axel. Slet, slet allt vad jag orkade. Sedan så 

släppte jag taget, hon började fly med sin söndersargade 

axel. Killen verkade inte veta vart han skulle ta vägen. 

Skulle han fly tillsammans med sin tjej eller stanna och 

slåss? Jag löste problemet åt honom, slängde mig på 

honom och rev honom överallt där jag kom åt. Såren 

blev djupa och långa. Jag rev sönder hans pulsåder men 

nästan inget blod kom ut. Varför dog han inte? Varför 

dog han inte av alla sår? Jag vrålade allt vad jag orkade, 

lyfte upp honom och slängde honom in i ett träd. Han 

träffade stammen, låg kvar där och andades snabbt och 

våldsamt som om han hyperventilerade. Jag var nästan 

på väg att attackera honom igen men mitt i anfallet så 

såg jag min spegelbild i hans ögon. Jag såg ut som ett 

odjur. Blodig, hårig, inte ett spår utav mänsklighet 

fanns att kvar avläsa i mitt ansikte. Jag släppte honom, 

han reste sig snabbt upp och började fly, fly för allt han 

var värd. Jag satt kvar där och såg på mina kläder. Dom 

75

var trasiga. Sedan började jag frysa och märkte att jag 

ändrades tillbaka till normalt igen. Jag behövde inte 

koncentrera mig, jag hade fått utlopp för min extra 

energi. Jag stegade sakta tillbaka emot bilen. Jag kunde 

höra Basker skälla. Jag stannade till och såg mig 

omkring, kvinnan som dom båda demonerna attackerat 

satt vid ett träd och grät, hon var skräckslagen. Jag gick 

fram till henne men då ryggade hon tillbaka. 

- Så ja, ta det lugnt. Dom är borta nu. 

- Ni, ni är… 

- Jag vet, men se på mig nu. Jag är normal igen. 

- …det var ni som dödade den där stackars flickan! 

- Va?! 

- Jag har sett ert ansikte på nyheterna, ni är efterlyst 

överallt. Dom säger att ni är mentalt instabil och i 

nuläget är så desperat att ni kan döda vem som 

helst… 

Jag kunde inte tro det, kunde helt enkelt inte tro mina 

öron. Hon hade just sett mig förvandlas till en hårig 

demon, slagits med två andra varelser för att sen 

förvandlats tillbaka igen och det enda som verkade 

koppla i hennes huvud var att jag är efterlyst på 

nyheterna. Ingenting om att jag just räddat henne ifrån 

några som verkade ha velat äta henne för knappt fem 

minuter sedan. Jag lutade mig ner framför henne och 

såg henne djupt in i ögonen och sade: 

- Tro inte allt du ser och hör på Tv. Sen så vände jag 

mig om och gick därifrån. Hon satt 

förstummad kvar och glodde efter mig.” 

”När jag kom fram till bilen så skällde fortfarande 

Basker. Jag låste upp dörren och han började hoppa 

runt mig i en cirkel. 

- In i bilen igen Basker. Kom igen nu din lömska 

hund. 

Men Basker sprang iväg in i skogen, lyfte benet emot ett 

träd och kom sedan lunkande tillbaka som om han bara 

76

åkade vara på väg åt det här hållet och inte som om 

han skulle in i bilen. 

- In med dig. Han hoppade motvilligt in och satte sig 

på passagerarstolen. Jag satte mig 

på förarplatsen och startade bilen. Basker flåsade så att 

vindrutan immade igen. Jag körde upp på motorvägen 

och så var vi på väg igen. Jag kände efter på 

bröstkorgen efter det knäckta revbenet men fann det 

inte, det gjorde inte ont längre! Inte heller så kunde jag 

finna särskilt många sår på mina armar och dom såren 

jag fann var små och verkade vara gamla och snart 

läkta. Jag undrade vad som pågick här egentligen. Jag 

satte på radion, stationen spelade en gammal Jimi 

Hendrix klassiker: Manic Depression. Jag körde vidare, 

inte speciellt mycket trafik vid den här tiden på dygnet. 

Jag undrade vad paret kunde ha varit för någon sorts 

demoner? Nu när jag tänkte efter så liknade dom 

vampyrer, sådana vampyrer som man kan se i Bskräckisar 

som massproduceras i Hollywood. Jag 

började känna mig trött. Existerade verkligen vampyrer, 

varför inte? Hela mitt liv känns ibland som en enda lång 

axelryckning. Jag kollade bensinmätaren, snart tom, 

skulle bli tvungen att svänga in vid nästa bensinmack. 

Jag hatade att tanka, jag riskerade alltid att bli 

igenkänd, så därför så brukade jag alltid fylla tanken 

plus reserv dunkarna. Men nu så var dom slut och 

tanken snart tom, jag svängde in på en avfart och körde 

in på närmaste bensinmack. Flyttade mig till bakdelen 

utav bilen och tog på mig rena hela kläder och en keps 

som jag drog ner så långt det gick och för att sätta 

kronan på verket så drog jag upp luvan över huvudet 

och satte på mig ett par falska glasögon, det var vanligt 

glas i dom men dom hjälpte till att dölja mitt utseende. 

Sedan så gick jag ur och började fylla tanken med 

bensin. Efter att jag fyllt den sista dunken så gick jag in 

och betalade, det blev som vanligt en dyr historia men 

jag hade pengarna som Luke skickat med mig. 

77

- Ska ni ha nånting mer herrn? Bensinmacksägaren 

tittade på mig med ironi i blicken, 

kan inte klandra honom, jag såg ut som en fattig 

väglodis, förutom då att jag gick omkring med ungefär 

nittiotusen i respengar förstås, men det var bara jag 

som visste om. Jag såg mig omkring i den lilla butiken, 

det ända dom hade att erbjuda var godis, varmkorv och 

dricka. 

- Nej tack, jag klarar mig 

- Okej, ha en fortsatt trevlig dag. 

Jag gick därifrån. När jag satte mig i bilen så hörde jag 

på radion en extra nyhetssändning: 

- … och den misstänkte mördaren Scott MacKenzie… 

ursäkta mig, Scott Kenzie har tydligen setts till i 

närheten. En lokalbo vid namn Sandra Brenner 

säger att hon såg honom vid fyra tiden denna 

morgon och hon uppger att han tydligen även talade 

till henne. Polisen har börjat med att sätta upp 

vägspärrar och söker igenom området… 

Jag stängde utav radion, visste att jag med liten 

marginal hade klarat mig utanför området med 

vägspärrar. Basker skällde till, jag hade stått med 

motorn på tomgång i nästan två minuter och började 

väcka uppmärksamhet, jag körde därifrån direkt 

samtidigt som jag kunde känna hur mackägaren 

stirrade efter mig. Väl ute på motorvägen så tog jag av 

mig dom löjliga falska glasögonen och kepsen, ingen ro 

ingen rast, alltid på sin vakt. 

Ibland så undrar jag vad som egentligen är meningen 

med våra liv här på jorden? Dom kristna säger att det är 

för att tjäna Gud och tränas inför livet efter detta, eller 

visa sig värdig en plats i himlen, paradiset. 

Buddhisterna säger att det är för att bli fri ifrån allt 

begär och uppnå nirvana, slutet på den eländiga 

återfödelsen, reinkarnationen. Andra menar att 

meningen med livet är att dö. Men om man i så fall 

redan har dött en smula, vad är då meningen med livet? 

Att fortsätta dö eller har man redan uppfyllt sin kvot? 

78

Och är inte Buddhisternas enda begär att uppnå 

Nirvana, men hur kan dom lyckas med det om Nirvana 

endast kan uppnås när man inte längre har några 

begär? Och hur vet man som kristen att man lever ett 

liv med minimal synd? Just nu så verkar den enda 

meningen med livet att vara att tvivla på allt. Tvivla på 

att bortom allt elände, bortom all sorg så finns det ett 

lyckligt slut för alla… eller helvetet för dom som tror på 

det. Och om livet efter detta nu är så underbart så hur 

kommer det sig då att det finns vandöda? Odöda 

demoniska skitstövlar? Såna som varken lever eller är 

döda och vad tror dom på i så fall? Knappast 

reinkarnation… och varför tänker jag på det här nu för? 

Är så trött att knappt kan hålla ögonen öppna, måste få 

sova. Jag svängde in vid en mindre rastplats och lade 

mig sedan och sov i förarsätet. Basker suckade utav 

tristess, stackars hund, behöva åka runt med en sån 

som mig i all oändlighet och aldrig få ta en riktig 

bensträckare till långpromenad. Jag kände att mina 

tankar började blandas, sedan så somnade jag och sov 

djupt.” 

” Jag hann knappt reagera, första slaget kom på 

sidorutan, glassplittret regnade ner i mitt knä. Basker 

skällde och ylade som en tok och gömde sig samtidigt i 

bilens bakdel. Nyvaken som jag var så förstod jag inte 

vad som hände. Dörren slets upp och ett par enormt 

starka händer tog tag i mig och slängde mig ut ur 

Chevan. Jag landade hårt med ansiktet först emot 

asfalten, blod började droppa ifrån näsan för att bilda 

en pöl. Något hårt träffade mig i magen, möjligtvis en 

spark. Jag rullade över på rygg, smärtan skar igenom 

mig. Ännu en spark träffade mig, denna gång i ryggen. 

Blind utav vrede, rädsla och smärta så såg jag inte 

förövarna. Sparkarna började hagla över mig, jag låg 

där, hade inte en suck att försvara mig och nästan grät. 

Ännu en gång så lyfte någon upp mig och slungade mig 

igenom natten. Jag träffade omilt sidan utav min bil, 

79

min enda tanke var just då: ”Det där kommer att lämna 

en buckla”. Nästa slag träffade mig från sidan, rakt i 

huvudet, kändes som trä, kanske ett brännbollsträ? Jag 

var alldeles bedövad, jag såg allt som i en dimma, 

otydliga figurer bildade en halvcirkel runt mig. Jag 

hörde som i ett brus skratt och glåpord. Någon petade 

på mig med trä föremålet, sedan slog densamme till mig 

hårt över knät med den. Jag ansträngde mig för att se 

vilka det var som torterade mig. När jag till slut fick 

tillbaka synen så trodde jag knappt mina ögon: Framför 

mig så stod vampyr paret ifrån igår natt och med sig 

hade dom ytterligare sex eller sju stycken vampyrer. 

Dom okända vampyrerna verkade vara klädda i 

gängfärger. Var det möjligt att dom som människor varit 

gängmedlemmar? Kanske. Jag började höra vad dom 

sade… 

- Det var väl inte så svårt Billy, han visade ju ingen 

som helst tåga! 

- Lätt för dig att säga. Vi tog ju honom på sängkanten 

när han sov. 

- Och? En riktig demon skulle ha klarat sig. 

- Just det, en riktig demon ja, men den här är ju inte 

en äkta demon. Ser du inte vem det är? Ansträng dig 

lite… 

- Ja jävlar! Det är ju han! Belöning är så gott som 

våran! Kom igen, vi däckar honom och tar vi honom 

till närmaste Norngrim håla! 

- Vilken tur att vi kände till prissumman som Luke 

satt på hans huvud. 

- Undrar vad snubben gjort, jag menar, Luke brukar 

ju i vanliga fall straffa sina offer rätt så ordentligt. 

- Men tänk på saken din idiot. Den här håriga saken 

har faktiskt varit människa en gång i tiden, i alla fall 

så sägs det så och detta måste vara det närmaste 

helvetet som han har varit. 

- Skulle vara kul och se hur han skulle reagera på 

den äkta varan… 

80

Dom började skratta. Jag blev nu medveten om att jag 

än en gång förvandlats, men det hjälpte inte så mycket 

då jag antagligen fått så mycket stryk att jag inte skulle 

kunna en röra enda lem. Men det räckte tydligen inte åt 

det här gänget, två utav dom var inte bara ute efter 

belöningen, utan efter hämnd också och när dom än en 

gång började puckla på mig så hängde dom andra mer 

än gärna på. Det svartnade för mina ögon…” 

” Jag kände hur det sved i ögonen, näsan var täppt utav 

torkat blod. Vet inte hur men det kändes som om jag 

kunde räkna mina skador bara genom att känna hur 

blodet pumpades runt i mina ådror. Smärtan var nästan 

outhärdlig när jag låg där. Jag öppnade med möda mina 

igen svullna ögon, såg mig omkring, jag låg i min egen 

Cheva Van, i bakdelen. I ena hörnet så låg Basker, Jag 

sneglade på hans likstela kropp. Var han död? Nej, jag 

hörde hans ojämna andetag, han måste vara skadad. 

Detta måste egentligen vara höjden utav fräckhet: Först 

så slår dom mig halvdöd och sedan så snor dom min 

egen bil för att transportera mig till min undergång… 

detta är ju för fan helt otroligt. Det första vampyrparet 

måste ha sökt som tokar efter mig och sen så finns jag 

där, sovandes på en rastplats, ett lätt byte, om dom var 

tokarna så var jag dåren. Jag försökte att röra mig 

närmare Basker, men det kändes som om min vänstra 

arm var bruten och högra knäskålen var ur led. 

- Håll ut gamle kompis, håll ut… 

Enda reaktionen ifrån Basker var en liten tyst gnällning 

blandad med en suck. Jag rörde mig så tyst som jag 

bara kunde emot förarplatsen. Jag kikade in i framsätet, 

där så satt vampyrparet. Killen hade nu på sig en 

cowboy hatt. Jag kände hur mitt mod sjönk och känslan 

utav hjälplöshet sköljde över mig. Jag var på väg att luta 

mig in i bakdelen utav bilen och ge upp allt utav vad 

hopp hette när jag såg min räddning. Precis bakom 

förarsätet så låg ett avsågat hagelgevär, måste vara 

cowboy töntens. Jag började förbereda mig för att slänga 

81

mig över baksätet och ta byssan men plötsligt så vände 

sig tjejen om. Hon stirrade på mig med sina kattlika 

ögon, följde min blick ner till geväret. Hon var närmare 

än jag, allt hon behövde göra var att sträcka bak 

handen och greppa den. Hon visste mycket väl att hon 

hade alla fördelarna och log utmanande emot mig. Sen 

så kom min chans, killen, Billy, körde lite för fort över 

ett väggupp, tjejen skakade till och tappade 

koncentrationen i en eller två sekunder och det var allt 

som jag behövde: Jag slängde mig framåt samtidigt som 

bilen for av guppet med bakhjulen. Landade och fick tag 

i hagelgeväret, måtte det vara laddat! Jag fick klumpigt 

av säkringen och siktade automatiskt snett framåt emot 

tjejen. Hon försökte värja bort mynningen men försent, 

när hon slog till pipan så gick första skottet utav och jag 

låg där alldeles förskräckt: hennes kropp slungades ut 

genom bilen, slog nästan av passagerardörren ifrån dess 

gångjärn. Billy svor och försökte få kontroll över bilen 

igen men jag tänkte inte ge honom en chans att tänka, 

jag bytte trots smärtan ställning, hoppade snett fram till 

passagerarstolen och avfyrade mitt andra skott i magen 

på honom. Trots att rekylen var kraftig, likaså träffen så 

flög han inte ut ur bilen lika lätt som sin flickvän. Men 

hans fot tryckte ner gaspedalen i botten och vi åkte utav 

vägen och in i ett stort träd. Billy flög ut genom det som 

var kvar utav vindrutan och slog hårt i trädet. Jag satte 

mig i förarsätet, lade i backen, kom tur nog upp på 

vägen igen på första försöket och körde så fort jag kunde 

därifrån och precis som jag trodde att allt elände var 

över så hörde jag hur Basker gnällde i baksätet, han lät 

illa skadad…” 

” Jag körde fortare än jag någonsin gjort i hela mitt liv, 

in i närmaste stad och hittade som tur var en 

veterinärklinik. Jag skulle just hoppa ut ur bilen när jag 

kände att knäet fortfarande var ur led. Jag använde 

mina sista demoniska krafter, tog tag i knäet och vred 

till! Jag svimmade nästan utav smärtan men skärpte 

82

genast till mig, nu så gällde det Basker. Det gjorde 

fortfarande ont att gå och knäet höll på att svullna, men 

jag hade åtminstone vridit rätt det nu. Jag kände när 

jag haltade runt bilen hur jag förvandlades tillbaka till 

min normala skepnad. Jag öppnade bakdörrarna och 

lyfte min kära hund, höll min ende vän i famnen och 

kände att han var skadad. Jag brydde mig inte om hur 

ont det gjorde i min arm. Min enda tanke var att Basker 

skulle överleva detta. Veterinärkliniken måste precis ha 

öppnat, jag knuffade upp entrédörren kom in i 

receptionen och skrek efter hjälp. Personalen bara 

glodde på mig först men sprang sen efter en bår som jag 

kunde lägga Basker på. Dom förde honom genast in i en 

operationssal. En utav veterinärerna frågade vad som 

hänt och jag sade att jag bara visste att han blivit 

misshandlad och varit med om en bilkrock. Hon tittade 

på mig med skeptisk blick men bad mig bara sitta ner 

och vänta, men sen så såg hon mina egna skador och 

blev förskräckt. 

- Ni behöver läkarvård herrn! 

- Skit i mig, rädda min hund istället! 

- Sätt er ner så ringer jag efter en ambulans åt er. 

- Så i helvete heller! Jag klarar mig, rädda bara min 

hund! Snälla rädda honom! 

- Vi ska göra vad vi kan herrn. Sedan så gick hon in i 

operationssalen. Jag satte mig ner 

i en vänt stol och grät som ett litet barn. Detta hade 

varit en helvetes natt.” 

” Jag måste ha slumrat till, för jag hörde inte sirenerna 

mer än precis innan ambulansen körde upp på 

klinikens lilla parkering. Jag kände paniken bubbla 

inom mig, om ambulansmännen kom in och hämtade 

mig och förde mig till ett sjukhus så skulle säkerligen 

polisen komma dit för att se vad som hänt mig och då 

så skulle se vem jag var… jag reste mig klumpigt upp 

ifrån stolen och letade efter en utgång. Ett fönster, 

bättre än inget alls. Fan! Låst! Jag tog i paniken upp 

83

vänt stolen och slungade den igenom fönstret. Sen så 

kravlade jag så snabbt jag kunde igenom öppningen, 

skar mig samtidigt på de glasskärvor som satt kvar i 

ramen. Väl ute så sprang jag så fort jag förmådde in i en 

gränd, men smärtan i knäet var övermäktig och jag föll 

omkull, samtidigt som jag utstötte ett litet vrål utav 

smärta. Jag försökte att resa mig upp men varken knäet 

eller armen lydde mig. Så jag låg kvar där tills 

ambulanspersonalen fann mig. Dom lade mig på en bår, 

satte en sån där syrgasmask över min mun och 

skyndade sig till ambulansen. Vi kanske åkte i en tjugo 

minuter innan dom stannade. Dom körde in mig på en 

bår in i sjukhuset. Efter någon minut så kom en läkare, 

dom verkade prata, men jag hörde inte vad dom sade. 

Allt jag hörde var ett enda brus utav ord som jag inte 

kunde få ihop till meningar. Jag kände mig så trött, sen 

så blev allt mörkt. Jag drömde om Susanne igen, 

samma dröm som alltid. När jag öppnade mina ögon 

igen så blev jag bländad utav taklampan. Men innan jag 

hann lyfta armen för att skymma ljuset så slocknade 

det. Jag såg mig omkring: rummet var svagt upplyst 

utav gatlamporna utifrån som syntes igenom fönstren. 

Rummet var litet och endast en till bädd fanns här. Fast 

den låg tom. Det gjorde inte riktigt lika ont att röra sig 

nu. Mina skador var väl omhändertagna. Jag reste mig 

upp, allt jag hade på mig var en sån där jobbigt sjukhus 

klädsel. Jag såg ut genom fönstret, verkad inte vara 

högre upp än andra våningen. Jag koncentrerade mig, 

koncentrerade mig så mycket som jag bara kunde. 

Kände tillslut hur håret växte, fenan trängde ut genom 

ryggen, naglarna blev till klor, sen så slutade det. Jag 

kände på något sätt att mina mindre skador var som 

bortblåsta och att knäet inte gjorde fullt så ont. Min 

första medvetna förvandling som jag styrt över helt själv. 

Jag bröt nu lätt upp fönstret, låset var vekt. Jag 

öppnade fönstret och hoppade nästan instinktivt upp på 

huk på fönsterkarmen, sen så tog jag ett språng ner till 

trottoaren. Det gjorde fortfarande ont i knäet men det 

84

klarade av min mjuklandning. Jag använde mitt 

luktsinne för att komma tillbaka till Chevan, smygandes 

i mellan hus och i mörka gränder. Den stod fortfarande 

kvar på veterinärklinikens parkering, jag tog mig in 

genom den trasiga passagerardörren, tog på mig lite 

kläder och kollade om nycklarna satt kvar i 

tändningslåset. Det gjorde dom. Jag gick haltande runt 

kliniken till fönstret som jag slagit ut med stolen. Dom 

hade slagit upp en plast över hålet, den rev jag lätt 

sönder. Jag hoppade vigt in och såg mig omkring. 

Plötsligt så stannade jag till, jag kände doften utav en 

människa, hörde hur fotstegen närmade sig. Någon som 

tydligen jobbade övertid. Jag gömde mig bakom en dörr, 

men fick en glimt utav personen ifråga: det var samma 

kvinnliga veterinär som hade sett mina skador och 

försökt att ringa ambulansen. Troligen också hon som 

gjort det. Jag koncentrerade mig och lyckades 

förvånansvärt lätt ändra tillbaka mig till mitt mänskliga 

utseende. Tack och lov. Jag gick upp bakom kvinnan 

och sade: 

- Min hund, hur mår han? 

Hon skrek till och vände sig om. 

- Hur kom du in? Kliniken är stängd! Du vet väl att 

detta kan räknas som inbrott? Och… 

- Se på mig, känner ni inte igen mig? Det var jag som 

kom in tidigare idag med en hund. 

- Ingen har kommit in med en hund idag… vänta lite, 

det var du som kom in igår morse! Polisen var här, 

ni är ju tydligen efterlyst för mo… mord… 

Hon stelnade till mitt i meningen och såg med rädsla i 

ögonen på mig. 

- Just det, så därför vill jag att ni för mig till min hund 

innan jag gör någonting överilat! 

- Den här vägen. Vi gick in i ett rum fullt med burar 

med hundar, katter och en och 

annan kanin. Och där i en bur så låg Basker och när 

han fick syn på mig så började han gläfsa muntert och 

röra sig i buren fastän det syntes att han hade ont. 

85

- Hur mår han, vad var det för fel på honom? 

- Bara tre knäckta revben och en liten hjärnskakning. 

Men han kommer att bli okej bara han tar det lugnt 

några veckor. 

- Öppna buren, jag tar honom med mig. Hon öppnade 

försiktigt burdörren. 

- Ni vet väl att polisen kommer att få tag på er? 

- Visst, men inte idag. Och inte heller inom någon 

snar framtid. 

- Snälla, skada mig inte. 

- Nej, jag kommer inte att skada er, allt jag begär är 

att ni väntar med att ringa polisen, åtminstone en 

timme. 

- Det kan jag inte göra, det vet du, Scott. Hon sade 

mitt namn sakta, hon var orolig. 

- Snälla… 

Hon såg på mig som om hon övervägde det. 

- Jag kan betala för Baskers vistelse här. Jag tog fram 

några tusen och sträckte fram dom 

till henne. Hon såg på sedlarna och sen rakt in i mina 

ögon. 

- Stoppa undan dom där. Jag väntar med att ringa i 

en timme, men inte mer. 

- Tack, jag menar det verkligen. 

- Gå, klockan tickar. 

Jag gick ut till min kvaddade bil med Basker i hälarna, 

satte mig i den, vred om bilnyckeln och körde iväg. Den 

här gången så hade jag klarat mig undan tack vare ren 

tur. Men hur länge skulle den här turen hålla i sig? En 

månad till? En vecka? Ett år? Eller bara en dag till? 

Dom här frågorna kunde bara tiden svara på. Jag kände 

mig både fysiskt och psykiskt mörbultad. Och 

vampyrparet? Hade dom gett upp? Hade dom 

överhuvudtaget överlevt? Säkert och dom är nog surare 

än någonsin förut, trodde jag iallafall. Men huvudsaken 

är att jag lyckades trassla mig ut ur den här soppan 

nästan helskinnad och att Basker kommer att bli bra. 

86

Så än en gång så suckar jag ut och kör iväg i 

månskenet.” 

87 

Scott Kenzie.

Namn: Zacharias Luther. 

Datum: -- 

Ärende: Rapport angående träningen utav Agent 

Felderman. 

Ytterligare information: Att fylla i rapporter är tråkigt!!! =( 

7 

Agent Victoria Felderman’s träning fortgår alldeles 

utmärkt, hon är högst samarbetsvillig och faktiskt även 

ganska tuff. Jag, Agent Zacharias Luther har fått fulla 

ansvaret att se efter henne, fråga mig inte varför, det är 

ordern jag har fått bara. Agent Felderman rekryterades i 

samband med: Operation Storstädning och tydligen så 

kom hon ihåg mig ifrån det uppdraget och sedan så 

ledde det ena till det andra och jag utsågs till en sorts 

kontaktperson till henne och nu så är jag hennes 

övervakare och tränare. Jag ska först gå igenom 

schemat som vi följt och sedan de två senast veckorna. 

Tristess. 

Schemat som vi följt har i stort sett varit att vi ses vid 

frukosten som serveras 07:00 i matsalen och där så går 

vi igenom dagens tränings schema. Oftast så går vi efter 

det till träningslokalen där vi tränar. Där så kollar Agent 

Jakobs med jämna mellanrum med sensorer Agent 

Felderman’s fysiska förmåga och den är toppen. Jag 

menar, hennes muskler har ökat sen hon började träna 

regelbundet. Sedan så fortsätter vi med att duscha och 

sen så ses vi vid lunchen som serveras 12:00. Efter det 

så beger vi oss vidare till dagens övning, som antingen 

består utav skytteträning, kampsport, plugga in 

strategier och demoner och till sist sjukvårdskurs. Sen 

så ska vi avancera till att hon får träna med hela 

88

Specialgrupp 5, min grupp. Sis så äter vi middag vid 

20:00 och efter det så är dagen slut. 

Dag 1 och 2. Vi hade dagens övningar att se hur mycket 

kampsport hon kunde och sen öva upp henne. Hon var 

duktig, men lite brutal. Vi lärde henne lite enklare 

tekniker för att mjukstarta. Vi använder oss bland 

annat utav shaolin baserade tekniker och sedan lite 

blandning utav kampsporter i allmänhet. Hon är bra på 

det i alla fall. Hon fick träna emot två stycken ur grupp 

7 och hon sopade mattan med dom. Jag skulle inte 

rekommendera att mucka gräl med henne. för även om 

hon kan verka lugn så har hon ett hett temperament, 

kanske en del av hennes demoniska natur? 

Dag 3 och 4. Hon fick sätta sig vid skolbänken igen och 

lära sig lite mer om våra strategier och sen så lärde hon 

sig vad vi upptäckt hos vissa demonsorter. Efteråt så 

berättade hon att vi hade lite fel om vissa varelser. 

Werlon kommer att bli grinig på det. 

Dag 5 och 6. Sjukvårds träning. Hon klarade sig bra och 

jag tror att hon lärde sig lite nya saker men jag skulle 

inte rekommendera att bli skadad i närheten av henne. 

Dag 7 och 8. Vapenträning/skytteträning. Hon fick 

information om vilka hightech vapen vi använder och 

vilka speciella funktioner varje sort har. Sedan så tog 

jag henne till skyttebanan. Hon är absolut inte lika 

duktig med pistol som hon är på kampsport, men hon 

lär sig. Sedan så provade vi på handvapen, alltså knivar, 

stavar och så vidare. Hon är duktig, väldigt duktig. Vår 

policy är att bara använda sådana handvapen om 

skotten tar slut, så vi har alltså bara tränat lite, väldigt 

lite på det. Men hon har använt sådana under hela sin 

uppväxt. Jag misstänker att hon säkerligen är den bäste 

i hela Organisationen. 

89

Dag 9 och 10. Vi finputsar hennes kampsports tekniker 

så mycket som vi bara kan. Jag var hennes sparring 

partner denna gång tillsammans med Agent Wildman 

och Agent Terrington. Och jag kunde genast konstatera 

att hon använder fula tricks, väldigt fula tricks. Faktum 

är att hon kan tricks som får dom fula att verka okej. 

Jag klarade mig bäst utav oss sparring partners, dels 

eftersom jag är vad jag är, dels för att jag har, precis 

som resten utav Specialgrupp 5, hög rankning inom 

Organisationens kampsports ranklista. Kan nog tillägga 

att Agent Terrington kan behöva ett tags vila i 

sjukstugan. 

Dag 11. Strategiteori. Tråkigt. Jag somnade. 

Dag 12. Sjukvård. Hon blir duktigare på att lägga om 

sår men jag skulle inte rekommendera henne som 

gruppens sjukvårdare, faktum är att jag skulle inte ens 

låta henne sätta på ett plåster! Men hon kan nu 

grunderna väldigt bra. 

Dag 13 och 14. Vi fortsatte med att öva hennes 

skytteegenskaper. Hon blir bättre men hon måste 

koncentrera sig mer. Hon gillar verkligen våra lite 

kraftfullare gevär fast det gör jag också! Jag menar 

känslan av att hålla i ett någorlunda stort gevär och sen 

avfyra det emot stora fula demoner, eller som vi måste 

kalla dom, paranormala livsformer, är underbar! I alla 

fall så klarar hon sig hyfsat på skyttebanan nu men vi 

måste lägga mer tid på det. Jag ska väl inte egentligen 

klaga på henne, hon gör egentligen stora framsteg på 

kort tid. Vi i Specialgrupp 5, allihop utom då Agent 

Stern, har ju tränats sen vi var små för det här. Men jag 

undrar om agent Felderman verkligen vet vad hon har 

gett sig in på. 

Min egna uppfattning utav Agent Felderman är att hon 

säkerligen behöver minst 2 månader till på sig innan vi 

90

kan ta henne med ut på ett lite lättare uppdrag. Som jag 

inledde med så har Agent Felderman visat sig högst 

samarbetsvillig med vissa undantag. Hon vägrar att 

klippa utav sig sitt långa hår. Hon går även högst 

motvilligt med på läkarundersökningar och hon vill 

absolut inte ha sin tatuering borttagen. Men våra kära 

chefer i styrelsen verkar inte ha något som helst emot 

det. Kanske för att Agent Felderman är ett special fall 

men det är något skumt i görningen. Jag undrar om hon 

har fått någon som helst information om våra andra 

faciliteter och i så fall, vet hon det vi vet om dom? Eller 

mindre? Mer? Men eftersom vi är förbjudna att tala om 

saken högt på grund av risken att obehöriga ska få höra 

talas om det så kan jag ju inte fråga henne rakt ut. 

Vilket jag heller aldrig skulle, det har ni mitt ord på kära 

överordnade som läser denna rapport! Åter till 

rapportens huvudämne: hon klarar sig bra och det är 

väl allt vi kan begära? Eller hur? Så det var rapporten 

angående Agent Felderman’s träning som äntligen är 

färdigskriven! Försök att censurera den här rapporten! 

Haha! 

Namnunderskrift: Zach Luther 

Namnunderskrift(texta) Zacharias Luther 

91

”- Agent Luther, är detta rapporten som ni skrev om 

Agent Felderman för fyra dagar sedan? 

- Ja Herrn. 

Agent Zacharias Luther satt på ett kontor. Bredvid 

honom så satt Agent Sylvia Stern. Framför dom på 

andra sidan av ett stort skrivbord så satt deras 

överordnade, ledningen inom Organisationen. Trots att 

kontoret badade i ljus både ifrån både taklampor och 

solljus ifrån de stora fönstren så satt dom i skymmande 

skuggor. Detta skulle kunna betraktas som kusligt, om 

man inte visste att det var ett gäng gamla stofiler som 

satt där, tänkte Zach. 

- I rapporten så skrev ni att Agent Felderman 

behövde minst två månader till innan hon skulle 

vara redo för ett lättare uppdrag. 

- Jepp. 

- Tycker ni inte att hon är redo än? 

- Öh… nej. Hon är helt klart sämst i gruppen med 

skjutvapen och i uppdrag i våran kaliber så skulle 

hon inte ha en suck. Hon är väldigt samarbetsvillig, 

det måste jag erkänna men utifall vi hamnade i en 

trängd situation vad skulle hon göra då? Ta fram sin 

älskade kniv och börja vifta med? 

- Hon har ju överlevt mitt ibland dessa bestar sen hon 

var liten. Så hon skulle säkert klara av ett mindre 

uppdrag. Ni får ta med henne på ett rutin uppdrag. 

- Rutin uppdrag? Sylvia, får vi rutin uppdrag? Jag 

trodde att det var vår grupp som fick dom tunga, 

jobbiga uppdragen… 

- Lugna dig Zach. Han har rätt, vi har aldrig gjort ett 

rutin uppdrag. Bara stora jobb. 

- Just det, det är därför vi kallas för Specialgrupp 5. 

Så det så. 

- Agent Stern, Agent Luther. Vi är högst medvetna om 

att ni inte får små uppdrag som ni kallar dom. Att ni 

är gruppen som endast får avslutningsuppdragen på 

en operation. Men Agent Felderman behöver lättare 

92

uppdrag i början och om hon ska bli en medlem i 

Specialgrupp 5 så behöver hon träna med er och 

inga andra för att känna att hon tillhör gruppen. 

Och alla vet att ni passar bäst som en grupp. Jag 

menar, ni är ju födda till sådant här. 

- Så vi ska få göra skit uppdragen nu alltså? Vi är 

tränade för de värsta jobben! 

- Zach, lugna ner dig! Vi är inte tränade för sånt här. 

Små uppdrag alltså. 

- Vi är högst medvetna om det Agent Stern. Vi 

funderade faktiskt först på att låta Agent Felderman 

bara sitta med Agent Jakobs i övervakningsbilen 

men vad vi har förstått utav hennes resultat så är 

hon mer en krigare, en soldat än övervakare. 

- Okej, ni har rätt. Men ändå, små enkla uppdrag? 

Tråkigt. 

- Tack för upplysningen Agent Luther. Ni kan gå nu, 

båda två. 

- Tack Herrn. Sade både Agent Luther och Stern 

samtidigt. 

Agent Luther och Agent Stern reste sig ifrån sina platser 

och började röra sig emot utgången. 

- Agent Luther, en sak till. Om ni någonsin nämner 

vår organisations andra mindre kända faciliteter i en 

rapport mer så blir ni avstängd på obestämd tid. 

- Ja herr Överordnad. 

Sylvia Stern och Zacharias Luther gick ut ifrån kontoret. 

Luther mumlade små ohörbara svordomar under hela 

vägen tillbaka tills sitt rum.” 

” Agent Luther satt och åt lunch för sig själv idag. Sylvia 

Stern höll på och informerade resten utav gruppen och 

Agent Felderman om ledningens beslut. Zach var sur 

över tillsägelsen han hade fått på kontoret tidigare idag, 

hans tankar om ledningen var långt ifrån smickrande. 

Vad visste dom egentligen? Han hade aldrig fått se 

någon av dom ute i fält, nej dom stannade inne på sina 

kontor och hade sina möten. Gud vad han hatade att 

93

skriva rapporter, han hade även nyligen fått besked att 

hela hans rapport skulle censureras och tas bort från 

dom allmänna arkiven. Zach var på sämre humör än på 

länge. 

- Avstängd på obestämd tid. Jävla töntar… varför 

måste vi hålla det hemligt för? Jäkla gamla… 

- Läget lillen? Mannen som satte sig på motsatta 

sidan utav bordet var lång, hade rött kortklippt hår 

och en kraftig haka. 

- Hallå Jeff, läget är dåligt med utsikter lika roliga 

som att åka till rörmokarnas seminarium om rörets 

framtid. 

- Så optimistisk du är grabben. 

- Vad skulle jag annars vara? Jag har fått en varning, 

nästa gång så stängs jag av… 

- Trist. Hörde att du inte gillade chefernas förslag om 

rutinuppdrag. 

- Varför skulle jag gilla det? 

- Kan vara skönt som en omväxling, emot alla farliga 

högintensiva uppdrag. 

- Jag gillar sådana uppdrag. Högt tempo passar mig! 

- Mig med, men ibland så vill man ta det lilla lugna. 

Du Zach, har du någonsin funderat på att lämna 

Organisationen? Du vet, börja om någon annanstans 

med ett lugnare jobb? 

- Jeff, vi har tränats sen vi var små för det här, 

blandning utav Horks och människa fungerar inte 

där ute. Men här, här så är vi kungar! 

- Jag vet. Men ändå. 

- Det är du som är läshuvudet i gruppen. Men nej, vi 

skulle inte ha någon framtid utan detta soldat/agent 

jobbet. 

- Men Zach, det är ju du som är drömmaren och 

filosof. Jag trodde nästan att du skulle hålla med 

mig. 

- Jeff, menar du verkligen det du säger? 

- Javisst. Missförstå mig rätt nu, visst jag trivs med 

det här jobbet. Men ibland så skulle jag bara vilja 

94

sluta. Kanske skaffa mig en familj. Och en hund. 

Kanske en katt? 

- Tycker inte om katter. 

- Bara en hund då? 

- Ok. 

- Jag börjar bli trött på att söka efter ett skuggspöke 

som det inte finns några egentliga bevis på att den 

existerar. Vi jagar vår egen skugga känns det som. 

Varje uppdrag är i stort sett detsamma. 

- Hörde du om grupp tretton? 

- Javisst. Alla döda. På ett rutinuppdrag dessutom. 

Vem vet, dom kanske inte är så tråkiga och ofarliga i 

alla fall som du trodde. 

- Grupp tretton? 

- Rutinuppdragen Zach! Idiot… 

- Javisst ja, öhm. Kanske inte. Men har du märkt vad 

stingsliga alla paranormala demoner har blivit? Jag 

tycker ibland att allt känns annorlunda emot förut 

vid själva infångandet, nu så vägrar dom att ge upp! 

- Kanske vårt fel? 

- Vem vet. Vi har rockat deras värld. 

- I alla fall skakat om den rätt så rejält. Så, vad gillar 

du att få träna upp våran nya rekryt? 

- Si så där… hon är bra. Men, tja… Jag vet inte. Hon 

kommer att fungera bra i gruppen tror jag. Men hon 

verkar vara mer en ensamvarg, väldigt självständig, 

och envis! Grymt envis! 

- Klarar hon utav ett hårdare uppdrag tror du? 

- Självklart. Efter mer träning! 

- Bra, vi har ju kört som en man kort hela den här 

tiden. Ända sen Agent Frost försvann under 

träningsuppdraget. 

- Det var länge sen nu. Tänker aldrig på det 

nuförtiden. Men nu så blir vi i alla fall en hel grupp 

som det var menat ifrån början. 

- Ja. Hörde du förresten om vad det var för någon 

sorts demon som tog kål på grupp tretton? 

95

- Någon sorts underjordiska demoner och tydligen en 

Tyl’yl demon. 

- Vad? 

- En sån där som liknar Pterodactyler. 

- Aha. En dinosaurie wannabe. Stora förbannade 

ödlejävlar. 

- Jepp. Gott käk, eller hur? 

- Nej. 

- Du har rätt lillen. Så, när tror du vi får vårt nästa 

uppdrag? 

- Vet inte, men jag hoppas inte på allt för snart. Hatar 

rutinuppdrag! 

- Dem är åtminstone roligare än att bara sitta här och 

dega. 

- Kanske det. 

- Där så kommer hon förresten, din lilla skyddsling. 

Jeff pekade emot en utav ingångarna till matsalen och 

mycket riktigt så kom Victoria Felderman in genom 

dörren. Zach vände sig om och såg på henne, länge. Jeff 

studerade sin mindre kamrat och log inombords. 

”Verkar som om våran lille grabb har blivit stor, hoppas 

bara att det är ömsesidigt.” tänkte han. Han hade sett 

blickarna som de båda gav varandra under 

träningsrundorna och han förstod att det var stor chans 

det snart kunde hända något. Zach reste sig ifrån 

matbordet och gjorde sig klar för att sticka. Men innan 

han drog så vände han sig mot Jeff. 

- Du hade rätt förresten. 

- Om vadå? 

- Det där om att sluta i Organisationen, skippa 

demonskiten och skaffa sig ett normalt liv. 

- Ja? 

- Jag har också fantiserat om det, mycket faktiskt. 

- Men inte på allvar? 

- Inte än, jag tror inte att vi är redo för den ljusa sidan 

utav världen än. 

- Djupt sagt, men inte desto mindre helt sant. 

- Syns sen Jeff. 

96

- Ses grabben. 

Zach vandrade bort emot Victoria och Jeff satt lugnt 

kvar och såg efter sin kamrat. Han var en smart grabb, 

men lite för impulsiv men Jeff gillade honom, dom kom 

alltid bra överens. Han hann inte tänka mer på Zach 

eller dennes elev innan Zach’s gamla plats blev 

ockuperad av en annan agent, Agent Knox. 

- Gott käk Jeff? 

- Knappast, men det duger. Hela den här skiten duger 

fint för oss. 

- Va? 

- Inget Ford, inget speciellt.” 

” Woodstock och Alicia satt och såg på Tv, dom såg på 

något program som ingen utav dom var speciellt 

intresserad utav men ingen av dom kunde förmå sig att 

stänga av det. Rummet som dom satt i lystes bara upp 

utav skenet ifrån Tv- skärmen, Alicia vände på sig och 

såg på Woodstock som halvsov i soffan. Snart så skulle 

dom fara iväg, iväg på deras första semester 

tillsammans, dom hade sparat i flera månader för det 

här. Fast dom hade fått lägga ut en del och fixa till 

bussen förstås. Hippiemobilen som Woodstock stolt 

kallade den för. Och stackars Woodstock, som han hade 

fått slita, först så hade en utav hans brors kompisar 

fixat ett arbete på MacDonald’s åt honom. Men det gick 

inte så bra och sen så hade han fått jobba hos sin syster 

ett tag. Men det var bara tillfälligt. Men sen så hade han 

fått ett litet jobb på samma ställe som hon jobbade på: 

Jehtro’s Verkstad och KrimsKrams Affär. Jethro, eller 

som han egentligen hette: Julius, var en gammal hippie. 

Snäll som bara den men som sagt: Gammal hippie. Han 

var lite konstig efter sin ganska så väl välrökta ungdom. 

Plus det att han inte litade på regeringen, trodde på 

U.F.O.n själavandringar och en massa annat. En 

vandrande Hippiekliché alltså av den gamla skolan. 

Alicia hade fått jobb för ett halvår sen hos honom, bara 

några månader efter att hon och Woodstock träffats. 

97

Jobbet hade Alicia fått tack vare att hon var god vän 

med Jethro’s dotter, Jennifer. Alicia fick hjälpa 

kunderna i affären medan Jethro satt inne på sitt 

meditationsrum/kontor med de mer speciella kunderna. 

Ni kan nog gissa vad dom gjorde där inne och om ni inte 

kan det så säger jag bara att det hade med vissa sorters 

plantor att göra. Alicia gillade sitt jobb, kunderna var 

oftast trevliga och dom sålde massor med annorlunda 

och originella saker i affären som mest liknade en 

loppmarknad och Jethro hade även låtit Woodstock 

använda verkstadsgaraget till renoveringen utav bussen. 

Både Alicia och Woodstock borde egentligen plugga, 

men Woodstock har ju sitt problem med att läsa och har 

därför tagit ett sabbatsår och Alicia hade nu börjat sitt 

sommarlov. Precis när Woodstock började snarka så 

ringde det på dörren och efter ringningen så kom 

bankandet. Alicia reste sig ifrån soffan och gick fram till 

dörren. Hon kikade ut igenom tittgluggen och fick syn 

på den oklara bilden utav någon som försökte kolla in 

genom gluggen ifrån andra sidan. Hon log lugnt och 

låste upp dörren, därutanför så stod en äldre man klädd 

i en rödrutig knäppt flanellskjorta med en skinnväst 

ovanpå, ett par trasiga gamla jeans och smutsiga 

gympadojor. Det gråvita långa håret hängde ner som en 

man över hans axlar och skulle ha täckt ansiktet om det 

inte hade hållits uppe av en röd bandarna. Det var 

Jethro som kom på besök. 

- Hej Jethro, vad för dig hit så sent på kvällen? 

- Allvarliga saker min sköna! Stora saker håller på och 

petar och stör vibrationerna! 

- Vadå? Kom in om du vill. 

Jethro hoppade snabbt in och smällde sedan igen 

dörren hårt. Smällen väckte Woodstock ur hans sköna 

slummer. 

- Som jag sa, någonting stör de vibrationer som håller 

ordning på kosmos! 

- Va? Blev Alicias enda svar. 

98

- Konstiga saker har hänt! Alla tecken finns där. I 

Kalifornien så lade en tik en kull med valpar! 

- Och? Förresten, läget J? Nu var det Woodstock som 

undrade. 

- Valparna var ormar! Läget är oroligt Woodstock. Men 

om du menar mig så är allt bra. Förutom att 

underliga saker händer! En snubbe som jag känner 

stack till ett ställe i Danmark, men problemet var att 

stället var förstört! Totalt mosat! Mysko och en utav 

mina Internetpolare berättade att några präster och 

munkar flippat ut i ett kloster och dragit iväg för att 

partaja med nunnorna i grannklostret. Horoskopen 

visar dåliga saker. Allt är upp och ner! Skruvat! 

- J, är du hög? 

- Det har inte med saken att göra Wood, hokus pokus 

händer just nu. Och dom, dom är överallt! 

- Dina hemliga agenter? 

- Just det Alice! Just det! Både dom ifrån den globala 

organisationen och dom från den mindre mer 

militäriska! Dom är överallt, några vill förtrycka oss, 

några vill fånga in det övernaturliga och vissa söker 

bara efter svar. 

- Han är rejält hög! Sade Woodstock vänd emot Alicia. 

- Jag har inte gjort någonting fel Woodstock mannen. 

Jag har bara konsumerat det som naturen har gett 

mig! 

- Men varför är du här egentligen? 

- Du förstår min kära Alice i underlandet, du är som 

jag en som förstår naturen och dess balans! Men nu 

så stör någonting den balansen! 

- Vad har det med oss att göra? 

- Ingenting Stockwood! Ingenting. Men jag fick idag ett 

brev, ett meddelande ifrån en gammal vän. En vän 

som jag inte har hört av på många år! han har 

kommit tillbaka igen, och jag behöver er hjälp! 

- Med vadå Julius? 

- Jethro Alice! Säg Jethro, regeringen får inte höra 

mitt namn! 

99

- Du vet väl om att dom har ditt personnummer? 

Frågade Woodstock. Jethro ställde sig 

och stirrade på honom och fick stora ögon när han 

insåg att det stämde. Alicia gav Woodstock en knuff i 

revbenen med armbågen. 

- Vad var det som du ville ha hjälp med Jethro? 

- Va, jovisst ja. En gammal vän skickade ett brev och 

undrade om jag kunde hämta upp en sak åt honom. 

Men jag har inte tid så jag undrade ifall ni kunde 

göra det på eran semester…det var allt. 

- Var skulle du hämta den där saken? 

- I Tyskland, ni ska få adressen om ni vill… 

- Visst, vi ska ju ändå åka runt i Europa så varför 

inte? Vad säger du Woodstock? 

- Visst. Det är lugnt. 

- Okej, tack vänner. Måste åka hem nu…ni ska få 

adressen snart… Och med dom orden 

så begav sig Jethro därifrån medan han mumlade om 

regeringen och sitt personnummer. 

- Nu kommer han ha något att tänka på inatt! Sade 

Woodstock glatt. 

Alicia smällde till honom löst på armen. 

- Det där var elakt! Han kan inte hjälpa det när han 

blir sådär! 

- Nej, men han kan hjälpa att inte bli sådär! Varje 

gång som han röker lite så är det samma vissa om 

hemliga agenter, regeringen, övernaturliga saker och 

Ufon. Är inte han lite för gammal för allt det där 

tramset? 

- Ja, fast han verkade faktiskt mer orolig än normalt 

ikväll. 

- Kanske det, nej nu så går i alla fall jag och lägger 

mig. 

- Jag med. 

- Visst, fast om du har kalla fötter så får du sova på 

soffan! 

- Sluta! 

100

Hon slog honom löst på armen igen medan han retades 

med henne och gav henne en snabb puss på kinden. 

Även om deras chef ibland var lite annorlunda, eller 

totalt knäpp som Woodstock uttryckte det så var dom 

lyckliga. VW- bussen var fixad, dom hade respengar och 

ledighet. Och det bästa av allt, dom hade varandra.” 

101

8 

” Det var sent på natten, flickan som vandrade fram 

längst gatorna ville inte medge det men hon var rädd. 

Nattens mörker döljer många saker, speciellt dom saker 

som vill förbli osedda. Hon försökte med att öka takten 

på sina steg, men hon ville samtidigt göra så lite väsen 

som möjligt där hon vandrade fram. Vinden blåste kallt 

och det verkade som om det skulle bli regn. Ett plötsligt 

skramlande fick henne att hoppa till, hon vände sig om 

för att försöka se vad som åstadkommit oväsendet, men 

hon kunde inte se någonting i det dunkla ljus som 

fanns. Hon vände sig om för att fortsätta sin vandring 

hemåt, men som ifrån ingenstans så stod en man 

framför henne. Hon skrek till och gjorde en ansats till 

att springa iväg men snubblade över sina egna fötter. 

Mannen, som såg ganska så ung ut såg oroligt på 

henne. 

- Hur gick det? 

Flickan flämtade till, han sträckte ut handen i en gest 

att hjälpa henne upp på fötter igen. Hon tvekade med 

att ta den, men sen så såg hon hans ögon. Dom såg så 

oroliga och ledsna ut. 

- Det var inte meningen att skrämma dig. Sade han 

stilla, hon tog tag i hans hand och 

fick hjälp upp på fötter igen. 

- En flicka som du borde inte vandra omkring i staden 

alldeles ensam. Inte vid den här tiden på dygnet i 

alla fall. 

- Jag kan ta vara på mig själv. Svarade flickan blygt. 

- Är du inte lite för ung för att vandra omkring på 

dessa mörka gator alldeles ensam så här sent på 

natten? 

- Jag är faktiskt nitton, snart tjugo! 

102

- Jag ber om ursäkt min vackra dam ifall jag har 

förolämpat er. Men ni måste tänka på eran egen 

säkerhet. Många ting döljs i nattens skuggor. Hon 

blev lite smickrad utav 

hans artighet. Hon hade aldrig tidigare träffat någon 

som var så artig och orolig för henne, inte på det här 

sättet. Hon såg på honom och tyckte att han var väldigt 

stilig, han var smal, men välbyggd. Hans hår var snyggt 

tillbaka kammat och han verkade vara en riktig snäll 

person. Han klädde sig i en jacka som var tvåfärgad, en 

färg på själva jackan och en färg på själva ärmarna så 

att det i första anblicken såg ut som om han hade på sig 

en väst, en collegejacka med andra ord och till det ett 

par svarta byxor. Han log emot henne och hon kände sig 

plötsligt säker. 

- Som en gentleman så erbjuder jag mig nu att följa 

dig på vägen hem. Jag misstänker att nattens faror 

inte hoppar på oss ifall vi är två stycken. 

- Ja tack. Blev hennes enda svar. Hon var helt 

förtrollad utav honom. Han var så 

annorlunda tyckte hon, han verkade vara, tidlös. Dom 

började vandra fram på den mörka gatan. Han gick tätt 

intill henne och hon kände sig beskyddad. 

- Ni sa aldrig ert namn min vackra dam. Han log 

blygsamt emot henne. 

- Och ni sa aldrig ert. Kontrade hon. 

- Jag ber så mycket om ursäkt, som en sann 

gentleman så borde jag genast ha presenterat mig. 

Mitt namn är D’Andreus (DeAndreus). 

- D’Andreus. Det var ett ovanligt namn. Var kommer 

det ifrån? 

- Ett gammalt romerskt/Grekiskt namn. Senast 

använt i slutet på 1600-talet. Och ert namn min 

sköna, får jag höra det eller ska jag ge dig ett nytt? 

Ett som bara jag kan kalla er för? 

- Det beror på vad ni skulle välja för namn. Sade hon 

och log lite, vem var denne 

drömprins? 

103

- Så vacker som ni är så ska ni få ett namn 

annorlunda alla andras. Isadora Orkidé. 

Hon skrattade åt namnet. 

- Isadora är väl okej, men orkidé? 

- Min favorit blomsort. 

- Nåja, det får väl duga, D’Andreus. Hon var nästan 

hemma nu och det kändes inte bra. 

Hon ville prata mer med den här D’Andreus. Hon var 

helt fångad utav hans charm, utan förvarning så 

pussade hon honom snabbt på kinden, hon kunde inte 

låta bli. Han stannade till, förde sakta handen uppåt 

mot sitt ansikte och rörde lätt vid kinden, precis där hon 

hade pussat honom. Han log lite överraskat. Sedan så 

tog han tag om hennes axlar, förde henne lätt emot sig 

och kysste henne. Hon gjorde inget motstånd, hon 

gillade det. Sen så stod dom där i varandras armar, 

omfamnade utav mörkret.” 

” - Då var vi framme Lex, välkommen till Limerick! 

Alexander Stevenson och Edward Pron var på 

”semester” som dom kallade det. Dom hade nyligen 

kommit till Europa med flyg ifrån Brasilien. Eddie hade 

precis tagit emot det här kvartalets vapensändning och 

när dom sen var hemma hos honom så hade Lex råkat 

snappa upp något på en chattsida på Internet som 

Eddie visat honom. Den var full utav fanatiker som 

diskuterade Ufo:n, det övernaturliga, regeringens 

falskhet och hemliga agenter i konspirations teorier. Lex 

hade varit klar att säga att det var en hemsida för folk 

med paranoia och totala dumskallar när han råkade 

klicka in sig på ett samtal mellan två stycken som 

kallade sig för: Hacker- X och J3o. Dom diskuterade ett 

fall utav en sjukdom som verkat drabba lokala delar 

utav Limerick på Irland. Lex skulle inte ha reagerat på 

detta om inte J3o och Hacker- X hade börjat lägga ut 

bilder på chattsidan. Bilderna visade unga flickor, runt 

sjutton till någonstans i tjugoårsåldern som satt helt 

apatiska i rullstolar. Det var väl inget ovanligt med det 

104

kan man tro, det kunde vara allt ifrån medfött till en 

sjukdom som gjort såhär med flickorna, men det Lex 

reagerade på var deras tomma gulaktiga ögon, och de 

mörka ringarna runtom. Samt att deras läppar skiftade i 

blått. Visst, många sjuka ser ut såhär, men Lex 

kopplade det samman med deras gemensamma 

bakgrund: alla hade varit fullt friska och det fanns inga 

spår utav någon sjukdom hos dom. Dom var helt enkelt 

borta, tomma skal. Och nu så var dom här i staden 

Limerick, Eddie avbröt Lex som bäst stod och mindes 

bilderna han sett på chattsidan. 

- Så, tänker du tala om vad vi ska göra här som är så 

viktigt? 

- Har jag inte redan berättat det? 

- Jovisst, vi är här för att undersöka det där med dom 

där tjejerna. Men det är ingen sjukdom som har 

drabbat stan, eller hur? 

- Faktum är att det kan vara det. 

- Och det tror inte vi ett skvatt på va? 

- Nej, jag tror att det kan vara en demon som ställt till 

med allt det här. 

- Ingenting kan vara enkelt va? Så vad kan det vara 

för stinkande stor rovdjursdemon som sätter tjejer i 

rullstolar? 

- En själsslukare. 

- Och hur fula är dom då? Liknar dom CheroKain’n 

demonerna? 

- Nej, inte det minsta. Jag misstänker att det är en 

demon förklädd till människa. 

- Varför tror du det för? 

- På bilderna så fanns det inte det minsta spår utav 

våld på flickorna. Inte ens några små blåmärken. 

Alltså så kan inte demonen ha visat sitt sanna väsen 

för då hade flickorna flytt direkt. 

- Så, om demonnissen ser ut som en människa så kan 

det nog vara lite svårt att lokalisera den, eller hur? 

105

- Ja, jag vet inte ens om det är en demon. Och om det 

är det så vet jag inte heller vad det är för sort. Men 

jag har mina misstankar. 

- Låt mig gissa, en asjobbig demonsort eller hur? 

- Antingen är den kroppslös, eller så kan den vara en 

såkallad Kra’Makra. Men jag tror inte på det senare 

alternativet. Dom är så gott som utdöda. Finns bara 

en handfull kvar. Dom har inte överlevt i den 

moderna världen speciellt bra. Och det kanske inte 

ens är en själsslukare, utan kan vara något annat 

sorts väsen. 

- Så vi vet ingenting med andra ord? 

- Vad vi vet är var området där alla flickorna hittats 

ligger, att den jagar nattetid och antagligen ser ut 

som en människa. Den lockar säkerligen in sina 

offer i falsk säkerhet och tar sedan deras själ. Skulle 

vara lättare och få fram lite mer information ifall jag 

kunde undersöka någon utav flickorna. 

- Då åker vi och undersöker någon då! 

- Det märks inte att du har varit på planeten sen 

1955. Ta en titt på oss båda Eddie, du är en stor 

solbränd raggare eller knutte eller nåt och ser inte 

speciellt förtroende ingivande ut. Och jag? Jag är en 

stor neger i svarta kläder. Vi ser båda ut som 

kåkfarare, ingen skulle släppta oss nära flickorna. 

- Okej, du har en poäng, ingen utav oss ser ut som 

svärmors drömmar precis. Så, vad ska vi göra hade 

du tänkt dig? 

- Mellan varje flicka som hittas har det gått ungefär 

två veckor. Så nu, inom de närmaste dagarna borde 

demonen slå till igen, jag säger att vi tar och 

patrullerar området där flickorna hittats varenda 

natt och hoppas att vi stöter på något, eller tills dom 

hittar ett nytt offer. 

- Det är i alla fall en plan. Du, JeiKoo bor i Bradford, i 

England du vet. Om vi ringer honom så är han här 

på några timmar. 

- Gör det. Blev Lex svar.” 

106

” Natten var helt stilla, mörkret omslöt gatorna som en 

tjock dimma. Lex gick omkring där, helt ensam, eller ja, 

nästan helt ensam. Några kvarter åt var sitt håll så 

patrullerade både Eddie och JeiKoo. På något vis så 

tyckte Lex att det var skönt med sällskap under sin 

eviga kamp emot mörkrets outtröttliga krafter. Men han 

ville inte ens erkänna det för sig själv, han var och 

skulle förbli en ensamvarg. Under alla dessa år som han 

hade kämpat emot Gud vet vad för alla sorters konstiga 

varelser, monster och demoner så hade han föredragit 

att göra det ensam. Hans mentor hade alltid varnat 

honom för det, men han var död nu. Hans lärare och 

mentor hade dött i en strid emot demoner, i en strid 

som Lex inte hunnit utkämpa. Han kom försent dit, allt 

tydde på att det var ett gäng vampyrer som tagit honom. 

Vampyrer och kanske någonting mer, hämnd var ett 

utav Lex’s motiv nu, hämnd på så många demoner som 

möjligt. Hans morfar hade varit en demon, en kraftfull 

demon i bloddemonernas sista tidsålder. Han hade 

förälskat sig i Lex’s mormor, en vacker kanadensisk 

bondflicka. En bondflicka som fortfarande innerst inne i 

sin själ bar på slavarnas förtryckt utav amerikanerna. 

Men det var flera generationer sen, hennes släktingar 

hade flytt till Kanada under Amerikanska 

inbördeskriget, kriget mellan Yankees och sydstatare. 

Hans morfar hade förälskat sig i henne, lockats utav 

hennes oskyldighet, hennes mänsklighet. Han hade 

först tänkt tortera henne för sen låtit henne få uppleva 

hur hennes blod skulle tränga ut genom hudens porer. 

En ytterst smärtsam död men det blev inte så, han 

började älska henne så som bara en demon kan älska. 

Intensivt, djupt, ärligt, sann kärlek som bara få 

förunnas att uppleva den och demoner som har 

ondskans själar upplever godheten i kärlek ännu 

kraftigare än vanliga människor. För att bli mer 

mänsklig så ingjöt han all sin dåvarande kraft i en stor 

hammare. Men det misslyckades, så han tvingade sig in 

107

i ett kloster, bad munkarna och prästerna om hjälp och 

till och med några nunnor. Kyrkans heliga medlemmar 

vägrade först att hjälpa honom. Så han skrev ett brev, 

ett brev som skickades till självaste påven. Men 

ingenting hände. Då, som i en sista lösning så tvingade 

han kyrkans medlemmar till handlingen och för första 

gången på länge så samarbetade både kyrkans 

medlemmar och en bunt ondskans varelser. Hans 

krafter ingöts i hammaren och han blev mer mänsklig 

än någon någonsin kunnat ana. Men han närmade sig 

inte sitt kärleks mål på en gång. Utan tog sin hammare, 

de få lojala hantlangare som han hade kvar och startade 

ett krig emot de bloddemoner som fanns kvar i 

närheten. Dom var många, alltför många. Men efter år 

utav rent slaktande så vann Lex’s morfar, han blev i 

sina kretsar känd som DoomBlood, bärare utav den 

mäktiga, onda och samtidigt heliga hammaren 

SoulCrusher. Han utrotade större delen utav 

bloddemonernas släkte, sitt egna släkte. När kriget 

tillslut var vunnet och de få bloddemoner som 

fortfarande levde hade flytt fältet, så var den vackra 

bondflickan inte längre en flicka, åren hade gått och hon 

var nu en vacker kvinna. DoomBlood vågade äntligen ta 

chansen och gifta sig med henne och tillsammans så 

levde dom länge, längre än människor normalt lever. 

När DoomBloods sista demoniska krafter var slut så dog 

dom och lämnade endast efter sig en dotter och 

SoulCrucher. Dottern visade aldrig några tecken på 

demonkrafter, hon gifte sig med Lex far, och fick Lex. 

Fadern lämnade sedan familjen av och till. Dom levde 

inget lyckligt liv tillsammans och när Lex började visa 

tecken på sina nedärvda demonkrafter så fick ett par 

som Lex mamma kände hjälpa till att uppfostra honom. 

Det paret var även demonjägare och mannen blev Lex 

mentor. Det var hans andra motiv, sitt arv ifrån sin 

morfar. Kanske även sin lite turbulenta barndom? Skit 

samma, han var den han var och chanserna till ett 

108

normalt liv existerade inte i Lex värld, inte när han var 

arvingen till SoulCrusher. 

- Satan vad kallt det är! Hördes plötsligt ur sändaren 

som Lex hade stoppat in i sitt öra. 

- Du gnäller bara JeiKoo. 

- Kan ni bara vara tysta? Om det är något ute på 

gatorna inatt, så vill vi inte skrämma bort det. 

- Nej, bara mosa på och döda det, som vanligt. 

- Du måste skaffa nya vänner Pron. 

- Eddie, JeiKoo. Håll tyst och fortsätt patrullera. Det 

kan vara någonting ute inatt, något som mer än 

gärna slukar ännu en oskyldigs flickas själ.” 

” Natten var vacker, Alicia såg ut över den 

stjärnbeströdda himlen, den stora fullmånen lyste så 

vackert. Imorgon så skulle dom åka, starta sin resa 

genom Europa tillsammans. I början så var det 

egentligen tänkt att dom skulle fara runt utan något 

mål, men sen så hade gamle Jethro bett dom att hämta 

ett paket nere i Tyskland. Visst, det gjorde inget, men 

Alicia tyckte att det kändes som om en del utav 

frihetskänslan som hon hade känt förut var borta. 

Woodstock var iväg och fixade med de sista sakerna i 

bilen. Han såg fram emot resan, lika mycket som hon 

gjorde? Kanske det. Hon älskade honom, men det fanns 

ett litet glapp emellan dom. Hon var som Jethro 

uttryckte det: ett naturens barn och Woodstock? Han 

var en vanlig kille, inget anmärkningsvärt med honom. 

Han hade sina föräldrar, sina syskon och sina små 

vardagliga äventyr. Men hon och hennes öde tillhörde 

något större, det kände hon på sig. Hon visste inte 

varför, men hon tyckte att det låg en dunkel dimma över 

hela den här ”Hämta- paket- ifrån- gammal- vän” 

historien. Men hon kunde inte se vad, eller förstå varför 

och Jethro verkade mer hoppig än vanligt. Han satt hela 

tiden vid sin dator och skrev med en typ som kallade sig 

för ”Hacker X” eller försvann iväg i flera dagar och 

återvände med bilder ifrån en okänd källa. Jennifer, 

109

Jethros dotter sade att han verkade stressad, och 

mumlade saker som att dom var nära nu och att något 

stort var på gång. Men det kunde vara hans vanliga 

paranoia snack som vanligt. Alicia försökte tyda 

stjärnorna, men det gick inte. Hon hade bara läst lite 

om astrologi och var inte speciellt duktig och hon trodde 

inte helt och hållet på sådant heller. Plötsligt så omslöts 

hennes ögon utav ett par händer. Hon stelnade till av 

ren reflex. 

- Gissa vem, men om du gissar fel så blir jag väldigt 

besviken på dig och misstänksam ifall någon annan 

gör nåt sånt här med dig! 

- Det råkar inte vara Brad Pitt? 

- Bra gissat, nästan rätt. Men bara nästan. 

- Hej Woodstock. Gick allt bra? 

- Visst, men Jethro kom ner till garaget och gav mig 

adressen som vi skulle åka till. Igen. 

- Han vill verkligen ha det där paketet. 

- Jepp, undrar vad det kan vara som intresserar 

Jethro så mycket? Jag menar, har inte han 

fantasiagenter att jaga? 

- Nu så är du elak igen! 

- Jag är inte elak, men han är knäpp! 

- Inte knäpp, bara speciell. 

- Visst, visst. Vet du vad han gav mig mer? En adress 

till någon affär i någon stad vid namn San Angela 

City, utifall att vi skulle ha vägarna förbi. Seriöst. 

Det ligger inte ens i Europa! Tror jag… 

- Strunt samma. Kom så går vi och lägger, vi ska upp 

tidigt imorgon. 

- Vet du vad Alicia, jag tror nog att jag hellre stannar 

uppe ett tag till med dig och kollar in de stora 

blänkande gasmolnen som vi kallar för stjärnor och 

upplever en romantisk stund. 

- Låter helt okej. 

Och där så stod dom sedan och höll om varandra i 

glittret ifrån himlens oändliga antal stjärnor, drömandes 

om sin resa som bara var ett enda litet steg bort.” 

110

”Under samma stjärnor, fast nu dolda under ett 

molntäcke så vandrade JeiKoo för tredje natten i rad 

runt på Limericks gator, hundratals mil ifrån Woodstock 

och Alicia. De föregående nätternas patrullerande hade 

inte gett något resultat och JeiKoo ville inte ens vara 

här, men han var skyldig Pron det. Han försökte se upp 

på stjärnorna, men molnen var i vägen. Han saknade 

sitt hem, men han var tvungen att fly ifrån det. Han var 

en politisk flykting, en storpamp i exil, som han gillade 

att uttrycka det. Här så var han ingen. En nolla som fick 

klara sig bäst han kunde. Han hatade det och även om 

han var ifrån en plats så oändligt långt borta så 

längtade även han efter kärleken. Men den fanns inte 

här. Han rundade ett hörn och fick syn på ett par som 

stod och hånglade tvärs över gatan. Skulle han 

någonsin få uppleva något liknande? Han trodde inte 

det. I motsatts till Eddie Pron så kunde inte han vänja 

sig vid livet här, det var för annorlunda. Han var dömd 

att vandra omkring på denna Gudsförgätna plats i 

nästan total ensamhet, med hans mått mätt alltså. Han 

hade precis tänkt fortsätta sin runda när kvinnan 

plötsligt bara föll ihop på gatan och hennes kille började 

bara gå därifrån som om ingenting hade hänt. Underligt. 

Och sen så fick han en glimt utav mannens ansikte i 

ljuset utav en gatulampa, det var grovt, pannan hade tre 

streck som gick ifrån ögonen upp till pannan. Han var 

gråaktig i huden och såg helt enkelt ganska så 

skrämmande ut. JeiKoo fattade direkt att han var en 

sån där konstig sak som Lex mannen kallade för 

”demon”. 

- Du där, ja du med det fula ansiktet, stanna där du 

är! 

Demonen vände sig om och såg på JeiKoo med ett 

leende. Han tänkte: ”Åh, en liten sängfösare” medan han 

började med bestämda steg vandra emot JeiKoo och 

förberedde sig för ännu en själ. Men JeiKoo tänkte inte 

chansa, han kom mycket väl ihåg sitt förra möte med en 

111

demon. Det var faktiskt hans ända möte med en demon. 

Så han drog upp sitt vapen och sköt iväg ett brinnande 

skott emot sin fiende och träffade. Demonen vrålade 

utav smärta. 

- Vill du ha mer? Det är lugnt, jag har ett fullt 

magasin! 

Demonen vände sig om och började springa så fort han 

kunde. Jeikoo avlossade några skott till och träffade 

med ett par på hans rygg. 

- JeiKoo till Pron och Blodige baronen. 

- Pron här. 

- Blood här, Blood af Doom. 

- Vad du vill Bloody, men jag tror att jag har 

lokaliserat demonen. Han springer för full fart ifrån 

mig. Men han är skadad. Han är på väg emot 

järnvägen, jag följer efter. 

- Jag har dig lokaliserad på min mottagare för 

sändarna J, sätt full fart så kommer vi efter. 

- Men se upp kortis, om det är en sån demon som vi 

tror att det är så är den farligare än de flesta. 

- Uppfattat Blodnamns mannen. Jag är efter honom. 

Full fart framåt.” 

” D’Andreus hade haft en bra kväll. Han hade träffat på 

en kvinna på den lokala puben, lyckats fånga hennes 

intresse och fått tillåtelse att följa henne till hennes 

dörr. Längre än så kom dom inte och hon skulle nog 

ingenstans på länge nu. Allt hade varit så lugnt, så 

perfekt. Men sen så hade en liten kille upptäckt honom, 

visst, D’Andreus skulle säkert ha klarat utav honom 

men den lille killen hade haft ett vapen. Ett vapen som 

sköt glödande skott och dom gjorde helsikes ont. Ett 

skott vid höger revben och ett par i ryggen, det kändes 

som om skinnet skulle brinna upp. D’Andreus sprang 

fram längs gatorna, han hade ingen egentlig flyktplan, 

men han var på väg emot järnvägen. Den lille killen 

sprang efter honom, men var en bit bort. Han skulle 

112

sprätta upp den lille… vänta lite, det var någon där 

framme, en man som rastade sin hund. Det fick duga. 

Mannen med hunden hörde de springande stegen, 

hörde det rovdjurs lika morrandet, kände att det var 

något ont i närheten, men han såg aldrig D’Andreus 

förrens det var försent. Såg honom inte förrens denne 

slängde sig över honom med öppen mun och sög snabbt 

i sig allt vad han kunde utav hans själ.” 

” Lex sprang även han, rakt emot den riktning som 

JeiKoo hade angett. Ett småsprakande meddelande 

hördes i den lilla sändaren i hans öra. 

- Han är framför mig nu, tror jag. Jag har just hittat 

kroppen utav en gubbe här, verkar vara medvetslös. 

- Var försiktig JeiKoo, han laddar upp. 

- Va? Vadå laddar upp? 

- Jag tror han är en Kra’Makra, ju fler själar den 

slukar, desto starkare blir den. 

- Jag är framme vid järnvägen nu… fan, den är borta. 

Jag tappade bort den. 

- Var försiktig. 

- Var på din vakt JeiKoo. Minns hur det var under 

Sreelank krigen. Sprakade Eddie’s röst. 

- Pron din tokfan, jag var inte ens född då. Vänta lite, 

jag hör något… där är den jag skjute… 

Några enstaka skott hörde innan kontakten avbröts 

med JeiKoo. Lex anade det värsta och snabbade på 

stegen. Han såg järnvägen, men vare sig demon eller 

JeiKoo. Han skärpte till sina sinnen, lyssnade efter 

något nästan ohörbart… såg efter något nästan osynligt 

utav mörkret, någonting som slukade folks själar. 

Ljudet han hörde var av något som flög igenom luften 

emot honom. Han vände sig om med kattlika reflexer 

och undvek att bli träffad, men han snubblade även till 

lite. Skadan på hans ben som han fick i Brasilien var 

bara läkt på ytan, inte inuti själva benet helt och hållet. 

Hans sår läktes utav blod som han drack eller smorde 

in sig i, helst både och samtidigt. Men i såret så måste 

113

det ha funnits spår utav CheroKain’n gift som inte tillät 

skadan att läka helt. Lex kollade på föremålet som 

kastats emot honom, det var JeiKoo’s huvud. 

- Hans själ smakade illa. Var inte av den sort som jag 

föredrar. 

Rösten bars fram utav vinden, Lex kunde inte säga ifrån 

vilket håll den egentligen kom. 

Han tog ett fastare grepp om sin pistol och lossade 

spännet som SoulCrusher hängde i, allt för att förbereda 

sig på strid. 

- Kom fram lilla din lilla fluga, jag har en smälla åt 

dig. 

- Äntligen så möts vi igen herr Blood af Doom med sin 

hemska hammare. 

- Visa dig så kanske jag ser vem du är, vem vet, jag 

kanske känner igen ditt fula tryne också! 

- Låt oss säga så här, sist vi sågs så var du yngre, 

men jag såg äldre ut än nu. Undernäring. Och du 

slängde ut mig ifrån ett kontorsfönster, tio våningar 

upp. 

- D’André? 

Nu så blev rösten mer irriterad. 

- Nej, inte D’André ditt jävla lakritstroll, D’ANDREUS! 

Han kom hoppandes ifrån vänster, Lex sköt emot 

honom men missade precis. Pistolen blev sparkad ifrån 

hans hand, men Lex hade fler ess i ärmen. Han fick upp 

en utav sina silverpålar och högg emot demonen. Men 

denne hade slukat två själar ikväll och var kort sagt i 

toppform. Men Lex var inte en fruktad jägare utan 

orsak, han sparkade, han slog, han greppade. Allt för att 

tillfoga sin fiende så mycket smärta och skada som 

möjligt för att sedan göra slut på honom, men 

D’Andreus var som sagt i toppform. Vilka tricks Lex än 

körde med så stod han emot. Men han visste att om Lex 

fick chansen och plocka fram sin hammare så skulle 

han vara slut. Det fanns inte tid för hånande 

kommentarer, inga träffsäkra gliringar, striden var 

alltför intensiv. Blood var mästaren, D’Andreus bara den 

114

egåvade krigaren. I längden så skulle Lex vinna, det 

visste D’Andreus så han var tvungen att hitta en svag 

punkt på honom snabbt och sen såg han hur Lex 

knäade när han tog stöd på ena benet. 

- Halleluja! Sade han tyst och riktade en kraftig spark 

emot benet, missade, sparkade igen 

och igen tills han tillslut träffade. Lex kände smärtan, 

kände hur benet vek sig. Hans fiende hade hittat en 

svag punkt. Han drog SoulCrusher, men missade, han 

var nu i underläge. Varje gång som han nästan träffade 

D’Andreus med sin hammare så blev han sparkad på 

benet och när han parerade sparkarna så kunde han 

inte göra slut själsslukaren. Ett muller hördes, några 

ljus dök upp ett par hundra meter därifrån och närmade 

sig med hög hastighet. 

- Hör du tåget Blood? Jag tror att det kan bli din dom! 

Din undergång! 

- Varför tror du det blekfis? Är du rädd för tåg? 

- Nej, men tåg är stora skenande metalljättar och 

såna gör ont att bli träffade utav. 

Han tog en stor risk när han greppade Lex och Lex 

anade vad han tänkte göra, slänga honom framför tåget. 

D’Andreus var för nära för att Lex skulle kunna 

använda SoulCrusher, tåget kom allt närmare och höll 

lite för hög fart. Dom stod mitt på järnvägen, svetten 

rann ner i små droppar från deras pannor. Det fanns nu 

tre sätt som det här kunde sluta på. Ett, Lex gör sig fri 

ifrån D’Andreus grepp men lyckas hålla kvar denne tills 

tåget rammar honom och Lex hinner hoppa undan. Det 

andra sättet var likadant fast som D’Andrues ville ha det 

och Lex blev mosad utav tåget och det tredje var ett 

båda blir påkörda. För ingen utav dom tänkte låta den 

andre komma undan. Tåget var nära nu, tågföraren fick 

syn på de båda stridande som höll fast varandra mitt på 

spåret, men han kunde inte stoppa tåget nu, det var för 

sent. Lex gjorde sig redo att hoppa undan, detsamma 

gällde D’Andreus, båda höll varandra i ett järngrepp. 

- Hej då du store jägare. 

115

- Jag har besegrat dig förut och jag gör det igen. 

- Incidenten på kontoret var en lyckträff ifrån din 

sida, men nu så vinner jag. 

Han sparkade till Lex på det onda benet med en 

våldsam kraft. Benet vek sig under honom men Lex 

släppte inte taget. D’Andreus drabbades utav panik, 

tåget var alldeles för nära nu. 

- Farväl din själs slukande jävel, hoppas du får det 

bra i helvetet. 

Lex lyckades lossa ena handen och slog så hårt han 

kunde i D’Andreus skrev, demonen vek sig och ramlade 

tack vare tyngden ifrån Lex. Nu så kom tåget. Lex 

rullade undan så fort han kunde, ackompanjerad utav 

D’Andreus vrålande och missades precis utav den flera 

ton tunga metalljätten. Han reste sig upp, stödde sig lite 

på SoulCrusher och pustade ut. Det där hade varit för 

nära. Han såg hur Eddie började närma sig några 

hundra meter därifrån. Ännu en demon dräpt. 

- Hoppas du brinner i helvetet innan kvällen är över. 

Blev Lex’s sista ord. 

Han hörde inte på grund utav oväsendet som tåget förde 

hur demonen kom hoppandes över tågvagnarna, hörde 

inte hur denne vrålade, det dränktes i skramlandet. 

Men han kände däremot hur demonens fötter träffade 

honom mellan skulderbladen. Han föll framåt, tappade 

nästan SoulCrusher. Han kände hur han snabbt blev 

upplyft bakifrån, hörde hur demonen morrade: 

- Du är inte den ende som är snabbare än tåget… Och 

kände sen hur demonen slängde 

iväg honom. Kastade honom mot sin död. 

Eddie var nästan framme vid Lex när D’Andreus kom 

hoppandes över tåget. Han hann inte ta sikte på 

demonen innan denne slängde iväg hans vän. Han såg 

hur Lex flög rakt in i tåget, träffade en utav vagnarna 

med en våldsam träff. Såg hur han studsade emot 

vagnen och sen for snurrande genom luften, som en 

vante för vinden. Tågvagnens sida var helt inbucklad, 

rutorna krossades. Glassplittret regnade över D’Andreus 

116

som njöt. Lex landade omkring tio meter ifrån demonen, 

i samma riktning som tåget var på väg. SoulCrusher 

landade lite närmare demonen. Eddie höjde sitt vapen 

och sköt, skotten träffade nästan men D’Andreus hade 

inte besegrat Lex för att dö nu. Utan tog istället till 

flykten. Eddie sprang med tunga steg fram till sin väns 

kropp som låg helt orörlig på marken. 

- Lex?! Hey Bloody?! Hur gick det? Svara mig din jävla 

tok! Lex?! 

Han böjde sig ner över Lex stilla kropp, försökte att få 

något svar ur honom. 

- Kom igen Lex, vi har några påsar blod i bilen. Det 

här ska nog funka, åh shit. Du är ju helt förstörd! 

Svara mig! 

Men inget svar kom.” 

117

9 

” Har ni någonsin undrat varför gräset alltid är grönare 

på andra sidan staketet? Eller varför det alltid bara 

verkar hända dåliga saker så fort ni vill göra något? 

Livet verkar vara så att när man väl vågar bygga upp 

sina förhoppningar, när man väl vågar börja tro att allt 

kommer att bli bättre, så rycks mattan undan dina 

fötter och du blir besviken. Det är en utav de värsta 

sakerna som finns, att behöva bli besviken. Eller rättare 

sagt, en utav de värsta sakerna för vanliga människor. 

För mig så skulle det vara en befrielse, för jag får 

uppleva mycket värre saker än besvikelse. Jag sitter just 

nu i min svarta Cheva van, min nästan förstörda svarta 

Cheva van. Ena sidan är inbucklad, båda framdörrarna 

är trasiga. Framrutan krossad, styrning har varit bättre 

och inga backspeglar. Motorn hackar och ena framlyset 

är mosat, precis som resten utav framdelen. Den blev 

totalförstörd under en natt, en enda jävla natt. Jag 

hamnade i bakhåll för några vampyrer som tänkte 

inkassera priset på mitt huvud och två utav dom ville 

även ha hämnd för att jag sabbade deras lilla 

midnattsmål. Allt detta hände för två veckor sen. Jag 

har tyvärr inte kommit så långt ifrån händelsernas 

centrum som jag hoppats eftersom min skrotbil väcker 

alltför mycket uppmärksamhet. Så därför så kan jag 

bara köra på natten och med bara ett lyse så är inte det 

heller det allra enklaste. Basker gnäller där bak i bilen, 

han har ont. Egentligen så borde jag ta honom till en 

veterinär igen men jag vågar inte. På radion så hör man 

fortfarande ibland mitt namn: 

118

- Mördaren Scott Kenzie fortfarande inte funnen, 

polisen gör eftersökningar överallt… 

Men det är faktiskt inte längre polisen som jag är rädd 

för, utan vampyrerna. Jag är rädd för att dom ska hitta 

mig igen, dom har ju gjort det en gång tidigare så varför 

inte igen? Bilen står på en undangömd skogsväg, jag 

orkar inte köra inatt. Känner bara att orken har lämnat 

mig. Jag vet inte, kanske är jag på väg att ge upp? Jag 

menar, vad kämpar jag egentligen för? Susanne är död 

och det finns inget sätt som jag kan få henne tillbaks 

igen på. Och vad lever jag egentligen för liv? Kan man 

ens kalla det för liv? Jag flyr non stop ifrån allt, blir 

skrämd utav min egen skugga och är inte ens längre 

helt mänsklig. Men det värsta utav allt måste ändå vara 

mardrömmarna. Mina hemska mardrömmar om min 

älskade Susanne. Jag sneglade på det avsågade 

hagelgeväret. Det var laddat, jag undrade smått hur det 

hade gått för dess förre ägare, vampyren Billy, jag 

hoppades att han inte överlevt kraschen emot trädet. 

Jag tog sakta hagelbyssan, förde mynningen emot mitt 

huvud, stannade den vid munnen och satte fingret på 

avtryckaren, några tårar rann nerför mina kinder, så det 

var så här mitt liv skulle sluta? Och det var då som jag 

kom ihåg Basker. Det skulle vara grymt utav mig att 

lämna honom här, alldeles ensam och skadad. Han 

skulle sakta svälta ihjäl, det var en grym död. Jag 

förflyttade mig till bakändan utav bilen, där så låg han 

och gnällde i sömnen. Jag kom ihåg honom som liten 

valp, han hade varit så gosig och snäll. Dom säger att 

hundar inte har någon personlighet, det är bara 

skitsnack. Han var min trogne vän, min beskyddare och 

min skyddsling. Jag lade an och siktade på honom, 

mina händer skakade, det tog emot. Han vaknade till 

och såg fundersamt på mig och sen så bökade han sig 

sin väg fram till mig och började slicka mig i ansiktet. 

- Snälla Basker, sluta. 

Han fortsatte oförståendes. 

- Sluta nu… 

119

Jag kunde inte skjuta den lilla ängeln. Jag kunde bara 

inte göra det. Jag säkrade vapnet och kramade om 

honom. Sedan så flyttade jag mig tillbaks till förarsätet 

och fortsatte med att grubbla, faktum är att det ända 

som jag egentligen gör nuförtiden förutom att ständigt 

se mig om efter förföljare och annat är att grubbla. Jag 

blickade ut genom det stora hålet som borde ha varit 

min framruta och såg på den stora fullmånen. Den var 

ganska så vacker när man tänker efter. Sen så kom det, 

den där lilla saken som ska störa och nu så kom den i 

form utav blodtörstigt ylande. Min första tanke var att 

det var en varg, men ingenting kunde väl vara så enkelt 

blev min nästa tanke, att det kunde vara något normalt. 

Jag har sett en del underliga varelser på håll, jag har 

slagits mot ett gäng vampyrer. Jag blev ställd inför ett 

råd bestående utav demonernas ledare, så nej. Ylandet 

tillhörde säkert inte bara en vanlig varg. Men man kan 

väl alltid hoppas? Jag startade bilen, hade ingen som 

helst lust att ta reda på ifall ylandet verkligen tillhörde 

en vanlig varg eller inte. 

Det som kanske är mest irriterande med att köra utan 

framruta är just det att man inte har någon framruta 

som skyddar emot vindraget, insekterna och dammet. 

Så därför så måste jag snigla mig framåt på den lilla 

krokiga, guppiga helvetet som kallas för skogsväg. Jag 

hatade det här. Men jag tror nog att en utav de saker 

som jag hatar mest är ensamheten, jag har ingen att 

prata med, ingen att söka tröst hos. Ingen som säger till 

mig att allt kommer att bli bra. Jag satte på radion och 

passande nog så spelade dom Green Days låt Boulevard 

of Broken Dreams. Livets ironi? Kanske det. Mitt som 

när jag sakta tog mig fram på vägen så började Basker 

gnälla mer än förut, han gnällde faktiskt ganska så 

oroligt. 

- Hur är det gubben? 

Nu så började han storm skälla. Som om han var riktigt 

rädd för något. Jag såg bakåt i bilen och försökte att 

120

lugna ner honom. Efter att vi hade åkt ännu en liten bit 

så slutade han med skällandet och lugnade ner sig igen. 

- Vad var det där om egentligen? Tokiga hund. 

Tillslut så kom vi fram till stora vägen, men det gick inte 

mycket fortare där. Jag körde halva natten och vid 

femtiden på morgonen så tyckte jag att det var dags att 

hitta ett nytt ställe att spendera dagen på, innan solen 

gick upp och alltför många bilister skulle dyka upp på 

vägarna. Men innan jag hann börja leta så såg jag en bil 

som hade kört in i ett träd, nosen var totalförstörd och 

en kropp låg bredvid bilen. Jag stannade min skrothög 

och hoppade ut. När jag skyndade mig fram till kroppen 

så började varningssignalerna pingla någonstans i mitt 

bakhuvud, men jag trodde att det var den där 

panikkänslan som drabbar en så fort det händer något 

allvarligt. När jag kom fram till kroppen så upptäckte jag 

att det var en kvinna, hon såg inte skadad ut eller 

något. Hon bara låg där. Jag böjde mig ner för att 

undersöka ifall hon hade några skador och det var då 

jag kände det, den där speciella lilla lukten som bara en 

vampyr avger. Jag förvandlades ögonblickligen när jag 

kände den, som av en ren reflex och slängde mig emot 

chevan, jag hörde ett morrande bakom mig och sen ett 

snopet rop: 

- Vad fan?! Vad är du för något? 

Men jag stannade inte, utan hoppade in via den trasiga 

framrutan i bilen och gasade iväg, sen så hörde jag en 

duns ovanpå taket. Hon måste ha hoppat upp där. Jag 

tvärbromsade i hopp om att hon skulle flyga av men det 

enda resultatet blev att jag smällde i ratten och Basker 

började gnälla igen. Ett huvud tittade ner ifrån taket och 

in igenom den trasiga framrutan. 

- Tittut! Varför flyr du för demon? 

Jag drog fram det avsågade hagelgeväret men hon var 

för snabb, hon tog den ur mina händer och hoppade sen 

in i bilen genom framrutan. 

- Hispig? Hon siktade rakt på mig och studerade mig. 

Jag var fortfarande förvandlad. 

121

Sedan så såg hon mig rakt in i ögonen. 

- Det var det värsta! Det är ju dig som alla jagar ju! 

Fräckt! Och jag hittade dig! 

- Jag ger mig inte så lätt vampyr! 

- Va? 

- Du får gärna försöka med att lämna över mig till 

Luke. Men jag tänker inte göra det lätt för dig! 

- Varför skulle jag vilja överlämna dig till Luke för? 

- För att alla jag möter vill antingen ge mig till honom 

eller polisen. 

- Men inte jag sötnos. Jag diggar inte Luke.” 

” Chevan var parkerad inne i skogen, jag satt bak i bilen 

med Basker i knäet och mitt emot mig så satt 

vampyrtjejen som jag stött på tidigare idag. Härbak i 

bilen så var vi skyddade ifrån allt vad solljus hette. 

- Så du tänker alltså inte överlämna mig till Luke? 

- Nix! Som sagt, jag diggar inte honom. 

- Varför inte? 

- För att jag hellre hänger med Ferdinad. 

- Vem? 

- Känner du inte till honom? 

- Varför skulle jag? 

- Seriöst, vad är du för en demon egentligen? 

- Jag brukade vara människa. 

Hon såg storögt på mig och såg ut att fundera på om jag 

talade sanning eller inte. 

- Människa? Men hur blev du då till en hårig demon? 

- Luke förvandlade mig. 

- Oj. Själv så blev jag biten utav en vampyr. Fast det 

var för jättelänge sen. Men jag ska förklara vem 

Ferdinad är: han är typ en gammal demon. Eller ja, 

gammal och gammal, han åldras ju inte på samma 

sätt som andra. Han började i alla fall sitt demonliv 

som han säger, år 1777 och sen dess så har han 

gjort dom mest fantastiska sakerna. Han är en cool 

rebell som inte tar skit ifrån någon utav 

demonledarna! 

122

- Så han lyder inte under Luke? 

- Knappast! Han brukar säga att när han är klar med 

sina planer så kommer Luke ångra att han någonsin 

blivit född! 

- Luke eller Ferdinad? 

- … vet inte. Men han är i alla fall jätte cool! Du måste 

bara få möta honom! 

- Varför är du så vänlig emot mig? Borde inte du 

försöka suga mitt blod? 

- Varför det? Du är ju en demon. Jag lever bara på 

människoblod. 

- Så den här Ferdinad då, han är alltså en riktig stor 

kille inom demonkretsar? 

- Superstor! Hoppas du kan bli med i vårt gäng! Då 

får vi en kändis till! 

- Vilka har ni nu då? Frågade jag automatiskt. 

- Åh, vi har Suzill, hon är typ en demon som ser till 

att inte vissa andra demoner slänger sig på 

varandra. Jag tror att hon och Ferdinad har något 

på gång emellan sig ibland. Och sen så har vi Dean 

Merkurius! Han är en häftig vampyrledare med blått 

hår! Han hatar de andra vampyr ledarna, men jag 

vet inte varför. Och sen så har vi… 

- Öhm, vad var det du hette igen?.. 

- Tiffany. 

- Just det, Tiffany, jag har aldrig någonsin hört talas 

om dom här personerna förut. 

- Okej, förlåt. Men vi är rätt så många. Mestadels 

vampyrer då men även andra sorters demoner. 

- Är Ferdinad en vampyr? 

- Va? Nej, nej. Han är något annat… men han är en 

kraftfull demon. Han har dödat massor med 

demonjägare. Flera utav dom bästa var det också! 

Han är fantastisk med sina svärd! Han har två 

stycken. 

- Så ni slåss med svärd? 

- Nej, med allt möjligt så klart. Flera utav oss har 

skjutvapen precis som du. Men han är så cool, 

123

Ferdinad, jag tycker att det är otroligt att han vågar 

stå emot Luke som han gör! Och du anar inte hur 

glad jag blev när han skickade hit mig, han kom till 

mig personligen och sade det till att jag var tvungen 

att åka hit och försöka snacka över någon vampyr 

vid namn Billy till vårt gäng men… 

- Sa du Billy? 

- Ja. 

- En stor vampyr med cowboyhatt? 

- Ja, hur så? Har du träffat honom? 

- Du ser vad han och några till gjorde med min 

Cheva… 

- Var det dom? jag tyckte inte om honom. Han var 

jätte otrevlig när jag mötte honom och allt han 

tjatade om var att någon demon hade snott hans 

hagelgevär och skjutit hans fru… vänta lite, det 

måste ju vara du! 

- Jepp och jag hoppas att han lider. 

- Lider? Han är asförbannad. Typ, hans fru blev ju 

skjuten i huvudet, men hon överlevde. Men splitter 

har läkt in i hennes hjärna så nu så är hon hel 

konstig. Var det du som gjorde det! Du är ju maxat 

häftig! 

- Dom hade tänkt att överlämna mig till Luke, det var 

i rent självförsvar. 

- Han är i alla fall inte med i gänget! Kan inte du bli 

det? 

- Ni dödar oskyldiga människor, eller hur? 

- Ja, är det något problem? 

- Ja. 

- Men du behöver ju inte göra det! 

- Att bara veta att ni gör det är tillräckligt för att jag 

ska känna mig delaktig. 

- Okej, du, jag är trött. Gör det något ifall jag sover i 

din bil? jag menar, jag kan ju knappast gå ut nu 

eller hur? 

Jag kollade på klockan, den var snart nio på morgonen, 

vilket betydde att solen hade gått upp för länge sedan. 

124

Jag gav henne en filt och hon lade sig för att sova. Hon 

var en konstig vampyr. Inte alls lik de andra som jag 

stött på. Men det förstås, hon ”Diggade” ju inte heller 

Luke. Jag såg på henne, hon såg ut som en tonåring, 

men var säkerligen bra mycket äldre än vad jag var. Hon 

klädde sig i lätta kläder, kanske för att lättare fånga 

killars uppmärksamhet? Det var säkerligen lättare att 

locka iväg och döda dom då. Men jag kunde inte fatta 

sättet som hon behandlade mig på, som en jämbördig. 

Fast jag tyckte nog att hon var lite irriterande. Gillade 

inte hennes personlighet, hon var som en fjortis, en 

bimbo. Jag borde egentligen öppna bakluckorna och 

låta henne dö i solljuset men jag kunde bara inte förmå 

mig att göra det. Någonting tog emot, kan det vara så att 

jag har varit utan sällskap så länge att jag är i desperat 

behov utav någon? Kanske. Och även om det var hon 

som skötte större delen utav snackandet så kändes det 

faktiskt skönt att få känna utav någon annans närhet. 

Jag får ständigt påminna mig om att hon är en vampyr 

och hon inte verkar ha något emot att döda för att stilla 

sin hunger. Jag kunde ändå inte låta bli att lägga märke 

till att hon var ganska så söt och det skämdes jag över. 

Efter Susannes död så lovade jag mig själv att hämnas 

på alla demoner, djävlar och allt vad de nu är. Men nu, 

efter månader utav isolering ifrån någon att verkligen 

prata med så… det är så svårt att förklara. Hela mitt 

inre är som delat i två. Den ena sidan vill döda henne 

för att hon är en vampyr och den andra vill behålla 

henne här, bara för att få lite sällskap. Jag satt bara där 

och klappade automatiskt Basker på huvudet medan 

tankarna for genom huvudet med rekordfart och tillslut 

så måste jag ha somnat, nuförtiden så sover jag knappt 

någonting, men dom gånger som jag gör det så sover jag 

djupt. Men vaknar alltid till samma dröm… 

Jag vaknade med ett ryck, jag var fortfarande kvar i 

bilen. Jag kollade på klockan, den var tre. Men var den 

tre på eftermiddagen eller tre på natten? Och var 

någonstans var Basker? Och vampyr tjejen… Tanya, nej 

125

Tiffany, hon hette Tiffany. Hon var i vilket fall som helst 

också borta. Sen så märkte jag att bilen rörde på sig. 

Jag sköt undan skynket som skilde bilens bakända och 

framdel. När jag såg förbi baksätet och kollade på vem 

det var som körde så såg jag att det var Tiffany, hon 

hörde mig antagligen och gav mig en snabb blick. 

- Vaken nu sömntuta? 

- Öh, ja…vad gör du? 

- Jag kör oss till en bilverkstad som ligger i närheten. 

- NEJ!! 


- Dom kommer att känna igen mig och försöka fånga 

in mig, antingen för polisen eller Luke! 

- Det är lugnt, jag känner killen som driver stället. 

Han är okej. Han hjälper alla möjliga snubbar, 

människor, demoner djävlar, vampyrer, fast det 

förstås, bara så länge som han får betalt för det. 

Han är burdus, men okej. Han driver en liten affär 

tror jag, den heter något i stil med Little Monster 

Shop, Lilla Monster Butiken. Där så kan man köpa 

alla möjliga konstiga saker. 

- Vad heter han? 

- Vet inte men han kallar sig för Sharps, kanske för 

att han har en vass tunga. Men ärligt talat så är han 

lite trög ibland. Förresten, vem är Susanne? 

- Vad? 

- Susanne, du mumlade hennes namn i sömnen… 

- Hon… jag vet inte var jag ska börja... 

- Vad sägs som ifrån början? 

Och det gjorde jag, jag berättade hela historien om hur 

vi hade kört på demonledaren av misstag, hur vi blivit 

kidnappade och hur jag blev till en demon och i samma 

veva så berättade jag om hur jag mött Billy. Jag kunde 

bara inte hålla det tillbaka längre, jag var tvungen att 

berätta det för någon. När jag var klar så satt vi först 

där, helt tysta. 

- Det där var en kraftfull historia…stackare… 

126

Hon lade plötsligt sin ena hand på min och höll om den, 

kanske som ett tecken på medlidande, jag kramade 

tillbaka och kände mig tacksam. Vi kom fram två dagar 

senare till den här Sharps lilla garage, men han var inte 

där. Hans anställda fixade så snabbt dom kunde till 

bilen, ett hafsjobb men den väcker i alla fall inte lika 

mycket uppmärksamhet längre och den är så gott som 

körbar. Vi turades om att köra, jag körde på dagen, hon 

på natten. Jag vet inte hur hon fick tag på blod, men jag 

misstänker att hon grabbade någon när jag sov så att 

jag inte skulle märka det. Jag visste inte hur länge hon 

tänkte stanna, men vad jag visste var att jag faktiskt 

trivdes i hennes sällskap och jag skämdes över det. 

Under en två veckors tid så for vi bara runt, jag på flykt, 

hon för att försöka övertala mig att komma på besök och 

träffa Ferdinad en gång. Jag tvekade, jag kände inte för 

att träffa en demon, jag kände inte för att träffa på 

någon överhuvudtaget. Jag undrade hur länge hon 

skulle orka åka runt med mig, men hon verkade inte 

klaga och jag måste faktiskt erkänna att det var mycket 

smidigare att ha en medresenär, jag vet inte varför men 

det kändes som om allt helt enkelt gick smidigare och 

det skadade ju inte att hon var väldigt attraktiv med. 

Men som vanligt så dras mattan undan ens fötter när 

man tror att allt börjar arta sig. En natt, när vi åkte 

fram på en lite mindre väg och småpratade lite så 

brakade helvetet loss igen. 

- Du Tiffany, du har aldrig berättat varför du låg vid 

den där bilen kvällen då vi träffades. 

- Jaså det, jag hoppades på att någon skulle stanna 

så jag skulle få en liten smakbit. 

- Okej. Jag hatade när jag blev påmind om att hon var 

en vampyr, jag ville att hon skulle 

vara lika oskyldig som hon såg ut. Vi var inte kära i 

varandra och vi hade inte ens kramats. Jag skulle inte 

kunna tillåta mig själv att göra så, det vore som att 

vanhedra minnet utav Susanne. Jag hörde brummandet 

ifrån en motorcykel så jag tittade i backspegeln och fick 

127

syn på motorcyklisten. Jag kunde knappt tro mina 

ögon. Det var han, gamle Billy och han såg inte glad ut. 

- Vi har en gammal kompis hack i häl på oss. 

- Jaså, vem? 

- Billy Boy Blue. 

- Vem? 

- Billy, Tiffany, vampyren Billy! Cowboy tönten! 

- Skit också! Gasa på Scott! Spiken i botten! 

Jag vände på huvudet och såg henne i ögonen, hon såg 

rädd ut. Jag blev faktiskt förvånad, varför skulle hon 

vara rädd för Billy? 

- Vad är det Tiffany? 

- Vi måste komma undan honom! Han är livsfarlig! 

Han kommer inte bara att döda dig, utan mig också! 

Eller göra värre saker… 

- Va? 

- Den enda anledningen som Ferdinad ville ha Billy i 

gänget för är för att han är känd för att vara så 

otroligt grym emot sina fiender, demon som 

människa. Han har inget emot att döda vampyrer 

heller! 

- Håll i dig Tiffany. Eller ännu bättre, håll i Basker 

också. 

- Ska du köra ifrån honom? 

- Nej, jag är trött på det här. 

- Scott, NEJ!! 

Jag bromsade så kraftigt som det bara gick och det 

verkade som om gamle Billy var helt oförberedd på det 

för han fortsatte med full fart in i bakdelen utav bilen. 

Det måste ha gjort ont, han flög bokstavligt talat över 

styret. Sen så körde jag fram en bit, sade till Tiffany att 

ta ratten och hängde mig sedan ut genom sidorutan, 

siktade så noga jag kunde med hagelgeväret och 

avlossade två snabba skott emot motorcykeln. Ett utav 

skotten måste ha träffat bensintanken för med ett 

kraftigt dån så förvandlades den till en brinnande 

eldboll. Men jag kunde inte se ett enda spår utav Billy 

vampyren och sen så förstod jag vart han hade tagit 

128

vägen, han måste ha hängt kvar där bak för nu så slet 

han upp ena bakluckan och hoppade in. Basker 

morrade och skällde förtvivlat och det verkade som om 

Tiffany när som helst skulle börja gråta, jag förstod 

varför hon var rädd. Billy såg mer skräckinjagande ut 

än någonsin, han var orakad, oborstad, kläderna var 

trasiga och han luktade illa. Han hade blicken av någon 

som är både vansinnig och desperat på samma gång, 

men jag var trött på att fly, jag hade flytt tillräckligt och 

någonstans så måste man börja kämpa tillbaka. 

- Du din lilla mes, nu så ska du dö! 

- Tror inte det cowboy, håll i dig igen Tiff… 

Jag tvärnitade, Billy tappade balansen och flög framåt, 

men inte igenom framrutan denna gång och det var på 

både gott och ont. Han var omtumlad, men inte 

tillräckligt, han slängde sig på mig och dörren gick upp, 

vi föll ut på marken. Jag förvandlades, blev full med 

mörkgråa hår, fick vassa rovdjurs tänder och långa klor, 

jag kände mig minst lika full av vrede som han såg ut 

att vara. 

- Du ska få för vad du gjorde med min fru! 

Jag svarade inte, jag lät mig bara fångas utav min 

demoniska sida och hoppade på honom. Hans tid var 

kommen. Men han var galen, han skulle döda mig, det 

hade han gett sig fan på. Han brydde sig inte om hur 

många sår och andra skador jag gav honom, han bara 

fortsatte med att slå mig. Sen så drog han fram en kniv, 

han försökte hugga mig, men jag hoppade undan. Han 

kom allt närmare i sina försök och sen så kom det 

träffande hugget. Det kändes mer än vad jag hade 

förväntat mig och jag blev chockad av smärtan. Jag 

tyckte mig kunna se hur Susanne skyndade sig fram till 

mig, se hur hon tog tag i Billy och slängde iväg honom. 

Sen så såg jag hur han attackerade henne i fullt raseri. 

Min Susanne försvarade mig. Jag kände efter kniven, 

den satt inte kvar. Chocken efter hugget började lägga 

sig och jag såg nu vad som egentligen hände, det var 

Tiffany som slogs emot Billy och hon hade inte en 

129

chans. Han slog ner henne och tog upp en tjock pinne 

ifrån marken och innan jag hann fatta vad det var som 

hände så spetsade han henne i bröstet. Hon föll ihop, 

och samtidigt som jag visste att det var hon som föll 

ihop så tyckte jag att det såg ut som om det var 

Susanne som föll ihop på marken vid den djävla 

vampyrens fötter. Jag vet inte hur men jag lyckades 

slänga mig på honom, fastän avståndet var dryga åtta 

meter. Nu så var jag inte längre mänsklig, demonen i 

mig styrde totalt. Resten utav vår sammandrabbning 

ligger som i en dimma, vi slogs, försökte döda varandra 

på olika sätt. Jag vet i alla fall att jag lyckades slå bort 

hans kniv. Hur länge striden pågick vet jag inte 

däremot, inte heller över hur stor area vi rörde oss på. 

Men vad jag däremot vet helt säkert är hur det slutade, 

för det var då jag kunde ta kontrollen över mig själv 

igen. Jag var uttröttad och till sist så förvandlades jag 

tillbaks till min mänskliga form när krafterna började 

tryta. Jag har kommit på att under förvandlingarna till 

och ifrån min demonform så verkar någon slags 

läkefaktor slå till, för jag är aldrig lika illa tilltygad som 

efter en förvandling som före. Efter att jag blivit till 

människa igen så visste jag att jag inte skulle ha en 

chans emot honom. Jag snubblade bakåt och började 

kräla baklänges efter marken. Han kom närmare och 

närmare med samma vilda raseri i ögonen som tidigare. 

- Din lilla skit, tror att du är nåt va? 

- Synd att jag inte fick död på din fru, Bill. 

- Våga inte nämna henne! Splittret ifrån ditt skott 

läkte fast i hennes hjärna! Hon är nu efterbliven! 

- Ingen skillnad emot förut alltså? 

- DÖ! DÖ! DÖ!! 

Han slängde sig emot mig, men jag lyckades rulla undan 

och sen så slängde jag mig upp på fötter och började 

letade efter något tillhygge att slå på honom med. Men 

det behövdes inte. Han reste sig inte ifrån marken igen. 

Först så undrade jag varför, men sen så förstod jag. Han 

måste vara lika trött som jag var, om inte mer och 

130

tillslut så hade krafterna bara tagit slut. När han väl 

hade hamnat på marken så somnade han. Jag ägnade 

inte lång stund åt honom utan sprang bort till Tiffany 

för att se hur det var med henne. Det bådade inte gott. 

Hon låg på rygg med den tjocka pinnen igenom 

bröstkorgen. Hon var död. Dräpt. Jag höll om henne, 

som för att ta ett sista farväl när hon hostade till och lite 

blod kom ut genom henne mun. 

- Tiffany?! 

- Han…han missade hjärtat… 

- Det kan inte vara med mycket, kan jag göra något 

för dig? 

- Dra ut… pålen. Om du inte drar ut den så dör jag i 

alla fall tillslut… 

Jag tvekade, hon var en vampyr. Men även, och det var 

jag tvungen att erkänna nu, min vän. Jag fattade tag om 

pinnen och drog så försiktigt som jag bara kunde ut den 

ur hennes bröstkorg, såret började blöda. Jag lade om 

det med en förstahjälpen kudde som jag hade i Chevan 

och bar sedan in henne i bakändan utav bilen. Där så 

stoppade jag om henne med några filtar. Jag tänkte inte 

låta henne dö också, jag hade förlorat mitt liv, mina 

vänner, min familj, min Susanne och även mig själv. Så 

jag tänkte inte låta demonjävlarna ta ifrån mig den ende 

som verkade bry sig om mig. Jag skulle däremot ta 

henne hem. Hennes svaga röst hördes ifrån bakdelen 

utav bilen. 

- Scott, vart är vi på väg? 

- Hem, Tiff, hem till Ferdinad.” 

131 

Scott Kenzie.

10 

” En gammal VW- buss rullade sakta fram på gatorna i 

Hannover, Tyskland. I bilen så satt två stycken 

resenärer, den ene var en ung mörkhårig blek man. Han 

satt och försökte läsa adressen till deras mål på en lapp 

och föraren till bilen var en ganska så söt mörkblond 

kvinna bara något år äldre än vad han själv var. 

- Så, börjar vi närma oss än Wood? 

- Kanske…kanske inte…. 

- Vet du inte? 

- Jag ser ju knappt vad det står! 

- Få se? Men åh! Det var ju där vi åkte förbi alldeles 

nyss ju! 

- Var det? Men varför svängde du inte in då? 

Alicia gav Woodstock en blick som gjorde att han förstod 

att det här inte var rätt tillfälle att skämta på. Han 

visste att Alicia tyckte att det var jobbigt att behöva åka 

omkring för ett pakets skull, hon hade inte ens velat åka 

till tyskland ifrån början. Men när Jethro för en gång 

skull ber om hjälp istället för att hjälpa så kan man 

bara inte säga nej. Dom körde tillbaka och fann 

adressen som visade vara ett något förfallet hyreshus. 

Dom gick ut ur bussen och knackade på. Först så 

hände ingenting men när Woodstock gjorde sig redo för 

att knacka en andra gång så öppnades en liten glugg i 

dörren. 

- Vad vill ni? Frågade en grov röst på tyska. 

- Vi skulle hämta ett paket här. Svarade Alicia på 

stapplande tyska, men ägaren till rösten 

i gluggen förstod trots den grova brytningen. 

- Vem skickade er frågade den nu på engelska istället 

och Woodstock, som annars har 

132

svårt för något språk blev nöjd över att kunna ta över 

samtalet, hans syskon hade tvingat honom att 

åtminstone lära sig engelska. 

- Jethro. 

- Bevisa det. 

- Hur då? 

- Säg ett lösenord. 

- Va? Alicia, känner du till något lösenord? 

- Jag tror det, Jethro sade till mig: ”Regnbågen lyser, 

släpp ut katten”, innan vi for. 

- Det var lösenordet. Sköt rösten in. Vänta lite där så 

ska jag hämta paketet! 

Han kom tillbaks efter ungefär fem minuter och på 

nedersta delen utav dörren så öppnades det en lucka 

till. Alicia och Woodstock tog båda ett litet steg tillbaka 

när en liten koffert, inte ett paket utan en liten koffert 

skickades ut genom nederluckan. 

- Stick nu. Sade den grova rösten och stängde snabbt 

igen båda luckorna. Alicia och 

Woodstock blev ståendes utanför med lite snopna 

miner. 

- Vilken trevlig och social snubbe. Kommenterade 

Woodstock medan han med hjälp utav 

Alicia började kånka kofferten emot bussen. 

- Jepp, han verkade lite skygg utav sig. 

- Hoppas typ Jethro blir glad nu när vi hämtat hans 

”paket”. Undrar vad det är i den? 

- Bäst att inte kolla. Men den verkar ha varit med om 

mycket! 

- Du har rätt min sötnos. Alltså, den verkar rätt så 

mörbultad när man ser på den! 

Dom lade in kofferten i bakändan utav bilen och ställde 

sig sen och såg på den i någon minut, den måste en 

gång i tiden ha varit svart eller mörkbrun, men nu så 

var den full med repor som ibland såg ut som rivmärken 

ifrån stora klor. På vissa ställen så var den bränd, andra 

bara tillbucklad och överallt så fanns det olika sorters 

fläckar. Alicia fick plötsligt en känsla av att vad det än 

133

var som fanns där inne så var det inte menat att det 

skulle finnas till. En gammal, djupt dold hemlighet som 

borde ha fått ligga begravd, eller var det meningen att 

den skulle bli hittad? Vilket utav dom kunde hon inte 

avgöra men hon kände på sig att den skulle leda till en 

hel del trubbel för dom om dom inte blev av med den 

snabbt. Det bästa vore om dom åkte direkt till Jethro 

med den på en gång. Men då skulle deras semester vara 

nästan förstörd, nej hon inbillade sig säkert bara, det 

var en gammal koffert som Jethro av någon anledning 

ville få tag på. Inget ont eller något i den stilen. Bara en 

vanlig gammal koffert.” 

” Nu så var det dags, efter månader utav hårdträning så 

ska jag ut på ett uppdrag med Specialgrupp 5. Ett 

uppdrag, äntligen! Jag har hållit ut så här länge bara för 

att få komma ut igen, komma ut och leva igen. Och 

vilket bättre sätt finns det att leva livet på än med ett 

gäng stora vapen som spränger bort allt otrevligt i 

vägen? Vet inte det. Och kodnamnet som dom gett mig? 

Draco! Nu är det inofficiellt officiellt: Jag är Agent 

Victoria ” Draco” Felderman och jag är här för att 

stanna!” 

” Mitt första uppdrag och jag har bara en sak att säga 

om det: det sög. Det var mycket mindre glamouröst än 

vad jag hade trott och med glamouröst så menar jag inte 

rent och fint glamouröst, utan skitigt, med lite snack 

och mycket verkstad när man dödar ett gäng demoner 

glamouröst. För det första så var vi inte huvudtruppen, 

utan förstärkningen. Ingen i gruppen verkade tycka det 

var speciellt kul, allra minst Zach. Den här gruppen är 

ganska så tajt, men dom har ändå släppt in mig i den. 

Allihop är så olika, vi börjar med gruppledaren: Sylvia 

Stern, hon är en Latinamerikansk kvinna, som är 

ganska snygg, men färgar utav någon anledning sitt hår 

orange. Hon är hård och jag tror inte att hon litar på 

mig till hundra procent, gör inget då jag inte har mycket 

134

till övers för henne. Men hon lyder chefernas minsta 

vink. Och så har vi ju store agent Ford Knox, lika 

mycket perfekt agent som Stern. Fast han verkar dölja 

något, jag tror det är så att han också får order utav 

cheferna bakom ryggen på Stern, utifall att hon skulle 

klanta till det. Jag vet inte om det är sant, det är bara 

en känsla som jag har och mina föraningar brukar 

stämma. Sen så har vi Zach’s polare Jeff Modd. Ärligt 

talat så trodde jag först att han var en stor dum 

muskelknutte. Men han är snabbtänkt som en vessla 

och därtill lika slug. Han och Zach verkar vara riktiga 

kompisar. Men han och Knox trivs också tillsammans. 

Sammanta Jakobs? En tråkig person, visst, hon är 

precis som Knox, Modd och Zach, en halvling. Men hon 

är tråkig och datanördig så det skriker om det. Jag tror 

att det är henne som jag gillar minst utav alla i gruppen, 

hon utstrålar svaghet i mina ögon. 

Vårt uppdrag var att kontrollera att inget skulle hända 

en annan grupp, utifall att dom skulle hamna i ett 

bakhåll eller något annat bekymmer. Deras uppdrag var 

att försöka lokalisera ett gäng demoner som synts till i 

en storstad i Tyskland, närmare bestämt i Hannover. Vi 

är tyvärr inte säkra på vad det är för sorts demoner och 

bla bla bla. Jag har då aldrig stött på några demoner i 

Tyskland förut. Man har ju hört talas om dom men 

aldrig stött på dom. Jag tror faktiskt inte att det finns 

speciellt många demoner som har fysisk form i 

Tyskland. Jag hatade att bara sitta där och vänta. Vi 

satt i en ganska stor skåpbil, som var parkerad vid ett 

tvåvånings tegelhus och alla i bilen satt bara och 

stirrade på Jakobs så förbannat tråkiga dataskärmar. 

Bip bip bip. Pip. Bzzz och alla andra ljud som dom gav 

ifrån sig. Vi hörde också hur den andra gruppen sökte 

igenom huset bit för bit. Varför var dom tvungna att 

kommentera vartenda steg dom tog? Idioter tänkte jag, 

varför i helvete sökte dom igenom det här huset så 

långsamt för? Om dom ville hitta några demoner, eller 

bevis så var dom tvungna att slå till snabbt. Men när jag 

135

förde det på tal så fick jag bara höra att det där var det 

säkraste sättet att söka och lokalisera på. Idioter. Vi är 

nu på väg tillbaka till basen. Den andra gruppen hade 

inte hittat några som helst spår efter några demoner, så 

hela dagen hade varit bortkastad. Våran skåpbil rullade 

framåt i lugn takt och jag började bli irriterad. Inget 

hände, inget som helst hände utan allt skulle vara så 

helvetiskt tråkigt som det bara gick! 

- Är du nervös eller nåt Felderman? 

- Nej då Modd, bara uttråkad. Ingen action gör en 

uttråkad. 

- Kan jag hålla med om, men ibland så är det skönt 

med lugn och ro med. Man kan koppla av med en 

bra bok då, som nu till exempel så håller jag på och 

läser Dan Brown’s ”Änglar och Demoner”. 

- Jag är inte så mycket för att läsa om jag ska vara 

helt ärlig. Kanske beror på min uppfostran. 

- Okej. Kan du inte ta och berätta lite om din 

uppväxt? Jag menar jag har ju bara hört småsaker 

om den som att du är uppväxt på ett barnhem och 

så… 

- Visst Jeff, om du orkar lyssna så. Precis som jag 

berättat på förhören, Zach var ju med på dem, så 

växte jag upp på ett barnhem. När jag fyllde fjorton 

så rymde jag och stötte på en demon som först hade 

tänkt döda mig. Men han insåg rätt så snabbt att jag 

var en halvdemon och tog hand om mig. Han lärde 

mig vad jag behövde veta, sen så stack han. 

- Ingen vidare sympatisk snubbe alltså. Jag tror jag 

ska läsa lite till. 

Han tog fram sin bok och fortsatte läsa. Undrar vad dom 

skulle säga om dom visste att jag inte berättat hela 

sanningen, varken under förhören eller nu… och det var 

en sak jag aldrig kunde sluta tänka på när jag väl börjat 

minnas mitt såkallade faderssubstitut, en demon som 

verkat så kraftfull… och sen när han hade dykt upp. 

Min demoniske lärare hade inte haft en suck, nej, jag 

ska inte tänka på det. Varken nu eller senare. Men 

136

varför inte? Svarade plötsligt en annan del utav min 

hjärna, vad är du rädd för? Att han ska höra dina 

tankar och komma efter dig? Löjligt. Och jag svarade 

mig själv i mina tankar: Löjligt? Kanske inte, för han 

kommer en dag att finna mig på något sätt. Jag känner 

det på mig och jag hoppas att den dagen ligger långt in i 

framtiden. Så var min diskussion med mig själv slut. 

Jag såg på Modd som satt och läste. Läste? 

- Agent Modd? 

- Ja, Draco? 

- Har inte du dyslexi? 

- Jepp, har svårt att läsa och ännu värre är det med 

stavningen! Tack gode Gud att jag kan det här med 

datorer annars hade jag varit totalt värdelös! 

- Men är inte den där boken lite väl tung för någon 

som har svårt för att läsa? 

- Tal band! 

Han plockade ut en liten öronsnäcka ur örat och höll 

upp framför sig så att jag kunde se den. Han log åt mig 

och blinkade skämtsamt, så klart att han tränade på att 

läsa. Jag satte mig till rätta på min stol och efter ett tag 

så blev jag lite dåsig och till slut så somnade jag.” 

” Jag vaknade av att hela jävla bilen svängde så hårt att 

den höll på att välta omkull och jag som inte hade på 

mig något säkerhetsbälte höll på att fara åt helvete om 

inte Jeff hade fångat upp mig. 

- Vad fan är det som händer Jeff? Skrek jag. 

- Vet inte gumman, men något är det! Plötsligt så kom 

Zach bak till mig och Jeff. 

- Håll i er pojkar och flickor, för det kommer bli en 

skumpig färd! 

- Vad händer Zach? Vad tusan är det som händer? 

- Jo Jeff, vi har just upptäckt en springande 

paranormal måltavla! 

- Vilken sort? 

- Vampyr Jeff, en bloddrickande liten Homosapiens 

Nocturna! 

137

- Men varför kör ni på som dårar för? 

- Draco min kära, vi försöker köra på honom!.. jag 

menar såklart; Bedöva honom.” 

” Geoffrey var en vampyr, inte en speciellt gammal 

sådan men knappast heller någon nybörjare. Han hade 

blivit biten i slutet utav åttiotalet och hade sedan dess 

hamnat i olika gäng och nu så hängde han med ett gäng 

som kallades för ”Lilith’s Barn”. Ett gäng som bestod 

utav både demoner och vampyrer. Han trivdes med det, 

han gillade att hänga med kraftfulla typer och hans liv 

som vampyr hade varit ganska så problemfritt. Förutom 

en liten incident i Vitryssland för inte så länge sen. Han 

och några av hans polare hade jagat någon människa 

genom gatorna i en stad, Homel eller något sånt hette 

den och precis när dom skulle hugga in på sitt offer så 

hade två demonjägare dykt upp. Den ene hade varit den 

fruktade jägaren Blood af Doom, men vem den andre 

hade varit visste han inte. Dom båda hade gjort 

processen kort med Geoffreys polare och han blev 

skjuten i magen och sen så hade Bloods medhjälpare 

skjutit honom, igen, med ett skott i var fot. Efter det så 

hade Blood frågat efter någon vid namn Greta, Greg eller 

något i den stilen. Sen så kom det skumma i det hela, 

den store killen med geväret sköt Geoffrey. I alla fall var 

det så som Geoffrey mindes det hela, men det kunde 

inte stämma, eller? Killen hade dräpt Geoffrey men 

Geoffrey hade sedan vaknat upp i sin kista i England, 

hans modersland och platsen han begravdes, bara 

någon månad senare. Men det skumma var inte det att 

han hade återuppstått, utan att sådana 

återuppståndelses som sker för en del vampyrer oftast 

sker efter cirka hundra till femhundra år efter att denne 

blivit dräpt. Inte efter bara några veckor, någon månad. 

Han kunde knappt tro att han var här nu, livs levande 

vandrandes nerför gatorna i Hannover. Det var ett 

mirakel, även om nu inte mirakel skedde för mörkrets 

varelser. Han var i alla fall nöjd, han var på benen igen 

138

på väg till ett möte med ledarna för Lilith’s Barn. Han 

hade precis gått över en väg när en stor skåpbil kom 

farandes förbi, ingen konstigt med det kan man tycka, 

men när skåpbilen gör en plötslig sväng och börjar gasa 

emot en i full fart då kan man börja fatta misstankar. 

Geoffrey började springa, springa för allt vad han var 

värd, men dom i bilen hade gett sig fan på att köra på 

honom och det märktes.” 

”- Kom igen nu Draco, dags att visa vad du går för! Sade 

Zach till mig, tog fram ett litet gevär och slängde den till 

mig. Först så fattade jag inte vad han menade, men när 

Jeff sedan öppnade en lucka i taket så gick ljuset upp 

för mig. Jag skulle skjuta vampyren. 

- Ska jag knäppa den jäveln? 

- Det räcker om du bara skadeskjuter honom. För 

Specialgrupp 5 kommer aldrig hem tomhänta! 

- Som du vill Zach! 

Jag ställde mig så jag kunde se upp genom luckan, den 

var gjord så att jag var skyddad utav en kant som gick 

upp en bit, men jag hade inga som helst problem med 

att sikta in mig på vampyren, han var klädd i en rött 

lysande skjorta, gråa byxor och en svart t-shirt. 

Gympadojorna rörde sig snabbt över asfalten, han 

flydde i panik. Kan inte anklaga honom, vem skulle inte 

fly när en fyra ton tung skåpbil börjar köra efter en? Vi 

åkte fort, säkert i en hundratjugo, minst. Mitt hår 

fladdrade i vinden, bytet flydde i panik och jag hade ett 

vapen att skjuta honom med. Kunde det bli bättre? Jag 

sköt, skottet missade den lille jäveln med någon 

decimeter bara, jag sköt igen och igen. Missade hela 

tiden. Fan! Och det värsta var att nu så hade han också 

upptäckt att jag sköt efter honom, så han började söka 

efter en flyktväg med om möjligt ännu mer motivation. 

- Still din jävel! Skrek jag efter honom, inte för att jag 

trodde att han lyssnade. 

- Ta det lugnt. Hördes en röst nerifrån skåpbilen, sen 

så trängde sig Zach sig upp så han 

139

hamnade bredvid mig. Han var nära mig nu, kände 

hans kropp genom dräkterna vi bar. 

- Kom ihåg nu, jag är inte skjutexperten här. Till och 

med agent Modd är bättre än vad jag är. 

- Vadå ”till och med”? Hördes Jeff’s röst skämtsamt 

där nerifrån. 

- Och nu Agent Draco, en till lektion i skjutandet ädla 

konst! 

- Okej Zachy boy, hur utför jag ”skjutandets” ädla 

konst då? 

- Du skjuter honom i ryggen! 

Jag såg på honom, han rörde ögonbrynen snabbt upp 

och neråt och log ett stort leende. Våra ansikten var så 

nära varandras nu. Jag gillade hans stil, den var grym, 

den var elak. Den fungerade. 

- Sikta noga på den där saken som springer framför 

oss nu, släng inte bara iväg skotten utan sikta noga, 

se ditt mål. Se hur det rör sig, finn mönstret i dess 

rörelser. Förutse vart den kommer att ta vägen, 

förutse dess nästa steg. 

- Okej. Jag sköt iväg en tre fyra skott men alla 

missade. Han var för snabb. 

- Draken, sikta emot det där stängslet. 

- Varför det? Han kommer inte att springa ditåt, han 

har ju större chans att komma undan på vägen! 

- Ja, men det inser inte han, han vet bara att en stor 

skåpbil försöker köra på honom, han har inte 

betänkt möjligheten att hoppa upp på bilen och nu 

så vet han att vi försöker skjuta honom. Han ser 

stängslet, vet att vi kan ramma rakt igenom det, 

men gränden är för smal för bilen. Han ser sin 

möjlighet, glömmer bort skytten… 

Jag insåg att Zach hade rätt, fan vad han hade rätt när 

jag tänkte på det. Jag siktade emot stängslet, men 

vampyren gjorde inga tecken på att röra sig emot det. 

Inga som helst tecken. 

- Fortsätt sikta emot stängslet. 

- Men han rör sig inte emot det! 

140

- Jo, han kommer att göra en plötslig rörelse emot det 

för att överraska oss, få oss att köra förbi medan 

han slänger sig över stängslet. 

Vampyren fortsatte framåt, inga tecken på att vika av, 

jag började undra ifall Zach verkligen hade rätt. Det 

verkade inte som det och sen, precis som Zach hade 

förutsagt så vek vampyren av, han rörde sig snabbt 

emot stängslet, han gjorde sig redo för att hoppa över 

det, cirka två meter högt. Men det är inget för en 

vampyr. 

- Sikta där du tror han kommer att hamna. 

- Om jag missar då? 

- Det gör du inte, men släng iväg några extra skott i 

alla fall, bara för att du kan. Men inte än, vänta, 

krama av sakta… 

Min puls var uppe i varv nu, jag var varm i hela 

kroppen. Jag sneglade på Zach genom ögonvrån, han 

verkade helt iskall. Men han log, log stort. 

- Vänta lite, vänta…NU! 

Jag tryckte av, sköt iväg en sju åtta skott emot den 

punkt där jag trodde vampyren skulle hamna samtidigt 

som denne hoppade. Han flög rakt in i skotten, fick 

säkert minst fyra skott i ryggen, han hamnade så att 

han vek sig dubbel över stängslet och föll smärtsamt 

över på andra sidan. Zach jublade, detsamma gjorde 

Jeff. 

- Så ska det se ut tjejen! 

- Hon fick den, lysande! 

- Välkommen till Specialgrupp 5 agent Felderman. 

Gratulerar till ditt första byte! 

Skåpbilen bromsade in vid stängslet, jag, Jeff, Zach och 

agent Knox hoppade ut och begav oss emot stängslet, 

men när vi kom fram så fanns det inget där. Inte ens lite 

damm. 

- Var fan är den jäveln? Nästan skrek jag, glädjen över 

att ha fått honom försvann. 

- Där. Sade Jeff lugnt och pekade emot en 

avloppsbrunn med locket bortbrutet. 

141

- Ska vi ta honom? Undrade Zach. 

- Självklart, Agent Draco, stick tillbaka till skåpbilen 

och be Agent Jakobs att meddela högkvarteret att vi 

är ute på vampyrjakt! Kom igen killar, vi hämtar 

utrustningen. 

Kommenderade Knox. Men när han väl var klar med 

meningen så tog han ena handen och satte den för ena 

örat. Jag undrade vad i helsike han höll på med, men 

sen så insåg jag att han fick ett meddelande genom en 

öronsnäcka. 

- Okej. Det var Agent Stern, dom hade redan 

rapporterat till högkvarteret och dom gav order om 

att vi inte hittade kroppen på en gång så skulle vi 

tillbaks till vårt ställe här i Tyskland för 

omgruppering. Vi har tydligen en större fisk att 

fånga. 

- Men Ford, den är nära, den blöder. Se på allt blod 

bara. Han kan inte ha hunnit långt! 

- Ledsen Jeff, men vi har våra order. Våra spanare här 

i Tyskland har fått nys om något ännu bättre än en 

vampyr. Något som är mycket kraftfullt. 

När jag hörde hans sista mening så blev jag kall i hela 

kroppen, jag tänkte genast på min mästares mördare. 

Men jag slog bort tanken, han skulle knappast befinna 

sig här, det vore bara löjligt. Eller?” 

” Hippiemobilen stod parkerad utanför ett motell, Alicia 

och Woodstock hade tagit in där över natten. Alicia höll 

på att byta om till sitt nattlinne och Woodstock stod i 

duschen när hon kände att något var fel. Dom hade 

tagit med sig det mest värdefulla bland sin packning in 

på rummet, plus Jethros koffert, bara för säkerhets 

skull ifall någon skulle bryta sig in i bussen. Alicia 

kände en tredje persons medvetande i deras direkta 

närhet. Hon flyttade omedelbart sina ögon till kofferten 

av ren reflex. Vad var det som fanns i den? Hon visste 

att det bästa och mest rationella vore att låta kofferten 

vara. Men till slut så tog nyfikenheten överhanden. Hon 

142

sneglade emot badrumsdörren, Woodstock stod i 

duschen fortfarande, hon skulle kunna ta sig en tjuvtitt 

och sen lägga tillbaks vad det än var i kofferten utan att 

någon skulle få veta vad det var. Hon gick sakta emot 

den lilla kofferten, lyfte försiktigt upp den på sängen och 

började fixa med låsen. Dom var rostiga och bedrövliga, 

satt som berget. Hon blundade, ett litet blått ljus kom 

när hon lade sina händer över kofferten och sen så 

hördes ett litet klick när låsen öppnade sig. Hon 

öppnade försiktigt locket och såg ner i den. I kofferten 

så låg det något som var inlindat i en smutsig stinkande 

trasa. Hon tog försiktigt upp det inlindade föremålet, 

rörde med avsmak vid trasan och började ta bort den. 

- Vad gör du? 

Hon hoppade till och vände sig om fortare än hon trodde 

var möjligt. Där så stod Woodstock i boxershorts och 

svart T- shirt och en handduk hängandes runt nacken 

medan han tog och torkade håret en sista gång. 

- Du tjuvkickar i Jethros koffert! 

- Alltså, jag bara öh…jag menar… Började Alicia. 

- Strunt samma, vad är det i den? Sade Woodstock 

nyfiket. Alicia visade det inlindade 

byltet. 

- Äckligt! Vad är det som är inlindat? Det är i alla fall 

inte litet! 

- Eller nytt. 

Alicia fortsatte med att ta bort trasan, hon lindade upp 

den och både hon och Woodstock blev förvånade över 

innehållet. Det var en docka, såg ut som en 

buktalardocka men den hade inget hål för handen. Den 

var ganska så stor för att vara en docka, den nådde en 

normal lång människa ungefär till midjan och den var 

klädd i en liten kostym bestående utav en 

kritstrecksrandig kavaj, svarta byxor och skor. En vit 

skjorta under kavajen och en randig slips. Den hade till 

och med små strumpor. Dess ansikte var fint utsnidat, 

håret som verkade vara gjord av en peruk var 

mörkbrunblont och den var helt enkelt väldigt mänsklig 

143

i utseendet. Fast det som förstörde det hela var ett ärr, 

en tjock reva i trät som gick över ena ögat. Det såg inte 

ut som om den alltid funnits där. 

- Frän! 

- Ja. Svarade Alicia sakta, hon var som förtrollad utav 

dockan. 

- Fast ärret gör den lite läskig tycker jag. Shit! Kolla in 

det här! 

Alicia såg på Woodstock för att se vad han menade, han 

pekade ner i kofferten och hon upptäckte vad han 

menade. I botten så låg en stor dykarkniv och ett gevär. 

En gammal Tommy gun fast något mindre än vanligt 

verkade det som. Woodstock tog upp den och tappade 

den nästan. 

- Tyngre än den ser ut! 

- Var försiktig Nathan. 

- Lugnt, jag lägger ner den igen. Och medan han 

gjorde det så fortsatte Alicia att stirra på 

Dockan. 

- Varför är du så speciell? Varför är Jethro så ivrig att 

få tag i dig? 

- Säkert för att sälja den dyrt, eller så är dockan full 

med gräs! 

- Skärp dig Wood. Den verkar ha legat i kofferten 

länge. I årtionden. 

Känslan av att en tredje person var i närheten var 

starkare nu än någonsin. Någon som inte hörde hit var 

här, men vem det än var så hade den inte visat sig än. 

Sen så kom det. Alicia hann bara uppfatta en skugga 

utanför fönstret innan det krossades. In kom en blek 

man med klarröd skjorta, skitiga grå byxor och skitsurt 

deformera ansikte. Pannan var knölig, och dess ögon 

hade ett rovdjurs gulaktiga färg. Den hade munnen 

vidöppen och hörntänderna syntes, dom var långa och 

vassa. Den hukade sig som om den hade ont i ryggen 

och den luktade starkt av avlopp. Sen så såg hon att det 

droppade lite blod ifrån den, hon visste instinktivt vad 

det var, en vampyr. Woodstock däremot bara stirrade på 

144

mannen, hans tankar stod still. Vampyren såg först på 

Woodstock, sen på Alicia och sen så stannade hans 

blick på dockan. Han lyfte på ena ögonbrynet och 

stirrade dumt på den. Sen så verkade den skaka av sig 

vilka tankar den än tänkt och vände sen tillbaks blicken 

till Woodstock som stod närmast. Vampyren gjorde en 

ansats till att hoppa på Woodstock när Alicia skrek: 

- Naraton Shock Ahh! Och förde snabbt handen i 

riktning emot vampyren. Han flög rakt 

in i väggen, så hårt att det gick hål i den. Vampyren 

började kravla emot fönstret igen, han var skadad sen 

innan och nu när tjejen verkade kunna slänga iväg 

honom utan att röra så mycket som en muskel så var 

det inte lönt att få tag i blod här. Alicia skrek formeln 

igen och vampyren flög ut genom fönstret och landade 

någonstans i skuggorna väldigt smärtsamt. Det här var 

bara inte Geoffreys natt. Först blir han jagad utav en 

skåpbil igenom flera kvarter, blir skjuten i ryggen, måste 

gömma sig i och krypa genom ett halvfullt avloppsrör i 

kloakerna och sen när han väl kan få tag i lite blod för 

att skaffa tillbaks lite krafter så stöter han på Gud vet 

vad för människor. Som sagt, det här var verkligen inte 

Geoffreys natt. 

Alicia och Woodstock tänkte inte stanna en ända 

sekund till här, tänk om vampyren skulle komma 

tillbaka? Dom tog sina saker och kastade dom i panik in 

i VW-bussen. Satte sig i framsätena och körde iväg. 

Sånt här var inte vad dom ville skulle hända på deras 

semesterresa.” 

” I skuggorna så stod en annan dold figur, hon hade sett 

tidigare ikväll hur en skåpbil jagat en vampyr längst 

gatorna, hon hade tagit sin motorcykel och följt efter på 

säkert avstånd. Vampyren som folket i den stora 

skåpbilen jagat kom undan men blev skadad och efter 

att dom hade avlägsnat sig ifrån platsen där vampyren 

blivit skadad så hade hon tagit upp jakten. Hon hade 

följt blodspåren ner i kloakerna, krupit längst med det 

145

halvfulla röret tills hon kommit till ännu ett uppbruten 

lock. Sen så hade hon hittat några bloddroppar som 

bildade ett svagt spår, hon hade följt dom hit och 

kommit lagom till skådespelet. Sett hur vampyren 

hoppat in igenom fönstret, hade precis tänkt ingripa när 

hon såg hur vampyren flög omkring som en handske i 

rummet, för att sen bli brutalt utkastad. Hon lät 

vampyren fly, hon var mer intresserad utav paret som 

hyrde motell rummet. Var dom också demonjägare, eller 

kanske bara vampyrjägare? Hon såg hur dom kastade 

in sina saker i en gammal VW-buss och körde snabbt 

som fan iväg. Kvinnan ville veta vilka dom var, dom 

kanske satt inne med värdefull information som hon 

behövde. Bussen skulle vara enkel att hitta, det fanns 

nästan inga sådana här i stan. Kvinnan vände för att 

sticka tillbaks till sin motorcykel och kanske även byta 

kläder, dom här stank.” 

146

11 

” Blood af Doom var död! Så ljöd nyheterna som nådde 

Ka’Rashkans öron. Ka’Rashkan var en gammal 

DemonDjävul, han hade vandrat på denna jord i 

hundratals mansåldrar. Han hade spridit skräck och 

död vart han än drog fram, men nu så stod han inför sin 

svåraste uppgift någonsin; Hans herre hade beordrat 

honom att skydda vapnets, som kallades för 

SoulCrusher, ägare. Ka’Rashkan var nu ledaren för en 

sekt, en sekt som bara levde för att lyda Mästaren, 

deras ende Herre. Han hade precis återvänt ifrån 

Brasilien där han skyddat SoulCrusher’s nuvarande 

bärare och ägare: Blood af Doom. Han hade inte mer än 

hunnit återvända till sektens mötesplats, hans hem 

innan han fick höra nyheten: Blood af Doom var död. 

Dödad utav en demon på Irland. Ka’Rashkan fruktade 

nu inför sitt möte med sin herre, han hade ju 

misslyckats med sin huvuduppgift. En utav sektens 

medlemmar, en såkallad revol- munk följde honom till 

mötesplatsen där deras herre skulle kontakta 

Ka’Rashkan. Dom kom in i en stor utsnidat grottsal, 

helt uthuggen ur stenen. Munken vände för att lämna 

Ka’Rashkan ensam, Ka’Rashkan såg på revol- munken, 

såg på den bleka lilla varelsen som var målad i ansiktet 

nästan likadant som han var tatuerad, den hade en 

gång i tiden varit en människa. Med löften om 

demoniska krafter hade alltfler anhängare slutit sig till 

Ka’Rashkans sekt och han hade gjort dom till någonting 

mellan människa och demon med ytterligare löften om 

att mästaren skulle fullborda förvandlingen och göra 

dom till mäktiga demoner allesammans den dag han 

återvände. Munken stängde dörren, Ka’Rashkan var helt 

ensam i den dunkelt upplysta salen. Hans herre var inte 

här än, men han skulle komma. Han satte sig ner och 

147

mediterade medan han väntade på sin herre. Ingenting 

hände på en halvtimme men Ka’Rashkan rörde sig inte 

ur fläcken och sen så kände han sin herres närvaro fylla 

hela salen. Hans herre var en utav de mest fruktade 

varelserna i demonernas värld, deras sanne ledare och 

det var omöjligt att inte lyda honom. Hans ögon 

öppnades men han försökte inte få syn på sin herre, 

utan försökte höra honom. 

- Herre, förlåt en dåres misslyckande. Ta mitt liv som 

ett tecken på en ursäkt. 

- Inte nödvändigt min käre Ka’Rashkan. Kom till svar, 

rösten var som dold, det fanns 

ingen mer där men rösten fyllde ändå hela salen med en 

kraftfull stämma. 

- Han är död herre, jag misslyckades med min 

uppgift. 

- Du misslyckades med en del utav din uppgift, men 

inte med själva uppgiften. Än så finns det hopp. 

- Vad för hopp? 

- SoulCrusher har ännu inte gått förlorad. Så länge 

som den är intakt så finns det hopp. 

- Men bara en arvinge till DoomBlood kan bära 

SoulCrusher! 

- Nej, det finns en till. En som inte hör hit, en varelse 

som inte borde vara här. 

- Arvingens nye vapendragare? 

- Just det, han kan bära SoulCrusher. Men han står 

utanför förutsägelserna, utanför profetiorna, utanför 

de regler som gäller oss. 

- Han är en krigare, herre, precis som Blood af Doom. 

Men han kommer inte att lockas till platsen lika lätt 

som Blood af Doom. 


- Han brinner inte lika mycket för jakten som 

arvingen. Han verkar inte ha några motiv. 

- Då så ger vi honom ett. 

- Hur då herre? 

148

- Jag hör utanför dessa väggar, det vet du. Jag hör 

hur munkarna viskar, hör hur demoner, människor 

och andra varelser lever därute. Men vapendragaren 

står utanför, honom hör jag inte. Men jag hör 

däremot hur en demon finns därute. Han är nöjd, 

det var inte bara arvingen som dog den natten, utan 

även en varelse som verkade stå utanför precis som 

vapendragaren. Far till Irland Ka’Rashkan och finn 

denne demon. Ta reda på vem vapendragaren är och 

vem den andre varelsen var som dog. Finn deras 

koppling och skapa motivet som för SoulCrusher till 

oss!” 

” En svart motorcykel for snabbt fram längst vägarna i 

Hannover, föraren var en kvinna klädd i svarta 

skinnkläder. Den svarta hjälmen med mörkt visir dolde 

hennes ansikte. Hon var en jägare på jakt efter en VWbuss. 

Inte hennes vanliga typ av byte men det var i alla 

fall en utmaning att finna den. Hon hade farit omkring i 

över tre timmar men inte fått upp ett enda spår. Hon 

kände inte till stadens alla gator, hon hade kommit hit 

för bara en månad sen, men hon kände till de flesta. 

Hon började misstänka att paret i bussen lämnat staden 

nu, dom fanns ingenstans. Sen så såg hon den, bussen. 

Den stod parkerad vid en bensinmack. Killen var ute 

tankade, han såg sig omkring lite och hon noterade 

hans mörka ringar under ögonen. Han hade säkerligen 

sovit dåligt inatt. Hon stannade motorcykeln, bevakade 

bussen. Hon kunde inte kontakta dom här, för mycket 

folk. Killen gick in och betalade och kom sedan ut igen 

och satte sig i bussen. Den körde iväg. Hon började köra 

efter den och körde tillslut om den. Det var tjejen som 

körde, motorcykeln for om bussen, och kvinnan 

sneglade bara till i backspegeln mot bussen men det 

räckte, vad hon såg fick henne att fatta ett svårt beslut. 

Hon var tvungen att tvinga bussen till att stanna. Det 

hon såg var detta: en docka som låg inslängd strax 

bakom förarsätena. Men den låg fullt synlig genom 

149

vindrutan. Inget konstig med det, hon skulle inte ha 

reagerat på den om inte den i samma stund rört sina 

ögon. Hon hade sett den röra sina ögon, sett den stirra 

på hennes motorcykel. Följt den med sina ögon. Hon tog 

sig en titt till i backspegeln, nu så satt dockan still, på 

snedden och stirrade tomt framför sig. Hade det bara 

varit en inbillning? Kanske, men även om det inte varit 

det så skulle hon ändå stanna bussen innan den kom 

upp på autobahn. Hon tvärnitade motorcykeln, fick den 

skickligt utan att åka omkull att stanna framför bussen. 

Alicia såg hur motorcyklisten framför henne bromsade 

in sin motorcykel kraftigt och var tvungen att gör det 

samma. Bussen stannade en bit innan motorcyklisten. 

Alicia och Woodstock stirrade förvånade på föraren som 

verkade stirra tillbaks emot dom bakom det mörka 

visiret. Sen så tog motorcyklisten fram ett gigantiskt 

svärd som fortfarande satt kvar i slidan ifrån sidan utav 

motorcykeln och sen så hoppade hon av motorcykeln 

och började sakta gå fram emot bussen. Varken Alicia 

eller Woodstock gillade det här. 

- Jag tror nog att ni ska sticka nu. Hördes en röst 

strax bakom dom. 

- Bra ide Woodstock. Svarade Alicia. 

- Va? Jag sa inget! 

Alicia som trodde Woodstock skämtade som vanligt tog 

och tryckte gasen i botten och växlade snabbt uppåt. 

Dom for iväg i bussens maxhastighet. Kvinnan i 

motorcykel kläder såg detta och lyckades i sista 

sekunden få ett grepp om passagerardörrens handtag. 

Hon släpades längst med bussen, men inte länge till. 

- Kom vi undan den där? 

- Jag tror det Nathan. 

- Alltså, såg du storleken på det där svärdet? 

Och med dom orden så öppnades hans dörr och 

motorcyklisten lyckades samtidigt som hon hade ena 

handen på dörrhandtaget, andra på den lilla regnlisten 

och svärdet hängandes i bältet få in ena foten. 

Woodstock försökte automatiskt putta ut henne igen 

150

men hon släppte taget om dörren och gav honom en så 

kraftig käftsmäll att han däckade innan hon hoppade in 

genom bilddörrens öppning och hamnade i Woodstocks 

knä. Alicia skulle just säga samma formel som hon 

tidigare använt emot Geoffrey men fick kvinnans svärd 

som nu inte längre satt i slidan tryckt emot sin strupe. 

- Säg din lilla formel och jag svär att jag hinner 

skära halsen av dig innan jag flyger ut igenom 

nåt fönster. Sade hennes röst genom visiret. 

- Vad vill du? 

- Att du stannar bussen. 

Alicia växlade ner och svängde in till vägkanten. 

- Duktig flicka. Hjälmen vände sig så visiret 

pekade emot dockan. Hade hon kanske 

bara inbillat sig trots allt? 

- Vad vill du oss? Frågade Alicia igen. Visiret 

vändes emot henne. 

- Antagligen mörda er av någon otrevlig anledning. 

Sade en röst, en mansröst. Kunde 

inte vara Woodstocks, han var medvetslös och 

motorcyklisten var klart och tydligt en kvinna. Båda 

vände sina huvuden emot dockan som stirrade på dom. 

Alicia som hade trott att medvetandet som hon känt 

kvällen innan varit vampyrens förstod det hela nu, 

dockan levde. Men var den besatt av en ond ande, 

förtrollad eller bara ett ont väsen? Dockan hoppade 

plötsligt på motorcyklisten och var tydligen starkare än 

vad man kunde tro. Kvinnan tappade svärdet i Alicias 

knä, dockan tog strypgrepp om kvinnans hals och 

stirrade med galna ögon på visiret. 

- Narraton Shock Ahh! Skrek Alicia. Dockan 

tappade taget om kvinnans hals men flög 

inte ut ur bussen utan rakt i ansiktet på Woodstock 

som precis börjat röra på sig igen. Träffen slog honom 

medvetslös, igen. Dockan reagerade blixtsnabbt och 

försökte komma åt kvinnans hals igen. Men kvinnan 

höll sin arm ivägen och med tanke på det trånga 

utrymmet så blev allt ett enda kaos, armar och ben 

151

smällde till varandra, huvuden slogs ihop och den ende 

som hade någon fördel var dockan därför att denne var 

så kort och liten. 

- Jag ska döda dig demon jävel även om jag måste 

göra det med mina bara händer! 

Sade dockan plötsligt. Kvinnan lyckades slänga av sig 

visiret och stirrade på dockan med ett hat i ögonen. 

- Jag är ingen demon din lilla tandpetare! 

- Inte? Varför försöker du då döda dom här 

ungdomarna? 

- Det var väl din plan, det är du som är en demon 

som besitter en liten docka! 

- Jag? Knappast! Jag är en demonjägare! 

- Jag med! Svarade kvinnan både förvånat och 

misstänksamt. 

- Men vad i helvete gör ni i våran buss?! Skrek 

Alicia.” 

” Hippiemobilen och en svart motorcykel stod utanför en 

sylta i stan. Det var knappast något fint ställe, hit kom 

inga fina personer. Hit kom arbetare som slet hårt för 

sin lön, hit kom smågangsters och kriminella för att få i 

sig lite alkohol och kanske en kvällsmåltid, hit kom våra 

hjältar för att kunna prata i lugn och ro. Vid ett litet bås 

i ena hörnet utav syltan så satt Alicia, Woodstock, 

motorcyklist kvinnan och dockan. Kvinnan var ganska 

så vacker på sitt sätt, men hennes hårda ögon varnade 

alla och en var för att hon inte var någon liten vacker 

pappas flicka som man kunde bråka med ostraffat. Hon 

var vältränad, hennes mörka hår var friserat i en 

punkliknande frisyr, hennes ögon var hårt 

mörksminkade. Hon sade att hennes namn var Ice och 

det var vad hennes ögon kunde visa bakom all eld som 

brann i dom, is. Alla tre människorna stirrade på 

dockan som i sin tur stirrade misstänksamt på Ice. 

- Så du ska alltså vara en demonjägare? 

- Precis, och du påstår samma sak, docka. 

- Någonsin dräpt en demon, snäckan? 

152

- Fler än du kan tro. Och kalla mig för snäckan 

igen så blir du till brasved. 

- Vi har dödat en demon en gång! Sade Woodstock 

plötsligt. 

- Ni två? Sade dockan och höjde på sina tjocka 

ögonbryn. 

- Jag kan tro på att din tjej gjort det, men inte du 

mes. Sade Ice och såg på honom. 

- Nathan är ingen mes! Utan honom så skulle jag 

inte kunnat döda demonen! 

- Vad var det för någon sorts demon? Undrade 

dockan. 

- En Tattra’d demon tror jag dom heter. Svarade 

Alicia. 

- Du har aldrig tidigare sagt vad det var för någon 

sort! Sa Woodstock sedan så fortsatte han: Vänta 

lite, finns det flera sorters? 

- Tattra’d demoner kan bara ta fysisk form om 

någon åkallar dom. Gjorde du det Alicia? Sade 

dockan och såg fundersam ut. 

- Ja, men det var ett misstag! Jag skulle 

genomföra en mindre trollformel. Men jag måste 

ha gjort fel… jag är en magiker. Men jag är inte 

så skicklig än. 

- Okej, wow. Det här var ett helvetes sätt att vakna 

upp på! Sade dockan och såg sig 

omkring med stora ögon och suckade lite som om han 

försökte smälta alltihop. 

- Ditt namn råkar inte vara Chucky, va? Sade 

Woodstock och såg oroligt på honom. 

- Nej, men jag tror ni känner till mitt namn! 

- Och det är? Frågade Ice iskallt. 

- DiAngelo, Colin DeAngelo, demonjägare av 

högsta klass. Han lutade sig tillbaka som 

om han just släppt en bomb och väntade på 

reaktionerna. Men hans sällskap bara stirrade på 

varandra som om de väntade på en mer grundlig 

153

förklaring. Dockan såg på dom med stora ögon, helt 

förvånad. 

- Colin DeAngelo? Har ni inte hört talas om mig? 

Den store demonjägaren som mosade ner hela 

vampyrgänget: De Hänsynslösa. Demonjägaren 

som krossade demonen Vabbio, demonjägaren 

som lyckades förstöra ett helt CheroKain’n 

demonnäste alldeles själv? Jösses, vad är det 

som har hänt med världen? Har ni aldrig hört 

talas om mig? 

- Nej, borde vi? Svarade Ice kyligt. 

- Jag hade den största meritlistan bestående av 

dräpta demoner under min livstid! Och efter! 

- Och? Fortsatte Ice. 

- Och jag kan inte fatta hur jag kunnat bli 

bortglömd så fort! 

- Ska jag erkänna så har vi två aldrig hört talats 

om demonjägare förut. Sade Alicia. 

- Jag känner till några, men vem håller reda på 

dom döda? Sade Ice. 

- Helvete vad det verkar ha gått utför med dagens 

demonjägare. Kolla bara på er, en mes, en 

magiker som bara kan några få konster och en 

knuttebrud med ett stort svärd! Och ni vet inte 

ens vem jag är! 

- Öhm, vi är inga demonjägare… Började Alicia 

men blev avbruten utav Ice. 

- Varför är du en docka å du store demonjägare? 

- Därför att jag såg till att det skulle bli så. 

- Varför skulle någon vilja bli en docka för? 

- Nathan, Woodstock eller vad tusan du kallar dig 

för, ingen vill bli till en docka! Men det var min 

enda försäkring. 

- Försäkring? 

- Ja Ice, min försäkring. Jag visste att jag en dag 

skulle bli dödad, antingen av dem som jag för 

tillfället försökte dräpa eller av någon som ville 

hämnas på mig för något. Och jag hade inget 

154

direkt liv heller, när jag inte jagade demoner eller 

andra konstiga varelser så var jag medlem i en 

maffia familj. Jag var den bäste på båda 

områdena som jag jobbade i, eller lite ödmjukare 

sagt, bland dom bästa. Jag lyckades få tag i en 

trollformel som gjorde att om ens kropp dog så 

skulle själen sen flyttas vidare till ett utvalt 

substitut. I mitt fall så gjorde jag den här 

dockkroppen. Den är i alla fall bättre än 

ingenting. Hoppas jag. 

- Hoppas du? Du borde väl veta vid det här laget? 

Eller? 

- Snäckan, jag hann bara strutta runt i den här 

kroppen i två år innan ett gäng demoner 

stoppade ner mig i kofferten. 

- Så du har legat i den sen dess? 

- Jepp. Ingen kul sysselsättning direkt. Men efter 

ett tag så hamnar man i en sorts dvala. Jag låg i 

den dvalan i säkert fyrtio år innan jag vaknade 

upp igen. Jag var kanske ute ur kofferten då i 

någon månad innan jag blev inslängd i den igen. 

Det var 1980 nånting. Har sen legat i dvala i 

kofferten sen dess. 

- Vad fick dig att vakna igen? Undrade Alicia. 

Woodstock och Ice såg på henne. För jag vet nu 

att du måste ha varit vaken när jag öppnade 

kofferten. Fortsatte hon. 

- Jag är nu sammankopplad med demonvärlden 

tack vare förtrollningen. Och jag känner nu hur 

nånting håller på och sker, något stort. Något 

ont. Något som kan ändra på allt. 

- Ferdinad. Sade Ice 

- Är han fortfarande med i leken? 

- Stött på honom? Undrade Ice och såg med nytt 

intresse på Colin. 

- Japp, en gång, för länge sedan. 

- Ferdinad, jag har läst om honom. Finns han på 

riktigt? 

155

- Ja Alicia, han är anledningen till att jag är i 

Tyskland. Jag är här för att göra slut på honom. 

Han gjorde slut på min bror och hans 

demonjägargäng. Mördade dom kallblodigt när 

dom skulle sova… Svarade Ice 

- Shit, när hände det? Undrade Woodstock 

överraskad. 

- Ungefär femton år sen, jag har tränat sen dess 

för att få tag i honom och döda honom. 

- Sötnos, du kan inte ha varit mer än en liten 

flicka när det hände. Och du är inte speciellt 

gammal nu heller. Ferdinad är en svår jävel. 

Sköt Colin in. 

- Hur träffade du på honom? Undrade Alicia. 

- Tja, det är ingen spännande historia, men den 

handlar om mitt första och enda möte med 

demonen vid namn Ferdinad.” 

”- Du förstår snäckan, allt började på det gamla glada 

trettiotalet. Det här var alltså innan jag blev till en liten 

docka, jag var en utav DiNero familjens pojkar så att 

säga, en klassiskt italiensk maffia familj. Inget hederligt 

jobb precis men det gav mat på bordet och hjälpte till att 

betala hyran även om allt som man var tvungen att göra 

inte direkt gav någon lugn sömn efteråt. Och när jag 

inte jobbade för DiNero familjen så reste jag omkring lite 

med ett gäng demonjägare, fast vi kallade oss för 

omkringresande artister. Min specialitet var buktaleri. 

Att döda ondskans väsen rentvådde på något sätt mitt 

samvete från vad jag fick göra åt DiNero familjen. Så, i 

alla fall, vi befann oss i New York, inte direkt DiNero 

familjens område, dom föredrog den nya stan San 

Angela nånting. Jag letade efter en vampyr som jävlats 

lite väl mycket med en lokal vampyrjägare som vi kände, 

en gammal bekantskap. På den tiden så var det 

nämligen så att vi demonjägare hade kontakt med 

varandra, inte som det verkar vara nu att ingen vet var 

de andra är, eller om dom ens existerar. Så vi kom till 

156

hans högkvarter och upptäckte att någon hade förstört 

det och spikat upp honom på väggen, ingen trevlig syn 

då man kunde se att han hade fått lida in i det sista, må 

han vila i frid. Vi hittade även spår utav vampyr damm, 

man lär sig att känna igen det efter ett tag. Så vad vi 

kunde räkna ut av det vi fann så hade minst en, troligen 

fler, vampyrjävlar attackerat våran vän. Men vi 

misstänkte att något mer hade varit där också, någon 

starkare demon än vampyr och det är en skrämmande 

tanke då vampyrer är farliga nog. Så jag började 

undersöka hela saken men till att börja med så fann jag 

inget. Sen efter ett tag så upptäckte jag en sak genom 

en utav våra tjallare, nämligen att samma kväll som 

vampyrjägaren sist blev sedd i livet så kom en ny demon 

in till stan, en stark demon som verkade ha god hand 

med vampyrer. Jag fick inte reda på hans namn direkt, 

men det var i alla fall en ledtråd. Så jag gick till den 

lokala Maffia familjen, Salvatores, och presenterade mig. 

Dom tog emot mig med öppna armar eftersom familjens 

överhuvuds son var gift med en utav höjdarnas, i DiNero 

familjen då, dotter. Så jag gav dom samma signalement 

på demonen som tjallaren gett mig. Fast jag gav dom 

bara det mänskliga signalementet och sen så var det 

bara att vänta, jag gjorde några småstötar tillsammans 

med Salvatores killar under tiden. Efter två veckor så 

fick jag tillslut demonens namn: Ferdinad. Så jag ringde 

genast upp en grupp som hade ett gigantiskt register 

över alla kända demoner och demonsorter och dom 

hittade Ferdinads namn i böcker så gamla som ifrån 

1780-talet. Han hade levt rövare ett bra tag, dök upp på 

platser, roade sig med att sprida skräck och förstörelse 

och försvann sedan igen precis som dom flesta demoner 

gör och han verkade även nu rekrytera demoner till 

något sorts gäng. Kan även säga att gruppen försvann 

spårlöst några månader senare innan man fiskade upp 

det som var kvar utav dom i en gammal sjö, dom hade 

antagligen hittat fel saker om fel demoner, tror aldrig jag 

sett så förstörda lik förut men tillbaka till Ferdinad. Han 

157

hade även hamnat i turbulens med det demoniska rådet 

ett flertal gånger, men han lydde fortfarande under det 

lite halvt om halvt verkade det som. Men det som störde 

mig mest var hans långa meritlista med dödade 

demonjägare, hans lista var minst fem gånger så lång 

som min med demoner som jag hade dräpt och jag kan 

lova er att den inte var liten. Han verkade ha det som 

hobby att hitta och döda demonjägare och det värsta av 

allt var att han verkade vara så jäkla duktig på det och 

han dödade dom bara inte, allt som oftast så tog han 

god tid på sig med dom och ibland även deras familjer 

det jävla monstret. Sen så var det inte mycket mer jag 

fick reda på, inte vad han var för demonsort, var han 

kom ifrån eller om det var på något speciellt sätt som 

man gjorde slut på honom. Men det stoppade inte mig, 

på den gamla goda tiden så var jag inte rädd av mig... 

Inte för att jag är det nu heller men jag var en tuffing för 

att vara människa. Fast det förstås, man vågar riskera 

lite när man vet att även om man dör så är man inte ute 

ur leken än. Så jag begav mig ut på jakt efter Ferdinad 

och mina ända vapen var min kniv och min ombyggda 

Tommy gun där jag letade bland New Yorks värsta 

demon kvarter. Jag måste erkänna att han var svår att 

hitta. Faktum var att jag inte var den som fann honom, 

han sökte upp mig när han fick höra att jag letade efter 

honom och jag måste erkänna att han gjorde det med 

stil. 

Jag satt på ett café med några av Salvatores pojkar, när 

en man klädd i vit skjorta, bruna byxor med hängslen 

och en gubbkeps (som var moderna då) helt plötsligt 

bara satte sig vid vårt bord. Vår första reaktion var att 

mota bort honom, men sen så sade han något som fick 

mig att stoppa pojkarna: 

- Läget DeAngelo? Fri eller uppspikad för tillfället? 

Hans kommentar ifall jag var 

uppspikad fick mig att inse vem det var. 

- Fri. 

- Lekt gatusopare på sistone? 

158

- Jepp, och man hittar mycket skit som bara ligger 

ute och skräpar. 

- En dag kanske du ligger där med? 

- Ja, men inte än på länge. Ferdinand. 

Jag förmänskligade hans namn så inte pojkarna skulle 

bli misstänksamma. Jag tog mig även en redig titt på 

honom, han satt neråtlutad för att ansiktet skulle 

döljas, men jag såg en del ändå. Han hade ett djävulskt 

leende på sina läppar, han hade kul. Men två kunde 

leka den här leken, så jag tog fram en pistol under 

bordet, en gammal liten revolver om jag inte minns fel 

och siktade rakt fram, rakt emot honom. Osportsligt? 

Jajamensan, men i det här yrket, båda två som jag 

hade, så kan man inte köra med sjysta metoder och 

samtidigt överleva för att kämpa vidare en annan dag. 

Hans ansikte var blekt, hans hår mörkblont och hans 

tänder för vita. Jag såg inte hans ögon, men jag gissade 

att dom var ondskans fönster till omvärlden, precis som 

alla andra demoners. Han satt där, inte ens en 

halvmeter ifrån mig, och jag kunde inte nita honom. Det 

är något som har irriterat mig så otroligt mycket sen 

dess och han njöt utav det och om jag skulle skjuta 

honom så skulle han antagligen överleva och skapa ett 

riktigt kaos där inne på caféet. 

- Så, vill du något speciellt Ferdinand, eller är du 

bara här för att säga hej? 

- Ett hej kan betyda mer än ett hej då DiAngelo. 

- Så vad betyder detta hej för dig då? 

- Ingenting, ville bara få se dig, se hur det var med 

dig. 

- Det kunde vart bättre, och kan säkerligen bli det 

också. 

- Kanske det, men nu så kommer mitt hej då. Kul 

att träffa på dig maffia man. 

Han sa det sista tyst så bara vi som satt vi bordet kunde 

höra honom. Sen så reste han sig och gick iväg. 

Salvatores pojkar var inga dumhuven, dom fattade 

direkt att det var mannen som jag letat efter. Det ända 

159

dom inte visste var att han var en demon. Tror inte ens 

dom visste att sådana existerade. Vi följde snabbt efter 

honom men när vi kom ut på gatan så fans det inte ett 

spår efter honom. Jag stannade kvar i New York i två 

månader till, tills det blev tydligt att han inte längre var 

kvar i stan. Han hade bara velat se vem det var som 

jagade honom. Inget mer.” 

” Alla fyra satt i båset och såg på varandra men 

fundersamma ögon. Sen så tog Woodstock till sig mod: 

- Det där var inte en så spännande historia! 

- Mesen, det skulle inte vara en spännande 

historia, men den är sann. Jag sökte lite smått 

efter honom sen dess, men jag hade inte riktigt 

tid att jaga endast honom. Jag och mina vänner 

gav oss istället på de lite större målen som fanns 

i våran närhet. Fattar inte att ingen tagit honom 

än… 

- Jag ska ta honom och det imorgon. 

- Imorgon snäckan? Ice, du vet inte vad du ger dig 

in på. 

- Det vet jag visst. Jag har sett hur en del typer 

smugit omkring i den gamla delen av stan. Sett 

hur dom gått in i ett stort gammalt hus. Dom 

har varit diskreta men jag har sett dom. 

Mestadels tack vare mitt svärd. 

- Är det något särskilt med det eller? 

- Den har använts av demonjägare i generationer. 

Den smiddes bara för att dräpa demoner. 

- Så är det alltid, någon får eller ärver att gammalt 

demonjägarvapen och sen så tror dom att dom 

blivit kallade till att döda demoner. 

Ice såg på dockan med avsmak. Sedan så reste hon sig 

ifrån båset och gick iväg. Hon hade inget att hämta här, 

tjejen var en nybörjar häxa, killen en mes och dockan? 

Bara stor i käften. Hon vandrade iväg bort mot 

parkeringen där hennes motorcykel stod. Imorgon så 

skulle hon hämnas sin bror, göra slut på demonen som 

160

kallade sig för Ferdinad och hon skulle göra det ensam. 

Resten av sällskapet såg igenom ett fönster hur hon 

satte sig på sin motorcykel, tog på sig hjälmen och 

försvann med tjutande däck. 

- Vad väntar ni på? Vi måste ju följa efter henne! 

Kommenderade Colin. 

- Vi? Vad kan vi göra? Undrade Woodstock. 

- Vi kan kanske förhindra att hon går in i en fälla, 

lyssnade ni inte på min berättelse? 

- Jo men… 

- Grabben, Ferdinad hittar man inte när han vill 

hålla sig gömd. Han finner dig och bjuder in dig, 

vilket spår hon än fått in så är det falskt. Leder 

antingen till en fälla eller till en våldsam träff 

med Ferdinad. 

- Men du klarade ju dig undan! 

- Ja, men jag var bara en vanlig kille, jag var inte 

bäraren av demonen Frodds berömda svärd. Om 

Ferdinad känner igen det så kommer han 

antagligen döda henne bara för att få tag på 

det… 

- Vem? Vad? VA? 

- Nathan, svärdet som Ice bar på. Det var inte 

gjort för att döda demoner! 

- Precis Alicia, det var gjort för att döda människor 

och fiender av demonen Frodds. Jag har läst om 

det en gång i förbifarten, för längesen. Vem är 

det som gett dig alla böcker som du kunnat läsa 

magi i? 

- En vän. 

- Vi måste få tag i den vännen nu Alicia. 

Woodstock, vi får se om du kan vara till någon 

användning… skulle inte tro det men håll dig i 

närheten. Jag vaknade inte upp ur min dvala för 

att kunna ta det lugnt. Någonting stort händer, 

och nedräkningen har börjat. 

- Menar du att vi ska följa efter Ice och jaga 

demoner nu? 

161

- Ja Woodstock, det ska vi. Se inte så rädd ut, för 

er del så är detta säkert bara en tillfällig jakt. 

Men detta är mitt öde. Dags att göra slut på 

Ferdinad, se till att Ice tjejen överlever och sen ta 

oss ett glas på närmaste pub när allt är över…” 

162

12 

”Eddie satt vid sin dator. Han hade mörka ringar under 

ögonen, hans andedräkt stank utav billig sprit och hans 

hår var rufsigt och okammat. Det syntetiska skäggstubb 

som växte på hans haka och kinder behövde rakas. 

Kläderna han hade på sig var sjaskiga, han hade heller 

inte duschat på flera dygn. Cigarretten som hängde 

genom hans mungipa var till hälften utbrunnen men 

han brydde sig inte. Han sökte på Internet, sökte efter 

två olika namn som han sett innan avfärden till Irland, 

Hacker X och J3o. Det var dom som stått för 

informationen som lett honom och Lex till Irland. Dom 

satt inne med information som Eddie ville åt. Han hade 

förlorat två vad som han närmast kunde komma till 

vänner tack vare den information som dessa två läckt ut 

på Internet. Hämnd var inte vanligt där han kom ifrån, 

det låg inte i deras natur att hämnas. Men han hade 

bott här ett bra tag nu och man lever inte på ett ställe 

utan att få vissa intryck. Hämnd var vad han sökte nu. 

Han skulle leta reda på minst en utav 

informationsläckorna, ta reda på vad dom visste om 

demonen som dom stött på. Vad var hans namn nu 

igen? Dandreus, Deanders, Dean? Något var det i alla 

fall. Som sagt, hämnd var inget som var vanligt bland 

Eddie’s folk, men när man väl drabbats av dom 

känslorna så genomfördes dom med råge. Eddie hade 

begravt JeiKoo, fått letat efter huvudet ett bra tag, hade 

burit iväg Lex. Burit dom båda i sina armar. Men nu så 

skulle inte armarna behöva bära fler kroppar, utan 

istället användas för att döda demonen som var skyldig. 

Där! Där var ett utav namnen, J3o. Eddie började spåra 

namnet, inte med vanliga sökprogram utan ett som 

JeiKoo en gång i tiden gett honom. Där! Killen använde 

163

en fjärranslutning så Eddie fick lätt tag i numret till 

huset som telefonjacket som denne J3o var inkopplad i, 

det är inte speciellt svårt att spåra någons IP nummer. 

147 Santa Maria i San Angela City. Långt dit, men det 

skulle inte hindra Eddie. Han tog och hämtade sina 

privata vapen, lade dom i bakluckan på sin röda bil. 

Bytte kläder och precis innan han drog så gick han ner i 

källaren. Han var där nere i ungefär en kvart, sen så 

kom han upp igen och ringde upp en gammal 

affärsbekant. 

- Hallå Jack? 

- Ja, vem är det? 

- Eddie Brenton här. 

- Eddie! Hur är det med dig då? 

- Inte bra. Kommer du ihåg vad vi pratade om för 

några dagar sen? 

- Ja… 

- Du måste ta hand om det ett tag. Se till att byta 

dagligen. Och säg inget till Frank om du stöter 

på honom. 

- Okej, uppfattat. Ska du nånstans? 

- San Angela City. 

- Blir du borta länge? 

- Kanske det. Sen så lade han på och begav sig till 

bilen.” 

”Två dagar senare, den röda Cadillac liknande bilen for 

snabbt fram längst gatorna i San Angela City. Han hade 

fått en plats på ett ekonomiklass flyg till San Angela 

Airport. Bilen med dess vapen hade mutats förbi tullen 

och han hade precis lämnat flygplatsen. Han kollade på 

sin lilla handdator, vem denne J3o än var så var han 

kvar på adressen som Eddie lyckats spåra sig till för 

några dagar sedan som tur var. Användaren var 

fortfarande uppkopplad. Eddie bromsade sakta in bilen, 

han var bara några hus ifrån adressen. Det var ett litet 

villa område, ganska så fint om man tänkte efter men 

det var inte därför han stannat bilen, platsen var 

164

evakat verkade det som. Precis före honom så hade två 

skåpbilar stannat, Eddie gillade det inte. Dom hade nått 

hit bara någon minut före honom och han såg på 

störningarna att dom sände ut signaler som liknade 

hans. Bilarna måste vara fulla med datautrustning som 

var besläktat med hans på något sätt. Någon mer jagade 

denne J3o verkade det som klart och tydligt. Eddie 

skulle i vanliga fall ha stuckit härifrån när han upptäckt 

något sånt här men det här var inget vanligt fall. Solen 

var på väg ner, han kollade med sin lilla handdator 

varifrån störningarna kom, dom kom ifrån de två 

skåpbilarna och en glass bil som fått motorstopp 

alldeles för lägligt. Detta var en klassisk strategi när 

man skulle storma någon för att tillfånga ta eller göra 

slut på denne. Någon mer än han hade retat sig på J3o 

men ingen annan skulle få ta den lille datanissen före 

honom. Han hoppade ur bilen, gick till bakluckan, 

öppnade den och beväpnade sig. När han var klar så 

hade han ett maskin gevär, några handgranater och ett 

kroppspansar plus några pistoler i nödfall. Solens sista 

strålar rörde sig i hans solglasögon, reflekterade ett rött 

ljus. Han var redo för strid, och den här gången så var 

det han som var den stora stygga vargen i sagan.” 

” Agent Derek förde befälet över den här operationen, 

dom skulle infånga en informations spridare. Ta reda på 

ifall han verkligen visste något eller om det bara var 

ännu en liten hacker som spred falsk information som 

bara råkade stämma överens med deras verklighet, 

deras Organisation. Han tecknade åt sina medagenter 

att ta sina vapen och följa efter honom ut ur skåpbilen, 

nu så skulle dom ta fast datanörden. Agent Derek 

öppnade bakluckorna till skåpbilen och hade tänkt 

hoppa ut med vighet och leda sina agenter till ett 

exemplariskt och fullt lyckat uppdrag. Det sket sig. Han 

hade bara fått upp bakluckorna när han stannade till, 

en bredaxlad solbränd man stod i öppningen. Håret 

rörde sig i vinden och han såg enbart grym ut. Smällen 

165

kom innan Agent Derek hunnit reagera på sina första 

intryck. Slaget var hårt, så hårt att Agent Derek föll 

bakåt och spottade ut en och en halv framtand. När han 

inte mer än landat på rygg så kom en helt klotrund 

granat studsandes förbi hans huvud, bakluckorna 

stängdes och de andra agenterna ropade till. Det var det 

sista som Agent Derek hann se och höra någonsin igen. 

Eddie gick lugnt emot den andra skåpbilen medan en 

lätt explosion hördes bakom honom, hans granater var 

gjorda så att en dämpad men våldsam explosion 

skapades. Materialen som dom var gjorda av fanns även 

på denna värld, vem som helst skulle kunna skapa dom. 

Det förstås, Eddie hade ”kryddat” på dom lite med en 

del andra saker. Dom förde inte tillräckligt med oväsen 

så att någon boende någon skulle behöva bekymra sig 

över det mer än någon minut. Den andra skåpbilens 

bakluckor öppnades, ännu en figur som liknade den 

förste som Eddie gett en rejäl käftsmäll hoppade ut. 

Eddie höjde sitt gevär, det var ljuddämpat. Figuren kan 

inte ha mer än sett Eddie innan hans hjärna smetades 

ut på mannen som kom ut ur skåpbilen efter honom. 

Eddie såg att dom verkade vara tränade för strid, men 

det var han med. Han visade ingen nåd utan lobbade in 

en handgranat likadan som den förra i den här 

skåpbilen med men han hann aldrig stänga 

bakluckorna så nu så hördes den lilla smällen betydligt 

bättre. Men inga fler små figurer kom uthoppandes. Han 

hörde det lilla ”poff” ljudet som blir av en ljuddämpare 

som sitter på ett vanligt maskingevär, såg hur ett hål 

kom till i vraket framför honom, hade redan räknat ut 

att kulan måste ha passerat bara centimeter ifrån hans 

huvud. Förstod att han snart skulle få höra mer ”poff” 

ljud. Så han vände sig om, tryckte av sitt gevär och fick 

inte syn på sina mål förens han skjutit ner den ena, två 

kvar, verkade vara ”trasig glassbil” killarna. Båda kom 

undan hans första skur, skjutandes tillbaka mot 

honom. Luften fylldes av tysta ”poff” ljud. Eddie började 

bli trött på det här, de båda som han utväxlade skott 

166

med var tydligt tränade för bland annat sådant här och 

striden skulle kunna pågå i en liten evighet och Eddie 

hade inte en liten evighet på sig då någon skulle 

upptäcka dom för eller senare om dom inte redan gjort 

det. Han hade märkt att dom var skickliga skyttar och 

duktiga på att ta skydd, men han var elakare. Han sköt 

ett skott rakt ner i marken, asfalten splittrades. Han tog 

upp en av de största bitarna och höll den i sin lediga 

hand. Den låg skönt. Han kramade den, koncentrerade 

sig och dök sedan upp ifrån sitt skydd (skåpbilsvraket 

nummer två) och kastade upp stenen i luften och 

hoppades på tur samtidigt som han avlossade några 

skott på måfå. Det fungerade! Asfaltsbiten träffade den 

ene skytten rakt i huvudet när den skulle landa. 

Skytten snubblade till, tog ett enda felsteg så att Eddie 

kunde få in ett skott på honom och det räckte med ett 

enda skott nu. Skyttens livlösa kropp föll ihop på gatan 

framför honom, bara en kvar då. Det visade sig bli 

nästan för lätt att ta den siste, eftersom denne fegade ur 

och hoppade in på glassbilens förarplats och började 

köra iväg, skottet kom igenom sidorutan. Eddie hade 

sprungit upp jämsides med glassbilen innan den ens 

hunnit rulla en halvmeter. En strid i det närmaste man 

kan komma tystad. Det skulle ta ett tag innan 

grannarna i omgivningen skulle reagera, men ändå inte 

så lång tid som Eddie ville ha. Han gick emot huset med 

den angivna adressen, nu så skulle han äntligen få reda 

på vem denne mystiske J3o var. Han hoppade med 

lätthet upp för trappen, tryckte på knappen och hörde 

hur dörrklockan ringde därinne i huset. Sedan så kom 

ljudet av rörelse där inifrån och dörren öppnades 

tillslut. Killen som öppnade var en Elvis kopia med en 

svart skinnjacka med rött mönster vid axlarna och en 

cigarrett hängandes lite käckt i mungipan. Han höjde på 

ögonbrynen i en tyst fråga vem i helvete Eddie var. 

Eddie noterade att killen hade ena handen bakom 

ryggen, antagligen för att dölja ett vapen. Han var inte 

J3o utan antagligen en inhyrd buse till livvakt. Eddie 

167

orkade inte slösa någon tid på att snacka. Bara några 

sekunder efter att dörren öppnats så däckade han killen 

med ett enda slag mitt i ansiktet med kolven från sitt 

gevär. En röst hördes ifrån andra änden av hallen som 

Eddie just klev in i: 

- Sonny? Vem i helvete var det? Sonny? 

Ut ifrån ett rum så kom ännu en Elvis kopia, fast den 

här var afroamerikan med en Desert Eagle pistol i 

handen. Eddie slängde med full kraft iväg sitt gevär mot 

killen, kolven träffade mitt i bröstkorgen och lagom tills 

killen återhämtat sig så fick han en fot i skrevet, 

dubbelhänt slag i ryggen och ett knä i ansiktet. Eddie 

mumlade ”sov sött” medan han plockade upp sitt gevär 

och stannade upp för att höra om någon mer fanns i 

huset. Först ingenting men sen så hörde han hur någon 

knappade på ett tangentbord och talade bakom en utav 

dörrarna. Eddie öppnade dörren och fick syn på en 

gammal man som satt vid en dator mitt på golvet i ett 

tomt rum. Han var klädd i en röd flanellskjorta med en 

skinnväst utanpå, bar ett pannband som höll tillbaka 

den stora gråvita hårmanen ifrån att hamna i ansiktet. 

Jeans byxorna var trasiga här och var och hans 

gympadojor såg gamla ut och slitna ut tack vare 

smutsen på dom. Eddie stannade till i dörröppningen 

och iakttog gubben som satt skräddare framför sin dator 

på golvet och talade i ett headset. Lyssnade på dennes 

samtal och såg på dataskärmen. Han talade med någon 

via en webbkamera, en ung kvinna med mörkblont hår. 

- Jag har kontaktat henne nu, jag skickar också 

hennes adress till dig. 

- Tack så mycket! Woodstock hälsar. 

- Nej, nej! Inga namn! Man kan aldrig veta vilka 

som bevakar oss! Men hälsa W tillbaka. Hur är 

det med C? 

- C?.. aha, C! Jo, han är lite stressad över hela I 

saken. 

168

- Kan tro det, hoppas nu att SD kan hjälpa er. Jag 

tror det, hon var gift med en jägare förut och har 

även varit med och uppfostrat en annan. 

- Hur är det i San Ange… SA city då? 

- Bara bra mitt barn, känner mig säkrare när jag 

är på ett oväntat ställe än just där folk vill ha 

mig eller där jag borde vara. 

- Okej…ehh… men jag ska försöka få tag på SD 

nu… 

- Lycka till A, må krafterna var med dig och ditt 

sällskap i kampen emot… vad det nu är. Säger 

det inte högt, man vet aldrig vilka som bevakar 

oss. Hennes webbkamera 

stängdes av, samtalet var över. 

- J3o? 

Eddies röst fick mannen att hoppa till och resa sig upp 

så snabbt att han ramlade omkull igen. Eddie sköt ett 

skott i skärmen till datorn och siktade sen in sig på den 

gamle. 

- Vem är du? 

- Borde inte jag fråga dig det å du snabbskjutande 

främling? 

Eddie höjde gevärsmynningen emot mannen. 

- Är det du som är J3o eller slösar jag bara bort 

min tid här? 

- Blir jag skjuten om jag svarar att du bara slösar 

bort din tid? 

- Ja. 

- Du är en agent va? Gubben frågade med lite för 

hög röst. 

- Ingen ide att du höjer rösten, dina killar sover 

middag ute i hallen. 

- Du har dödat dom! 

- Inte dödat, sa ju att dom sover middag. Jag har 

inte tid med det här. Är du J3o, snubben som 

tillsammans med en typ vid namn Hacker X lade 

ut information om unga tjejer som hamnat i 

rullstol på Irland? 

169

- Är det därför du är här? 

- Ja. Svara nu. 

- Ja, det kanske var jag, är du inte en agent? 

- Nej. 

Sen så pep Eddies klocka, han tittade till på displayen 

och upptäckte att klockdatorn hade snabbat upp 

frekvensen som polisbilarna använde här i stan och tre 

källor som sände och tog emot de var på väg hitåt. Med 

andra ord så skulle snart tre polisbilar vara här och 

göra livet surt för Eddie. Han stegade fram till gubben, 

tog tag i hans krage och drog med honom ut till bilen, 

nästan kastade honom i passagerarsätet och startade 

upp motorn. Precis innan han skulle svänga runt en 

krök så såg han i backspegeln hur minst två polisbilar 

anlände till det lilla slagfältet.” 

” Midnatt, månen är gömd bakom molnen och inga 

stjärnor är synliga på det svarta himlavalvet. En äldre 

man vandrar längst med gatorna i slumkvarteren i San 

Angela City. Jethro visste inte riktigt vad han skulle tro 

längre. Han hade kommit hit eftersom en utav hans 

Internet tipsare hade sagt att agenter var ute efter 

honom. Tipsaren var själv med i agentorganisationen så 

Jethro hade trott på honom, flytt hit och sökt skydd 

bland gamla vänner ifrån hans förflutna. Det hade 

nästan funkat. Men sen så hade den där Eddie typen 

dykt upp, slagit sig förbi allt motstånd och samtidigt 

råkat rädda Jethro ifrån att bli infångad av agenterna 

som han gömt sig för. Eddie hade släpat iväg honom till 

en bar som dom råkade stöta på och sen ställt en massa 

frågor om var Jethro hade fått tag på informationen om 

flickorna som hamnat i rullstol på Irland. Sen så hade 

han nämnt ett namn, Dandres eller något sådant. När 

Jethro inte hade kunnat ge mer svar än att han och 

några till bara lade ut sanningen på sidan och inget mer 

så hade Eddie mannen blivit väldigt otrevlig, närapå 

skjutit huvudet av Jethro men sedan nöjt sig med att 

vandra därifrån. Jehtro däremot hade bestämt sig för att 

170

kolla upp vad i helvete som pågick! Han blir jagad av en 

agentbyrå som ingen mer än han och ett fåtal andra 

hade kännedom om. Alicia och Woodstock hade hämtat 

paketet som han bett om men själva hamnat mitt i 

något mycket otrevligt och nu den här Eddie typen som 

plötsligt bara hade dykt upp ifrån ingenstans. Jethro 

skulle gå till botten med det här, även om det skulle 

krävas att han var tvungen att begära tillbaka alla 

tjänster som hans kontakter var skyldiga honom och det 

var många.” 

” Den röda Cadillac liknande bilen svängde runt ett hörn 

lite för fort, slirade lite men fortsatte sedan i samma 

tempo fram längst gatorna. J3o människan hade visat 

sig vara en värdelös gammal hippie som bara spred 

rykten och verkligen trodde han gjorde något värdefullt. 

En gammal hippie som trodde så mycket på det 

övernaturliga och sig själv att ”sanningen” som han 

skrev säkerligen var det han själv trodde på. En gammal 

hippie med lite för många förlorade hjärnceller. Vad 

Eddie var mer bekymrad över var agenterna eller vad 

dom nu hade varit som han stötte på utanför den gamle 

hippiens gömställe. Dom hade använt en teknologi som 

inte kunnat var mer än någon form av den som han 

använde. Hur hade dom fått tag i den? Hans 

mobiltelefon ringde, innan Eddie svarade så såg han 

vem det var, hans hemtelefon. Kunde inte vara någon 

annan än Jack. 

- Hallå? 

- Var är du Eddie? När kommer du tillbaks? 

- Snart, jag är i San Angela City. 

- Ok, så du kommer när’å? Imorrn, om två dagar? 

- När du hör mina fotsteg i hallen. 

- Ingen tid för skämt nu Eddie för fan. Det här 

börjar bli otrevligt nu! Jag har en affär att sköta 

och grejen du har i källaren, jag tror den börjar 

vakna till. 

171

Eddie tystnade för ett ögonblick, om den höll på att 

vakna upp så borde han vara där. 

- Jag kommer när jag kommer. Snälla, ta bara 

hand om allt. Är snart tillbaka. 

- Okej Eddie, men du är skyldig mig stort nu! 

Eddie la på med ett knapptryck, han skulle precis ta 

och börja köra emot flygplatsen när han såg en mörk 

gestalt stå mitt i vägen. Hela världen hade förändrats, 

husen och gatorna var så mörka att Eddie knappt 

kunde urskilja dom längre, dimma slingrade sig fram 

över allt och i centrum stod den mörka figuren. Bilen 

bromsade in och stannade bara någon meter ifrån 

figuren som bara stod där. Eddie anade oråd och drog 

fram sin pistol och siktade på gestalten som närmast 

liknade en skugga. Plötsligt blev den synlig, eller så 

synlig som man nu kan bli i nästan kolsvart mörker. 

Eddie såg inte helt hur varelsen såg ut men visste att 

det inte var en människa. En röst hördes i mörkret, en 

mörk röst som verkade komma ifrån jorden själv. 

- Främling av denna värld, Vapendraggare till den 

fallne riddaren lyss till mig. 

Vemsomhelst hade inte kunnat få fram några ljud eller 

rört sig när rösten talat, men Eddie verkade inte bry sig, 

han var inte vemsomhelst, han stirrade på den 

halvsynliga figuren, siktade på denne och svarade: 

- Tala demoniska kräk innan jag ser till att du blir 

fullare med hål än en Schweizerost. 

- Du begär hämnd på Kra’Makra demonen. Jag 

och min mästare kan se till att du får det du 

begär. Allt du behöver är att... 

Demonen, eller rättare sagt bilden av demonen, eftersom 

demonen inte var fysiskt sett på platsen utan 

hundratals mil därifrån talade till Eddie och Eddies 

ögon fylldes med en glöd som visade precis hur mycket 

han ville komma åt demonen som Lex hade slagits emot. 

Han nickade åt den mörke varelsen, dom var helt på det 

klara med varandra. Bilden av demonen upplöstes och 

Eddie körde vidare medan världen ändrades tillbaka till 

172

vanligt igen. Eddie skulle bara fixa det demonen bad om 

och sen så skulle han ha fått sin hämnd. Men först så 

var han tvungen att göra en sak, en sak som han hade 

bestämt sig för att göra redan efter att han snappat upp 

signalerna ifrån skåpbilarna och glassbilen för första 

gången för flera timmar sen, ta reda på var ifrån dom 

hade fått sin teknik. Han drog fram en laptop ifrån en 

väska och satte på den, han sökte efter fler signaler, 

inga här i närheten. Men en svag, ytterst svag signal 

kom ifrån Europa, kunde lika gärna vara störningar. 

Eddie slängde ihop sin laptop och körde emot 

flygplatsen. Han hade viktigare saker i sitt huvud nu. 

Hämnd.” 

173

13 

” Varför kan ingenting bara gå lätt för? Det är en enkel 

fråga, men jag kan inte besvara den själv. Dom säger att 

livet är en enda lång vandring och om så är så är min 

väg kantad utav missöden och bedrövelse. Jag vet inte 

hur jag ska förklara den sits jag har hamnat i nu. Det 

hela började när jag, Basker och Tiffany äntligen nådde 

fram till platsen hon sagt var denne demonen Ferdinads 

gömställe. Vägen dit hade varit svår, det var så nära att 

vi åkte fast flera gånger och ju längre tiden gick desto 

svagare blev Tiffany. Hon hade bara precis överlevt att 

bli spetsad, men hennes ”liv” hängde på en skör tråd 

och flera gånger så trodde jag att det var för sent. När vi 

väl var framme så var hon askgrå i hyn, hon kunde inte 

tala eller röra på sig. Jag stannade vanen och gick ut för 

att se mig omkring, inget annat en ett övergivet 

industriområde. En uteliggare passerade sakta bilen, jag 

märkte honom knappt. Sen så hörde jag hur Tiffany 

började utstöta små gnällande ljud. Jag trodde att hon 

var på väg att dö men sen så kom dom. Först så såg 

dom ut som hemlösa uteliggare, men så såg jag att 

något inte stämde. Deras ansikten var för ljusa, för 

rena. Deras blickar för koncentrerade. En utav dom 

utstötte plötsligt ett ljud liknande dom som kom ifrån 

Tiffany. En utav dom andra gjorde tecken åt dom andra 

att ta sig till mig, av en ren reflex så tog jag ett steg 

tillbaka. En hand grep tag min arm, jag vände mig om 

nästan innan handen snuddat vid mig, den som höll i 

mig var en vampyr, jag hade lärt mig att känna igen 

dom snabbt nu. Innan jag hann tänka så slog jag till 

honom med allt jag hade i ansiktet, han föll baklänges 

och träffade asfalten snabbt och hårt. Hans leende var 

174

orta, det var det sista som jag hann se innan en säck 

av något slag slöts om mitt huvud och minst ett dussin 

händer grep tag om mig. Jag slet för att komma loss 

men det gick inte, efter några slag emot tinningen så 

blev jag halvt om halvt medvetslös och jag bars iväg. I 

bakgrundsbruset som följde så hörde jag hur Basker 

skällde som en besatt och hur någon obarmhärtigt slog 

igen Chevans bildörrar. Arga och högljudda röster 

gormade på olika språk, någon ropade och såg till att 

jag fick en ordentlig smäll över ryggen. Jag bars, 

släpades och drogs över asfalten, rullades ner för en 

trappa. Så hördes ljudet av en dörr som stängdes. Jag 

började slita av mig säcken ifrån huvudet ifrån min 

plats därnerifrån golvet men blev avbruten av nya 

starka händer. Den glimt jag fick visade bara något som 

verkade vara ett gammalt förråd. Jag fördes trots mitt 

våldsamma motstånd vidare in i vad som verkade vara 

en stor byggnad, det är svårt att säga när man inte kan 

se något. Säcken luktade illa, luktade gammal död. 

Händerna som bar mig lyfte mig uppåt och kastade iväg 

mig minst två meter framåt innan jag hårt landade. 

Golvet slog emot mig ifrån fel håll, där jag inte var 

beredd. Jag hade roterat i luften så jag hade inte haft en 

aning om hur eller när jag skulle landa. Mummel hördes 

omkring mig men så tystnade dom. En enda viskande 

röst hördes tills någon sade nånting på ett främmande 

språk. Jag slet av mig säcken, rummet som jag var i var 

mörkt, endast upplyst av några värmeljus och något 

enstaka stearinljus utspridda lite varstans i rummet och 

dom skapade en mystisk stämning över alltihop. 

Överallt fanns det varelser, människoliknande varelser 

som iakttog mig lika mycket som jag stirrade på dom. Av 

en ren reflex så skulle jag byta till mitt andra utseende, 

släppa loss demonen i mig som placerats där av Luke 

när någon tilltalade mig: 

- Vem och vad i helvete är du? 

Jag vände mig mot rösten, en man satt lugnt och stilla i 

en närmast tronliknande stol. Hans ansikte var ungt 

175

men ändå tidlöst, hans mörkblonda hår var 

bakåtkammat men lite hängde ändå ner i pannan på ett 

nonchalant sätt. Hans ögon såg elakt på mig, dom var 

onda, vilda. Bredvid sig så hade han en kvinna med det 

svartaste hår jag någonsin sett, hon såg på mig som om 

jag vore en insekt. 

- Svara puttefnask, annars så kommer den stora 

stygga vargen och tar dig! 

- Om du tror att du kan skrämma mig så tror du 

fel… 

- Nej, jag vet att jag kan skrämma dig. Tror, det 

gör man i kyrkan! Och jag kan nog med all 

säkerhet påstå att ingen i detta rum går dit 

speciellt ofta. 

Han skrattade ett kallt men lugnt skratt, likaså de 

andra närvarande i rummet. 

- Så, puttefnask, varför har du torterat min kära 

Tiffany så? 

Som en blixt från klar himmel hade träffat mig så 

förstod jag vilka som satt framför mig, Ferdinad och 

Suzill. 

- Jag räddade hennes liv och lovade att hjälpa 

henne. Men jag visste inte hur så jag tog henne 

hit, Ferdinad… 

Det glänste till i hans ögon, han såg på mig med ett nytt 

uttryck i ansiktet. 

- Så du vet vem jag är? Så passande… och vem 

var det som spetsade henne? Kan du tala om det 

för mig? Eller var det kanske du som spetsade 

henne för att få henne att föra dig till mig? 

- Det var en vampyr vid namn Billy, samme 

vampyr som du skickade Tiff att rekrytera till ditt 

lilla gäng. 

- Aha, så det säger du. Mitt lilla gäng? Har du 

någon aning om vilka vi är putte? 

- Allt jag vet är att ni inte gillar rådet och att ni 

verkar planera någonting emot dom. 

176

- Du känner till mer än vad som är nyttigt för dig, 

men mindre än du borde. Mitt lilla gäng? Mitt 

lilla gäng? Försök förstå detta plutten. Vi är 

framtiden, vi är dom som kommer att styra allt 

en dag. Rådet är föråldrat, ledarna har sedan 

länge slagit rot på sina platser. Allting står still 

när vi borde härska över människorna. Vi min 

käre gäst är Liliths Barn, de sanna arvtagarna 

till demonernas rike! 

Han hade rest på sig, han hade hållit talet mer för de 

runtom än för mig och nu så såg han på mig, 

överlägsen. Han hade piercingar i sina ögonbryn och jag 

fick en impuls att hoppa på honom för att dra loss dom. 

- Så säg mig nu käre puttefnask, innan jag låter 

dig dö för din oförskämdhet, vem är du? 

- Son av människor, tvingad att bära bördan av 

demonernas kraft. Det var Suzill som 

talade till Ferdinad. 

- Va? Är han en demon? 

- Nej, ty han har människans själ kvar, men likaså 

en demons sanna natur. Han blev utsatt för 

SadakDom, sättet att låta en svag själ bära 

tyngden av en demons begär och lustar. 

- Intressant. Ferdinad vände sig om från att ha 

sett på Suzill till att se på mig igen. Så, endast 

rådet kan ge tillåtelse till sånt här, om du nu inte 

råkat stöta på någon gammal trollpacka som 

hatade och älskade dig. Men vilken trollpacka 

skulle riskera att göra något sådant nuförtiden? 

Han såg mig rakt in i ögonen. Luke gjorde dig 

eller hur, men för att fullborda en sådan 

förändring så måste han tagit livet av någon som 

du älskat av hela ditt smutsiga hjärta? 

- Hans flickvän, den som var hans utvalda i detta 

liv. Det var hon som offrades för att skapa en ny 

jakttrofé åt mörkrets tillfällige ledare. 

177

- Säger du det Sus… Så, halvdemon, även om det 

inte är det rätta sättet att se på dig. Vilket namn 

går du under? 

- Scott Kenzie…när jag har fått höra att du vill 

störta Luke, har jag förstått det rätt då? 

- Du hatar honom för mordet på din älskade, eller 

hur? 

Vi såg bara på varandra ett tag, han var längre än vad 

jag var och jag såg i hans ögon att han inte var så ung 

som han såg ut att vara. Men han skilde sig ifrån Luke i 

mer än bara utseendet. Medan Luke och de andra i 

rådet hade verkat vara felplacerade i tiden så verkade 

Ferdinad mer vara en som hängde med. En ung rebell… 

- Han förtjänar att få brinna i det helvete som ser 

till att alla ni demoner torteras till vansinne, i det 

helvete som han placerade mig… 

- Och vem skulle skicka dit honom? Du ensam? 

- Om jag inte får något annat stöd, så ja… 

- Du förde Tiff hit, det måste betyda något. 

- Ferdinad, hans hat brinner emot oss alla, emot 

varenda demon. Men starkast är det emot 

GroLukenti. Om du frågar och han säger ja, så 

talar han den sanning som jag kan se. 

- Och den sanning som du ser är den nakna, 

Sus… Så Scott, om det är så du vill kallas. Vad 

skulle sägas om att hänga på Liliths Barn som 

ska leda vågen för årtusendets största 

revolution? Vill du med andra ord få chansen att 

hämnas på din nemesis Luke? För om du står 

vid min sida så lovar jag att du inte kommer bli 

missnöjd. 

- Du har väl insett att jag är jagad? Att hans 

blodhundar kommer hitta mig här med er? 

- Jag har varit mer jagad än vad du någonsin kan 

föreställa dig Scottie och ännu så har ingen 

fångat mig! 

I skuggorna som kastades i stearinljusens sken så 

skakade vi hand, jag slöt ett förbund med djävulen och 

178

lev av med ännu en del av min mänsklighet. Allt detta 

hände för lite mindre än en vecka sen. Nu så sitter jag 

tillsammans med ett dussin andra demoner av olika 

slag, mestadels vampyrer, gömd vid något gammalt hus 

och väntar. Tydligen så hade någon, antagligen en 

såkallad demonjägare smugit omkring och Ferdinad 

sade att jägaren antagligen var ute efter honom. Han 

hade sett till att denne jägare hade fått för sig att det 

här gamla huset var deras högkvarter och ungefär när 

jag anlände så hade han börjat sätta ut vakter vid huset 

medan han själv väntade därinne. Det här var en fälla 

och han hade nu bestämt sig för att jag skulle visa mig 

pålitlig så jag skulle sitta på vakt inatt. Han litade inte 

på mig, inte heller Suzill gjorde det men dom visste att 

jag hatade Luke mer än dom. Tiffany hade bättrat sig, 

så även hon satt på vakt just nu tillsammans med mig. 

Vi hade väntat i över tre timmar och det började bli 

kyligt. En vampyr antydde att Ferdinad kanske bara 

inbillat sig att det hade varit en demonjägare som 

smugit omkring. Det skickades en plunta fram och 

tillbaka bland oss medan i satt där i kylan, jag vet inte 

och vill inte veta vad den innehöll men det smakade 

starkt och höll en varm. Sen så uppfattade vi det 

avlägsna ljudet av en motorcykel som närmade sig, 

ingen reagerade direkt eftersom vi hade hört en massa 

trafik åka omkring men när en svart motorcykel 

svängde in på gården så blev vi alla på alerten. Vi satt 

gömda i skuggorna och iakttog hur den rullade in. 

Föraren var helt klädd i svart och därför svår att urskilja 

i mörkret. Måste vara demonjägaren. Föraren hoppade 

vigt av sitt fordon, drog vad som såg ut att vara ett 

gigantiskt svärd och rörde sig panterlikt emot huset, 

kände på dörren som var olåst, såg sig omkring och gick 

sen in. Det var nu vårt arbete började.” 

”Efter kanske en tio minuter så kom en gammal VW 

Buss rullandes, den stannade till utanför grindarna, var 

179

det motorcyklistens förstärkning? Tiffany puffade till 

mig med sin armbåge mot mina revben. 

- Visst är han fantastisk? 

- Vem? 

- Ferdinad ditt nöt, han trodde att jägaren inte 

skulle komma ensam! Och se, förstärkningen är 

här! Och vi typ ska total mosa dom så fort dom 

kommit in i huset! 

- Va? Skulle inte vi bara sitta på vakt? Utbrast jag. 

Inte i mina vildaste fantasier 

trodde jag att jag skulle behöva kämpa emot 

människor… ett svagt illamående dök upp inom mig. 

Jag ville inte, dräpa demoner var en sak men 

människor? Nej. Men samtidigt så visste jag att min 

enda nuvarande chans att få hämnd på Luke var att 

hjälpa Liliths Barn. 

- Vad lönar det sig att sitta vakt om man inte 

ingriper när fienden anländer? 

- Nej. Men kommer inte den förste, motorcyklisten 

då, att höra allt och komma till deras 

undsättning? 

- Nix, om jag har fattat allt rätt så gick jägaren in 

genom en dörr som nu är låst efter att den kom 

in i huset, så nykomlingarna får ta en helt annan 

korridor. Hon log som 

en liten flicka som precis fått en present. Det slog mig 

nu att jag satt i en svår sits. Vad skulle jag göra? Om jag 

följde med och dödade nykomlingarna så visste jag att 

jag antagligen inte skulle kunna leva med mig själv… 

men jag ville ha hjälp till min hämnd. 

- Måste vi verkligen? 

- Scott, det är inte så farligt som det låter, menar, 

människorna har ihjäl varandra oftare än vad vi 

har. Kolla, nu så kommer dom! 

Hon pekade emot grinden, in kom vad som såg ut att 

vara en ung kille och en ung tjej. Jag såg på dom och 

kände ett hugg i hjärtat, dom såg ut som vanliga 

hederliga människor. Snällhet omgav dom i en sorts 

180

aura tyckte jag, killen hade korpsvart hår som låg tjockt 

och rufsigt over hans huvud. Han var blek som ett 

spöke och såg ut som om han förväntade sig det värsta, 

som om han skulle kräkas när som helst. Tjejen som 

gick bredvid honom var nästan lika blek men verkade 

ändå inte lika nervig, hennes blonda hår rörde sig mjukt 

i vinden, hon var väldigt söt tyckte jag. Hon bar på vad 

som verkade vara ett antecknings block och killen bar 

en ryggsäck på ryggen. För ett ögonblick tyckte jag att 

nånting rörde sig i den men jag måste ha inbillat mig. 

Sen helt plötsligt så slog det mig, jag mindes något som 

verkade vara från en helt annan värld, en annan tid. 

Mitt framför mina ögon så byttes paret ut, det var inte 

längre dom som gick där utan Susanne och jag. Platsen 

var inte längre ett gammalt hus utan skolan som vi 

hade gått på, vi vandrade längs med den asfalterade 

gången mellan de gräsplättar som folk brukade sitta på 

med en filt under sig. Solen sken och reflekterades i 

Susannes hår. Hon bar på ett antecknings block 

fullklottrat med anteckningar ifrån vår förra lektion, jag 

bar på min gitarr. Vi var lyckliga, våra händer smög sig 

in i varandras. Hand i hand vandrade vi där, en plötslig 

känsla av frid och saknad dök upp inom mig. Varma 

tårar rann nerför mina kinder… hon såg på mig, hennes 

ögon var så lyckliga. Jag ville kyssa henne, lutade mig 

mot henne och… 

- Helvete också! 

En vampyr som satt bredvid mig och Tiffany hade talat. 

Hela bilden av mig och Susanne försvann på ett 

ögonblick för att bara bli svaga minnen. Jag skulle 

kunnat mörda honom. 

- Vad är det Geoffrey? Undrade Tiffany, jag orkade 

inte se på honom… paret var 

nästan framme vid dörren nu, tyst för mig själv så 

önskade jag att dom skulle ändra sig och bara vända 

om. Snälla, vänd bara om! 

181

- Det är dom som jag snackade om Tiff! Tjejen är 

en häxa för fan! Hon skickade ut mig genom ett 

fönster! Någon borde varna Ferdinad! 

- Varför det? Han har väl annat att tänka på, plus 

det är ju typ vi som ska ta hand om dom här. 

- Ok, du har rätt Tiff, ska vi nita dom på en gång? 

Eller ska vi leka lite först? 

- Fångar katten råttan på en gång? 

Dom skrattade, Geoffrey hade anlänt i förrgår. Han hade 

kommit in på lagret stinkandes av gammalt avlopp. Han 

hade inför Ferdinad och alla andra börjat yra om en 

pansarbil som hade försökt döda honom, visat upp 

skottskador och sen talat om hur en häxa spöat honom 

i hans jakt på blod. Jag hade inte lyssnat särskilt noga, 

men nu så blev det hela lite intressantare. Om hon var 

en häxa så var hon väl inte helt mänsklig? Min hjärna 

började måla upp hur tjejen satt i ett rum och hade en 

massa konstiga böcker omkring sig, mumlandes på 

mörka krafters besvärjelser. Hon var lika ond som en 

demon eller vampyr eller vad fan som helst försökte jag 

intala mig och killen kunde inte ha rent mjöl i påsen om 

han hängde med en häxa. 

- Dom är inne, nu tar vi dom. Jag överraskades av 

min egen röst. Den lät å kall. 

- Så ska det låta Scott! Sade Tiff och innan jag han 

reagera så gav hon mig en kyss på 

kinden. För tur tydligen. Vi tog oss fram till olika stora 

fönster som ledde in till den långa hallen som våra 

nyanlända gäster vandrade igenom. Vi placerade oss två 

och två, vissa tre och tre vi fönstren. Planen verkade 

vara att vi skulle slänga oss in genom fönstren, låta 

glassplittret regna över dom. Jag hamnade tillsammans 

med Tiffany och Geoffrey. Han gav inte vad man kan 

kalla för ett starkt intryck. Han hade på sig en svart 

gammal rock, en klarröd skjorta med en svart T-shirt 

under och ljusgråa byxor. Som hämtat ifrån det glassiga 

åttiotalet, en jäkla tönt. Han bar nu sitt demoniska 

utseende, detsamma gjorde jag. Tiff däremot såg 

182

fortfarande ut som en oskyldig liten snäll flicka om man 

räknade bort huggtänderna förstås. Alltting blev tvär 

tyst, som om en ljudlös röst räknade neråt emot noll och 

det var nu den annalkande känslan av katastrof började 

komma, sakta men säkert, krypandes. Om jag hade 

vetat vilka konsekvenser denna kväll skulle få hade jag 

aldrig satt min fot på gården. Jag försökte gång på gång 

att övertyga mig om att paret som gick därinne var 

precis lika onda som vi nu var. Att tjejen var en hemsk 

häxa som inte var rädd för att döda oskyldiga. Att killen 

var en skummis som säkert hade dödat för henne för att 

skaffa någonting att offra eller vad som helst. Att 

motorcyklisten själv också var en demon och att 

Ferdinad säkert skulle döda denne på lika villkor. 

Svettdroppar rann nerför min panna, var jag på väg att 

knäckas? Inte än intalade jag mig själv, inte än. Jag var 

tvungen att stå på mig. Tankar på att få hämnas på 

Luke hade bara svävat omkring i mitt huvud som 

spöken, men nu så hade dessa spöken plötsligt blivit 

någorlunda verkliga, ett ljus i slutet av en oändligt lång 

tunnel. Allt jag behövde göra var att hjälpa dom döda, 

iskallt mörda dessa människor som säkerligen inte 

visste vad dom hade gett sig in på. Killen bar på en 

ficklampa och ett stort spetsigt silverkors, tjejen gick 

runt och sneglade på sitt anteckningsblock. Dom såg ut 

som vilsna kattungar. Små fågelungar på väg in i gapet 

på något rovdjur. Sen med ens så var den tysta 

nedräkningen över. Alla slängde sig igenom fönstren, 

glassplittret regnade, flera vrålade för att skrämmas. Jag 

såg hur paret försökte skydda sig ifrån glasregnet, hur 

killen såg ut som om han höll tillbaka sina egna spyor. 

Tjejen var nästan panikslagen, hon såg ner i sina 

anteckningar. Allt gick som i en dröm, inte i slowmotion 

men nästan. Jag kunde nästan inte uppfatta 

några ljud för allt oväsen. Kändes som om jag var en 

åskådare till en pjäs, förutom det att jag befann mig mitt 

i den. En demon, vet inte vilken sort slängde sig mot 

tjejen och verkade vråla av förtjusning. Tjejen vände 

183

handflatan emot honom och läste någonting ur sina 

anteckningar. Demonen slungades bakåt helt perforerad 

av glassplitter som nyss legat på trägolvets plankor. 

Killen höll upp korset och snurrade runt för att täcka 

alla tänkbara anfallsvinklar. Dom var inringade, dom 

skulle inte ha en chans, även om dom lyckades hålla 

tillbaka några av oss så var vi för många, för 

organiserade. Jag kunde inte hjälpa att jag bara stod 

där, tjejen skickade återstående glassplitter åt alla 

möjliga håll. Geoffrey slängde sig emot killen som 

snavade på sina egna fötter, föll baklänges och det hela 

slutade med att Geoffrey missade och for med huvudet 

före in i väggen. Kaos omgav mig, jag såg att Tiffany 

verkade iaktta mig och jag förstod att det var nu det 

gällde, jag var tvungen att visa på vems sida jag stod. 

Jag bestämde mig för att ta killen först, komma upp 

bakom honom och snabbt och smärtfritt bryta hans 

nacke. Jag rörde mig i en båge om honom medan han 

höll på att resa sig. Nacken skulle brytas, han skulle 

inte ens hinna märka det. Jag rörde mig snabbt emot 

honom, förde mina händer framåt, ingen tid att ångra 

sig på längre. Det var nu jag skulle bli en lika stor 

mördare som alla andra demoner. Men så hände något 

annorlunda, något oväntat. Det gick så fort att jag har 

svårt att förklara det med ord. Min högra hand var bara 

några centimeter ifrån hans huvud när något blixtrade 

till ifrån ryggsäcken han hade på ryggen, en plötslig 

smärta kom ifrån min hand och snabbt så vände sig 

killen om och slog till mig med allt han verkade ha i 

ansiktet med korset. Jag vinglade till, såg på min höger 

hand. Den blödde, ett djupt jack fanns där tvärs över 

handflatan och mörkt blod rann ur såret. Men hur? En 

dimma kom över mig, jag hade varit på väg att döda en 

människa. Nu så var jag säker på att någonting i 

ryggsäcken rörde på sig, killen skrek någonting åt tjejen 

och hon dök till marken. Killen började snurra som en 

besatt, runt, runt. Sen så verkade ryggsäcken nästan 

explodera. Först så förstod jag inte vad det var men sen 

184

så insåg jag att det var kulor som flög ifrån ryggsäcken. 

Såg nästan ut som silverkulor… eller det kanske var 

just det. En vampyr som stod nästan axel mot axel med 

mig fick en kula rakt i pannan, hon föll baklänges 

medan hon verkade upplösas till aska. Jag duckade, 

lade mig ner på golvet. Fler blev träffade men nästan 

ingen mer dog. Demonen som blivit perforerad av 

glassplittret i början av striden skrek i en mobiltelefon 

att vi behövde hjälp. Killen var nu yr, han föll till golvet, 

sen så slutade min hjärna fungera. Det verkade som om 

en gammal halvmeterhög docka kom utkrypandes ur 

ruggsäcken med en sån där gammal trettiotals bössa 

som man kan se i gangsterfilmer. En kniv föll ifrån dess 

ficka. Det enda som jag kunde tänka på då var: Vad fan 

nu då? Den ställde sig upp och fortsatte skjuta. Just nu 

så kändes allt som en dålig B- film. Ett skott träffade 

golvet bredvid mitt huvud. Slog upp ett stort hål i det. 

Tiffany slängde en stol emot dockan, slog omkull den. 

Jag slängde mig så fort jag kunde på dockkroppen. 

Trots allt så var det mycket lättare för mig att förstöra 

en docka än att döda en människa. Jag tog tag i den, 

men den hann få tag i sin kniv, den skulle spetsa mig, 

jag kände det på mig. Så snabbt och hårt som jag bara 

kunde så slängde in dockan i väggen. Den landade 

sedan på Geoffrey som försökte resa på sig ifrån att han 

hade slängt sig in med huvudet före i väggen. Han var 

lite vimmelkantig, dockan slösade ingen tid utan högg 

honom djupt i sidan. Måste ha gjort skitont, sen så 

hände nästa mystiska sak. På något sätt så lyftes jag 

upp och slungades genom luften. Jag träffade en tavla 

som hängde på väggen, landade på golvet som var här 

och där täckt av glassplitter. Det gjorde ont. Jag 

försökte se vad som hade lyckats slänga iväg mig men 

det enda jag kunde se var hur häxan höll ut sin hand 

och ropade något så en annan demon bara sådär flög 

genom luften och ut genom ett fönster. Jag såg på min 

klocka av gammal vana. Såg att striden knappt ens 

hållit på i tre minuter, kanske till och med mindre. Den 

185

senaste tiden så har jag hamnat i fler fajter än vad jag 

trodde var möjligt, men denna var annorlunda, jag 

tvekade hela tiden. Jag kunde bara inte få mig till att 

attackera paret som klumpigt försökte ta sig upp ifrån 

golvet. Fler demoner anlände. Nu så var striden slut kan 

man säga. Dom skulle inte ha en chans, deras 

överraskningsmoment hade förlorat sin kraft. Jag ville 

bara vända mig om och blunda, deras liv skulle få ett 

hårt slut om jag nu kände det här gänget så bra som jag 

trodde. Men ni vet hur vissa människor bara verkar vara 

födda med ren tur? Att dom på något otroligt sätt alltid 

klarar sig undan ett öde fast istället träffas av ett annat? 

Samma sak hände nu ikväll, då det kaos som nyss skett 

bara bleknar vid vad som hände härnäst. Jag hann inte 

mer än att vända mig om när jag träffades så hårt att 

jag förlorade medvetandet. Sen så ligger allt som i en 

dimma, men jag kan säga att det var av ren tur som jag 

överlevde.” 

186 

Scott Kenzie.

14 

” Ice motorcykel for snabbt fram längst vägarna, hon var 

bara några centimeter ifrån att köra över en katt men 

hon märkte den inte ens, hon var till hundra procent 

fokuserad på sitt mål, det mål som hon jagat så länge 

nu. Alldeles för länge. Femton år är en lång tid, det hat 

som man har känt en gång har hunnit svalna och åter 

hettats upp flertalet gånger. Vuxit sig sakta men säkert 

starkare varje gång tills man nästan kan känna smaken 

utav den. Minnen började komma fram från det 

förflutna, minnen av hennes bror. Han hade när hon var 

liten skrämt henne med sina berättelser. Han och hans 

band med demonjägare hade inte varit speciellt gamla, 

men dom hade effektivt jagat demonvarelser i bergen 

som omgav deras hemstad. Hon kom ihåg hur han hade 

tränat i deras källare med svärdet som hon hade trott 

var så tungt. Hon hade sett upp till honom mer än till 

någon annan. Sen så en dag så hade hon en morgon 

gått upp extra tidigt för att överraska honom, hon hade 

cyklat över till stugan som han och de andra stannade 

över i när dom var där. Dörren hade stått vidöppen så 

hon trodde att någon redan var vaken. Hon hade smugit 

in och sen hoppat upp i sin brors säng för att väcka 

honom. Men sängen hade varit tom, men kletig, hon 

sprang iväg och tände lampan i taket, då kom chocken. 

Flera medlemmar av bandet låg där inne, mer eller 

mindre. Dom var döda, saknade viktiga lemmar som låg 

långt ifrån kroppen. Blod, inälvor och annat äckligt var 

överallt. Hon hade blivit helt tyst. Hon kom inte ihåg 

hur men hon hade hittat sin bror där, han hade varit 

helt uppskuren, hans svärd låg bredvid honom. Hon 

hade kramat honom, slagit på honom, skrikit men inget 

187

hade hjälpt, han var lika död som en kall sten. En kall 

rysning hade fått henne att vända sitt tårfyllda ansikte 

emot rumsdörren. I dörröppningen så hade en man 

stått, ljuset var lagt bakom honom så hon kunde inte se 

honom tydligt men hans leende hade lyst som en lampa 

i det dunkla mörkret. Han hade sett på henne, hon 

visste det även om hon inte kunde se hans ögon. Han 

hade gjort en ansats att gå emot henne när någonting, 

kanske ett ljud hade fått denne demon att ändra sig. 

Han hade försvunnit. Sen så hade en skrovlig röst 

bredvid henne talat rakt ut i luften för sig själv: 

”Ferdinad, Ferdinad, Vince… Ferdinad…” Det var en ur 

hennes brors demonjägarband. Han var för svårt 

skadad för att kunna räddas, han hade dött med det 

namnet i halsen. Sen så försvinner minnena. Bara 

fragment återstår. Hur fler människor hade kommit dit, 

upptäckt liken, hittat henne där medan hon höll om sin 

bror. Dom hade inte gett dom någon begravning utan 

dom hade bränt stugan och liken. Antagligen rädda för 

någon demonisk sjukdom eller förbannelse. Det enda 

som hade skett var att man länsat dom på pengar, 

vapen och annat som gick att ta vara på. Flera år senare 

så hade hon smugit upp på vinden och snott svärdet, 

börjat träna med det. När det blev allmänt känt för 

familjen så hade man sörjt det öde hon hade valt men 

inte hindrat henne. Och här var hon nu i Tyskland, på 

väg mot sin hämnd. Hon var säker på att han fanns här. 

Hon hade till och med hört en vampyr säga det på en 

bar, precis innan hon högg av hans huvud. Han hade 

mördat hennes bror, gett henne femton år av 

mardrömmar och tom sorgsen saknad. Ikväll, om bara 

några minuter så skulle hon äntligen döda honom. 

Dräpa honom som den råtta han var. Femton år är som 

sagt en lång tid. Hon körde in motorcykeln på gården till 

det gamla huset, lossade på sitt svärd och rörde sig 

försiktigt in i huset och emot sitt livs stora mål, sitt 

öde.” 

188

” Hippiemobilen anlände till platsen knappt tio minuter 

efter att Ice kommit dit. Alicia, Woodstock och Colin 

hade hittat hennes motell på morgonen och sen bevakat 

henne. Eller rättare sagt Colin och Woodstock hade 

bevakat henne medan Alicia hade kontaktat Jethro och 

fått adressen till en viss Synthia Dooreen, sedan så hade 

hon suttit och fått efter en lång förklaring en massa 

olika men enkla förtrollningar och besvärjelser. Ice hade 

däremot inte lämnat motellet fören sent på kvällen, dom 

hade så gott som dom kunnat följa efter henne. På 

slutet så hade hon åkt ifrån dom och efter lite skilda 

åsikter om det hela så hade dom hittat ett gammalt hus 

och hennes motorcykel parkerad inne på gården. Dom 

stannade hippiemobilen utanför grindarna. 

- Alla med på planen nu? Undrade Colin 

- Jag förstår inte varför vi över huvud taget måste 

gå in dit! 

- Nate, Woodstock eller vad du nu kallas för. Om 

vi inte kommer till hennes undsättning så 

kommer hon att dö. Ferdinad är som sagt ingen 

snäll liten korgosse. 

- Men varför? Hon har ju ett demonsvärd och vi 

har… 

- Ett anteckningsblock med enkla formler och en 

docka. Avslutade Alicia. 

- Nästan rätt stumpan, vi har kors, ett 

anteckningsblock fyllt med formler och en docka 

med en ytterst vass kniv och en gammal hederlig 

fulladdad Tommy Gun. 

- Ska det få oss att känna oss lugnare? Att den 

läskiga dockan är beväpnad! 

- Va fan då? Vadå läskiga? Förklara dig Woody… 

- Du är en cirka halvmeter hög levande docka i 

kostym, har taskig frisyr och ett stort ärr över 

ena ögat. Varför skulle jag på minsta lilla sätt 

lita på dig? 

- För det första så är ärret inte ett riktigt ärr, kan 

fixas bara någon tar mig till en slöjdlektion. För 

189

det andra så spelar inte längden någon större 

roll och för det tredje så kommer jag antagligen 

rädda ditt sorgliga arsle med mina otroliga 

skickligheter med vapnen. 

- Så förklara varför jag måste bära dig i en 

ryggsäck? 

- För att överraska möjliga fiender. Alicia är du 

redo? 

- Ja… jag tror det i alla fall. 

- Bra, jag litar på dig. Woodstock, försök att inte 

drabbas av panik. 

- Men vad i… 

- Tappa mig inte. 

- Men… 

- Och vad som händer, lyd mina kommandon. 

- Okej, okej… kan vi inte bara ge oss av och in i 

det ytterst stora läskiga gamla övergivna huset 

som är som hämtat ifrån vilken skräckfilm som 

helst? Är det bara jag som ser på film här? Det 

här bådar inte gott! Men låt gå, skyll inte på mig 

när vi är döda! 

Dom gick ut ur bussen och började stega upp emot 

huset. Dom såg den öppna ytterdörren, Woodstock 

kände hur illamåendet började komma smygandes och 

han höll hårt om det stora silverkorset som han hade 

fått av Colin. Colin hade haft diverse saker i sin lilla 

koffert, mestadels gamla böcker då men även sånt som 

kors, sin kniv och geväret. Både Woodstock och Alicia 

fick känslan av att detta var den sista vandringen. 

Illamåendet växte inom Woodstock och hans mage 

började knorra i ren protest. 

- Woodstock, om du måste kräkas, så gör det inte 

i ryggsäcken tack… 

- Snälla träskalle, var bara tyst tack. 

Alicia fick den spända känslan av att dom inte var 

ensamma på gården, men hon kunde inte se någon och 

värst av allt, hon kunde inte avgöra ifall hon inbillade 

sig eller ej. Det kunde finnas någon där, men det kunde 

190

lika gärna vara hjärnspöken skapade av hennes 

nervositet och rädsla. Dom var nästan framme. Hon fick 

plötsligt den starka känslan av sorg, saknad. Hon visste 

inte varför men på sista tiden så hade hon blivit bättre 

på att avläsa känslor, speciellt starka känslor och nu så 

kände hon bara sorg, saknad och vrede. Men inte ifrån 

flera varelser, bara ifrån en enda verkade det som. Men 

det kunde vara ren inbillning det med. Dom gick in i 

huset. Väl inne så fanns det bara ett trångt utrymme 

och två dörrar. Woodstock kände på den ena, låst. Alicia 

kände på det andra dörrhandtaget, dörren gled sakta 

upp. På andra sidan fanns bara en lång hall, på ena 

väggen så fanns det med regelbundna avstånd dörrar. 

Måste vara gästrum av något slag. På andra sidan så 

fanns det halvstora fönster. Golvet var täckt av damm, 

hela huset luktade mögel. Dom fortsatte framåt, Alicia 

hade hela tiden känslan av att dom nu var bevakade, att 

någon eller några väntade på andra sidan fönstren eller 

i slutet av korridoren.” 

” Ice hade känt på ytterdörren, den hade varit olåst, 

innan hon gick in så såg hon sig omkring en sista gång, 

hon undrade ifall hon var förföljd. Hon hade haft den 

känslan på vägen hit. Ett stänk av osäkerhet träffade 

henne, hon undrade ifall det verkligen hade varit en så 

bra idé att komma hit ensam, men hon skakade snabbt 

av sig tanken. Det var det här som hade varit hennes 

mål alltför länge nu. Hon gick in och hamnade i ett 

trångt utrymme. Hon märkte direkt att den ena dörren 

var öppen, som i en inbjudan. Hon kollade igenom den, 

på andra sidan fanns en trappa. Hon kände på den 

andra dörren med, olåst, men på andra sidan så fanns 

bara en lång korridor. Hon kände att det var meningen 

att hon skulle gå uppför trappan. Hon började stega 

uppför den, den knarrade, dammet yrde lite men hon 

märkte aldrig hur dörren bakom henne sakta stängdes 

och låstes. Halvvägs uppför trappan så var hon tvungen 

att nysa till, hennes tankar fylldes med svordomar. Så 

191

idiotiskt att nysa just nu, avslöja sin position sådär. 

Fast det förstås, det borde nog den knarrande trappan 

redan ha gjort om vad som än väntade däruppe vid 

trappans slut inte var helt döv. Snart uppe, hon tog ett 

fastare grepp om svärdet. Det var nu som det gällde. 

Hon hoppade över de två sista stegen. Ställde sig i 

attackställning, men det var inget där, det var bara en 

gammal vind. Där fanns nerdammade gamla möbler och 

annat bråte. Hon såg sig omkring i flera minuter innan 

hon såg dörren på motsatta sidan av rummet, i springan 

mellan dörren och tröskeln så sipprade det ut svagt ljus. 

Någonting sade henne att demonen var där inne. Hon 

glömde allt vad försiktighet kallades, hon rusade framåt 

mot dörren och sparkade upp den. Därinne så fanns det 

stearinljus i alla möjliga längder och former. Ljuset 

kastade skuggor som aldrig slutade röra på sig och mitt 

framför henne så satt Ferdinad i en gammal fåtölj och 

drack antingen vin eller blod ur ett vinglas. Han såg så 

mycket mer mänsklig ut än vad hon hade föreställt sig, 

inte alls som hon mindes. Han satt där i en mörkblå 

uppknäppt skjorta med en svart T-shirt under, han 

hade svarta byxor och stora Doc Martin boots. Det 

mörkblonda håret var tillbaka kammat men såg ändå 

lite vilt ut, hans ögonbryn var piercade och han hade 

där två guld ringar. Han såg vild ut, som en sån där 

farlig kille som alltid fick flickan i slutet av alla filmer. 

En rockare kanske? Hans ögon synade henne ifrån 

tårna till den spetsiga frisyren. Han log stilla, i ena 

handen så hade han en till hälften rökt cigarett. Ljusen 

kastade skuggor i hans ansikte och han såg ut som om 

han hade hur kul som helst. 

- Välkommen hit ärade demonjägare… eller 

jagarinna. 

- Du ska dö… 

- För din hand? Vet du hur många som har sagt 

det till mig under min livstid? 

- Inte tillräckligt många eftersom du fortfarande är 

kvar! 

192

- Bara en fråga lilla tös, varför jagar du mig då? Så 

länge och så ivrigt? 

- Minns du inte det ditt monster? Känner du inte 

igen svärdet som jag håller i min händer? 

- Låt mig svara såhär, om du hade varit en kille så 

hade jag sagt att du försökte kompensera för 

något. Han log kallt medan han ställde ifrån sig 

vinglaset. 

- Det här svärdet var min brors, du borde minnas. 

- Varför skulle jag flicka lilla? 

- För att det var du som mördade honom! Mördade 

honom när dom skulle sova! 

Ice attackerade med dom orden, Ferdinad reste sig 

snabbt ifrån fåtöljen och drog fram ett svärd som legat 

bredvid honom, gömt. Det var en klinga av den gamla 

modellen ifrån medeltidens Europa, fast väldigt lätt och 

tunn. Han parerade med lätthet hennes attack, svingade 

sitt svärd emot henne blixtsnabbt. Hon hann sätta upp 

sitt svärd i sista sekunden och ta emot slaget. Istället för 

att på nytt attackera så fortsatte dock Ferdinad att 

pressa mot hennes svärd så båda blev helt stillastående. 

- Kan inte minnas att jag har sett det här svärdet 

förut, men det är mycket möjligt att jag tog kål 

på din bror, speciellt om han var en 

demonjägare, det är en liten hobby som jag har 

ser du. 

- Jag ska sprätta upp dig som en fisk! 

- Tja, du rör dig lika vigt som en fisk på land i alla 

fall. Han hånade henne. 

- Dö ditt jävla monster! 

- Visst, om du leder vägen till helvetet så! 

Dom kom loss ur den låsta positionen. Ice svingade sitt 

svärd emot honom, hugg efter hugg. Dom slog omkull 

ljusen, Ferdinad parerade hela tiden, han lekte med 

henne, men han började inse hur skicklig hon 

egentligen var. Han kände även att svärdet antagligen 

var nyckeln till hur bra hon var, den verkade innehålla 

mycket kraft. Han drog in en nådastöt som fick henne 

193

ur balans, sen sparkade han till henne i magen så hårt 

att hon föll snabbt bakåt och träffade väggen. Hennes 

svärd föll till golvet, han höll sitt egna i ena handen, 

böjde sig fram och mitt inför hennes ögon så tog han 

upp hennes svärd och granskade det. Hon kände hur en 

klump började växa i hennes mage, han höll i hennes 

och hennes brors svärd. Han hade nu kontroll över den, 

hon var inte på långa vägar lika bra utan det. Han hade 

sina smutsiga, vidriga demonhänder om svärdet. En tår 

av hat och ilska växte i hennes ögon. Han skulle dö. 

Han höll i svärdet, men sen så ryckte han till, såg på det 

med nyfikna ögon och sen så slängde han det plötsligt 

id hennes fötter. Han verkade rysa till, gick bort till 

fåtöljen och tog av sig sin skjorta samt plockade fram en 

japansk katana klinga. 

- Nå, lilla damen, ska vi avsluta det här nu? 

- Du gav mig mitt svärd tillbaka? Varför? 

- För att ge dig en sportslig chans helt enkelt. Man 

är väl trots allt en gentleman. 

- Vad är du ute efter? 

- Ditt namn, 

- Mitt namn? Mitt namn är Ice! Hon slängde sig 

upp på fötter igen, med svärdet i sina 

händer, redo för vad han än tänkte hitta på. 

- Ice… passar dig och dina kalla blickar. Så min 

kära Ice, ska vi avsluta det här nu? 

- Jag vill inget hellre ditt avskum. 

- Då så, låt oss dansa en dödens dans. Får jag 

lov? 

Svaret kom genom att hon högg rakt emot hans huvud, 

men han hade nu två svärd och kunde lättare försvara 

sig. När han hade sagt att dom skulle dansa så menade 

han det med, deras strid var som en dödlig dans där 

varje felsteg kunde leda till det bittra slutet. Ice 

kämpade så mycket som hon kunde, Ferdinad var mer 

nyfiken på att se hur bra hon var. Han undrade stilla 

när han skulle göra slut på henne. Hon var väldigt 

duktig på att ”dansa” och han skulle gärna göra det fler 

194

gånger med henne. Dom snurrade, hoppade duckade i 

en enda kavalkad till ljudet av hur deras svärd slog 

emot varandra och ibland skickade gnistor omkring 

dom. För första gången på flera år så ökade Ferdinads 

puls, han hade inte lekt med faran på länge nu. Inte 

utmanat döden i en direkt strid på flera år och han njöt 

ut av det, eftersom Ice visade sig vara en värdig 

motståndare, hon var listig, stark och vig. Flera gånger 

så var hon på väg att bryta igenom hans försvar. Gud 

vad han önskade att dansen kunde fortsätta ett tag till. 

Han visste inte hur länge dom hade hållit på, det 

kändes som bara några få sekunder hade förflutit men 

ändå en evighet. Hugg mot hugg, slag, parering. Han 

hade längtat efter en sån här utmaning länge nu och 

när striden snart skulle uppnå sin klimax så skulle han 

döda henne. Kanske slita upp hennes strupe? Men sen 

så hände någonting. Det verkade som om hela huset 

skakade till och dansens magi verkade brytas, dom 

fortsatte striden men inte lika intensivt. Ferdinad var 

besviken, han bestämde sig för att ta första bästa 

tillfälle och döda henne på. Snart så kom chansen, både 

Ferdinad och Ice upptäckte den. Ferdinad högg emot 

hennes huvud, de båda visse hon aldrig skulle hinna 

ducka, men så inträffade ett mirakel. I en explosion av 

eld så brast golvet, plankor flög åt alla håll, Ice 

slungades kraftigt in i väggen, Ferdinad däremot for åt 

motsatta hållet, men missade väggen och träffade ett 

fönster. Det sista Ice såg av honom var hur han åkte 

rakt igenom glaset, hon hörde hans svordomar medan 

han föll. Dom måste vara på andra eller tredje våningen, 

hon önskade att han föll illa. Hon blickade ner igenom 

hålet i golvet, såg ett enda stort kaos. Sen så såg hon 

någon som hon kände igen, hon tog ett fastare grepp om 

sitt svärd och slängde sig ner mot kaoset, som hon alltid 

gjorde.” 

” Mitt som när dom hade vandrat genom den dystra 

korridoren så hade plötsligt alla fönstren formligen 

195

exploderat och sänt ett regn av glassplitter över dom. 

Woodstock hade nästan kissat ner sig när det hände, 

Alicia skyddade sitt ansikte med sitt anteckningsblock. 

Helvetet hade brutit ut, åtminstone ett dussin varelser 

hade hoppat in genom fönstren, dom omringade 

Woodstock och Alicia, som inte visste vad dom skulle 

göra. I paniken så hade Alicia börjat rabbla formler ur 

sina anteckningar och skickat glassplitter flygandes åt 

alla håll, Woodstock hade i panik slagit som en tok med 

sitt kors omkring sig men sen snubblat, han var inte 

säker men det verkade som om en vampyr eller något 

hade flugit över honom, missat honom med sekund 

delar. Allt snurrade, dom visste inte vad som hände 

längre, monstren var överallt. Colin vrålade till i 

Woodstocks öra, han vände sig om och av ren reflex så 

smällde han till en hårig varelse i ansiktet. Den hade 

mest sett förvånad ut eller något, svårt att säga. Alicia 

började skicka demoner omkring sig med hjälp av sin 

gamla invanda formel, Colin vrålade åt Woodstock att 

börja snurra runt så fort som han bara kunde. Dom 

ropade till Alicia att ducka, sen så mitt när Woodstock 

snurrade runt så började Colin skjuta. Skotten hade 

farit åt alla håll, men inget verkade hjälpa, Woodstock 

blev tillslut så yr att han föll ihop. Colin kröp ur men 

blev snabbt misshandlad av en stol, någon hårig demon 

och sen inslängd i ena väggen. Där hann i alla fall han 

spetsa en vampyr som han landade på. Det verkade 

bara anlända fler demoner eller vad dom nu var, man 

såg suddigt på grund av mörkret och tillsist så var dom 

totalt omringade. Woodstock fick en impuls att bara 

slänga sig mot Alicia och krama om henne en sista 

gång. Han tog en ansats och hoppade emot henne, det 

var antagligen det som räddade hans liv. In genom 

väggen så kom plötsligt en pansarklädd skåpbil, den 

plöjde rakt igenom väggen, körde över demonerna på 

precis samma fläck som Woodstock nyss stått på. Den 

gjorde ett hål i andra väggen med, bakdörrarna 

öppnades eller snarare slogs upp och eld kom ut i en 

196

koncentrerad stråle från en eldkastare. Flera av de 

närmaste vampyrerna tog eld. Både Alicia och 

Woodstock hade svårt att se, men det verkade vara stora 

soldater i uniform som hoppade ut, dom bar på stora 

vapen och sköt i alla riktningar. Två utav dom var 

säkert nära två meter långa om inte längre, sen kom tre 

till som var runt en och åttio om man jämförde med 

jättarna, deras ansikten var dolda av hjälmar med visir. 

Tumult utbröt, demonerna visste inte om dom skulle 

attackera eller fly, en jättelik demon som såg väldigt 

stark ut hoppade på en av de stora soldaterna, slog 

denne rakt igenom väggen och följde själv därefter med 

fast grepp om sitt offer. Woodstock såg från sin plats på 

golvet hur Colin hamnat bakom soldaterna som var 

klädda i stora, tunga och säkert skottsäkra kläder. Den 

håriga mörka demonen som Woodstock hade slagit till 

med korset förut låg bara någon meter ifrån Alicia, den 

hade blivit påkörd och sedan så hade den livlösa 

kroppen rullat dit. Eller var den verkligen livlös? 

Återigen fick Alicia känslan av sorg, vrede, förvirring 

sköljd över sig. Någonting med denna varelse var inte 

rätt. Den hörde inte hemma här. Skotten studsade 

omkring dom, Woodstock verkade helt paralyserad. En 

av soldaterna som av formerna verkade vara en kvinna 

gick fram till honom och pekade med en stor pistol (en 

Desert Eagle fick Alicia senare reda på) mot hans panna. 

Alicia uttalade i ren panik en formel, samma formel som 

hon nästan alltid använder och skickade iväg soldaten 

rakt in i resten av soldatgruppen vilket tyvärr även gav 

demonerna en chans att övermanna dom. En explosion 

hördes ifrån rummet där en av de stora soldaterna slogs 

mot den starka demonen. Väggen brast nästan och det 

verkade som om taket föll in. En takbjälke ramlade ner 

och skilde nu Alicia och Woodstock åt, en vampyr som 

verkade på något sätt väldigt bekant i sin röda skjorta 

slängde sig emot Woodstock medan Alicia blev inföst i 

rummet med det rämnade taket av något ytterst stark 

som försökte ta sig förbi henne och för att krydda på 

197

kaoset ännu lite mer så kom det in ännu fler demoner 

till huset nu, förstärkning. Woodstock visste inte vad 

han skulle göra, en vampyr höll honom naglad emot 

golvet och var precis på väg att bita honom när ett 

rikoschetterande skott träffade honom i axeln. 

Woodstock försökte resa på sig medan vampyren släppte 

taget om honom och svor mer än vad som lät möjligt när 

någon stark han grep tag om hans krage och släpade 

bort honom ifrån vampyren. Woodstock vände sig om 

och fick syn på den håriga demonen, dess svarta ögon 

såg på honom. Den var hårig hel, mörkgråa och svarta 

strån. Klor växte ut från fingrarna och den hade av 

någon anledning en vass fena på ryggen. Woodstock 

anade att detta var slutet och skulle just i ett modigt 

men mer desperat försök att ta sig loss skrika, vråla, 

sparka, gråta, slå och allt möjligt när demonen satte sin 

ena hand som verkade blöda kraftigt över hans mun. 

- Håll dig lugn! Lyssna på mig nu! Väste den. 

- Visst. Svarade Woodstock även om det inte 

hördes, men han nickade samtidigt i 

chocktillstånd och förvirring. 

- Jag vill se dig och tjejen döda lika mycket som 

jag själv vill döda er. Vi har inte mycket tid nu, 

ni måste härifrån! Dom där soldaterna är det 

perfekta lockbetet för dom andra nu. Lyssna här, 

jag hjälper dig ut genom fönstret, sen så löper du 

ner till eran bil och startar den så ska jag se om 

jag inte kan hjälpa din tjej härifrån med. Ni 

verkar inte vara några typer som förtjänar att dö 

här ikväll. 

Sen så tog han tag i Woodstock, lyfte upp honom i sin 

famn och hoppade ut genom ett av dom trasiga 

fönstren. Väl ute på gräsmattan så släppte han ner 

honom igen innan han själv föll ner på knä. Woodstock 

kunde inte låta bli att känna medkänsla fast det kunde 

även bero på att han inte längre tänkte klart på grund 

av allt som skett. 

- Hur är det? 

198

- Blev påkörd av bilen…yr… 

- Kan jag… 

- Spring din idiot, starta eran buss eller bil eller 

vad det ni nu kör…jag hämtar häxan. 

Så med ens så försvann han in i stridsmullret och 

kaoset igen. Det tog några sekunder för Woodstock att 

smälta vad som hade hänt sen så kom han ihåg vad 

demonen hade sagt till honom och han rusade ner till 

Hippiemobilen.” 

” Alicia hade blivit knuffad in i rummet där taket hade 

rasat samman, innan hon hann resa sig upp igen så 

hoppade något på henne, det såg ut som en vampyr eller 

något i den stilen. Hon hade inte en chans emot den. Nu 

så var det hela över, det visste hon men med ens så kom 

Ice nerfarandes ifrån hålet i taket, hennes enorma svärd 

skar rakt genom nacken på varelsen, vad som hände 

med kroppen sen tänkte inte Alicia ens på. 

- Vad i helvete gör ni här? 

- Räddar dig! 

- Oj vilket bra arbete ni gör Alicia, jag är verkligen 

imponerad! 

Någon annan varelse kom farandes men fick även den 

smaka på Ice svärd. 

- Vad är det som luktar? Undrade Ice. 

- Skit också! Hela jävla huset brinner ju! 

- Vi måste komma ut härifrån! 

- Ferdinad? 

- Han… kom undan. 

- Var är Woodstock?! Alicia kände hur oron växte 

inom henne. 

- Jag tror vi ska bekymra oss om honom vid ett 

senare tillfälle, vi måste själva komma ut 

härifrån nu! 

Men det var lättare sagt än gjort, det brann överallt, 

massor av demoner sprang runt, soldaterna verkade 

tömma sina magasin med rekordfart och nu så började 

en tjock ohälsosam rök bildas. Ice hade fullt upp med 

199

att stycka attackerare med snabba slag. En av de 

kortare soldaterna kom emot dom, skjutandes. Ice 

lyckades genom ren tur blockera tre av skotten med sitt 

svärd. Alicia uttalade en formel som fick ett gäng 

brinnande plankor att med full fart ramma soldaten och 

denne föll ihop med byxbenen brinnandes i full låga. De 

båda tjejerna började springa, den ene hackandes med 

sitt svärd och den andre mumlandes på formler som fick 

elden att skingras eller hamna på deras motståndare. 

En annan av soldaterna, den av de nära två meter långa 

som var kvar med sin grupp började avfyra skott emot 

dom men blev sen attackerad av tre eller fyra demoner. 

Två andra soldater, Alicia hade räknat ut att dom var 

cirka fem stycken var nu det enda som stod mellan Ice 

och Alicia och deras väg ut genom ett fönster. Plötsligt 

så hördes ett bärsärkarvrål, det fick flera av demonerna 

att tystna. Dörren längst bort i korridoren slogs av sina 

fästen och kom susandes, mitt bland flammorna så stod 

en vansinnig demon som utstrålade ren brutal kraft. 

Något spår av mänsklighet fanns inte att avläsa i det grå 

förvridna ansiktet, en av ringarna som suttit i 

ögonbrynet hade lossnat och det fanns mörkt blod runt 

såret. Den svarta T-shirten var trasig, byxorna brända. 

Ice kunde se att det var den nu mer demoniske 

Ferdinad. Han pekade med ett av sina svärd emot 

soldaterna, vrålade något och började sedan med enorm 

hastighet rusa emot dom. Håret var rufsigt, hans ögon 

brann av hat och styrka. Han slängde sig på den första 

soldaten, sparkade denne i bröstkorgen med hela sin 

tyngd bakom, soldaten flög iväg som om denne hade 

varit ett löv för vinden. Den andra siktade med ett stort 

gevär på honom men han gjorde processen kort med 

det. Svärden glimmade i eldslågornas ljus medan 

geväret föll i bitar. Soldaten drog upp en pistol men blev 

attackerad bakifrån av en kvinnlig vampyr som var 

klädd som en klassisk amerikansk skolflicka. Han 

vände sig mot Ice och attackerade med full kraft, men 

hon lyckades ducka och svepte med sitt svärd efter hans 

200

sida. Sen så tog hon och Alicia chansen att hoppa ut 

genom fönstret medan skottlossningen inifrån huset 

ekade i deras öron. Ferdinads vrålande var omänskligt. 

Dom hörde hur huset började rasa ihop. Hur ännu en 

vägg blev rammad av pansarskåpbilen. Dom sprang för 

allt dom var värda ner emot grindarna, Ice funderade på 

om hon skulle hoppa på sin motorcykel, men Alicia drog 

med henne mot den gamla VW bussen och där i bilen så 

satt han, Woodstock. Han hade bilen redo, dom slängde 

sig in genom bakdörren och han gasade iväg. Precis när 

dom skulle stänga dörrarna så såg dom hur minst fem 

demoner hade varit dom hack i häl. Det var genom ett 

mirakel som dom hade överlevt den här kvällen och 

kommit undan. I backspeglarna så såg dom hur huset 

rasade ihop. Paniken som bubblat inom alla tre började 

avta, dom hade klarat det! Dom levde! Ice kunde inte 

ännu känna sig arg för att hon misslyckats med att göra 

slut på Ferdinad. Han hade varit för stark. Hon såg på 

sitt svärd, det var blodigt och i sitt stilla sinne så 

undrade hon om hon hade träffat honom innan hon och 

Alicia hade rusat därifrån. Hon visste inte. Sen när 

Alicia började gråta av lycka för att dom överlevt och 

chock över vad som hänt och Woodstock satt 

sammanbiten i förarsätet så fick hon känslan av att hon 

var med vänner, en känsla som hon inte känt på väldigt 

länge. Hon hade varit så fokuserad på hämnd att hon 

byggt en mur omkring sig. Hon hade inte haft tid att 

skaffa vänner. Inte ens inom den egna familjen. Men 

sedan så kom en ny chock för dom och det var 

Woodstock som anmärkte det först: 

- Vänta lite… var är Colin? Tog ni med 

dockskrället?” 

201

15 

Namn. Specialgrupp 5 

Datum. -- 

Ärende. Gemensam rapport angående Operation: 

Andjakt 

Ytterligare Information. Operation Andjakt gick ut på att 

lokalisera och sedan infånga ett möjligt paranormalt 

fenomen. Status för operationen: Misslyckande 

Tidpunkt: Minus tre cirka dagar sedan. Cirka 45 timmar 

sedan. 

Destination: I gamla delen av Hannover i Tyskland. 

Vi använde omkring två dagar för att lokalisera det 

möjliga paranormala målet. När vi väl lokaliserat det så 

ändrade den sin position innan vi hann göra något 

ingrepp. Allt vi kunde göra var att försöka spåra dess 

motorcykel. Sent på kvällen samma dag då vi funnit den 

möjliga paranormala livsformen så begav den sig av. När 

vi väl lyckats finna dess nya position så förflyttade vi oss 

dit. 

Den nya positionen var ett gammalt och tillsynes 

övergivet herrgårdshus. Möjligtvis ett gammalt hotell. Vi 

upptäckte väldigt snabbt att varelsen som visat sig vara 

av det kvinnliga könet hade övergivit sitt fordon. Vi fann 

även en gammal VW Buss parkerad utanför gården. 

Agent Modd antecknade registreringsnumret men dom 

anteckningarna gick tyvärr förlorade i tumultet som 

följde. Vi lade ganska snabbt märke till att vi hade 

hamnat i fel läge för att använda smygtaktik. Inuti det 

benämnda huset så rådde redan ett fullt kaos. Det 

verkade som om det pågick en stor strid därinne, våra 

202

sensorer och scanners visade att minst ett dussin 

varelser befann sig därinne och att våldsamma 

aktiviteter ägde rum. Vi hade ett snabbt möte om hur vi 

skulle bemöta den nya situationen och det 

gemensamma beslutet blev att vi skulle ge ett offensivt 

anfall. Agent Jakobs förberedde vår lite mer känsliga 

utrustning för stötar och plötsliga skakningar. Agent 

Stern rapporterade vår tillfälliga lösning till högkvarteret 

som uttryckligen gav sitt medgivande. Agenterna Modd, 

Knox, Felderman och Luther förberedde sig med lämplig 

utrustning. När vi efter cirkus tio minuter var klara så 

inledde vi vår nya planering. Agent Jakobs styrde vårt 

pansarbeklädda fordon mot målet. Vår väg gick genom 

den öppna grinden, över den vildbevuxna trädgården 

och vidare in i huset via en utav deras väggar. Trots att 

vi hade överraskningsmomentet på vår sida så hjälpte 

det inte så mycket eftersom det inuti huset redan som 

sagt pågick en aggressiv och brutal strid. Vi slog upp 

skåpdörrarna och lät sedan en eldkastare skicka iväg en 

serie flammor för att undanröja eventuella paranormala 

hot som kunde tänkas befinna sig precis utanför vår 

öppning. Agent Knox och Agent Modd var de första som 

gick ut i strid, sedan så följde Agenterna Luther, 

Felderman och Stern. Agent Jakobs stannade som alltid 

på sin position vid datorerna för att avläsa information 

som vi samlade in under striden. Sorgligt nog så 

sparades aldrig informationen tack vare en senare 

nämnd paranormal varelses inverkan på utrustningen. 

Striden slutade i ett stort kaos. Fler paranormala 

varelser verkade anlända till striden. Våra försök till att 

lugna ner dom var fruktlösa. Dom var väldigt 

organiserade och kämpade sida vid sida genom att som 

vi hela tiden täcka varandra. Vid ett tillfälle så lyckades 

en utav varelserna attackera och skilja agent Modd ifrån 

resten av gruppen. Agent Modd blev med fart och kraft 

tryckt genom en utav väggarna. Vad som hände härnäst 

kan vi inte svara på men det verkar som om han vid ett 

tillfälle lyckades kasta iväg minst två handgranater mot 

203

varelsen. Av vilken sort det var kan vi dessvärre inte 

återge. Detta resulterade i en kraftig explosion när 

handgranaterna detonerade och taket i rummet föll in 

och hindrade samt troligen skadade Agent Modd. Han 

kunde inte återvända till gruppen efteråt utan blev fast 

för att kämpa för sig själv. Vi gjorde ett antal fruktlösa 

försök att nå honom men misslyckades. Hela gruppen 

skäms över denna miss. Kampen för återstående 

agenter fortsatte. Agent Felderman kan återge att 

användande av fenomenet som i folkmun är känt som 

trolldom kan ha utövats då hon utan att fysiskt bli rörd 

slungades genom luften och in i resten av gruppen. 

Agent Stern kan även hon intyga att trolldom verkade 

utövas då, vad hon minns, en tillsynes ung person av 

det kvinnliga könet som befann sig bredvid vårt mål som 

abrupt dök upp mitt i striden, på något sätt lyckades 

attackera agent Stern med brinnande plankor och utan 

att röra vid dom och kasta dom på agent Stern som blev 

bränd med andra gradens brännskador över sina ben. 

Målet och dennes unga följeslagerska försökte fly men 

agent Knox gjorde ett tappert försök att stoppa dom men 

blev dessvärre attackerad av flera paranormala 

livsformer när han tog sikte på målet. Agent Luther och 

Felderman lyckades tillfälligt skära av deras väg men 

sedan så inträffade oturligt nog ännu en attack av en 

väldigt kraftfull paranormal varelse. Denne kom via en 

av dörrarna längre ner genom korridoren som vi befann 

oss i. Den verkade vara av manligt kön men det är 

nästan omöjligt att säga. Som vapen hade den två svärd 

av olika typer, av eventuellt Europeisk och Japansk 

modell men detta kan inte bekräftas. Den attackerade 

skoningslöst agent Felderman och Luther. Genom en 

brutal kraft så lyckades den sparka, så att säga, agent 

Felderman flera meter. Hon lider för tillfället av ryggont 

och knäckta revben. Sedan med hjälp av sina svärd så 

avväpnade denne varelse agent Luther, som själv genast 

försökte nå sin reserv pistol men blev avbruten av en 

tillsynes kvinnlig vampyr. När agent Luther lyckats slå 

204

sig fri ifrån vampyren så hade målet redan avlägsnat sig 

ifrån huset. Den nyanlände varelsen som skadat agent 

Felderman och avväpnat agent Luther visade sig vara för 

skicklig för att vi i vårt tillstånd skulle kunna bekämpa 

den med vinst. Agent Knox beordrade en reträtt. 

Återstående agenter; Felderman, Stern och Luther 

lyckades med ytterst liten marginal ta sig till 

flyktfordonet. Någon, vem är dessvärre oklart startade 

igen eldkastaren som skickade långa flammor i det 

redan övertända huset. Jakobs försökte köra gruppen 

därifrån men med vissa svårigheter, eftersom ett flertal 

paranormala varelser gjorde försök att ta sig upp på 

eller in i skåpbilen. Den kraftfulla varelsen lyckades 

trots våra ansträngningar kasta sig in genom 

bakluckorna innan dessa hann tillslutas. Med sina 

svärd så tillfogade denne våran apparatur en ansenlig 

skada. Men agent Knox lyckades med kolven på sitt 

gevär träffa denne över käken och sedan handgripligen 

kasta ut den. Agent Jakobs lyckades med skicklighet 

föra oss ut i det fria genom ännu en vägg. Vi kom undan 

med våra liv i behåll även om nästan alla på något sätt 

tilldragit sig skador. Paranormala varelser som lyckats 

ta sig upp på biltaket blev vi av med tillslut efter 

ytterligare strid. Det sista vi kunde uppmärksamma på 

stridszonen var att huset föll ihop på grund av skadorna 

tillfogade under striden. Vi sörjer för tillfället den stora 

förlusten av agent Modd, våra försök att kontakta 

honom via hans radio gav inga resultat och det är ännu 

oklart ifall han överlevt. Vi hoppas att han lyckades ta 

sig ut därifrån med livet i behåll men det är tveksamt. 

Planer på att gå in igen och leta efter honom uppkom 

men gruppen var alltför skadad för att kunna genomföra 

dom. Resultatet av Operation Andjakt är ett 

misslyckande. 

Namnunderskrift: Sylvia Stern 

Namnunderskrift (texta) Sylvia Stern 

205

Namnunderskrift: Ford Knox 

Namnunderskrift (texta): Ford Knox 

Namnunderskrift: Samantha Jakobs 

Namnunderskrift (texta): Samantha Jakobs. 

Namnunderskrift: Zach Luther 

Namnunderskrift (texta): Zacharias Luther 

Namnunderskrift: Victoria Felderman 

Namnunderskrift (texta) Victoria Felderman 

206

” Det första som jag kände var den dunkande smärtan i 

pannan. När jag skulle öppna mina ögon så gick det 

knappt, blodsmak i munnen, ögonen ville inte lyda, dom 

var tunga som granitblock. När jag väl fick upp dom så 

var det ändå mörkt. Hade jag en säck över huvudet? 

Kanske. Huvudet värkte värre nu än efter vilken 

baksmälla som helst. Var någonstans var jag? Var fanns 

dom andra? Var jag kanske till och med död? Jag 

försökte röra mig men kände att det inte gick. Aj. 

Smärtan övertygade mig om att jag levde. Någon skull få 

sota för det här, det visste jag, men inte vem. Näsan 

kändes som om den var bruten. Mina ben och händer 

armar sov, jag kunde fortfarande röra dom, men det var 

knappt. Jag satt fast i någonting. Det tog mig en stund 

innan jag räknade ut att det var en stol. Kunde jag bryta 

sönder den? Tveksamt. Jag försökte minnas vad som 

hade hänt. Men det gick inte. Spår av bilder dök upp i 

mitt huvud, striden, demonerna. Blod och eld. Jag hade 

blivit slagen genom en vägg av någon Hulkliknande sak. 

Försökt skjuta den men den hade inte brytt sig, 

granaterna, jag hade lobbat i väg säkert två tre stycken 

mot den. När dom sprängdes så, nej, kan inte stämma. 

Taket hade sen fallit in, jag hade blivit träffad av en 

massa bråte. Stilla för mig själv så började jag upprepa 

mitt namn och mitt serienummer som agent. 

- Jeff Modd…311868…Jeff Modd…311868… 

Tystnaden omkring mig var outhärdlig, det vill säga om 

det nu kunde vara tyst omkring mig för en gångs skull. 

Det visslade i mina öron, jag hade varit för nära 

explosionen, dom hade fått ta mycket stryk. Min vänstra 

underarm verkade stukad. Benen började värka. Jag 

kände på det som höll mig fast, det var inte rep, det var 

kättingar. Jag försökte spänna mig, bryta mig loss, men 

det var lönlöst. Jag vet inte hur länge jag satt där med 

säcken över huvudet. Jag hamnade i en dvala där jag 

207

varken sov eller var vaken. Det tjöt i öronen. Jag kunde 

inte andas med näsan. Jag fortsatte med att upprepa 

namn och serienummer, men började mer och mer 

nynna på gamla låtar. Halsen var torr som fnöske, jag 

behövde någonting att dricka. Helst en öl och ett dussin 

huvudvärkstabletter. Kändes som om det var helt tomt 

omkring mig. Jag hörde aldrig fotstegen, kunde dom ha 

stått i närheten hela tiden? 

- Vakna ditt jättemissfoster! Slaget träffade över 

mitt högra öga. 

- Säker på att han är ordentligt vaken? Jag vill att 

han ska kunna vara med oss hela tiden medan 

vi dansar. 

- Killen verkar vaken, sitter och mumlar på 

nummer, någon halvtaskig låt och ett namn. 

- Säkert hans eget namn och nummer. 

Tillfångatagna soldater gjorde liknande saker 

under andra världskriget. 

Rösterna befann sig snett till höger om mig. Den ena 

rösten var stark, en ledares röst. Den andre var en 

underhuggares osäkra stämma. 

- Ta av honom säcken. Du där, hämta Suzill och 

Dean. 

- Ska ske. 

Säcken över mitt huvud drogs av. Det första som jag 

tänkte på var att det blev mycket lättare att andas. Jag 

försökte återigen öppna ögonen, det gick men sakta. 

Ljuset var svagt men bländade ändå. Jag försökte 

fokusera på någonting, fick syn på en man som stod 

framför mig. Han var ganska så tilltufsad i ansiktet med 

stora blåmärken. Över ena ögonbrynet så satt ett 

plåster. Den bredvid honom, också det en man, hade 

halva ansiktet täckta av bandage så det ut som. Man 

kunde skymta brännmärken som dom missat att täcka 

över. Annars så var dom fläckfria i sina kläder. 

- God morgon mina sötnosar… sa jag och log mot 

dom. Dom skulle inte få sätta sig 

208

över mig. Lika bra att gå ut redan nu med att jag även i 

mitt nuvarande tillstånd varken var rädd eller 

underlägsen. 

- Nämen se, vi har fångat en skämtare. Geoffrey, 

visa vad vi tycker om skämtare. 

- Okej chefen. Mannen med halva ansiktet i 

bandage slog till mig i ansiktet igen. 

- Kan du inte mer? Svarade jag. Och det kunde 

han. Han var starkare än han såg ut. 

- Låt mig nu få se på dig din fule jävel. Det var den 

andre som talade. 

- Så vacker är du inte själv heller sötnos, just nu 

har du ett ansikte bara en mor kan älska. 

Han såg på mannen som tydligen hette Geoffrey, denne 

slog till mig igen och sen igen bara för att han kunde. 

- Det ska väl lära dig visa respekt för den store 

Ferdinad! 

En dörr öppnades, det lät i alla fall som det. Jag hörde 

hur kanske tre par fötter kom invandrandes. Jippie, 

ännu mer sällskap till leken. En kvinna, en ganska 

läcker sådan ställde sig bredvid mannen som verkade gå 

under namnet eller beteckningen Ferdinad. Ännu en 

man följde, en blek lång man. Han var klädd i en svart 

trenchcoat, hade blått stylat hår och goatieskägg. Hans 

nästan kritvita hud fångade min uppmärksamhet. Han 

såg ut som urtypen för filmers vampyrer. Hans blodröda 

ögon stirrade på mig. 

- Så Ferdy, är det här en av de soldater som 

nästan gjorde mos av er? 

- Du var ju inte ens i närheten Dean, så du ska 

bara hålla käften. Och ja, här är en av de tuffa 

Rambo typerna. Suzill, vad säger du om honom? 

Kvinnan som hade svartare hår än någon annan som 

jag någonsin träffat, men tillika så blek i hyn som dom 

andra såg på mig. Rakt in i ögonen, jag fylldes av en 

satans olust. 

- Han är ovanlig, inte helt människa men ändå 

ingen demon, han är stark, både till kroppen 

209

som till själen. Men vilsen, han vet inte var han 

vill stå. Ett läsehuvud. Eld brinner i honom, en 

kämparglöd som man inte kan knäcka med 

enkla medel. Han är farlig min kära Ferdinad. Vi 

borde göra oss av med honom som man gör med 

oönskade kattungar eller valpar. Stoppa honom i 

en säck och dränk honom. Jag vill se honom 

drunkna! 

- Seså Suzill, det finns tid för det med senare, men 

nu så ska han ge oss svar. 

- Ska jag be mina pojkar mjuka upp honom 

Ferdy? 

- Behövs inte Dean. Geff, är det här en av dom 

som jagade dig för några nätter sedan? 

- Tror det, jag menar, jag såg ju bara bilen så. Men 

det var samma skåpbil som for in genom väggen, 

det är jag nästan säker på! 

- Du…det var du som kom undan… Mumlade jag 

innan jag hann tänka mig för. 

- Det bevisar det hela. Så ni tror ni kan mucka 

gräl med Liliths Barn utan risk? 

- Liliths Barn? 

- Låtsas inte om som om du inte vet vad jag talar 

om. Om ni inte känner till oss, hur kommer det 

sig då att ni attackerade oss? Att ni anföll 

stackars Geoffrey här? Vem har skickat er? Jag 

tror knappast det rör sig om GroLukenti. 

- Kan vara en annan vampyrklan. Jag är inte så 

populär bland klanerna längre så att säga. 

- Kanske det Dean… men i så fall vilken klan? 

Knappast någon av dom som sitter med i rådet. 

- Kanske Blodhands klanen, dom skulle ha pengar 

till det med. Måste ha kostat mycket att hyra in 

dom här. Kolla bara på deras utrustning. 

- Tror jag med… Luke skulle hålla sig till mer 

traditionella metoder än ett gäng vapen tokiga 

anabola nördar. 

210

Jag satt tyst och lyssnade på dom, dom talade om saker 

som vi inte hade någon aning om. Otydlig men oersättlig 

information för Organisationen. Ett råd? Men av vilken 

sort? Vampyrklaner, dom var mycket mer organiserade 

än vad vi någonsin kunde tro. Men ändå inte lika 

samlade som vi. Jag fick en ny smäll, nu av mannen 

som kallades för Ferdinad. Stolen välte nästan. Jag 

stirrade på honom med så mycket hat i blicken som jag 

bara kunde åstadkomma. Jag var nu en krigsfånge. En 

krigsfånge i ett krig utan regler, antagligen så skulle 

dom döda mig. Något annat kan väl ändå inte dom här 

varelserna komma på? Dom är som djur, simpla djur 

som följer sina enkla instinkter. Det var bara en 

tidsfråga tills dom skulle det. Dom stirrade på mig alla 

fyra, jag hade nu på något som när listat ut vem som 

var vem. Ferdinad var tydligen ledaren, Suzill verkade 

vara någon sorts rådgivare och ledare under Fredinad 

killen. Dean, som verkade vara en sorts ledare han med 

och till sist Geoffrey, en underhuggare som löd deras 

minsta vink. 

- Dean, kära Suzill, ska vi avlägsna oss från den 

här saken nu? 

- Jag tror nog det är bäst Ferdy, hans stank börjar 

sätta sig i kläderna annars. 

- Men Ferdinad, lilla Suzill vill se honom drunkna 

som en liten kattunge i en säck, får jag inte det 

för stora stygga Ferdinad nu? 

- Stora stygga Ferdinad har en plan för honom 

just nu Suss, men lugn, jag ska låta dig få se 

honom dö och det ska gå långsamt och blodigt 

till. Geoff, stanna här och ta första vakten. Dean 

skickar hit någon av sina pojkar som sällskap. 

Och du din stora slusk… hoppas du ska trivas 

här med oss. Sista slaget kom hårt och snabbt, 

jag 

däckade nästan, men lyckades se suddigt hur dom 

vandrade ut genom mitt synfält. Vampyren Geoffrey såg 

på mig, han log lite och sen så spottade han mig rakt i 

211

ansiktet. Jag visste redan nu att det skulle bli en hård 

tid i deras händer. Mycket hård…” 

” Min tredje dag här, jag sitter fortfarande fast i stolen. 

Det enda jag hade fått till näring är några få muggar 

smutsigt vatten. Kättingarna sitter lika hårt nu som 

förut. Inte en chans att jag skulle kunna bryta mig loss. 

Dom bytte ut mina vakter drygt var fjärde timma. Alla 

avslutade sitt pass likadant, genom att ge mig en hård 

smäll på valfri blottad punkt. Hela kroppen ömmade. 

Hur länge till skulle jag klara det innan jag bröt ihop? 

Knäcktes som en torr kvist? Jag visste inte. Det var en 

fråga utan något svar. Jag önskade att Zach hade varit 

här. Jag var säker på att han i min position skulle ha 

farit runt i stolen som en dåre mitt i ett epilepsianfall. 

Eller Ford, fast han skulle väl åtminstone försökt 

förhandla sig härifrån. Det hade gått ungefär fyra 

timmar nu, min ensamme fångvaktare reste sig från sin 

stol där hon hade suttit och lekt med sin mobil, gick 

fram till mig och grav mig ett kraftigt slag över axeln. 

Slynan slog tamejfan den nästan ur led. Det blev tyst ett 

tag, sen så hörde jag hur två röster talade viskande till 

varandra. Sen så slogs en dörr igen bakom mig och en 

ung man kom gåendes förbi. Han satte sig på stolen 

som de andra vakterna använt. Med sig hade han en 

radio. Jag blundade, förväntade mig ett slag eller en 

gliring. Men inget utav dom kom. Han satt bara där och 

fixade med radion. Jag såg hur han såg på mig genom 

ögonvrån. Han såg sorgsen ut men jag brydde mig lika 

mycket om honom som en insekt. Fast även insekter är 

roliga att studera ibland, han såg som sagt sorgsen ut 

och sliten. Som om han inte hade sovit ordentligt på 

länge. Hans kläder var väl inte heller alltför fräscha, 

men någonting hos honom saknades. Känslan av det 

där lilla övernaturliga som man fick av dom andra, den 

lilla gnistan. Han såg plötsligt upp på mig, jag stirrade 

tillbaka, hans blick värjde bort, jag hade fått min första 

riktiga titt på hela hans ansikte och jag kände igen 

212

honom. Jag hade sett hans ansikte förut, men var? Sen 

så ringde en klocka i mitt bakhuvud. En känsla av elakt 

nöje bubblade upp inom mig. Han kanske skulle bli min 

nyckel till friheten. 

- Så, hur var det? Orden stockade sig lite i halsen, 

han såg på mig med förvirring i 

blicken. 

- Vad? Han stirrade nu på mig. Ur radion skrålade 

Mike Oldfield’s gamla låt 

Moonlight shadow. 

- Du vet vad jag menar, berätta nu? Hur var det? 

Var det första gången? 

- Vad snackar du om? 

- Är det därför som du nu hänger med dom här? 

Va? För att du tror du är en lika stor bad guy 

som dom? Eller behöver du massor med skydd 

helt enkelt? 

- Förklara vad du snackar om eller håll käften! 

Han reste sig nu ifrån stolen, irriterad. 

- Det är elementärt min käre Scott…. 

Han ryckte till, fick en konstig blick i ansiktet, han 

anade vad jag talade om. 

- Du vet vem jag är du med… 

- Såklart jag vet, du har knappast varit anonym 

på nyheterna. Du är efterlyst överallt. Hur känns 

det Scott? Att vara jagad av alla? Att behöva se 

sig om över axeln varannan sekund? Veta att du 

aldrig kommer undan? Svara ärligt nu Scott, hur 

har du klarat dig undan så länge, vad är det nu? 

Ett år? Några månader mer eller mindre? Men 

säg mig nu, hur var det Scott? Var det svårt? 

- Nu håller du käften… 

- Var hon den första? 

- TYST! Om du inte håller tyst så… 

- Så vadå? Ska du döda mig? Borde inte vara så 

svårt för en sån kille som du… 

- Tyst, håll din jävla käft, annars så… 

213

- Så, hon var alltså den första? Du skar upp 

henne med en kniv Scott, lämnade henne för 

döden… nej, du överlämnade henne till dödens 

kalla famn. Vad var det nu hon hette igen? 

Jovisst ja, Susanne… 

Han for på mig, trots sin ringa storlek så var han stark. 

Han verkade vara vansinnig, ursinnig. Jag hade träffat 

en ömmare punkt än vad jag först anat. Min stol slogs 

omkull, jag gled säkert flera meter över golvet. Jag såg 

på honom nu, ifrån min plats på det smutsiga golvet, 

hans ögon var annorlunda, dom var nästan svarta, 

ögonvitorna med. Mörkt skägg och hår verkade ha växt 

fram. Så han var en demon i alla fall? Fast han verkade 

hålla tillbaka förvandlingen, men han var ursinnig, han 

kokade inuti, det kunde jag lätt se. Jag började nästan 

frukta för mitt liv på allvar nu. Sen så kände jag att 

hans smäll hade haft sönder stolen, kättingarna satt lite 

lösare. Skulle jag ha någon chans att ta mig loss? Jag 

spände varenda muskel i hela min kropp, koncentrerade 

mig stenhårt. Jag var en utav de starkaste i hela 

Organisationen. Jag är till hälften Horks vars 

styrkekapacitet är mycket större än en människas. 

Svetten bröt fram igen, jag såg hur killen försökte lugna 

ner sig, han hade inte märkt vad jag gjorde än… det 

bultade i mitt huvud, jag slöt mina ögon. Tog i. 

Bultandet kom rytmiskt, det slog nästan emot 

trumhinnorna fast inifrån skallen, jag började genom 

sammanbitna tänder nynna på Queens gamla låt; We 

will rock you. Låten tog över min hjärna, jag kände hur 

mina muskler började värka. Det kommer inte att gå, 

det är lönlöst, det… sen så kände jag hur mina armar 

rätade på sig, hur mina ben blev raka. Allt motstånd 

släppte, det var en överraskande men samtidigt ytterst 

skön känsla. Jag såg hur kättingarna flög åt alla håll, 

hörde hur stolen nästan exploderade. Jag var fri, nu var 

det min tur att leka. Jag reste mig upp som i 

slowmotion. Scott som han hette stod mitt emot mig på 

andra sidan rummet. Vi såg på varandra med hat i 

214

lickarna. Om blickar hade kunnat mörda hade vi båda 

brunnit i varsitt helvete nu. Sen som på en signal så 

slängde vi oss emot varandra. Han förvandlades mitt i 

språnget, men jag var fortfarande större än vad han var. 

Jag greppade honom men han var stark och vansinnig. 

- Du är en mördare Scott, men för det behöver du 

inte bli arg på mig, fast det förstås, det ligger väl 

i din natur! 

- Ditt största misstag var att nämna hennes 

namn. Jag ska slita ut ditt förbannade hjärta! 

- Låt mig se dig försöka. 

Jag var som sagt bra mycket större än vad han var så 

jag tog i allt vad jag hade och slängde iväg honom och 

till min lycka så träffade han dörren som varit bakom 

min rygg under hela min vistelse här, killen flög rakt 

igenom, sände splitter åt alla håll. Då hade man skaffat 

sig en väg ut också tänkte jag lugnt. Vapen, jag behövde 

något som jag kunde använda som ett vapen… han 

skulle snart komma tillbaka, att bli kastad genom en 

dörr hindrar aldrig dom där typerna. Jag grabbade det 

ända lösa föremålen som fanns i rummet, radion och en 

lång bit kätting som klarat sig. Jag tog dörröppningen 

med full fart, han var på väg in igen men jag lyckades 

sparka honom över käken så han smällde in i väggen. 

Visste inte hur länge det skulle stoppa honom men 

anade det inte skulle vara länge. Jag befann mig vid en 

trappa, jag rusade upp för den med långa kliv. Högst 

upp så mötte jag vampyren som kallades för Geoffrey, 

han hade med sig två stycken läskburkar, hans ansikte 

var inte längre täckt av bandage utan små plåster. Han 

hade läkt fint och såg minst sagt förvånad ut när jag 

kom där, jag gav honom ingen betänketid utan slog till 

honom med radion i ansiktet. Radion gick mer sönder 

än vad som verkade rimligt, han däckade nästan så jag 

gav honom en liten knuff och hörde sedan hur han 

bakom mig rullade ner för trappan. Här uppe fanns bara 

en enda dörr, precis när jag skulle öppna den så drogs 

den upp. På andra sidan stod tjejen som nyligen vaktat 

215

mig, även hon hade en läskeburk i handen. Tydligen så 

hade hon och den andre typen tänkt göra lille Scott 

sällskap. Jag gav henne av ren reflex en dansk skalle 

och sen så slog jag till henne och knäade henne i 

magen. Inte speciellt vänligt gjort men hon var tvungen 

att komma ur balans, helst även medvetslös! Sen så 

formligen kastade jag mig igenom dörren. Jag befann 

mig i en gammal förvaringslokal verkade det som. Mina 

ben vek sig nästan där jag rusade fram, jag var trött. 

Hade inte ätit eller druckit ordentligt på länge. Inte 

sovit. Bara blivit misshandlad i det oändliga verkade det 

som. Jag skyndade mig uppför ännu en trappa. 

Sparkade upp dörren som följde. Någon eller något stod 

och fixade med en låda när jag kom in i ännu en 

förvarings lokal. Jag ödslade ingen tid med att bråka 

utan slängde bara omkull varelsen i förbifarten. En figur 

dök upp till vänster om mig, jag svingade kättingen, den 

lindade sig runt halsen på figuren, så gjorde jag en 

snabb trehundrasextio graders sväng med hela kroppen 

kättingen lossnade om dennes hals och kroppen for 

vidare. Vart den landade och vad den träffade stannade 

jag inte kvar för att se. Ännu en dörr, jag sparkade upp 

den med. Lät kättingen skära genom luften. Jag träffade 

flera varelser. Någon tog tag i den. Vem det än var så var 

den stark. Jag gjorde ett kast med kroppen och släppte 

kättingen. Vem som än höll i den andra delen fick sig nu 

en redig tur. Min väg fortsatte. Jag slog med axeln 

sönder ännu en dörr, kom in i ett rum som var fyllt med 

stearinljus. Ett obehagligt lugn låg som en dimma här 

inne och jag kunde inte låta bli att påverkas av det. 

Även om jag fortsatte framåt så gick det trögt nu. Sen så 

hörde jag en obehagligt glad röst. 

- Tittut lilla valpen. 

- Nämen är det inte den galna kärringen? 

- Så ful i munnen min lilla valp har blivit. Suzill 

blir ledsen när valpen talar så. 

- Men den här lilla valpen skiter fullständigt i 

det… var är du någonstans? Visa dig… 

216

- Kan inte lilla valpen se mig i skuggorna? Har lilla 

valpen dåliga ögon? 

- Kanske det… Hennes fnittrande började gå mig 

på nerverna. 

- Men om lilla valpen har dåliga ögon så är valpen 

ingen bra vovve. På min tid så gjorde vi oss alltid 

av med valpar som var dåliga. Som med skämd 

frukt. 

- Så det här är inte din tid? 

- Nej och tydligen inte din heller! 

Hon steg fram ifrån skuggorna. Det svarta håret var 

nästan hypnotiserande. Hennes nästan vita hud lyste i 

mörkret. Hon verkade vacker, men hon var fortfarande 

en demon. Jag märkte det knappt men jag gick sakta 

fram emot henne. Hon log kallt, detsamma gjorde jag. 

Jag skulle vrida nacken av henne sade en röst inom 

mig. Sen så for mina ben rakt igenom golvets plankor, 

jag föll kanske neråt fyra meter innan jag träffade ett 

hårt golv. Ryggen värkte, benen kändes stumma. Jag 

hade gått i en fälla. Jag såg uppåt, hon stod där och 

vinkade åt mig. Jag var slut nu. Mina ögon stängdes, jag 

led antagligen av ytterligare en hjärnskakning. Sen så 

minns jag inget mer.” 

”Jag trodde jag skulle kvävas. Jag låg i fosterställning, 

mina lungor var lika ihop tryckta som en platt pet 

flaska. Jag rätade på mig och kände smärtan i ryggen. 

Tror inte att jag någonsin varit så här illa tilltygad. Jag 

försökte orientera mig genom mina minnen av det som 

hänt de senaste dagarna. Min blick fördes upp emot 

öppningen fyra meter ovanför mig. Jag hade farit igenom 

golvet och hamnat i någon sorts grotta eller vad det nu 

var. Det fanns ingenting jag kunde göra. Min chans att 

komma härifrån hade kommit och gått. Jag hade 

sumpat det helt enkelt. Vet ni när en människa 

verkligen knäcks? Vet ni vad som verkligen krävs för att 

knäcka någon? Två saker beroende på vilken sorts 

människa man är. Men båda är egentligen samma. 

217

Hoppet. En del knäcks när hoppet släcks, när det inte 

längre finns något ljus i slutet av tunneln. Andra klarar 

av det men det som sedan kan knäcka en är just hoppet 

om att en dag klara sig ur vad som än händer i ens liv. 

Det blir något som håller en uppe. Man söker efter det 

tills kroppen inte klarar det längre. Hoppet är en av de 

mest bedrägliga saker som finns. Jag hatar det. Nu har 

hoppet tagits ifrån mig. Jag lever fortfarande, men 

säkert inte länge till. Jag hör ekot av hur flera 

personer… nej… saker, varelser, monster talar däruppe. 

Jag orkar inte koncentrera mig, deras prat blir till ett 

bakgrunds sus. En tår rann sakta ner över min kind, 

jag intalade mig själv att den kom eftersom jag hade ont 

i mina ögon. Jag tänkte på mina kamrater i 

Specialgrupp Fem. Alla utom Stern hade vuxit upp 

tillsammans. Jag kom ihåg hur jag och Zach brukade 

sitta och tävla i olika saker. Mindes hur jag och Ford 

brukade tjafsa med andra grupper på våra lediga kvällar 

i cafeterian. Samantha Jakobs och jag brukade trixa 

med datorerna. Jag undrade vad dom gjorde nu. Mina 

idéer att dom snart skulle komma och rädda mig hade 

jag nu gett upp på. Det skulle vara en onödig risk för 

Organisationen att söka efter en kvarlämnad agent som 

dom inte ens kunde vara säkra på levde. Jag undrade 

när Zach och Victoria skulle bli ihop på riktigt. Det var 

uppenbart att dom skulle bli det men en tidsfråga tills 

när. Hon verkade gilla honom och han drogs till henne. 

Men vad hade hon i kikaren? Hon skulle knappast vara 

helt lojal emot Organisationen ifall hon skulle få en 

chans att sticka. Mina tankar avbröts av ett plötsligt 

rasslande. Någonting föll ner uppifrån öppningen. Jag 

flyttade på mig, föremålet slog i hårt stengolvet med ett 

träaktigt dunkande. Jag såg upp emot öppningen, där 

så lutade sig Ferdinad fram och ropade åt mig: 

- Varsågod din stora kluns, där så får du lite 

sällskap. Vi hittade den bland resterna av huset, 

det verkar som om en häxa hade den i sin 

besittning men nu så har trolldomen tydligen 

218

gått ur, den är lika värdelös som du! Mycket 

nöje, för det där kommer bli din sista vän här i 

livet! 

Jag hörde hånskratten. Dom träffade mig värre än hugg 

och slag. Jag flyttade mig lite närmare föremålet när 

Ferdinad och hans följeslagare försvunnit ur synhåll. 

Det var mycket riktigt en docka, en ful docka. Dess hår 

stod åt alla håll, den hade ett ärr över höger öga och 

verkade helt enkelt bara skum. Jag lade den ifrån mig. 

- Fan, tror dom sabbade min kostym… 

- Vafan? Jag ryckte till, rösten hade verkat komma 

ifrån dockan, jag kunde inte annat 

än stirra på den när den reste sig upp och började slå 

bort damm ifrån sin lilla kavaj. Hade jag äntligen blivit 

tokig? 

- Jävla smutsiga demonkräk. Ingen respekt, du 

skulle bara se vad dom gjorde med mig däruppe! 

Fy fan. Och dumma är dom med! Tror den där 

Geoffrey typen är värst.. 

- Du lever… 

- Det var knappt att jag klarade mig undan elden 

men kom undan i sista sekunden. Du måste 

vara en utav soldaterna som kom inrusandes 

som en flock galna noshörningar. 

- Men hur? 

- Va? Aha, nej det är en lång historia, orkar inte 

dra den nu. Skulle antagligen inte hinna det 

heller. Men du, vi måste ta oss härifrån. Någon 

idé? 

- Nej…jag… Det stod still i min hjärna, var dockan 

besatt av en häxa som Ferdinad sagt? 

- Ok. Men varför glor du så på mig? Har du aldrig 

sett en talande docka förut? 

- Du är besatt av en häxa… 

- Nej, hon har ingenting med mig att göra. Jag 

klarar det här på egen hand. Undrar hur det 

egentligen gick för dom? Hoppas dom kom 

219

undan oskadda. Men du, kan du hjälpa mig 

hitta en väg härifrån nu? 

- Visst... Jag iakttog dockan med viss nervositet. 

Kunde det vara så att Ferdinad 

kastat ner den för att jävlas? Att den skulle på något 

sätt skulle skada eller döda mig, driva mig långsamt till 

vansinne? 

- Förresten, namnet är Colin, Colin DeAngelo. Du 

kanske hört talas om mig? 

- Nej, det kan jag inte påstå… 

- Men vad i helvete då, är det ingen som minns 

mig? Skit samma nu, har du något namn min 

gigantiske vän? 

- Agent Jeff Modd, serienummer 311868. 

- Eh, är det okej om jag bara kallar dig för Jeff? 

- Ja. Dockan såg på mig med höjda tjocka 

ögonbryn. 

- Du, Jeff gossen, har du kanske märkt alla dessa 

små hål? 

- Nej… 

- Vänta, ska bara… Dockan försvann in genom en 

liten spricka. Jag hörde hur den 

muttrade och höll på men kunde knappt se den på 

grund av att mina ögon var skadade. 

- Dockan? Colin? 

- Du Jeff, du är en stark kille va? 

- Ja, hurså? 

- Jo, jag undrar… Sprickan är för liten för dig, 

men jag har en gång här. Tror den skulle vara 

precis lagom åt dig att åla dig igenom. Men, det 

är inte speciellt hård sten. Tror du att du orkar 

bryta upp sprickan lite? 

- Kanske, ska testa. Sedan så började det dryga 

arbetet med att göra sprickan större. 

Jag och Colin höll på i flera timmar med det. Ibland så 

kändes det bara så hopplöst. Bit efter bit lossnade, men 

det gick långsamt. Mina händer var blodiga och 

upprivna av arbetet med att försöka bryta loss 

220

stenbitarna. Precis när vi äntligen var redo att ge upp så 

lossnade en större bit. Öppningen var precis så stor att 

jag skull kunna klämma mig igenom den. Jag kikade in 

i den, ”gången” som Colin snackat om var trång, men 

jag skulle kunna som han sa bara kunna åla mig fram 

om jag bestämde mig för det. 

- Äntligen klara, häng på nu Jeff, nu drar vi ifrån 

det här jävla hålet. 

- Kan jag verkligen lita på dig, Colin? 

- Vete fan, kan jag lita på dig? Tro inte att jag gör 

det men vi verkar båda sitta på sketens brant så 

vi får helt enkelt hoppas att den andre bevakar 

ens rygg istället för att hugga den. Okej? 

- Okej. Sen så kröp jag in genom hålet som vi 

gjort och började min väg genom den 

trånga gången.” 

221

16 

” Huset stod tomt, det hade det gjort nu i några timmar. 

Om man lyssnade riktigt noga så kunde man höra ett 

surrande och pumpande ljud som kom någonstans 

ifrån. Var det ifrån källaren? Ljudet av hur en nyckel 

fördes in i ytterdörrens lås och vreds om överröstade det 

svaga ljudet av pumpande och surrande. Dörren 

öppnades, golvet knarrade under hans steg. Äntligen 

hemma var det första som dök upp i hans tankar. En 

lapp låg på köksbordet. Han gick fram och plockade upp 

den. Han läste den sakta, han var så trött just nu. 

”Eddie, fick en brådskande leverans. Var tvungen att dra. Hoppas du kommer hem i tid. Saken i 

källaren, den rör på sig. Tror den snart kommer att vakna. Hoppas allt gick väl borta i San 

Angela City. Ring om du vill något, du vet vart du kan nå mig. 

Jack” 

Eddie läste biten om saken i källaren igen. Han slängde 

ifrån sig sin väska och nästan sprang ner till källaren. 

Det var mörkt därnere. Den enda ljuskällan var ett stort 

maskineri som stod på mitten av källargolvet. Det såg ut 

som ett gigantiskt glasägg. En massa slangar gick om 

varandra i ett enda trassel, detta var källan till ljudet av 

pumpandet och surrandet. Ägget var fullt av någon sorts 

röd vätska, det var tjockt och grumligt. Man kunde 

skymta något stort som befann sig mitt i vätskan men 

inte se ordentligt vad det var. Det rörde sig, med slöa 

rörelser i sin behållare. Eddie gick fram till en panel och 

kollade på dess display, han fick avläsningarna på en 

massa värden. Ett nästan osynligt leende dök upp på 

hans läppar. Det här var bra, detta var väldigt bra. Om 

kanske två veckor så skulle han kanske kunna öppna 

glas ägget. Eddie gick sedan med trötta steg uppför 

222

källartrappen igen. Mat. Han var hungrig. Men vad 

skulle han äta? Han gick fram till kylskåpet, där fanns 

lite gammal mjölk och fil. En gammal sallad som stått 

där sen han skaffade kylskåpet och en halvgammal 

halvrutten pizza bit. Han öppnade frysen istället, 

plockade fram en djupfryst snabbmatskartong och 

gjorde i ordning den. Medan han väntade på att den 

skulle tinas i mikron så slog han upp sin dator och 

startade den. Ett meddelande om två nya mejl drog till 

sig hans uppmärksamhet. Det ena var ifrån Frank 

Bronkson, en gammal affärsbekant. Det andra 

varifrån… men det kunde inte vara möjligt. Det varifrån 

J3o. Men hur? Vem kunde ha skaffat fram den här 

adressen? Han hade sett till så den var näst intill 

omöjlig att spåra. Han hade skyddat den också, det 

krävdes ett speciellt lösenord för att kunna skicka något 

till honom. Han klickade på mejlet, det öppnades. Han 

skummade igenom det. Någonting om att han befann sig 

i fara, att någon agentbyrå nu var efter honom med och 

sånt tjafs. Eddie brydde sig inte, han hade träffat denne 

J3o, hade sett att det bara hade varit en förvirrad 

gammal hippie. Han brydde sig inte om att svara på 

mejlet utan lade bara ihop datorn igen. Maten var klar, 

dags att käka. Eddie plockade ut sin mat ur mikron, 

brände sin tumme och satte sig ner för att äta. Han 

tänkte på avtalet som han hade gått med på, pakten 

som han hade slutit med den där Ka’Rashkan. Det var 

så lite som han behövde göra för att lyckas. För att få 

sin hämnd. Men ändå, det var för enkelt. Inte ens här så 

kunde det vara så enkelt. Det fanns en hake. Det fanns 

det alltid, Eddie var bara tvungen att hitta denna. Vad 

kunde Ka’Rashkan ha för baktanke med det hela? Vad? 

Sen så kom en bild av en demon upp i Eddies huvud, en 

bild av en demon som hånlog. Dendrus eller vad han nu 

hette. Eddie mindes tillbaka på Sreelank krigen, han 

kunde nästan höra ljudet av stridslarmet. Hans folk såg 

inte på samma sätt på livet och vänskap och allt det 

där. Men han hade haft vänner, vänner som blivit 

223

nerskjutna bredvid honom. Stått nästan axel mot axel 

med honom för att sedan bara dö. Ingen vet exakt vilka 

som kämpade i Sreelank krigen. Många okända 

fenomen hade uppkommit där. Och precis lika många 

hade stannat kvar bland ruinerna. Eddie hade 

egentligen haft tur som överlevt. Men det hade varit lika 

mycket skicklighet som gjort det. En gäspning 

överraskade honom, han kände det stora behovet av en 

varm dusch och att få sova. Han slängde resterna av sin 

måltid och gick ut ur köket.” 

”Återigen så satt Ka’Rashkan i grottsalen och 

mediterade. Han väntade på sin mästare. Han var 

ytterst nöjd med sig själv, han hade fått tag i och 

övertygat vapenbäraren till arvingen. Nu så kände han 

sin mästares närvaro. 

- Mästare, vapendragaren har blivit vår allierad. 

Han är villig att överlämna SoulCrusher till oss. 

- Det är bra min lärling. Nu fattas bara en enda 

sak för att vår plan skall kunna sättas i verket. 

Mitt gamla halssmycke, nyckeln till ett liv efter 

döden. Det som hindrade mig ifrån att 

fullständigt försvinna den gången då jag 

besegrades… 

Ka’Rashkan blev stum. Aldrig tidigare hade hans 

mästare talat om något halssmycke. 

- Men å du store, var kan jag finna detta 

halssmycke? 

- Det har varit utanför min kraft att se den. Tills 

nu. Någon använder den, men jag kan inte förstå 

hur. Endast jag har kraften att använda den, 

bara en som levt och sedan dött kan bära den. 

Den som lever ett liv efter döden. Men någon 

använder den just nu, den har redan använts en 

gång på denna varelse och jag måste få den 

innan den används igen. För varelsen till mig 

min lärling. För den till mig. Och se till att 

halssmycket följer med den. 

224

- Ja min mästare, jag skall utföra dina order. 

Så blev det med ens tyst i salen. Ka’Rashkan var 

fundersam. Varför hade inte hans mästare tidigare 

nämnt halssmycket, mästaren kunde väl ändå inte tro 

att, nej. Mästaren skulle aldrig misstänka Ka’Rashkan 

för att lockas av begäret att använda något som 

mästaren en gång haft i sin besittning. Inte kunde 

mästaren tro att han skulle vara så svag, eller? Han 

vände sig mot utgången, vandrade med mäktiga steg ut 

ur salen. En revol- munk kom bugandes mot honom. 

- Hur lyder vår herres order? 

- Hans gamla halssmycke, vi måste finna den 

varelse som använder det, föra den hit och sedan 

så kan planerna sättas i verket. 

- Halssmycke? 

- Ja, vår herres gamla halssmycke. Stå inte bara 

där din idiot, samla schamanerna, se till att dom 

finner halssmycket genast! 

Ka’Rashkan måttade ett slag mot revol- munken som 

bugandes skyndade sig bortåt.” 

” Eddie vaknade av det lilla ljudet från ett e-mail som 

kom anländandes till hans inkorg, han hade somnat 

med datorn på golvet bredvid sängen. Han lyfte upp 

laptopen och kollade det nyanlända mejlet, det var ifrån 

den där hippiegubben igen. Eddie undrade återigen hur 

i helvete gubben fått tag på hans adress… han ögnade 

lite snabbt igenom meddelandet och innehållet var i 

stort sett detsamma som i det första. Att en hemlig 

agentbyrå nu var ute efter Eddie och att han snarast 

skulle försöka gömma sig och ta kontakt med J3o. 

Eddie tog och gned sig i ögonen, han var fortfarande 

sömnig. Om nu någon, som gubbjäkeln sa, var ute efter 

honom, så skulle dom få ett litet helsike att hitta 

honom. Eddie hade cirka tolv registrerade identiteter, 

alla av olika nationalitet, ålder och övriga 

personuppgifter. Dom skulle få gå igenom högvis med 

papper, besöka ett flertal platser och söka som fan helt 

225

enkelt. Eddie var en utav de svåraste personerna att 

lokalisera på denna planet eftersom han egentligen inte 

ens är född här. Han var faktiskt inte det minsta orolig 

för dom där agenterna. Men han var väldigt fundersam 

på hela lämna - över- SoulCrusher - till – stor – demon – 

med – lustiga - tatueringar – grejen. Eddie visste att det 

var någonting speciellt med SoulCrusher, den hade 

betytt mer för Lex än bara som vapen och den verkade 

vara kraftfull. Men å andra sidan vad vore det värsta 

som skulle kunna hända? Det skulle väl knappast vara 

jordens undergång om en gammal slägga hamnade hos 

en demon med fula tatueringar. Eddie kravlade sig upp 

ur sin varma sköna säng och gick och duschade, vattnet 

var kallt, hur han än vred för att få varmvatten så kom 

det bara kallt, sen så mindes han att han kopplat in 

värmepannan till glasäggs maskineriet nere i källaren. 

Han huttrade när han var klar, vafan vad det ska 

krångla vad man än gör tänkte han. Det ringde på hans 

mobil telefon, han gick för att svara, kände inte igen 

numret. 

- Hallå? 

Precis när hans svarade så hörde han ett klick… han 

kopplade snabbt som fan in mobilen till datorn och 

startade ett program. 

- Vem är det? 

- Är det här Herr Edward Brenton? 

- Beror på vem som frågar… Han knappade in 

några kommandon, programmet som 

han använde var ett antispårningssystem, det såg till att 

man inte kunde spåra samtalet, inte ens via masterna 

eller satelliterna som det fördes igenom. Om någon nu 

spårade detta samtal så skulle dom få fram att han var 

någonstans i Nya Guinea. 

- Om den som frågar är intresserad av vapen herr 

Brenton, har han då kommit till rätt nummer? 

Eddie kollade datorn, vem det än var som ringde honom 

så försökte dom spåra vart han var, så Eddie satsade 

allt på ett kort, dom skulle ändå inte hitta honom. 

226

- Jepp, fast tyvärr herr hemlig agent eller vad du 

nu är så är jag inte villig att sälja något till dig. 

Du kan meddela dina chefer och allt annat att 

massakern i San Angela City var ett misstag, 

men ett nödvändigt misstag. Hoppas ni får 

mycket nöje med att jaga mig, ses väl kanske, 

mot alla odds någon gång, mesar. 

Sen så lade han på. Han skrockade lite för sig själv, dom 

var säkert på väg till Nya Guinea i detta ögonblick. Men 

samtidigt så kom han på att J3o hade haft rätt, en 

agentbyrå var efter honom och dom var skickliga… för 

skickliga för Eddies smak. Han loggade in på sin mejl 

igen och letade fram J3o’s adress, sen så tvekade han. 

Kanske gubben var en del av agentskiten? Om bara två 

veckor så skulle han kunna öppna ägget i källaren, om 

allt nu gick väl vill säga då processen var mer invecklad 

än vad som föll honom i smaken… men om han nu 

skulle åka fast så skulle allt vara slut. Ägget skulle tyna 

bort, han skulle hamna på någon sorts, tja, han visste 

inte vad dom skulle göra med honom. Helvete vad det 

skulle krångla helt plötsligt! Jeikoo var död, han hade 

blivit indragen i en massa skit som han inte hade med 

att göra. Inte blev det bättre av att det var övernaturliga 

fenomen. Han hade varit här sedan 1955, han var för 

gammal för sånt här. Han önskade plötsligt till sin egna 

stora förvåning att hans gamla stridstrupp ifrån 

Sreelank krigen vore här. Han hade tillhört förtrupperna 

som man använde som kanonmat. Canonfodder… Men 

han och hans grupp hade sedan avancerat till att bli ett 

elitförband. Veteraner. Eddie var innerst inne en soldat, 

även om han inte verkade vara det alla gånger. Alla år 

ute i fältet hade format honom och många andra till 

råbarkade soldater, efter krigen så hade dom inte längre 

passat in i det civiliserade samhälle som vanligt folk 

levde i. Eddie hade börjat med bland annat 

vapensmuggling och andra, mer straffbara saker. Han 

var en av dom som inte kunde återanpassas till 

samhället. Nu, så många år senare, när han levde här 

227

så hade minnena börjat väckas till liv igen tack vare 

Lex. Eddie insåg nu att den senare delen av sitt liv hade 

han inte levt så att säga, han hade gömt sig för 

allmänheten, blivit en liten vapensmugglare långt ifrån 

sitt hem och sin familj. Han hade blivit bortglömd, bara 

en del av folkmassan. Men nu så levde han igen, det var 

så här han ville dö, i strid. Agenterna kunde gärna få 

komma, dom kunde inte ana vad dom hade med att 

göra. Han hade nu svarat på J3o’s meddelande, sedan 

så gick han ut på en hemsida som hade funnits länkad i 

mejlet han fick förut. Hemsidan var en amatör sida som 

först inte verkade handla om något speciellt. Men sedan 

så såg man det, amatörinspelningar från skumma 

händelser, platser och allt möjligt. Reportage som 

handlade om en del nästan skrattretande löjliga saker 

men som ändå verkade seriösa. En del saker var 

faktiskt riktigt skrämmande. Ännu ett mysterium och 

tokdåre sida verkade det som, men ändå så var den här 

annorlunda. En del av filmerna dom lagt ut verkade inte 

ens regisserade, utan läskigt verkliga. Sedan så hittade 

Eddie en liten notis ur en gammal tidning ifrån 1955, 

den handlade om att man sett märkliga ljusfenomen 

över en liten stad i Ohio, han visste precis vad dom 

ljusfenomenen hade varit. Det hade varit hans transport 

hit… Det finns otroligt många rapporter om ljusfenomen 

och UFO:n dokumenterade, men bara ett fåtal var med 

på den här sidan och Eddie visste att flera av dom var 

verkliga, utom ett par som han inte tidigare hört talas 

om. Det fanns en artikel om ljusfenomen som kunde 

relateras till UFO:n på samma natt som Jeikoo anlänt. 

Vem som än hade gjort den här sidan kollade noga upp 

sina källor. En av de nyare artiklarna handlade om ett 

tåg som fått en vagn helt demolerad på Irland, mitt 

under färden. Samma natt som den där Dendrus hade 

slängt in Lex i ett tåg… måste vara samma tåg. Under 

artikeln så fanns det många kommentarer utsatta, dom 

handlade om olika teorier hur något sådant kunde 

hända, speciellt som tåget hade gått så fort fram och det 

228

inte fanns några spår av något som skulle ha kunnat 

demolera en vagn så mycket. Eddie tänkte genast på 

den vagnen som ett minnesmärke av den nattens strid. 

Den här sidan verkade ha mycket som baserades på 

fakta, även om källorna kanske var skumma… Vem än 

J3o var så var han en höjdare bland dessa nördar. 

Något sa nu Eddie att han hade misstagit gubben för en 

hög idiot med noll koll och livlig fantasi, när det verkade 

som om han egentligen var ett ess i mysteriernas 

kortlek. Många av argumenten på sidan var långsökta 

men när man tänkte igenom vad som egentligen stod så 

var dom ganska så smarta och lite väl nära sanningen. I 

alla fall på de saker som Eddie visste om ursprunget till. 

Han hittade ännu en artikel om fler flickor, nu i en 

annan stad i Irland som hittats helt borta ifrån 

verkligheten, totalt okontaktbara. Och en annan artikel 

om en gammal herrgård som brunnit ner i Tyskland 

under mystiska omständigheter då brandkåren och 

andra pyrotekniska experter inte kan komma på vad 

som användes för att det skulle brinna så häftigt. Under 

fanns en kommentar om att en agentbyrå som nämndes 

simpelt nog som ”Organisationen” varit inblandade och 

att det hade varit en strid med övernaturliga varelser 

där, men att det dessvärre inte fanns dokumenterat eller 

bekräftat. Bara vad som stått i tidningarna efteråt. 

Tyskland… det var därifrån som Eddie hade hittat en 

annan sån där frekvens ju. En liknande frekvens, fast 

svagare än den som han snappat upp under striden mot 

agenterna i San Angela City. Dom här så kallade 

agenterna kanske inte bara var några lokala typer om 

man lägger ihop två och två. Dom använder teknologi 

som avger liknande mönstersignaler som den Eddie 

använder, frekvenserna gick att hitta i två helt olika 

delar av världen, på den här hemsidan så nämns dom 

ett flertal gånger och J3o verkar nästan lite paranoid 

när det gäller dom, fanatisk. Dom fick tag i hans 

mobilnummer, han lyckades lura bort dom med sitt 

antisökningsprogram… men om dom nu använder 

229

liknande saker som han, så vad hindrar dom ifrån att 

ha förbigått hans lilla säkerhetsanordning? Han såg på 

klockan, om han nu hade räknat ut det hela rätt så var 

dom inte alls på väg till Nya Guinea, dom var på väg 

hem till honom… Han störtade ut i hallen, öppnade den 

lilla byrån som fanns där och tog fram en annan 

mobiltelefon, han slog numret för snabbt, det blev fel, så 

han fick försöka igen. När han väl fick ordning på 

siffrorna så märkte han att han hade börjat svettas. Han 

hatade att svettas, sånt gjorde man inte speciellt ofta 

där han kom ifrån… han kände hur stressad han var. 

Signalerna gick fram, men segt. Tillslut så svarade en 

röst honom. 

- Frank Bronkson… 

- Frankie, Eddie här, jag behöver din hjälp 

omgående… 

- Vänta lite Eddie, lugna ner dig, vad har hänt? 

- Ingen egentlig tid att förklara, du måste skicka 

hit några av dina pojkar nu, jag behöver hjälp 

med att flytta undan några saker! 

- Vadå? Någon som kommit dig på spåren? 

- Så kan man uttrycka det, har du några pojkar 

här i närheten? Typ Ola, eller är han kvar i 

Freedom Town? 

- San Angela? Jepp, han håller ögonen på några 

som då och då brukar jobba kortare stunder åt 

mig där, Brian och Sonny… dom fick tydligen en 

rejäl omgång nu i veckan… men jag sänder över 

någon. Ta det bara lugnt. 

- Frankie, dina killar, dom måste kunna hålla 

tyst… 

- Öhm… Jag förstår Eddie, men ta det lugnt, jag 

sänder över några. Sitter du i en förjävlig knipa 

just nu eller? 

- Värre än vad du kan ana…” 

” En svart stadsjeep stannade framför det lilla huset. Ut 

kom tre kostymklädda män och en kvinna. Dom stod 

230

som om dom väntade på något, sen kom den, en stor 

skåpbil. Ur skåpbilen hoppade ett antal stridsklädda 

agenter. En utav de kostymklädda männen började 

dirigera ut soldaterna. Kvinnan tog fram en mobiltelefon 

och ringde upp det enda nummer som hon använde 

denna telefon till: 

- Specialgrupp sju här. Allt klart, påbörjar 

operationen. 

- Det är bra agent Sutter, försök att med alla 

medel att få tag i målet levande, men om det 

visar sig omöjligt så har ni min tillåtelse att 

likvidera det. 

- Tack sir, mannarna ska få informationen. 

Hon lade på, sedan så talade hon i sin lilla mikrofon, 

dom andra hörde hennes röst genom sina öronsnäckor. 

Dom hade huset omringat. En av de kostymklädda 

männen gjorde ett tecken åt de andra att påbörja 

operationen. Dom sparkade in ytterdörren, rörde sig 

smidigt och med nästan lite skrämmande 

sammanhållning. Dom var skickliga. Efter cirka tre 

minuter så hade dom sökt igenom hela huset, de 

kostymklädda agenterna gick in. 

- Rapport? 

- Huset är tomt sir, det finns ingenting här 

förutom en gammal dator i källaren. Och några 

lådor med ammunition som vi fann lite överallt. 

- Låt oss ta en titt på datorn. 

Dom gick ner i källaren, den gamla datorn stod på ett 

bord i mitten av källaren, det fanns märken på golvet 

som antydde att något mycket större hade stått där men 

nu så fanns som sagt endast bordet och den gamla 

datorn. 

- Vi tar med den till elektronikavdelningen och 

låter nördarna kolla på den. 

- Ja sir… vänta, det händer något! 

Skärmen på datorn slog igång, den hade bara varit på 

standby. En laddnings ikon kom fram, sedan så 

startades en liten animerad film. Ljudet var ersatt med 

231

ett inspelat meddelande. Mikrofonen som använts 

verkade ha inte varit så bra eftersom det knastrade och 

surrade om meddelandet som lästes upp medan en 

animerad figur sprang runt på skärmen. 

- Hallå där, om ni undrar varför datorn satte igång 

så är det för att ni har stört rummets 

rörelsesensorer mer än två gånger på mindre än 

fem minuter. Jag antar att ni är agenterna som 

har jagat mig ett tag nu. Återigen så ber jag om 

ursäkt för jag mosade dom där andra men dom 

kom dessvärre i min väg. Ni är verkligen mer 

skickliga än vad jag trodde ni skulle vara först 

när jag hörde om er och ni använder avancerad 

teknik. Nåja, ska inte störa er mer nu, som ni 

märker så är stället helt tomt, ni kanske har 

hittat några lådor med ammunition. Ni kan få 

dom om ni vill. Jag har så det räcker… om ni 

undrar hur länge huset står tomt så står det på 

timern nere i rutans hörn… Förresten, om jag nu 

var ni så skulle jag lägga benen på ryggen, 

eftersom när detta meddelande är slut så 

kommer mitt kvarvarande lager av G-19 granater 

att detonera och om man kombinerar deras 

sprängkraft plus all ammunition som kommer 

smälla av… tja, låt mig säga såhär att om ni 

fortfarande står kvar och lyssnar på 

meddelandet så är nog eran tid ute. Så, hade bra 

och hejdå. 

- Fan, han stack för mindre än tre timmar sen. 

Det var den kostymklädde mannens 

sista ord och tankar innan hela huset exploderade. 

Timern visade på två timmar och fyrtio minuter. De 

agenter som befann sig utanför huset hade inte någon 

större chans dom heller, även om dom var utanför G-19 

granaternas räckvidd så tog kraften från all utplanterad 

ammunition hand om dom. För mindre än tio minuter 

sen hade Specialgrupp Sju haft ett ganska enkelt 

uppdrag framför sig, nu hade det blivit deras sista.” 

232

” Eddie hade tre stycken mål framför sig nu. Ett: få 

kontakt med denne J3o igen. Två: Försöka lista ut vad 

Ka’Rashkan egentligen var ute efter. Tre: Slita huvudet 

av den där demonjäveln som mosade Lex, riktigt 

långsamt döda honom så han skulle känna all smärta 

som var fysisk möjlig. Agenterna borde ha nått fram till 

hans hus nu, han hade lämnat en liten överraskning 

efter sig åt dom. Han körde fram längst vägarna och 

letade efter ett motell, efter honom kom en gammal 

skåpbil där sakerna som han packat med sig låg i. Där 

fanns även två av Frankie B’s killar. Den gamla uven 

hade räddat Eddie ännu en gång. Faktum var att om det 

inte hade varit för Frank så hade Eddie aldrig träffat Lex 

om man tänker på saken… En lampa på hans klocka 

började lysa, det betydde att hans present nu hade blivit 

till ett vackert fyrverkeri. Bilen for snabbare än vad som 

var lagligt fram över vägarna. Eddie var lite orolig för det 

gigantiska glas ägget, det fick inte sluta fungera, han 

var tvungen att hitta en ny plats för det. Hans 

mobiltelefon ringde, skyddat nummer. Han svarade med 

ett ondskefullt leende på sina läppar: 

- Eddie här. 

- Ni är en väldigt listig man herr Brenton. Men tro 

inte att vi inte kommer att finna er… 

- Ledsen, men herr Brenton har bytt nummer, om 

ni vill nå denna telefon så får ni söka på botten 

av kanalen! Ha en bra dag. 

Och med dom orden så lät Eddie telefonen fara ur sin 

hand och hamna i kanalen vars bro han just åkte över. 

- Det borde göra dom skitförbannade. Sade han 

för sig själv med ett väldigt skadeglatt 

leende på läpparna och en ond glimt i ögat. Hans laptop 

gav ifrån sig ett ljud ifrån sin plats i passagerarsätet. 

Han hade fått svar på ett mejl som han skickat till J3o. 

Det enda som stod var adressen till ett garage. Mer än 

så behövde inte Eddie, det skulle ta minst fyra dagar att 

ta sig dit med bil om han körde non stop. Men det var 

233

det värt. Det började skymma på runtom honom, han 

såg på SoulCrusher som låg i baksätet bland en massa 

lådor. Den nästan glimmade i skymningsmörkret. Eddie 

drog en lättnadens suck. Dagen var över, han hade 

återigen klarat sig ur en knepig situation. Tur som en 

tokig och skicklighet på elitnivå är ingen dålig 

kombination konstaterade han medan han körde iväg, 

bort ifrån solnedgången.” 

234

17 

” Stjärnklara nätter, när vinden blåser svagt så det 

liksom bara susar lite grann i trädkronor och buskar, 

eller om vintern när snön täcker landskapet och allting 

är vitt, oskyldigt. Rent. Det är då som jag nästan kan 

glömma vem jag är. Det är då jag bara kan existera utan 

några som helst krav, utan att behöva minnas och sen 

när jag flyttar upp blicken emot den stjärnfyllda 

himmelen så uppfylls jag av en ångest för att jag inte 

bara kan flyga iväg, försvinna in bland stjärnorna. Och 

det är när ångesten kommer som jag minns vem jag är, 

vad som har hänt, vad jag har mist. Livet skulle kunna 

vara så mycket mindre komplicerat. Stjärnorna gnistrar 

där uppe, blinkar åt mig i kylan. Men just nu bara i 

mina minnen… Jag sitter inomhus i en dammig 

lagerlokal. Vid min sida sitter Tiffany. Framför mig sitter 

Ferdinad. Han ser på mig genom ögonvrån. Jag har min 

mänskliga form just nu, tog emot rejält med stryk förut. 

- Scott, jag måste säga att jag faktiskt både är 

imponerad och samtidigt väldigt besviken på dig. 

- Att du är besviken kan jag förstå, men 

imponerad? 

- Ja, du attackerade den där jätteklunsen helt 

obarmhärtigt där han satt fast i stolen. Ett drag 

som jag inte hade väntat mig ifrån dig. Och du 

skötte dig bra i striden borta på den gamla 

herrgården. Men sedan så var det även ditt fel 

att den där Jeff nära på rymde… Om det inte 

hade varit för Suzill så hade han nog kommit 

undan. Du förstår Scott, en sak som jag så 

bittert har fått lära mig under alla mina år som 

jag vandrat omkring här, är att alla tillfällen inte 

är rätt tillfälle för att bli förbannad på. Det finns 

en tid och plats för det med… 

235

- Det där har du snott ifrån The Odessey filmen, 

den där långa som är tre timmar lång. 

- Fan, du har alltså sett den? Nåja, i så fall kan 

jag nog erkänna att jag är precis lika hetlevrad 

som du. Det finns inget som är bättre än att 

dansa mitt i stridens hetta med döden. 

Jag såg på Ferdinad, jag har den otroligt starka känslan 

av att han psykotisk. Han kunde ibland få utbrott och 

slänga inte bara saker utan folk omkring sig. Och hans 

högra hand, Suzill, hon älskade det. Dean, 

vampyrledaren däremot umgicks däremot inte så 

mycket med dom andra. Geoffrey sade att han hängde 

nere på en pub med några ur sitt gäng, sin klan. 

Ferdinad reste sig upp och ställde sig nära mig, hans 

ansikte var bara några centimeter ifrån mitt eget. Han 

log, såg nästan ut som en djävul i skuggorna som 

kastades över hans unga hårda ansikte. 

- Men om nu den där stora klunsen skulle ha 

kommit undan, då hade jag slitit huvudet av dig 

och spikat fast det på min vägg. 

- Du skulle ha dött medan du försökte. Svarade 

jag. Jag gillade inte Ferdinad, jag 

gillade inte någon i det här gänget, förutom då Tiffany 

även om jag inte gillade att hon var vampyr, ännu 

mindre att hon var vampyr och älskade varje ögonblick 

utav det. 

- Där ser du Scott, det är det där jag gillar med 

dig, du har den rätta glöden. Men gnistan är 

dessvärre inte tillräckligt tänd än. 

- Kasta bensin på en eld så får du en helvetes 

gnista… 

- Och du har blivit kaxig… tro inte att jag inte 

märker att du inte gillar oss Scott, du är bara 

med för att du vill döda Luke och vet du vad? 

Det gör mig ingenting, så länge som du inte leker 

Brutus och hugger mig i ryggen… 

Han log mot mig, flyttade långsamt bort sitt ansikte från 

mitt, vände sig om och satte sig på sin stol igen, som om 

236

den hade varit en tron. Efter några minuter så kom 

Geoffrey inspringandes i rummet, han var svettig och 

såg panikslagen ut. Han såg sig om i rummet tills han 

fick syn på Ferdinad, han vandrade långsamt fram till 

honom och hämtade andan. 

- Ferdinad, fången…jätten, den jäveln har rymt! 

- Vad? 

- Han är inte kvar i hålet! 

- Menar du att han lyckades klättra upp därifrån? 

- Vi vet inte, men vi upptäckte nyss att hålet var 

tomt! 

Ferdinad reste sig upp snabbt, hans stol for bakåt, han 

tog tag i Geoffreys krage, såg ut som om han skulle bita 

huvudet av honom men nöjde sig med att kasta undan 

honom. Han försvann ut ur rummet, Tiffany tog tag i 

min hand och drog med mig för att följa efter, Geoffrey 

däremot tvekade rätt så rejält. Han verkade inte vilja 

vara med när Ferdinad fick ett utbrott. Vi följde efter 

Ferdinad till ett rum där golvet hade gett vika, cirka fyra 

meter ner så var botten. Det var där den där Jeff skulle 

ligga, men som sagt, där var det tomt. Ferdinad blev 

totalt fly förbannad, han började vråla åt vakterna som 

varit utsatta, jag och Tiff höll oss i bakgrunden för att 

inte drabbas av hans vrede. Han tog ett kraftigt tag om 

en utav vampyrerna, höll honom hårt runt halsen. 

- Var är han? 

- Vi vet inte…han var bara borta när vi kollade till 

hålet och… 

- Han kan inte ha klättrat upp, någon som har 

varit därnere och kollat? 

- Nej, vi har inte, vi… 

- Men för i helvete, gör det då!! 

Feridnad slängde ner vampyren i hålet, av det 

knäckande ljudet som man hörde när landningsdunsen 

kom så kunde man räkna ut att landningen inte var 

alltför vacker. Man hörde ett grymtande där nerifrån och 

sen ett rop av förvåning. 

- Hörni, det är ett hål här nere! 

237

- Vad? 

- Ett hål, det, fan, det leder till en trång gång, den 

jäveln måste ha pressat sig igenom den! 

- Men kräla vidare genom det då! Ni två, följ med 

honom. Tiffany, du tar med dig Scott och kollar 

igenom området vid den norra sida, Geoffrey, du 

tar med dig några och kollar södra. Jag tar 

västra och ni andra, ni tar området till öster. 

Men vad fan står ni kvar för? Börja leta era 

fördömda idioter!! 

Hans vrålande ekade i mina öron när jag och Tiff med 

snabba steg började ta oss till norra utgången. Hur hade 

den där bjässen kommit ut egentligen? ” 

”För bara en natt sedan så skulle jag ha dödat honom, 

höll nästan på att göra det med. Han hade nämnt 

Susannes namn, jag hade förlorat kontrollen totalt. Jag 

verkar bli mer och mer demon för varje dag som går. Jag 

blir allt hetsigare, kan få impulser att bara börja 

förstöra saker. Vet inte längre riktigt vem jag är längre. 

Drömmarna om Susanne, dom har börjat ändras lite… 

det mesta är det samma, men liksom, Susanne är rädd 

för mig. Det känns mer som om jag vore på jakt efter 

henne snarare än att jag söker efter min älskade. Håller 

jag på att förlora vartenda uns av det som är mitt jag? 

Och om jag nu skulle göra det, skulle jag verkligen 

märka det då? Tiffany sparkade upp dörren ut, vi 

började söka över området. Jag funderade, om dom nu 

hade smitit ut genom en liten tunnel i det där hålet… 

den kunde leda hur långt som helst i teorin, men 

kanske… det här var ett gammalt varuhus, 

lufttrummorna och avloppen var inte dom minsta, om 

gången som han rymde igenom hade varit en gammal 

väg för något av dom så borde gången mynna ut vid de 

andra lufttrummorna eller avloppen. Nu kanske jag 

hade totalt fel, men det kunde stämma. 

- Tiff, var är luftrummorna på denna sida? 

238

- Där borta, men du Scott, jag tror jag går in 

igen… det är snart gryning. 

- Gör så Tiff, jag ska bara kolla upp en sak. 

Instinktivt började jag sniffa i luften efter bjässens doft. 

Jag rörde mig med lätta snabba steg bort emot 

riktningen som Tiff pekat ut åt mig. Där var 

lufttrummorna. Jag hade haft rätt, en utav dom var 

sönderbucklad och gallret var sönderbrutet inifrån. Han 

måste ha krälat tills han stött på en lufttrumma, slagit 

hål på den och krälat vidare tills han kom ut. Men han 

var inte långt borta, jag kände det på mig. Jag nästan 

lade mig på knä på marken och kollade efter spår, där 

var dom, svaga men dom fanns där. Jag var nu mer 

demon än människa till sinnet, jag fick en kick av 

jakten. Det vore som om jag hade det i blodet, att jaga, 

spåra för att döda. Jag följde det svaga doftspåret, han 

var inte långt borta. Han kunde inte vara i det bästa 

skicket heller, misshandlad, näringsbrist, uttorkad 

antagligen. Men jag måste säga att jag var imponerad av 

honom, han gav inte vika det lilla minsta. Han hade till 

och med lyckats reta upp mig för att bli fri. Solen 

började gå upp i horisonten, staden började bada i ett 

guldskimrande ljus, jag insåg nu att jag inte hade varit 

ute i dagens ljus sen jag träffat Tiffany. Dom enda 

gångerna var när jag körde hit henne när hon nästan 

dog, efter att hon blivit spetsad av den där Billy. Jag 

kände hur solstrålarna värmde mig fastän det var kyligt 

ute, jag fick känslan av att jag aldrig ville att solen 

skulle gå upp helt, att jag kunde fastna i detta ögonblick 

för all framtid. Jag hörde, fast ändå inte hur någon tog 

ett steg bakom mig, snabbare än vad jag trodde var 

möjligt så vände jag mig om. Där i skuggorna från ett av 

de övergivna grannhusen så stod han. Hans massiva 

kroppshydda rörde sig lätt när han andades, hans ögon 

stirrade på mig med hat. Han var trött, helt slutkörd, 

men ändå inte besegrad än. Om det skulle bli en fajt så 

skulle inte han backa ur. Jag såg på honom, kände hur 

ilskan växte inom mig, men jag kände samtidigt att jag 

239

inte egentligen hade någon större anledning till att slåss 

emot honom. Jag var trött på det här, att slåss hela 

tiden. När det inte finns någon anledning till strid så 

behöver man inte slåss. Men samtidigt, om han ville så 

skulle inte jag heller backa ur. Jag fick syn på en rörbit 

som han höll i ena handen, hans vapen. Han var redo, 

jag suckade, medan en annan del av mig nästan njöt. 

Han stirrade på mig. Jag stirrade på honom. Sedan så 

hörde jag en mörk röst ifrån samma skugga som han 

gömde sig i. 

- Men vad fan, skärp till er! 

- Tyst Colin, han är en demon, ett paranormalt 

fenomen… 

- Han ser inte så tuff ut, inte för att det betyder 

något, men om han hade velat få fast dig så hade 

han gormat efter sina polare nu. 

- Dockan? Så du lever ändå… jag vet ingenting om 

magi, men jag antar att inte häxan styr dig? Sa 

jag nästan tyst för mig själv men tillräckligt högt 

för att det skulle uppmärksammas. 

- Du har rätt grabben… jag är min egen. Så, ska 

du ropa på dina polare eller får vi gå härifrån? 

Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag kände att jag 

inte kunde låta mitt samvete få bära bördan av bjässens 

död då Ferdinad säkerligen skulle döda honom. Men 

samtidigt, jag var nu en del av Lilith’s Barn, Ferdinads 

demongäng som skulle revolutionera demonernas 

värld… krossa Luke. Känslan av att det egentligen inte 

spelade någon större roll överväldigade mig. Jag liksom 

brydde mig inte längre. Jag och bjässen stirrade på 

varandra, han spände sina redan gigantiska muskler. 

Jag spände mig med, vi måste ha sett ut som David och 

Goliat. Dockan kom gåendes fram ur skuggan, han stod 

mitt emellan oss, som om han väntade på att det skulle 

börja… den såg mig rakt in i ögonen. 

- Vad heter du grabben? 

- Scott… 

240

- Du hör inte hemma här va? Eller hur? Om du 

hade varit en av dom andra demonerna så hade 

du redan hoppat på oss. Fast du kanske är en 

smart jävel, listig. Försöker locka in oss i falsk 

säkerhet, eller osäkerhet. Men det skulle ha 

synts i dina ögon vid det här laget. Plus jag får 

inte känslan av att du vill oss något ont. Jag är 

nämligen kopplad till den onda sidan av den här 

världen, jag kan känna äkta ondska. Du 

utstrålar ingen sådan ondska. Men om du vill 

vara ditt gäng troget så skulle jag rekommendera 

att ropa på dom nu. 

Jag svarade inte, jag bara vände mig om, i mitt stilla 

sinne så kunde jag se hur den där Jeff smög sig på mig 

bakifrån och slog in mitt bakhuvud med rörbiten. Men 

det hände aldrig, han stod kvar i skuggan, dockan såg 

på mig. 

- Jeff, var det här killen som du berättade lite om? 

- Ja, han som slog sönder min stol… 

- Scott, jag tror inte du mördade din flickvän, eller, 

det kanske du gjorde… men om du låter oss gå 

så kommer några av dina synder 

förhoppningsvis bli förlåtna. 

- Dockan, jag dödade henne inte… och även om 

jag låter er gå så kommer inga av mina synder 

bli förlåtna… men jag känner inget för er. Jag 

bryr mig faktiskt inte om ifall ni åker fast eller 

inte. Det ger mig ingen tillfredställelse att se er 

plågas och dö. Jag gillar dig inte Jeff, inte heller 

dig dockan… men det spelar ingen roll för mig 

längre. Allt jag vill ha är min hämnd. Och det 

spelar nästan ingen roll vad jag får gå igenom för 

att få den. Jag har inte sett er nu… ingen vet hur 

ni kom undan… 

- Så du är ute efter hämnd? 

- På Luke, Grolukenti eller vad han egentligen 

heter. Han gjorde mig till den demon jag är… jag 

har aldrig sett er. Men Jeff, om du någonsin 

241

kommer i min väg igen så kommer jag att döda 

dig. 

- Detsamma till dig dvärgen… Colin, kommer du? 

- Dom där demonjävlarna har fortfarande mina 

vapen Jeff, men stick du… jag måste in dit igen. 

Har även en del saker ouppklarade med 

Ferdinad. 

- Jag vet var dom är… Svarade jag. Dockan såg 

fundersamt på mig. Hans tjocka 

svarta ögonbryn höjdes. 

- Du vill egentligen inte tillhöra dom, eller hur? 

- Spelar inte längre någon roll, jag har inget liv 

längre. Det togs ifrån mig. 

- Colin, om du går in där igen med den där lille 

skiten så kommer han lämna över dig till 

demonerna… 

- Kanske det, stick nu Jeff, jag skulle vilja prata 

lite med Scott här. Lycka till med din färd 

härifrån. 

- Jeff, om du sticker rakt mot norr så kommer du 

ha en ganska så problem fri väg härifrån… 

tänkte du kanske ville veta det. 

Jeff såg på mig med stor misstänksamhet. Sen så vände 

han sig om och började jogga bortåt. Jag och Colin såg 

på varandra, sedan så började han prata med mig. Vi 

stod där i säkert över en timme. Mest så pratade han, 

men jag berättade om Susanne för honom med. Han var 

en av de goda killarna, det visste jag. Han fick mig att 

inse att jag inte kunde stanna med Lilith’s barn längre, 

inte ens för min hämnd. Dom var dom onda och jag stod 

vid ett vägskäl nu. Om jag gick med dom så skulle jag 

antagligen bry mig så lite tillslut att jag skulle bli en av 

dom. Ett skoningslöst monster. Men om jag följde med 

honom så skulle jag i alla fall vara på de snällas sida. 

Eller ja, snälla och snälla, men den sidan som inte hade 

ihjäl de oskyldiga. Jag började minnas en tid som 

verkade vara för en hel evighet sen… mitt första möte 

med vampyren Billy, hur jag hade räddat den där 

242

kvinnan. Hur jag då hade räddat en oskyldig, kämpat 

för att rädda en i underläge. Jag är ingen hjälte, men 

förr i tiden så kunde jag i alla fall skilja på rätt och fel. 

Han fick mig att tänka, mer än vad jag gjort hittills. Jag 

hade begravt mig i självömkan för länge nu. Att sluta 

bry sig är det värsta man kan göra. Jag kände hur jag 

fylldes av ångest, men också stark beslutsamhet. Colin 

som han hette var ifrån en annan tid, hade en del andra 

värderingar, men han hade rätt. Han hade dött i sin 

strid mot helvetets arméer av demoner och djävlar för 

sina medmänniskors skull. Han pratade på, minns inte 

ens hälften av vad han sa. Men han hade verkligen fått 

igång min hjärna nu. Minnen ifrån innan jag blev en 

demon började tränga fram i mitt sinne. Tillslut så var 

det enda jag kunde tänka på var mina två systrar och 

mina föräldrar. Om dom skulle se mig nu så skulle dom 

skämmas ihjäl. Jag var inte uppfostrad till det här. Det 

här var inte mitt öde som dom gett mig… Men hämnden, 

jag ville så gärna få min hämnd, hämnden för Susannes 

död. 

- Så Scott, är du en av dom som faller för 

grupptrycket eller en sån som står emot även om 

du måste stå ensam kvar? Jag kan inte lova dig 

någonting grabben, men om du följer med mig så 

gör du världen en tjänst. Jag är kanske inte 

världens bästa människokännare, men jag kan 

se på en demon hur den är. Du är inte som 

andra grabben, det syns i dina ögon. Om du nu 

vänder dig om och går in dit igen så har du valt 

ett mörkt öde. Du kommer att dö, dräpas av 

någon jägare eller demon. Av någon som mig. 

Men om bara går ifrån det hela nu så, ja jag kan 

ju inte ärligt säga att du inte kommer att möta 

döden där heller, men du att göra det som en ren 

själ. Nå vad säger du Scott? 

Han såg oroligt på mig och det var nu jag bestämde mig, 

måste ha varit ett av de svåraste besluten i hela mitt liv. 

243

Och jag undrar fortfarande hur det hade blivit om jag 

valt annorlunda. 

- Colin, jag måste in dit igen… Dockan såg bestört 

på mig. 

- Men grabben, du kan väl inte… så du är inget 

annat än en usel demon iallafall? 

- Nej, det är jag inte. Jag är en usel demon, men 

det är bara en usel demon som kan hämta dina 

vapen, eller hur? Det och min bil och min hund 

Basker är kvar därinne. 

Chocken kom sakta till honom, men tillslut så förstod 

han vad jag menade. 

- Okej grabben, men du går inte in dit ensam. 

Sen så började vi vår vandring som kunde bli den sista 

vi någonsin gjorde. Vem vet vad Ferdinad skulle göra om 

han kom på oss? Men det var inte längre något som 

oroade mig alltför mycket. Jag hade precis gett upp 

hoppet, men sen så möter jag Colin. Jag fick senare 

reda på att han till en början bara försökt snacka 

omkull mig tills han kommit på det bästa sättet att 

dräpa mig på, men insett att hans skitsnack faktiskt 

stämde för en gångs skull. Han hade fått mig att tänka, 

visst, bara för att man tänker över saker så betyder ju 

inte det något, utan det är hur och i vilken riktning man 

tänker på saker som gör det. Jag var väckt ifrån en 

hopplös självömkan som kunde ha gjort mig till den 

mördare som Luke fått mig att framstå som. Men nu så 

hade jag vaknat och jag skulle verkligen röra om i 

grytan innan jag försvann igen.” 

” En av Deans vampyrer stod på vakt vid dörren, Colin 

höll sig precis bakom mig så han hamnade utom synhåll 

för vampyren. Vampyren stod i skuggan innanför 

dörren, så att solljuset inte skulle steka sönder honom. 

Han måste ha upptäckt mig ganska så snabbt eftersom 

han öppnade dörren så den stod på glänt. 

- Så du hittade ingenting heller Scottie? 

244

Jag teg, han skulle när som helst upptäcka Colin. När 

han gjorde det, tja, då skulle vi få improvisera. 

- Vänta lite, är inte det där den där skumma 

dockan som häxan besatt? 

- Nix, dockan lever av sig själv. 

- Men om den nu… varför har du inte förstört eller 

fångat in den? Det blev hans sista 

ord. Han hann knappt reagera när jag tog tag i honom 

och slängde ut honom i solljuset. Colin puttade snabbt 

igen dörren. Vampyren försökte slänga sig in igen men 

det var en bastant trädörr, han skulle säkerligen ha 

kunnat slå in den om han hade fått en chans. Jag var 

kvar utomhus med honom, jag fick tag i en sten som låg 

på marken och slog den så hårt jag kunde emot hans 

tinning, sen så puttade Colin med stort besvär upp 

dörren åt mig. Vampyren låg på gången utanför dörren, 

han hade börjat ryka och huden höll på att spricka upp, 

hans kvidanden var knappt hörbara igenom dörren. Vi 

såg lite på honom genom fönstret bredvid dörren. Han 

var bedövad men hade inte förlorat medvetandet. Fast vi 

såg aldrig klart när han brändes till aska, jag tror i alla 

fall att han gjorde det eftersom det inte fanns några 

skuggor att gömma sig i närheten längre. Nu hade jag 

satt stämpeln. Jag hade inte givit någon nåd, min 

demoniska sida njöt och samtidigt som jag hade 

tillfredställt den så hade jag gjort slut på en av de onda 

så att säga. Colin log, eller snarare log så mycket som 

hans trä ansikte tillät. Vi nickade åt varandra och 

fortsatte. Colin höll sig tätt bakom mig, jag skulle ta 

honom till hans vapen först. Dom verkade betyda mer 

än bara som vapen för honom, hans sista saker som 

kunde påminna honom om hans gamla liv kanske. Hans 

korta ben gjorde så att han var tvungen att jogga 

bredvid mig. Vi smög omkring i ett av lager rummen, tog 

omvägar för att inte bli upptäckta. Jag gjorde det nästan 

till en liten lek att ibland ta några steg lite snabbare och 

längre än vad jag skulle ha gjort i vanliga fall bara för 

att se Colins irriterade blickar. Vi var snart i rummet 

245

där Colins gevär och kniv fanns. Ingen av vampyrerna 

ville röra vid kniven eftersom den innehöll spår av silver. 

- Scott? Hans mörka stämma lät fundersam. 

- Ja? 

- Var det din hand som jag skar upp den där 

kvällen? Borta i det där gamla huset? 

Jag höll upp min hand och visade det ännu inte läkta 

ärret. 

- Varför gjorde du det Scott? Du verkar inte vara 

en sån människa. 

- Jag är inte längre en människa. Jag trodde nog 

att om jag intalade mig själv att dom var onda 

människor så skulle det gå lättare för mig att 

döda dom. Men jag klarade det inte. Jag 

tvingades på uppgiften av dom andra, men kan 

inte skylla på det. Bara för att man vill ha 

hämnd så kan man ändå inte gå hur långt som 

helst för den. 

- Vet du hur det gick för dom? Kom allihop ut? 

- Jag tror det, killen kom iallafall ut. Jag hjälpte 

honom. Sen så kom hon den där 

motorcykelbruden ut och häxan med. 

- I så fall så kom alla utom jag ut. Så du hjälpte 

Woodstock ut? Känns skönt att veta, den 

pojkvaskern skulle kunna få stryk av en 

femåring. 

- Woodstock? 

- Vet inte varför han kallar sig så…hurså, känner 

du igen namnet? 

- Det var en av de mest berömda festivalerna 

genom tiderna, det och en bifigur i serien 

snobben. 

- Aldrig hört talas om något utav dom. 

Vi smög vidare, väl framme så upptäckte vi att rummet 

var näst intill tomt sånär som på Geoffrey. Jag gick fram 

ur skuggorna och fram till honom, han höjde handen 

som till en hälsning men jag ödslade ingen tid, jag slog 

till honom så hårt jag kunde, samtidigt som jag gjorde 

246

det så förvandlades jag till demon. Slaget måste ha 

överraskat honom rejält, speciellt som jag fick in hela 

min demoniska styrka i träffen. Han for hårt in i väggen, 

landningen blev inte så smärtfri den heller. Han låg på 

golvet, verkade helt väck, medvetslös. Men jag vågade 

inte ta några chanser, jag tog ett skutt upp i luften, 

säkert över en och en halv meter och landade sedan 

med båda fötterna i hans ansikte, det knakade under 

mina skors sulor och en mjuk mosig känsla kom från 

dom. Colin sprang fram och hoppade upp på bordet, 

grabbade åt sig sina vapen medan jag ändrades tillbaka 

till min gamla form. Vi fortsatte, min Van stod parkerad 

i ett garage utrymme i andra sidan av huset. Enklaste 

sättet vore att ta sig ut utomhus och sen löpa dit bort 

för att sen komma in genom en annan ingång och sno 

bilen, men jag var tvungen att få med mig Basker också. 

Så vi var tvungna att avancera framåt genom att 

fortsätta smyga fram mellan hyllor fulla med lådor och 

diverse saker som Lilith’s Barn hade fört dit. Svetten 

började tränga fram ur min panna, jag var nervös nu. 

Om någon skulle komma på oss så kanske dom dödade 

Basker? Det fick inte hända. Vi var nästan framme nu, 

bara en dörr kvar. Jag gick fram och skulle precis öppna 

dörren när den svingades upp och Tiffany kom gåendes 

igenom öppningen. 

- Scott! Så det är här du är! 

- Öh… ja. Jag ska bara och kolla lite saker i bilen. 

Har du sett Basker? 

- Javisst, han är typ vid bilen, liksom det verkar 

ha blivit hans hundkoja nu. Men vad du ser 

stressade ut alltså! 

- Va? Nejdå, bara trött. Men jag ska kolla till bilen 

nu och… 

Längre än så hann jag inte innan hon fick syn på Colin 

fast han stod gömd i skuggorna. 

- Scott! Kolla där! Den där dockan igen! Och den 

lever! 

- Tiff… 

247

- Vi måste få hit dom andra och… 

- Tiffany, lyssna nu… 

- Han har fått tillbaka sin kniv! 

- För i helvete Tiffany, lyssna nu! Han heter Colin 

och är en gammal demonjägare. Han har fått mig 

att inse ett och annat. Jag kan inte stanna med 

er, jag kan inte kämpa med Lilith’s Barn längre. 

- Men du kom ju nyss hit, du kan ju inte svika oss 

Scott, du kan ju inte bara… 

- Jag måste dessvärre. Jag har fått skydd här, 

Lukes lakejer har inte funnit mig här, men jag 

måste lämna den tryggheten med nu. Jag hör 

inte hemma här Tiff. Sådär, nu vet du. Om du 

vill ropa på dom andra så gör det nu. Men jag 

stannar inte. 

Hon såg på mig länge, någonting väldigt omänskligt kom 

över henne. Hennes blick fylldes av ett djupt mörker, 

hon liknade inte längre den oskyldiga lille Tiffany som 

jag trodde mig lärt känna. 

- Om du överger oss så kommer du att dö ditt 

kryp. 

- Det är inte du som talar nu Tiff, det är demonen 

i dig. 

- Du är patetisk Scott, jag trodde faktiskt nästan 

ett tag att du hade blivit en av oss. En av de 

starka… 

- Starka? Tror du verkligen att Ferdinad är den 

revolutionär som han utger sig för att vara? Det 

är han inte, för hur i helvete skulle han kunna 

ändra någonting som det ser ut nu? Det spelar 

ingen roll hur många som ansluter sig till ert 

gäng. Motståndar sidan kommer ändå alltid vara 

starkare. 

- Du är patetisk… 

- Ja, men det är du också. 

Sen så hände det märkliga, hon, utan en enda 

förvarning, kysste mig. Hon kysste mig djupt, hårt, 

länge. Hennes läppar nästan brände. Några små tårar 

248

ann ner för hennes kinder, dom glittrade som silver i 

lampljuset mot hennes ljusa hy. Jag förstod inte riktigt 

vad som hände. 

- Men du räddade mig ju… jag hade dött utan dig. 

Viskade hon. Hon hade sina armar 

omkring mig och jag kunde inte annat göra än att hålla 

om henne med. 

- Ja det gjorde jag, men jag är dessvärre inte som 

ni andra. Jag kan inte fortsätta med er. Du 

måste förstå det. 

- Men om du förråder oss nu… vi är ju så nära! 

- Nära vadå? 

- Jag råkade komma in mitt i ett samtal som 

Ferdinad hade med en stor demon. Han hade 

värsta tatueringarna i ansiktet. Ferdinad och 

Geoffrey snackade med honom, eller, iallafall 

Ferdy. Dom talade om något halssmycke som 

hade tillhört någon som hette Rogh eller nått. 

Och sen så hade tydligen Geoffrey det… dom ska 

snart iväg och lämna det och för det så skulle 

den här, Krashkanot snubben som dom talade 

med tydligen hjälpa oss. Han såg mäktig ut 

Scott, han var en betydelsefull demon! 

- Spelar ingen roll Tiff, jag har redan bestämt mig. 

Nu så förändrades hennes ansikte, hennes demoniska 

utseende kom fram, hon puttade iväg mig ifrån henne. 

Hatet brann i hennes nu kattlika ögon. Hon skulle döda 

mig trodde jag. Men hon stod bara där, som om hon 

fortfarande bestämde sig, men jag såg på henne åt vilket 

håll det lutade. I ett enda hopp så förvandlades jag till 

mitt demoniska jag, slängde henne åt sidan och slog mig 

genom dörren. Colin kom efter så gott som han små ben 

bar honom. Jag gestikulerade åt honom att springa till 

chevan, Basker såg förvånat på honom när han kom 

rusandes. Jag sprang iväg och öppnade garage dörren, 

satte den på automatisköppning. Tiffs vrålanden måste 

ha hörts lång väg, flera stycken kom till hennes 

undsättning men ingen kunde komma åt mig eftersom 

249

åde jag och bilen badade i solljus. Men sen kom en stor 

demon som tydligen inte hade lika mycket problem med 

solbränna som dom andra. Jag rusade mot bilen, han 

med. Colin hade på något sätt tagit sig upp till 

dörrhandtaget, lyckats mota in Basker i bilen och satt 

sig på passagerarplatsen. Jag slet upp bildörren och 

satte nycklarna som jag hade haft gömda i handen i 

tändningen. Bilen startade direkt, fan vad glad jag blev. 

Demonen kom emot passagerarplatsen, Colin 

signalerade åt mig, jag såg att han hade öppnat dörren 

lite, lite grann. Demonen kom närmare och när han 

precis var framme så sparkade jag till dörren så hårt jag 

kunde. Den träffade honom i ansiktet och Colin var inte 

sen med att måtta ett hugg i honom. Om det nu var en 

han vill säga, svårt att veta ibland. Jag gasade för allt 

som bilen var värd, tack och lov för automatväxel. Vi 

körde ut i solskenet, taket skrapade garagedörren som 

inte var helt öppen ännu men det gjorde inget. Allt som 

jag hade i huvudet nu var att lägga så stort mellanrum 

mellan mig och Lilith’s Barn som det bara var möjligt. 

Jag kom ut på en väg, körde nästan in i en annan bil 

men nu så var jag i säkerhet. Eller så gott som, Colin 

gav mig en adress till ett motell där hans vänner kanske 

var, om dom nu hade stannat kvar. Jag kunde knappt 

tänka klart just nu. Så mycket hade hänt den här 

veckan, för mycket. Jag var inte längre med i Ferdinads 

lilla gäng, nu så var jag ute i fältet igen. Nu så kunde 

vemsomhelst eller vadsomhelst komma efter mig, för att 

lämna över mig till polisen eller Luke. Jag var på flykt 

igen och nu dessutom ifrån Lilith’s Barn för att göra en 

lista ännu längre. Min fiendes fiende var inte längre min 

vän utan även nu min egen fiende.” 

250 

Scott Kenzie.

18 

Namn. Jeff Modd 

Datum. -- 

Ärende. Rapport angående tid som gisslan. 

Ytterligare Information. Vederbörande blev infångad som 

gisslan i samband med Operation: Andjakt 

Dikterad av Agent Modd, avskriven ifrån ljudupptagningar av 

Agent Smith och Agent Jakobs 

Status: (Korrekt återgivning av Jeff Modds muntliga 

rapport, trots vissa redigeringar.) 

” Jag kom ifrån resten av gruppen under striden. En 

stor demon… ursäkta, ett stort paranormalt fenomen 

slog mig genom en vägg. Jag detonerade några granater 

mot varelsen, men det ledde oturligt nog till att jag 

skadade de bärande balkarna i rummet så taket föll in. 

Jag slogs medvetslös under all bråte som föll ner. När 

jag återfick medvetandet så fann jag mig själv fastsatt 

vid en stol med kättingar. En säck var satt över mitt 

huvud. Efter en tid, vet tyvärr inte efter hur lång tid, så 

togs den utplacerade säcken bort från mitt huvud. 

Därefter så hamnade jag i en närkontakt av tredje 

graden med de paranormala fenomenen… om det nu 

inte var till och med den fjärde… (skratt) Dom försökte 

förhöra mig angående diverse saker samtidigt som dom 

utövade tortyr. Och så fortsatte det under nära hela min 

vistelse där. Jag vet inte riktigt efter hur lång tid som 

jag fick en möjlighet till att försöka fly men jag tror att 

det var efter tre dagar. Den möjligheten gavs av en 

paranormal varelse som även är känd i den civila 

världen som en efterlyst mördare. Scott Kenzie. Han fick 

ett utbrott på mig och attackerade, hade sönder min stol 

251

så mycket att jag kunde bryta mig loss. Med nödvändigt 

våld så började jag kämpa mig mot friheten, men blev 

tillslut överlistad av en tillsynes kvinnlig 

paranormalvarelse. Jag föll ner i ett omkring fyra meter 

djupt hål, antagligen en urholkning som blivit till under 

golvet när dom lade om luftrummorna och avloppen. 

(Sedan så nämner han något om en docka, men ändrar 

sig. När vi frågar vad han menar så berättar han för oss 

att han bara råkade blanda ihop några saker och 

fortsätter sedan med sin historia). Jag upptäckte att det 

fanns en spricka därnere som ledde till en relativt trång 

gång. Verkade ha gått en lufttrumma eller ett avlopp där 

förut av den gamla modellen, alltså stort. Jag upptäckte 

även att stenen runtomkring sprickan var ganska så 

porös så jag började bryta loss små bitar tills sprickan 

var så stor att jag precis kom igenom. Jag hade en 

otrolig tur att det gick. Därefter så ålade jag mig genom 

jag vet inte hur många hundra meter av krokig, 

tillhälften inrasad tunnel tills jag kom fram till en av de 

nylagda lufttrummorna som jag lyckades slå hål på och 

kräla ut till friheten igenom. Efter att jag kommit ut så 

blev jag dessvärre ertappad av Scott Kenzie, men han lät 

mig gå. Faktum är att jag inte vet varför, men om jag får 

lägga in en privat åsikt så tror jag att han kanske inte 

mördade sin tjej, eller så var han bara trött på alltihop. 

Men han glömde inte att lämna efter sig ett dödshot mot 

mig. Sen efter det så förflyttade jag mig till närmaste 

telefon, vilket blev en civilist mobiltelefon. Jag var tyvärr 

tvungen att använda mildare former av våld på civilisten 

för att få tag i telefonen. När jag väl fått den i min ägo så 

ringde jag upp högkvarterets nöd telefonnummer och 

fixade skjuts hem igen.” 

Närmare beskrivningar av situationen finns på 

bandupptagningarna. En nu hemlig stämplat detaljerad 

beskrivning av de paranormala fenomenen som Agent 

Modd kom i kontakt med finns även nedskriven och 

arkiverad. 

252

Agent Modd tillbringar i nuläget sin tid på sjukavdelning 

för behandling på sina skador som han ådragit sig men 

förväntas att återfå sin hälsa fullständigt. 

Namnunderskrift: Jeff Modd 

Namnunderskrift (texta): Jeff Modd 

Namnunderskrift: Samantha Jakobs 

Namnunderskrift (texta): Samantha Jakobs 

Namnunderskrift: Adrian Smith 

Namnunderskrift (texta): Adrian Smith 

253

” Rummet var helt vitmålat, man fick även känslan av 

att det var starkt steriliserat. Luktade till och med värre 

än vad det gör på vanliga sjukhus. I rummet så fanns 

det bara en säng och ett litet bord som stod bredvid. På 

andra sidan så stod en stor manick med en massa 

mätare och blinkande prickar som gav ifrån sig små 

pipande ljud, någon form av avancerad medicinsk 

utrustning. I sängen så låg en stor man med kortklippt 

rött hår. Han hade en massa slangar instuckna i sig. 

Plåster och omslag överallt. Dörren öppnades, Jeff 

sneglade mot den med det öga som inte var överlappat 

med omslag. Zach och Ford kom in, klädda i vita 

dräkter, även dom såg steriliserade ut. 

- Vafan, har dom fått er att ta på sig allt utom 

ansiktsmaskerna? Skrockade Jeff. 

- Nja, egentligen så har vi dom i fickan ifall du 

skulle hosta. Skämtade Knox tillbaka. 

- Hur är det egentligen med dig din store drul? 

Undrade Zach. 

- Jag lever Zachy, men dom envisas med att 

pumpa mig full med en massa skit nu. Dom 

säger att jag måste få det för att bli helt 

återställd. Men ändå, inga allvarliga saker direkt, 

mest köttsår och små skador. 

- Du är en tuffing Jeff, vi var oroliga för dig ett tag 

där. Fått några andra besökare då? 

- Jepp Ford, träffade på Jakobs förut och så har 

även Sylvia varit här. Fast hon talade om att 

något var fel och tro mig det är inte ofta som jag 

sett Stern så orolig. 

- Har du inte hört? Bara specialgrupperna som 

har fått informationen dock, Ford, berätta för 

honom! 

- Vadå Zach? Kom igen Ford, gå inte som katten 

runt het gröt! Vad har jag missat? 

- Okej, egentligen så fick vi order om att inte 

berätta om detta för dig förens du är helt 

254

återställd, men du kan lika gärna få veta det nu. 

Två grupper som var på uppdrag i San Angela 

City för att ta fast ett möjligt hot, en källa som 

spred oroväckande korrekt information om 

Organisationen, tja, dom blev likviderade. Hela 

grupperna återfanns döda. Stora delar av båda 

grupperna dog i explosioner i sina skåpbilar. De 

återstående medlemmarna blev skjutna eller på 

annat sätt likviderade. Vem som än gjorde det 

var något grymt skicklig och hade överrasknings 

momentet helt på sin sida. 

- Två hela grupper? Hur fan lyckades någon 

varelse göra något sådant? 

- Inte bara det Jeff, Ford, fortsätt vetja. 

- Jo, sedan så fick några av våra bästa agenter 

upp spåret på den misstänkte. Till en början så 

verkade det otroligt att det skulle vara den rätte, 

men eftersom vittnen i området hade sett en man 

och återgav beskrivningar som stämde överens 

med passfoton så började sökandet. Han hade 

kommit till staden samma kväll som de båda 

grupperna blev övermannade så att säga. Sedan 

så blev det en vild gåsjakt, alltså, han hade 

ungefär sex olika identiteter som vi har 

kännedom om. Specialgrupp sju skickades till en 

plats där han misstänktes kunna befinna sig. 

Ingen återvände. Huset som dom gick in i var 

minerat och det lustiga med det hela var att det 

var minerat med G – 19 granater. 

- Men, vem utom vi har tillgång till såna? Eller 

rättare sagt, inte ens vi har tillgång till sådana 

eftersom tillgången är så jäkla begränsad. Vi har 

ju bara ett fåtal på lager. 

- Jepp, men tydligen så hade denne Edward som 

namnet verkar vara tillgång till sådana. Allt blev 

pulveriserat, inte ens minsta dammkorn klarar 

av en sån smäll, och dom som inte var i huset, 

255

tja dom fick ta emot kraften från annat skit som 

den jäveln lagt ut. 

- Är du seriös Ford? 

- Alltid. Fråga Zach. 

- Det stämmer Jeff, han har gjort slut på 

sammanlagt tre grupper varav en var en 

specialgrupp. Han är förjävlig och vi kan inte få 

upp ett enda spår efter honom. Det var ren tur 

att vi fick upp ett enda spår på honom första 

gången ens. Det värsta är nog att bossarna 

skulle vilja veta om personen i fråga är 

rekryterings material, som agent Felderman. 

- Är dom dumma i huvudet eller, han borde bli 

skjuten med två skott i nacken! Han har ju 

eliminerat tre jävla grupper! jag kände ju för fan 

agent Sutter i Specialgrupp sju! 

- Inte nu längre. Men inget att hetsa upp sig för 

Jeff, det är smällar man får ta och sen hämnas i 

tiofalt för. 

- Rätt Zach, förresten, hur går det med Draco då? 

Jag menar, innan jag hamnade utanför 

spelplanen så verkade det finnas lite spänning 

mellan dig och Victoria. 

Ford Knox höjde på sina ögonbryn medan Zach vände 

bort blicken lite för fort ifrån Jeff. Det här var något som 

han som gruppledare borde känna till. Eller ja, som en 

av gruppledarna. Om nu två i gruppen höll på att inleda 

ett förhållande så borde han vara den första som 

uppmärksammar det. Men Jeff hade alltid haft huvudet 

på skaft. Han var en detektiv genom ben och märg. Om 

han hade haft lätt för att skriva och läsa så hade han 

varit ledaren istället Ford eller Stern. Zach verkade 

nästan generad om nu något sådant var möjligt. 

- Kan någon upplysa mig om vad som händer här? 

- Fråga Zachy boy, Ford. Jeff log stort. 

- Det är inget på gång mellan mig och henne, 

okej? Vi är bara vänner. 

256

- Det brukar låta så. Jeff log ännu mer nu och 

Ford började le han med. 

- Det är faktiskt dig som hon tyr sig till grabben, 

se där Ford, minstingen har blivit stor nu! 

- Hallå, Jakobs är kortare än mig! 

- Det är knappt det! Fortsatte Ford. 

- Så, hur långt har ni kommit Zachy? Jeff märkte 

att hans fråga fick Zach att byta 

spår direkt. Dom var ju trots allt uppväxta tillsammans 

alla tre och innan dom blivit överflyttade till 

Organisationen så hade dom alla varit riktigt nära 

vänner. 

- En gentleman avslöjar aldrig sådana saker om 

sin dam dessvärre. 

Zach tog på sig en överdriven uppblåst min som om han 

vore en riktigt snobbig gentleman i sällskap av ett gäng 

sluskar. Ford började nästan skratta, sen så dunkade 

han Zach i ryggen. 

- Du har alltså kommit så långt din lille 

kvinnotjusare. Men hur? 

- Vet ej. 

- Det är det att du är hennes tränare Zach. Och 

du är gruppens lille rebell. Jakobs är som en 

levande dator hela hon, jag och Ford är två stora 

bufflar. Men du, du är rebellen. 

- Och den late utav oss. Men hon är ett 

bomnedslag, hur kan hon falla för en som dig 

egentligen? 

- Oki, det räcker med beröm ifrån dig Ford, men 

tack Jeff, alltid ansett mig som en förebild för er 

andra. 

Dom tre vännerna fortsatte sitt samtal till högljudda 

skratt. Allt medan allt registrerades av en kamera som 

satt i ett av rummens hörn hörnen.” 

” Agent Stern var trött, hon hade just kommit ifrån en 

träningsrunda. Hon satt vid ett kontrollbord borta i 

sjukhus avdelningen. Bredvid sig så hade hon en enorm 

257

man. Han var nära två meter lång, påminde en hel del 

om Agent Knox och Agent Modd. Fast han var grovt 

överviktig samtidigt som han var väldigt tränad. Hans 

namn var Doktor Werlon Monroe, han var även han 

precis som nästan hela Specialgrupp fem en halv horks. 

Han hade växt upp med Modd, Stern, Jakobs och 

Luther. Men han hade varit det första lyckade 

exemplaret, han var äldre än dom andra och istället för 

en militärisk utbildning vid sidan om agent utbildningen 

så hade han utbildats till läkare till gruppen, en plats 

som han aldrig hade behövt fylla. Han var nu en av 

Organisationens ledande vetenskapsmän. Vilket betydde 

att han inte hade så mycket tid att vara med sina gamla 

vänner. Självklart så träffade han på dom då och då 

men inte lika mycket som förr. Men det störde honom 

inte nämnvärt. Han hade sitt liv i sina laboratorier. 

Jakobs såg på skärmen hur Agent Modd, Agent Knox 

och Agent Luther skojade med varandra och pratade om 

allt möjligt. Agent Modd verkade redan nu ha fått 

informationen om de eliminerade grupperna, en sak 

som dom egentligen skulle ha väntat med tills han 

återställd. 

- Hur länge måste han ligga här Werlon? 

- Minst en vecka Sylvia, han har fått ta emot 

mycket stryk. Men han är en tuff jäkel. 

- Har han visst alltid varit. 

- Precis, enda sen vi var små. Ett tag så var jag 

både större och starkare än vad han var, men 

det hindrade honom inte om vi bråkade. Men nu, 

jag skulle inte våga gräla med någon av dom. 

Han skrattade. 

- Nej, dom är i väldigt bra form allihop. Fast inte 

Jakobs… 

- Hon har aldrig varit så mycket för fysisk 

aktivitet. Men hon är smart, därför så 

koncentrerades hennes utbildning till att bli 

datorexpert. Alla i gruppen skulle egentligen ha 

ett eget område, men både Zach, Jeff och Ford är 

258

ganska bra på flera saker. Dom här killarna 

hade tur, alla experiment före mig var 

misslyckade. Jakobs är även hon lite fel 

”designad” hon har ett litet gen fel som gör att 

hon inte är lika stark som dom andra. Jeff, han 

kan inte läsa, vet inte varför. Vi försökte tidigt 

motverka dyslexi. Knox är nära på perfekt, men 

han missar detaljer. Det är mer en övnings sak 

dock. Zach, han är en liten kille jämfört med 

Ford och Jeff, men han smälter in bättre då 

precis som Samantha Jakobs gör bland civila 

och våra vanliga agenter. Men hur går det för dig 

som är till hundraprocent människa att jobba 

med dessa halvlingar? 

- Det går faktiskt överraskande bra, Knox är en 

bra ledare och han tar order utmärkt. Dom 

andra lyder bra med. Men jag har däremot märkt 

en del motvilja ifrån våran nyrekryt Felderman. 

- Kan jag tänka mig, hon är en liten snorunge. 

Inte varit med och undersökt henne själv, men 

jag kan märka sånt av vad jag hör. Och som vi 

just hörde så verkar hon ha Zach i en liten 

snara. 

- Det som oroar mig bland annat... Förresten, jag 

har en fråga. 

- Fråga på Sylvia. 

- Ibland så hör jag att dom talar om den där i eran 

grupp som försvann, agent Frost… 

- Mm? 

- Hurdan var han egentligen, för gruppen verkar 

sakna honom. 

- Han var väldigt tystlåten, umgicks mest med 

Zach under vår begränsade fritid. Men han 

försvann i gruppens enda rymdträningsövning. 

Han var lite annorlunda mot dom andra i sättet. 

Kaxig liten skit dock. Ungefär lika stor fysiskt 

sätt som Zach, något muskulösare men inte i 

närheten av Ford eller Jeff. Det är väldigt oklart 

259

hur han försvann eftersom allt är 

hemligstämplat. Högsta nivå av hemlig 

information med. Gruppen tog det väldigt hårt 

och vägrade släppa in någon ny. Frös ut alla som 

man försökte sätta in som ersättare. Han var 

inget datasnille, men Jakobs gillade honom, dom 

kan ha haft ett förhållande men det finns inget 

konkret som styrker det. Han var mer av en 

soldat. En överlevare. Jag vet dessvärre inte så 

mycket mer eftersom jag inte hade så mycket 

med den sortens träning att göra. Men han 

lämnade ett stort tomrum efter sig, det märktes. 

- Okej. 

- Men jag måste återgå till mitt arbete nu, ska du 

också gå? 

- Nej, jag tror jag kollar lite mer på vad som 

händer därnere. 

- Okej, men vi ses väl någon gång antar jag. 

- Javisst Werlon, det gör vi. 

Den gigantiske mannen gick ut ifrån övervaknings 

rummet. Sylvia Stern satt nu ensam kvar, den enda 

ljuskällan i rummet kom nu ifrån skärmen, hon hade 

släckt taklamporna. När hon hade fått i uppdrag att 

leda en specialgrupp som bestod av hybrider mellan 

människor och horks så hade hon inte förväntat sig det 

här. Hon hade inte förväntat sig sådana normala 

personer. Dom hade personligheter, ett liv. Dom var inte 

bara en grupp genetisktframställda soldater, dom hade 

barndomsminnen, dom hade fått växa upp tillsammans. 

Det var inte som på filmer där man kunde se hur 

framställda soldater löpte amok när dom fick veta att 

dom var ”tillverkade”. Utan det här gänget hade haft 

fosterfamiljer och visste redan sen dom var små att dom 

var tillverkade. Och ännu så hade dom inte visat några 

tendenser till att inte kunna acceptera det liv som var 

utstakat åt dom, dom visste vilka dom var och vad dom 

skulle göra i sina liv. Dom var Organisationens bästa 

grupp, veteraner. Dom fick VIP behandling och endast 

260

de uppdrag som verkade kräva deras kapacitet, andra 

agenter såg upp till dom. Men sen så nu hade dom fått 

några lite enklare uppdrag tack vare att dom nu hade 

Agent Felderman i gruppen. Nej, dom var inte alls vad 

Sylvia hade förväntat sig och när hon tänkte på saken 

så var hon inte längre helt säker på vad hon egentligen 

hade förväntat sig. Dom var en tajt grupp, alla visste var 

dom hade den andre och hon hade blivit insläppt som 

gruppledare relativt snabbt även om dom hellre tog emot 

order ifrån Agent Knox. Dom funkade fint tillsammans 

allihop, utom på fritiden. Där så hade hon aldrig 

kommit nära någon förutom Ford Knox… Men hon hade 

svårt att umgås med honom med. Dom hade sina 

skämt, sina minnen. Saker som höll ihop dom, dom var 

en familj. Doc Monroe var inte längre en del av gruppen 

och Sylvia misstänkte att han aldrig varit så tajt med 

dom andra. Han skulle egentligen ha blivit deras 

fältläkare som sagt men det blev ändrat. Innan hon 

hade blivit gruppledare för Specialgrupp 5 så hade hon 

varit med i en grupp som sedan blivit splittrad, alla i 

gruppen hade fått någon ledarstatus i andra grupper. 

Men det var inte så många kvar av dom. Två stycken 

hade ingått i grupp tretton som gruppledare och vice 

grupp ledare. Men hela gruppen hade blivit dödad av en 

grupp underjordiska demoner och en Tyl’yl demon. Dom 

hade varit ute på ett rutin uppdrag och sedan hamnat i 

bakhåll för ett gäng hungriga demoner helt enkelt. En 

annan hade fått någon sjukdom som hade tagit kol på 

henne tillslut, efter en lång vistelse på sjukavdelningen. 

Två andra hade bara försvunnit och en hade deserterat 

och avrättad för det. Så nu var det bara Sylvia och en till 

kvar, Adrian Smith, men honom träffade hon aldrig 

eftersom han nu jobbade på själva kontorsavdelningen. 

Faktum var att hon nu blivit ganska så ensam. Hon 

kom på sig själv att minnas sina vänner medan hon såg 

på skärmen hur Ford, Zach och Jeff samtalade om 

diverse saker och gav pikar åt varandra. Dom hade fått 

tillbaka Jeff igen och det var väl bra för gruppen. Men 

261

hon saknade verkligen att ha någon att tala med. Hon 

hade faktisk ingen längre. Inte sedan Agent Smith blev 

förflyttad. En känsla av total hjälplöshet kom över 

henne. Ford Knox brukade umgås med henne ibland, 

men det blev ändå aldrig något annat än att dom 

pratade om arbetet då. Att jobba för Organisationen 

hade sitt pris. Man blev så gott som totalt isolerad ifrån 

omvärlden, man jobbade under en hemlig identitet i en 

agentorganisation som ingen kände till. Dom var 

oberoende, inte bundna till någon myndighet. Dom var 

på ett annat vis även laglösa. Hon hade inte hört av sin 

familj på flera år, inte sett sina föräldrar, faktum var att 

hon inte ens var säker på att dom fortfarande levde. Den 

där lilla klumpen av sorg som man ibland kan få i och 

över bröstkorgen kom smygandes. Att känna sig ensam 

bland andra människor är hemskt. Hon visste att hon 

inte fick tänka på det hela, det här var hennes val, hon 

gjorde något som betydde något. Hon skyddade 

mänskligheten emot ett av de värsta hoten som fanns. 

Medan vanliga agentbyråer jagade terrorister så tog hon 

och hennes grupp hand om dom allra värsta sakerna 

som fanns på denna jord. Men ändå, vad spelar det för 

roll när man inte har någon att tala om det för? En gång 

så hade Zach sagt till henne att hon var en kall och 

hård människa. Hon var inte säker på om han hade 

skämtat eller ej, men hon visste att det var så. Vad hon 

ville ha var inte ett normalt liv, för hon trivdes förjävligt 

bra här. Hon ville ha en vän att dela allting med helt 

enkelt. En vän att kunna tala med.” 

” Samantha Jakobs satt som vanligt fastklistrad vid sin 

dator. Hon jobbade med att gå igenom vissa saker i 

databasen. Hon kunde fixa nästan vadsomhelst som 

hade med datorer att göra. Hon hade på sig en svart Tshirt 

och mjukis byxor, hennes korta hår glänste lite i 

skenet från dataskärmen. Det knackade på hennes dörr, 

hon ropade att det var olåst och in kom Victoria 

Felderman. 

262

- Hallå datanörd. 

- Hej på dig med Victoria. 

- Vad gör du? 

- Kollar bara databasen. Ser till att allt är som det 

ska vara. 

- Okej… låter som en kul fritidssyssla, du har inte 

sett till Zach va? 

- Jodå, han och Ford var här för cirka 33 minuter 

sen och lämnade in Zacharias dator. Han hade 

tydligen försökt med att klocka den och sen hade 

det blivit något fel så jag skulle kolla vad det var. 

- Jaha, men sa dom vart dom skulle? 

- Javisst, dom skulle bort och hälsa på Jeff på 

sjukhusavdelningen! Visst är det skönt att han 

är tillbaks igen? 

- Jovisst, men så dom är där då alltså? 

- Javisst. Är det någonting annat jag kan stå till 

tjänst med Victoria? 

- Nej, skulle inte tro det, men tack ändå. 

- Okay, ses sen! 

Victoria slängde igen dörren efter sig. Samantha hade 

knappt märkt det ovänliga tonläget som hennes 

lagkamrat hade haft, hon var inte så bra på att umgås 

med folk eller avläsa dom. Fast det märkte hon knappt 

ens själv. Hon var ganska så nöjd med livet, hon och 

Jeff brukade jobba med datorer tillsammans, Zach 

brukade spela mot henne en hel del online och via lan. 

Medan hon nu gick igenom databasen så upptäckte hon 

en privat anslutning till ett lokalt nätverk, vem var det 

som var ansluten till Internet och samtidigt var inne i 

databasen över rapporter? Det var till och med emot 

reglerna. Man kunde hamna i väldigt stora problem om 

man råkade göra så. Eller kunde det vara en sån där 

trojansk häst som tagit sig in? Nej, omöjligt, deras 

brandväggar och antivirusprogram motverkade sådant 

ytterst effektivt. Och sedan så skulle en sån inte kunna 

göra något alls utan alla lösenorden i alla fall. Men hon 

undrade nu vem som det var som höll på i databasen 

263

mer än hon. Hon började kolla upp det, hennes fingrar 

rörde sig över tangentbordets knappar löjligt fort, hon 

knappade in snabbkommando efter snabbkommando. 

Det var något skumt med det hela kände hon. Hon 

började närma sig sitt mål nu. Sådär, nu fick hon upp 

en massa information på sin skärm, vem det än var som 

höll på och rotade bland rapporterna som var arkiverade 

i databasen så hade den skyddat sig väl, men inte 

tillräckligt mot ett datageni som Samantha. Hon 

upptäckte att någon höll på och sände ut en massa filer, 

filer som innehöll bilder och rapporter som kunde skada 

Organisationen. Hon lät dom ändå vara, om hon skulle 

störa eller försöka stoppa något så skulle vem det nu än 

var upptäcka att han eller hon var upptäckt och då 

skulle dom aldrig få fast läckan. Bilder och rapporter 

som fanns i databasen var ändå inte tillräckligt 

informativa eller farliga för att kunna skada 

Organisationen alltför allvarligt. Det som var väldigt 

känsligt material fanns arkiverade i ett underjordiskt 

arkiv, i pappersformat, diskett och bränt på skiva. För 

information som inte fanns på dator kunde inte någon 

hacka sig till. Och risken att någon skulle bryta sig in i 

arkivet var minimalt eftersom bara en handfull agenter 

visste var det fanns och ännu färre hade koderna och 

nycklarna som krävdes för att komma in. Men nu så 

hade hon bekräftat det cheferna länge misstänkt, att det 

fanns en läcka inom Organisationen. Detta var stort 

tänkte hon medan hon började dokumentera vilka filer 

som fördes vidare vilken tid och till vilken mottagare. 

Fast hon stötte på problem när hon försökte hitta 

mottagaren, som var skyddad på en massa olika sätt. 

Hon började hacka sig till vem det var när dom sista 

filerna började sändas över. Och precis innan hon kom 

fram till vem mottagaren var så var filerna överförda och 

läckan och mottagaren loggade ut. Men nu så visste hon 

i alla fall ifrån vilken dator läckan hade sänt filerna. 

Sedan så skulle det bara vara att kolla på 

inloggningsloggboken som datorerna förde. Och om 

264

läckan skulle radera loggboken så skulle det ändå 

finnas en chans att få fram informationen på genom att 

återställa de raderade filerna, det skulle ta sin lilla tid 

men läckan skulle nu åka fast, det hade Samantha 

bestämt sig för. Hon började genast skriva en rapport 

om vad hon hade upptäckt så att bossarna enklare 

skulle kunna se vad hon upptäckt.” 

” På en helt annan plats i samma byggnad så satt nu en 

agent och raderade datorns inloggningsloggbok. 

Personen satt i skuggan, rummet var helt släckt. Denne 

Agent hade ett flertal gånger sänt information till en 

man som kallade sig för J3o. En man som hade varit 

Organisationen på spåren under en längre tid. Agenten 

som nu riskerade sitt liv genom att ha blivit J3o’s 

informatör var trött på livet som agent i Organisationen. 

Det enda som Organisationen egentligen hade gjort var 

att stjäla dennes liv, isolerat ännu en människa från 

verkligheten. Ifrån ett riktigt liv. Organisationen var 

enligt läckans mening inte en agentbyrå, dom var 

terrorister. Visst, dom kanske befriade världen ifrån 

demoner, men till vilket pris? Många hade dött. Läckan 

hade en gång i tiden trivts med sitt liv här, hade ingått i 

en effektiv grupp, men nu så var nästan alla i den 

gruppen döda eller försvunna. Inte många hade 

deserterat ifrån Organisationen, men dom som gjort 

hade inte överlevt länge. Blivit lönnmördade. Ingen som 

blivit en del av Organisationen kunde lämna den, ingen. 

Dom var kanske så hemliga att ingen regering eller 

annan organisation kände till dom. Men dom var långt 

ifrån så stora och starka som dom gav intryck av. 

Egentligen så var dom små, hade ibland knappa 

resurser. Men det var inte huvudanledningen till varför 

läckan hade bestämt sig för att överge dom, det var först 

när denne upptäckte experimenten som utfördes i 

laboratorierna. Under ledning av bland annat doktor 

Werlon Monroe så utfördes det massor med experiment 

demoner och människor. En del av resultaten var 

265

motbjudande. Många experiment misslyckades, alltför 

många. I en del av sjukhus cellerna så satt det nu 

varelser som var så farliga att man nästan förseglat 

deras celler totalt. Hybrider, misslyckanden, 

experimenten gick längre än vad man skulle kunna tro. 

Dom var sjuka. Agenten kunde däremot inte få tag i 

någon konkret information att skicka till J3o om dessa 

experiment. Bara berätta vad denne hade sett på 

inspelningar och med sina egna ögon. Organisationen 

hade även ett huvudmål som bara specialgrupperna 

hade fått information om. Men det huvudmålet verkade 

mest bara vara ett hjärnspöke som det inte fanns några 

existerande fakta om. Inga bevis på att det existerade. 

Huvudmålet var alltså inte som läckan hade trott från 

början att befria världen ifrån farliga paranormala 

fenomen utan istället ett mål som ingen verkade veta 

vad det var. Ett mål som dom ville komma åt för egen 

vinnings skull, oavsett hur många agenter och oskyldiga 

som skulle gå åt för att komma fram till det. Vissa saker 

vet man instinktivt är fel, och detta var en sån sak sa 

läckans hjärna, den delen av hjärnan som innehåller 

samvetet. Agenten som satt i skuggorna stängde av 

datorn, lutade sig tillbaka i stolen och var nöjd med sig 

själv. J3o hade fått lite mer användbar information att 

sprida ut på sin sida, Organisationen skulle inte kunna 

hålla sig så hemlig länge till, det skulle dom se till. Det 

skulle dom allt se till…” 

266

19 

” Mörkret hade ljust fallit över staden Hannover. Men 

lyktstolparna lät inte mörkret vinna helt, överallt så lös 

det. I fönster, skyltar, bilar som for fram över gatorna 

och i ett av de tusentals fönster som det var tänt i, i ett 

litet motellrum som låg lite avsides, så satt tre stycken 

mycket deprimerade personer. Woodstock satt på 

sängen med ansiktet begravt i sina händer. Ice satt på 

en stol och fick sina sår undersökta av Alicia. Dom var 

trötta, striden emot Lilith’s Barn hade tagit hårt på 

krafterna. Dom visste inte heller var Colin hade tagit 

vägen, eller om demonerna nu var på jakt efter dom. Det 

hade gått ett par dagar sen striden i huset, men dom var 

fortfarande trötta. Till och med Ice som var den mest 

vältränade och strids vana utav dom orkade inte göra 

något. Sin motorcykel hade hon senast sett när hon 

parkerade den borta vid den gamla herrgården. Den var 

säkerligen inte kvar där längre heller. Hon ryckte till när 

Alicia satte på ett nytt förband på ett utav hennes 

många små sår. Ingen sade något, Woodstock satte på 

teven, han började surfa mellan kanalerna. Men när 

han inte fann något som inte var på tyska så stängde 

han av igen. Stämningen var så tjock att man skulle ha 

kunnat skära i den med en kniv. Utanför på 

parkeringen så parkerade det en svart Chevrolet van, 

precis framför deras fönster. Ice sträckte på sig, medan 

Alicia gick fram och började plocka med Woodstocks 

plåster som han hade ovanför ena ögat när det 

knackade på dörren. Ice gick och öppnade, hon hade en 

utav Woodstocks munktröjor på sig och mys byxor. I 

dörröppningen så stod en kille i deras ålder. Han var 

litet kortare än Ice, hade på sig ett par säckiga jeans, en 

röd tröja som skar sig mot hans kortärmade skjortas 

orangea färg. Gympaskorna var slitna, han såg ganska 

267

sliten ut själv med. Ringar under ögonen, rester av en 

blåtira på ena. Hans hår stod liksom rakt upp, fett och 

Oduschat. Kroppen var mager som om han hade gått 

ner en del i vikt under kort tid, det orakade ansiktet såg 

på henne. Han gav intryck av att vara en hemlös som 

levt ute under en längre tid. Ice noterade att han var lite 

söt i alla fall, på ett litet slitet sätt. Men Alicia däremot 

fick helt plötsligt en chock, över henne så sköljde en 

massa känslor, starka känslor: Hat, saknad, sorg, 

förvirring, beslutsamhet. Allt kom i en enda röra. Sen så 

kom hon ihåg när hon hade känt samma känslor sist… 

- Akta dig Ice, han är en demon! En av Ferdinads 

demoner! 

Ice såg på honom igen, han sade inget. En hund satte 

igång att skälla ifrån någon bil på parkeringen. Hon såg 

honom rakt in i ögonen, han blinkade inte ens. Hon 

förstod att Alicia hade rätt, man såg det i hans blick 

även om han inte verkade vara på väg att anfalla dom. 

Hon gjorde en ansats att gripa tag i svärdet som hon 

ställt lutat mot väggen bredvid dörren. Ett välriktat hugg 

var allt som behövdes. 

- Ja, han är en demon, men han är med mig! 

Hördes en mörk röst bakifrån killen. 

Fram så puttade sig den omkring halvmeter höga 

dockan med mörkblont hår, ett ärr över ena ögat och 

iförd en liten smutsig, skrynklig kostym. 

- Colin! Ropade Alicia. 

- I egen hög person! Svarade han. 

- Fan, vi trodde du typ var brasved eller 

sönderflisad vid det här laget! 

- Jag? Aldrig. Här ser du en riktig överlevare, jag 

överlevde ju till och med min egen död. Och det 

här mitt herrskap, är Scott. Scott, det här är Ice, 

Alicia och Woodstock. 

- Vänta lite? Han liknar den där killen som dom 

visade på efterlyst förut! 

Kommenterade Woodstock nervöst i hopp om att han 

skulle ha fel. 

268

- Det kan mycket möjligt vara jag… Ice rykte till, 

hon hade inte varit beredd på att 

han skulle tala. Hon gillade hans röst, den var len och 

inte alls lika sliten som hans utseende gav intryck utav. 

- Så, får vi komma in eller ska ni låta oss stå här 

ute hela natten? 

Ice tog ett steg tillbaka och släppte in dom. Woodstock 

såg nervöst på Scott, han kände igen ansiktet ifrån tv, 

även om han sett fräschare ut på bilderna. Och att nu få 

veta att den så efterlyste mördaren var en demon med, 

det blev nästan för mycket för honom. Scott såg på 

honom med en blick av igenkännande. 

- Så du gjorde som jag sa Woodstock? 

- Va? 

- Sprang ner till er bil och startade den. 

- Var det du? Woodstock tappade nästan hakan. 

Killen var kortare än han själv, det 

var nästan omöjligt att tänka sig honom som den 

skräckinjagande demonen som hade hjälpt honom att 

fly från striden. 

- Ja, jag hade inte samvete till att låta er dö där 

inne. Förresten, Ice var det va? Din motorcykel 

är dessvärre nu i Ferdinads ägo. Han fick hjälp 

med att tjuvkoppla den och använder den nu 

som sin egen. 

- Scott här hjälpte mig och en av dom där 

soldaterna som kom mitt i striden att fly, han är 

en okej spoling. 

- Alltså, vad har hänt, var har ni varit? Undrade 

Alicia. 

- Bäst du sätter dig ner snäckan, detta kommer 

att bli en lång historia. Sedan så 

började Colin och Scott att berätta om allt dom varit 

med om under sin vistelse hos Lilith’s Barn.” 

” – Få se om jag nu har fattat det hela rätt, Luke 

mördade din tjej som en del av 

269

itualen för att göra dig till en demon? Undrade 

Woodstock. 

- Ja… 

- Men det är ju hemskt! Och sen så har dom jagat 

dig sen dess? 

- Just det. Lilith’s Barn gav mig ett tillfälligt 

skydd, men nu när jag har lämnat dom så 

förväntar jag mig nästan att dom ska komma 

svärmandes efter mig. 

Scott satt tillsammans med Alicia och Woodstock vid 

deras lilla matbord i motell rummet. Colin satt och såg 

på tv:n, helt förstummad. Ice var iväg och duschade, 

hon kom ut ur badrummet med bara en handduk 

omkring sig. Varken Scott eller Woodstock kunde hindra 

sina ögon att snegla bort emot henne medan hon fick 

hjälp av Alicia att låna dennes kläder. 

Woodstock såg tillbaka på Scott och de båda utbytte 

samma gillande blick. Woodstock hade först trott att 

han inte skulle kunna gilla Scott, att han bara var en 

hemsk vidrig varelse. Men tvärt emot så hade dom 

funnit varandra, hade samma musiksmak och gillade 

samma filmer. Små saker som kan bygga broar mellan 

människor. Men dom var samtidigt ifrån skilda världar, 

Woodstock var mesigare, framstod som en ganska så 

ljus figur. Scott var mer mörk, hade tack vare sitt öde 

nästan en grå aura omkring sig. Om dom hade träffats 

under andra omständigheter så hade dom nog inte ens 

märkt varandra, men nu så var dom på dom på god väg 

efter redan bara några timmar att bli goda vänner. 

- Så, din bil du har därute… har du fått åka 

omkring i den hela tiden? 

- Bott i den. När man är så efterlyst som jag är så 

kan man knappast hyra ett rum. 

- Oki, hm, du vovven… det där är en sko! Min sko 

dessutom! Sluta tugga på den! 

- Basker, kom hit. Vad har du där? En stinkande 

gammal sko? Släpp den genast. 

270

Basker, som Scott hade hämtat in strax efter han och 

Colin anlänt stod med skon i munnen och såg 

Oförståendes på dem, men släppte skon och slickade sig 

runt munnen. Sen så gick han fram och lade huvudet i 

Woodstocks knä. 

- Dreglar han alltid så här mycket eller är han 

bara glad att se mig? 

- Han är en riktig liten dregel putte. 

- Woodstock? 

- Vad är det Alicia? 

- Jag har fått ett mejl ifrån Jethro, ett video mejl. 

Jag tänkte att du kanske skulle vilja se det… 

- Ställ datorn här på bordet. Ska vi säga till Colin? 

- Gör det du. 

Woodstock reste på sig och gick bort till Colin som med 

stora ögon och kollade på en musik video på MTV. Ice 

såg att någonting var på gång och satte sig bredvid 

Scott, hamnade lite nära och flyttade lite generat på sig. 

Men Scott reagerade inte så mycket. Han såg nyfiket på 

den bärbara datorn. Basker kom vandrandes och Ice 

började klappa honom. 

- Vem är Jethro? Frågade Scott. 

- Min chef, han har ett garage och krimskrams 

affär där jag jobbar. Svarade Alicia. 

- Han är en gammal pårökt hippiejävel. Fyllde 

Woodstock i där han kom gåendes med Colin 

hack i häl för att ansluta sig till resten av 

gruppen. 

- Han som skickade er för att hämta upp min 

koffert? Fortsatte Colin. 

- Precis densamme. Han är litet skum men han är 

väl schysst på sitt vis. Alicia har känt honom sen 

hon var liten. Han hjälpte oss en del med bilen 

innan vi åkte på semestern. Fixade till den och 

lät oss använda garaget. Men öppna mejlet nu 

Alicia, undrar varför han skickar ett video mejl, 

han som brukar vara så rädd för att nått han 

271

säger ska spridas och han ska ”upptäckas”. Han 

är lite paranoid. 

Woodstock gjorde en imitation av hur någon rökte på, 

Alicia fnissade men smällde löst till honom med 

armbågen så han slutade. Han kunde inte hålla sig för 

skratt. 

- Jag öppnar meddelandet nu, ser alla? 

- Javisst, Ice, ser du? Undrade Scott. Ice svarade 

inte först men lutade sig sen lite 

närmare honom. 

- Nu så gör jag det. 

Alicia klickade igång meddelandet. Först så var det 

svart, men man hörde röster i bakgrunden. Sedan så 

började bilden röra på sig, man kunde plötsligt se ett 

par händer som plockade med vad som verkade vara en 

webbkamera, händerna rättade till bilden och fixade till 

skärpan något. Sen när händerna var ur vägen så 

kunde man se Jethros gamla fårade ansikte. Någon stod 

i bakgrunden men man kunde inte se vem det var. 

- Testar, testar… ljudet verkar funka. Hallå Alicia, 

ni har inte hört av er så jag hoppas att ni klarade 

av det där stora och farliga som ni skulle klara 

av men som jag inte ska nämna ifall det här 

hamnar i orätta händer alltså. Jag tar just nu en 

onödigt stor risk men hoppas och håller 

tummarna för att inget går fel. Som du vet Alicia, 

förresten hej Stockwood, Is tjejen och Colin 

mannen, om ni nu är där. Som du vet så var jag 

borta i Freedom town, eller som stan egentligen 

heter; San Angela City där jag kom i kontakt 

med en väldigt intressant person. Han räddade 

mig ifrån agenterna, ja agenterna som jag talat 

så mycket om! Eller i alla fall en utav grupperna! 

Dom hade tänkt gripa mig, men han kom som en 

domedagens ängel och gjorde slut på dom 

allihop! Tro nu inte nu att jag drömt fram 

alltihop eller har som Woody brukar skämta om 

bakom min rygg: ”Rökt på för mycket”, det här är 

272

inte haschnoja! Tro mig mina vänner och 

bekanta, jag var nära att åka fast där men han 

räddade mig. Och inte bara det, han är inte av 

denna värld! Han är en av besökarna ifrån en 

annan planet, bosatt här för att komma undan 

annalkande trubbel! Men i alla fall, Alicia, jag 

behöver din hjälp nu! En varelse som kallar sig 

för, och jag ångrar bittert att jag låter det här 

hamna på nätet och riskerar att upptäckas av 

någon som inte har med det hela att göra, 

Ka’Rashkan har besökt min utomplanetariska 

vän. Vi behöver dina speciella förmågor 

misstänker jag. Vi måste hjälpa honom, han 

hjälpte mig. Agenterna, Organisationen är ute 

efter honom! Och vad ännu värre är, Ka’Rashkan 

varelsen, den tid som den satt ut börjar rinna ut. 

Ni måste genast bege er ifrån er plats där ni är 

som jag inte tänker nämna så ingen kan hitta er 

och ta er hit! Ni vet vart! Det är brådskande! Mer 

viktigt än vad ni kan förstå eller ana utan 

närmare beskrivning! 

Sen så var meddelandet slut. Alla närvarande såg på 

varandra med lite förvirrade miner. 

- Gubben har blivit tokig… äntligen så har allt 

brustit för honom och… Alicia, vad är det för 

länk som han bifogat? Avbröt sig Woodstock. 

- Vet inte, vi kollar den. Alicia tryckte på den och 

datorn började jobba, dom kom till 

en lösenordskyddad sida, men lösenordet stod också i 

mejlet precis efter länken, utan vidare förklaring. Dom 

knappade in den och kom till en sida som var full med 

amatörfilmer på övernaturliga saker, bilder, 

tidningsartiklar och ljudupptagningar. Sidan var en sida 

för wannabes av det övernaturliga, sådana som lade ut 

mystiska nyheter, bilder och annat för att sedan 

spekulera om vad som egentligen pågick. Sen så hittade 

dom en rapport om den gamla herrgården som dom 

varit på när dom slogs mot Lilith’s Barn. J3o och någon 

273

som kallade sig för Hacker X var ledande i forumen. Det 

här var insåg Alicia väldigt fort, Jethros sida om det 

övernaturliga, ett intresse som hon trodde han bara 

hade haft lite smått vid sidan om sina andra intressen. 

Det stod även massor om agent organisationen som han 

brukade snacka om. Sidan var något grymt 

professionellt gjord och stor. Woodstock som hade lite 

problem med att läsa fick sen förklarat för sig vad som 

stått i dom olika artiklarna. Ice var förstummad, medan 

Colin var ganska så nöjd. Dom hittade nämligen en 

notis ifrån en tidning ifrån hans tid om det brutala och 

ouppklarade mordet på honom. Han var alltså inte helt 

bortglömd. Scott däremot visade ytterst litet intresse för 

sidan, han satt och mumlade tyst för sig själv. 

- Öhm, vad är det som bekymrar dig Scott? 

Frågade Woodstock plötsligt. 

- Det där namnet som han nämnde, gubben… kan 

ni spela upp det igen? 

- Visst. Alicia slog igång videomeddelandet igen. 

Scott satt tyst och koncentrerade sig. 

- Vad är det Scott? Något som är fel? Nu var det 

Ice som undrade. 

- Det där namnet som han nämner… Colin, 

kommer du ihåg var det var för namn som 

Tiffany nämnde? 

- Vampyrbruden? 

- Ja, nämnde inte hon ett liknande namn? 

- Jo jäsiken! Det gjorde hon! Jag gillar dig Scott! 

Du har huvudet på skaft! Men i vilket 

sammanhang var det hon nämnde namnet? 

- Det var något om att demonen skulle hjälpa 

Ferdinad, om den där vampyren Geoffrey och att 

han skulle överlämna ett halssmycke till honom. 

Sen så var det någonting mer, någon vid namn 

Rugh eller Rogh… 

- Är Ferdinad inblandad i det här med? Ice såg ut 

som om hon snart inte orkade med 

mer. 

274

- Tydligen snäckan. Vampyrbruden sa något om 

att Ferdinad och Geoffrey skulle överlämna något 

halssmycke som hade tillhört någon vid namn 

Rogh till denne Ka’Rashkan, så jag misstänker 

att det är något stort som är på väg att hända 

nu. Jethros vän är tydligen inblandad i det hela, 

Ferdinad och nu så verkar även du Alicia också 

bli indragen i det hela. 

- Jag med, om Ferdinad ska någonstans så ska 

jag vara den som hittar och gör slut på honom. 

Utbrast Ice förargat. Alla blev först tysta och sen 

så började Woodstock 

med att asgarva. Han skrattade som om han hade blivit 

tokig. 

- Det här är ju nästan absurt alltihop! Helt galet! 

Allt vi skulle göra var att åka på semester, och 

för att visa lite tacksamhet till den där gamla 

gubben så hämtade vi upp den där jävla 

kofferten! Och sen i nästa sekund så slåss vi mot 

demoner, blir anfallna av vampyrer och snackar 

med en talande docka! En massa militärer kutar 

runt och skjuter nästan skallen av oss och vi 

träffar på en av de mest efterlystna påstådda 

mördarna som visar sig vara en demon även 

han! Och till råga på allt så hänger vi med en 

hämndlysten motorcykelbrud som svansar runt 

med det största svärd som jag någonsin sett! 

Varför kan man inte bara få ha en lugn skön 

semester för? Varför måste allt bli som i en dålig 

B – film för? 

- Lugna ner dig Woodstock! 

- Nej din lilla tändsticka, jag tänker inte lyssna 

mer på dig! Du är bara en halv meter hög docka 

som snackar en massa värdelöst trettiotals 

slang. 

- Älskling? 

- Nej Alicia! Jag går och lägger mig nu, jag pallar 

inte mer ikväll. Låt mig bara vara okej? Tack. 

275

Han gick iväg till sovrummet och var noga med att 

smälla igen dörren hårt efter sig. 

- Inte skoj när dom knäcks sådär… Började Colin 

men avbröt sig. Alla förstod vad han 

menade. 

- Vi får ge honom tid, han kommer vara på bättre 

humör imorgon. Men den senaste veckan har 

varit väldigt tung för mig med och jag är ändå 

den med magiska kunskaper. Vi är helt enkelt 

inte lika vana vid det här som ni. 

- Jag tror ingen av oss någonsin kommer att bli 

vana vid det här Alicia. Och jag tror att 

Woodstock har rätt, vi behöver sova ut allihop. 

Eller, jag vet inte hur du gör Colin. 

- Jag kan sova om jag vill Scott och du har rätt. 

Man blir aldrig helt van och vi behöver alla vila 

lite nu. 

Och så blev det. Dom började göra sig i ordning för att 

sova. Alicia gick in i sovrummet till Woodstock. Colin 

lade ner några kuddar i sin koffert och hittade en filt att 

dra över sig, sen så lade han sig för att sova där, det såg 

ganska så komiskt ut. Ice bäddade åt sig i soffan där 

hon hade tillbringat de andra nätterna när hon 

upptäckte att Scott höll på med att ta på sig skorna för 

att gå ut. Hon såg på honom, trots sin ringa längd, trots 

att han inte såg så jättemycket ut för världen så tyckte 

hon att han verkade kraftfull. Om han inte hade sett så 

sliten och trött ut så skulle han vara riktigt snygg tänkte 

hon. 

- Vart ska du Scott? 

- Tänkte sova i bilen… verkar inte direkt finnas 

mycket plats kvar här. 

- Du kan ju sova i fåtöljen, använda fotpallen som 

stöd så kan du sova där. 

- Låter lockande men jag misstänker att jag 

snarkar och jag vill ju inte störa dig. 

- Det är lugnt, blir det förresten inte väldigt kallt i 

bilen? 

276

- Ibland, lustigt. Du som verkar så tuff, jag trodde 

inte du skulle bekymra dig om lite kyla. Speciellt 

inte med ditt namn. Han log mot henne. Hans 

ögon var fulla av värme, 

bakom den sorg som också fanns där. Han sneglade 

emot fåtöljen, hon kickade till fotpallen så den hamnade 

vid den. Scott tog av sig skorna igen, gick fram emot 

fåtöljen. Ice slängde en filt till honom och efter att han 

hade satt sig så började dom tyst samtala om allt 

möjligt. Deras konversation varade till långt över 

midnatt innan dom somnade. Fåtöljen stod nu närmare 

soffan än vad den hade gjort innan och för första gången 

på länge så verkade det som om Scott Kenzie skulle få 

en god natts sömn utan hemska minnen och 

mardrömmar.” 

” Ice vaknade till med ett litet ryck, hon visste faktiskt 

inte varför. Någonting var annorlunda i rummet. Hon 

sneglade bort emot fåtöljen som Scott sov i, men den var 

tom. Filten låg där men Scott var borta. Hon såg sig 

vidare om i rummet, tillslut så fann hon hans silhuett, 

han stod och kikade ut genom ett utav fönstren. Hon 

gick sakta upp ifrån sin plats i soffan, golvet var lite 

kyligt under hennes bara fötter där hon smög fram till 

honom. Han stod lika orörlig som en staty och såg rakt 

fram när hon ställde sig snett bakom honom. Hon 

försökte först se själv vad han såg på men kunde inte 

finna något annat än en svagt upplyst väg. Hon såg 

frågande på honom, men han fortsatte att stirra rakt 

fram. Hon skulle just till att fråga när han svarade 

ändå, med en orolig stämma. 

- Dom är där ute Ice… dom är mig redan på 

spåren… 

- Vilka då? 

- I skuggorna, dom gömmer sig där. Om du tittar 

riktigt noga så kan du se dom. Dom smyger 

omkring i skuggorna, nästan osynliga i nattens 

277

mörker. Det enda som hindrar dom från att helt 

vara det är lyktstolparnas ljus. 

- Vilka är det som smyger där ute Scott? Jag kan 

inte se dom… 

- Jag har inte sett dom tillräckligt bra än, men 

dom är ute efter mig. Dom har smugit omkring 

därute länge nu och jag tror att dom vet om att 

jag ser dom där dom bevakar mig. 

- Hur många är dom? 

- Jag vet inte… men jag vet att dom är där. Han 

vände sig mot henne, dom stod 

nära varandra nu. Hon var som sagt längre än honom 

men ändå så verkade deras ansikten vara i jämnhöjd. 

- Om dom försöker med något så kan vi ta dom 

lätt, jag har mitt svärd och… 

- Nej Ice… inte denna gång. Jag ger mig av 

imorgon. Någonting säger mig att dom inte 

kommer att försöka någonting inatt. Men vilka 

dom än är så är dom kraftfulla. 

- Så du kommer bara att ge dig av igen imorgon? 

- Det är bäst så, om jag stannar med er så 

kommer jag bara att utsätta er för mer fara än 

vad som är nödvändigt. Myndigheterna jagar 

mig, dom flesta demoner med. Alla verkar vara 

ute efter mig antingen för det som dom tror jag 

gjorde emot Susanne eller för priset som Luke 

har satt på mitt huvud. 

- Du har rätt Scotty min pojke, jag såg din nuna 

på tv tidigare ikväll. Och du har förbaske mig 

rätt i att det är saker som smyger runt i 

skuggorna inatt. Dom hittade dig snabbare än en 

höna skiter. Men vart du än tar vägen imorgon 

så är jag villig att följa med dig. Den mörka 

rösten hade fått både Ice och Scott att hoppa till. 

Dom såg 

bort emot kofferten där Colins ögon blänkte tillbaka 

emot dom. 

- Är du säker på det Colin? 

278

- Javisst, för tusan. Låt mig säga såhär, jag tror 

nog att du behöver min hjälp mer än vad 

turturduvorna och Ice gör. Dom verkar vara 

tillräckligt mogna för att ta hand om sig själva så 

fort dom lärt sig att inte kasta sig in i saker med 

huvudet före och hoppas på det bästa. 

- Jag uppskattar det Colin… 

- Jag vet grabben, jag vet att du gör det. 

Scott vände återigen sin blick utåt genom fönstret. Han 

skymtade varelserna som gömde sig i skuggorna. Dom 

var ute efter honom. Han kunde ibland uppfatta 

blickarna som kastades mot honom, känna hur dom 

observerade allt som han gjorde. Vilka det än var så var 

dom tålmodiga, dom måste ha jagat honom länge och 

skulle inte riskera allt. Nej, dom skulle vänta tills 

snaran var runt om hans hals för att då dra åt den 

sakta men säkert. Han vände sig sedan mot Ice igen, 

hon såg oroligt på honom. Det var först nu som han 

upptäckte hur nära varandra dom stod. Han blev lite 

generad och nu såg märkte Ice det med och även hon 

blev lite röd om kinderna. Dom vände sig och började gå 

emot soffan respektive fåtöljen medan dom lite generat 

försökte släppa fram varandra. Ice fnissade till lite. Dom 

gick och lade sig igen på sina platser och somnade, 

Scott somnade före Ice som inte kunde låta bli att 

snegla lite på honom. Hon somnade med tillslut och 

begav sig till drömmar som ingen annan än hon visste 

vad de handlade om. Colin låg obekvämt i sin koffert 

och himlade med ögonen åt de båda. Han undrade 

nästan om det inte hade varit enklare på hans tid? Då 

hade det funnits ett litet nätverk av organiserade 

demonjägare. Nu så verkade allt mera falla på slumpen 

än något annat. Han suckade litet. Han skulle gärna ha 

träffat Jethro, men Scott behövde honom som sagt mer. 

Killen verkade ha farit omkring en hel del ensam innan 

han stötte på Lilith’s Barn. Att vara ensam var inte bra 

för någon, speciellt inte en jagad person. Colin kanske 

inte hörde hemma i det här tidevarvet, men när man har 

279

ätt så har man. Imorgon var en ny dag, en ny start 

kanske? Dom där varelserna som smög omkring utanför 

deras motell skulle inte komma inatt. Men dom skulle 

komma och dom skulle antagligen komma efter Scott, 

men vad dom inte räknade med var en 

veterandemondräpare. Han stängde sina klotrunda 

ögon. Imorgon var en stor dag på sätt och vis, han 

behövde vila sig lite.” 

” Woodstock vaknade vid sjutiden på morgonen, han 

lade en kudde över huvudet och suckade. Varför hade 

han vaknat för var den första riktiga tanken som kom 

upp i hans trötta huvud, sedan så hörde han ljudet av 

fotsteg utanför sovrummet. Han såg lite åt sidan genom 

en liten glipa mellan kudden och madrassen. Alicia låg 

och sov bredvid honom. Han försökte somna om som 

om ingenting hade hänt men kände hur naturen 

kallade. Han satte sig sömnigt upp och sen klädd i bara 

en t- shirt och boxershorts så vandrade han ut ur 

sovrummet. Det första han såg var att Colins koffert var 

packad med diverse saker, Ice höll på att göra något 

som liknade matsäck och att Basker satt vid dörren och 

svepte med svansen fram och tillbaka över golvet. 

- Vad är det som händer? 

- Scott och Colin sticker snart… jag hjälper dom 

med att göra lite matsäck. 

- Du göra massäck? Alltså, man tror man känner 

någon och… 

Ice tog en handduk och slängde den på honom. Han tog 

emot den i huvudhöjd och såg förbryllat på hennes lilla 

hemliga leende. 

- Alltså, vad har hänt med dig? Var är den bittra 

och mycket mindre trevliga Ice som inte förstår 

skämt och är ute efter att hacka sönder saker 

med sitt alltför stora svärd? 

- Jodå, hon är här. Och om du fortsätter med att 

tänja på din tur så kommer hon att hacka dig 

som en salami. 

280

- Håller tyst och ser rakt framåt. Går emot 

toaletten. Vaktar min rygg… 

Han fortsatte muttra sina sarkastiska små meningar 

och kommentarer tills han stängde dörren efter sig. 

Strax efter så kom Scott in genom ytterdörren. Ice 

visade att hon hade gjort matsäck åt honom och Colin. 

Scott gick fram och hyvlade sig en ostskiva som han åt 

upp snabbt. Han doftade av schampo, han hade 

duschat tidigare samma morgon. En lång varm skön 

dusch, en lyx som han hade fått klara sig utan ett bra 

tag. Han var nyrakad och hade till och med haft tid till 

att fixa i ordning sitt hår litet. Ett skrik hördes 

plötsligen ifrån badrummet. Dörren for upp och ut kom 

Colin knatandes med några blöta strumpor i sina 

händer som han hade tvättat i duschen. Efter kom 

Woodstocks ansikte som blev synligt i dörröppningen. 

- Man säger faktiskt till om man är här inne! 

- Hur fan ska man kunna göra det till någon som 

mumlar för sig självt och vandrar på som en 

jäkla elefant? 

- Tvinga mig inte hämta en yxa ditt lilla vedträ! 

- Hämta en yxa så kan jag visa hur en riktig man 

svingar den! 

Colin muttrade och slängde upp de blöta strumporna på 

bordet och hoppade sen upp på stolen. Ice kunde 

knappt hålla tillbaka sitt fnissande och Scott dolde det 

genom att börja tjorva med Basker. Colin gav dom båda 

en liten sur blick och började sedan fingra på sin lilla 

slips. Alicia blev synlig i sovrummets dörröppning iklädd 

ett par lite ledigare mjukis byxor och en av Woodstocks 

t- shirts. 

- Vad är det som händer här då? 

- Vi sticker snäckan, jag och Scott ska ut på lite 

egna äventyr ett tag. 

- Men varför? 

- Inatt så smög lite skumma figurer omkring här, 

dom var säkerligen mindre sympatiska av sig 

också. Det verkar som om dom är ute efter Scott. 

281

- Men… ska du verkligen bara sticka då Scott? 

Hon vände sig mot honom. 

- Det är säkrast för er Alicia, jag vet inte vilka det 

är som är ute efter mig just nu. Men det spelar 

ingen roll vilka det är heller, jag vill i vilket fall 

som helst inte riskera andras säkerhet. Speciellt 

inte eran. Jag har varit på flykt undan Gud vet 

vad och hittills klarat mig och nu när jag har 

Colin med mig också så kommer det hela nog gå 

bra. Förresten, ska ni inte dra iväg till han den 

där Jethro? Verkade på meddelandet som om det 

hela var brådskande… 

- Jag och Woodstock talade igenom det hela igår 

natt, vi åker idag efter frukost, och (hon vände 

sig emot Ice) vi undrar om du vill följa med oss 

Ice… 

- Jag följer med, för vart ni än ska så kommer ni i 

slutändan att stöta på Ferdinad igen och det är 

jag som ska döda honom. 

Woodstock kom ut ifrån toaletten och såg på alla som 

stod där, han höjde lite på ögonbrynen när han såg 

deras lite nedslagna miner. 

- Vem har dött nu då? 

- Ingen Woodstock, men det är nu efter frukost 

som det sorgliga farvälet kommer. 

- Jaha… vad blir det till frukost?” 

” Ice slängde in sina sista saker, de få som hon hade, i 

Hippiemobilen, Woodstock och Alicia höll som bäst på 

att plocka ner sina sista grejer ifrån motellrummet. För 

ungefär en timme sen så hade Scott och Colin farit. Det 

hade blivit ett nedstämt farväl och samtidigt blygt. 

Allihop kände det som om dom kände varandra alltför 

väl fastän ändå inte alls. Dom var personer som av livets 

slump blivit sammanförda här och fått dela en 

skrämmande och samtidigt stark upplevelse. Sådana 

händelser sammansvetsar en del personer fastän dom 

aldrig lär känna varandra. Scott hade först varit ett 

282

skrämmande monster, den som varit utanför och blivit 

fruktad av alla, men var nu en del av dom. Ice hade 

varit den nästan omänskligt kalla tjejen som inte 

verkade bry sig alls om någonting eller någon. 

Woodstock hade varit mesen som ändå visat lite mod i 

slutändan. Alicia den med de märkliga men ändå 

kraftfulla gåvorna som hon ännu lärde sig att bemästra 

och Colin hade varit veteranen, den i gruppen som varit 

äldst och mest erfaren men som ändå inte alltid fick den 

respekt som han förtjänade. Dom hade funnit varandra 

på nivåer som passade dom, men nu så skildes dom åt, 

alltför tidigt kändes det som. De återstående i gruppen 

hade fått Scotts mobiltelefonnummer och han deras. 

Någonting sade dom att dom kanske skulle ses igen 

men framtiden var osäker. Scott höll det för sig själv 

men han var nästan säker på att ödet inte skulle låta 

deras vägar korsas igen, att han skulle vara död långt 

innan dess. Ice ville inte erkänna det men hon skulle 

sakna honom och till och med Colin. Alicia och 

Woodstock skulle sakna dom med, men inte lika mycket 

som Ice då, fast det skulle dom aldrig få veta. Om ett 

par dagar så skulle dom vara hemma hos Jethro, få svar 

på alla frågor som hans mejl hade skapat och samtidigt 

kunna pusta ut ifrån allt det här. Woodstock och Alicia 

skulle vara hemma igen och Ice skulle vara med dom. 

Paret försökte att undvika att tänka på vilka faror som 

kanske väntade i slutet av deras färd medan Ice mera 

välkomnade ännu ett möte med Ferdinad. Även om han 

i slutet av deras förra möte hade blivit väldigt 

skrämmande då han släppt lös sina demoniska krafter. 

Ingen av dom skänkte soldaterna som anlänt mitt i 

stridens hetta någon speciell tanke, dom hade inte 

passat in i det hela övernaturliga som hade skett. 

Nu så var det sista packat, Ice och Woodstock satte sig i 

den gamla VW bussen medan Alicia gick och betalade 

för rummet. Sen så for dom iväg emot nya mål, nya 

faror. Ice nickade till och drömde om Scott och Colin 

som nu for genom en liten väg i någon skog, det var natt 

283

och ögon bevakade deras färd. Hon kunde inte ana hur 

rätt hon hade. Scott och Colin visste att dom var 

förföljda, men inte hur nära deras förföljare var dom… 

Och det var så deras sista dag i Tyskland såg ut, innan 

natten kom så skulle dom hunnit ta färjan över till 

Danmark. Dom passerade redan nu Hannovers 

stadsgräns.” 

” Samtidigt i väntan på att mörkret skulle falla så höll 

ytterligare två figurer på och förberedde sig för avfärd, 

för även de skulle lämna Hannover. Ferdinad hade inga 

som helst problem med att vistas ute i solljuset även om 

han var lite smått känslig för det, men för Geoffrey så 

innebar det en säker död. Ferdinad höll på att fixa lite 

med Ice gamla motorcykel som dom skulle använda som 

färdmedel, han gillade den. Geoffrey var däremot ganska 

så orolig, han skulle få en tonad hjälm, täta kläder och 

så men om dom inte hann in innan solljuset föll på 

ordentligt under deras färd så kulle han kokas i 

skyddskläderna. Han satt bredvid Ferdinad i sin svarta 

rock och klarröda skjorta och grå byxor vilket var hans 

favoritklädsel. Ferdinad hade på sig ett par jeans och en 

svart T-shirt med ett kladdigt motiv på. Han log, 

Ka’Rashkan var det bästa som kunde hända just nu för 

Lilith’s Barn. Efter att Grett hade försvunnit, det sista 

som man hade hört ifrån honom var att han hade 

kommit en viktig bok på spåren, så hade det nästan 

bara gått utför för dom. Dom hade varit nöjda med att 

han varit med och jobbat för dom i sina försök att bli 

fullvärdig medlem, men sen så hade han bara 

försvunnit. Men nu såg allting mycket ljusare ut igen, 

Ferdinad skulle bara överlämna Geoffrey som hade 

amuletten till Ka’Rashkan och sedan så skulle 

revolutionen kanske kunna starta. Ferdinad hade 

planerat det här så länge nu, det hade blivit många 

demoners dröm, han var deras framtida ledare in i en 

era då demonerna skulle styra världen igen. Hans mål 

var inte att förgöra mänskligheten eller något sådant, 

284

utan att styra den mörka sidan av världen. Att hålla det 

övernaturliga till ett visst mått hemligt för människorna 

var nödvändigt, eftersom annars så skulle dom slå emot 

den mörkare sidan med allt vad dom hade. Ferdinad 

skulle leda de sina in i en ny glansålder, en ny era av 

våld, hämnd och död, ren makt. Och allt han var 

tvungen att göra nu var att resa till ett övergivet och 

nästan glömt tempel i Kirgisstäppens vildmark i 

Kazakstan och se till att Geoffrey bara överlämnade en 

ynka liten amulett. Sen så skulle början till slutet 

äntligen sätta igång…” 

285

20 

” Jag vet inte säkert vad det var som väckte mig, kan ha 

varit en dröm, kan ha varit någonting annat. Egentligen 

så bryr jag mitt inte överhuvudtaget om vad det var som 

väckte mig, nu såhär efterhand alltså… men när jag slog 

upp mina ögon så var allting becksvart. Totalt mörker 

härskade i mitt rum. Jag kallar det rum nu, eftersom 

det låter så jävligt mycket bättre än ”cell”. Mitt rum 

ligger under markytan så jag har inga fönster som 

släpper in något ljus, men eftersom jag är en halvdemon 

så ser jag ändå ganska så hyfsat, även i totalmörker 

som detta. Jag vände på mig försiktigt, kände att Zachs 

varma kropp fortfarande låg bredvid mig. Tyst så tänkte 

jag ”Vad fan har du gett dig in på nu då Draco?”. Men 

jag fick inget svar. Det är sällan som jag får svar 

nuförtiden, inte för att jag fick det förr då, men ni fattar 

vad jag menar. Jag låg en stund och lyssnade på Zachs 

djupa harmoniska andetag. Dom kom i jämn takt, jag 

kunde inte förstå hur han kunde sova så lugnt. 

Revbenen värkte lite efter vårt misslyckade uppdrag i 

Tyskland… som dom andra sa; Vi hade varit 

underbemannade för att möta så många varelser. 

Vampyrer till största delen då, men även andra saker. 

Och sedan den där demonen som hade slängt sig in i 

bilen när vi stack därifrån… hade det verkligen varit 

Ferdinad? Jag har bara fått hans utseende förklarat för 

mig av andra varelser. Han var tydligen någon sorts 

rebell, en riktig tuffing som härjat omkring lite överallt 

jävligt länge nu. Jag hade säkert kunna ha tagit honom 

om jag inte redan hade varit skadad, det är jag nästan 

säker på. Jag satte mig upp, kunde inte somna om just 

nu. Hur länge hade jag varit här nu? Inte så länge, men 

samtidigt en hel evighet. Kan inte påstå att jag 

vantrivdes här, men kan samtidigt inte säga att jag 

286

heller trivs. Jag är uppvuxen i frihet, eller ja, det 

närmaste man kan komma frihet när man är en sån 

som jag. Nu så var min frihet bortagen från mig, jag var 

som ett djur man satt i en bur. Varannan och ibland 

varje vecka så utförde dom nya tester på mig, när det 

inte var så, så var mitt schema späckat med träningar 

och lektioner. Jag åt piller som tydligen var nyttiga för 

mig, men jag tror inte dom är speciellt nyttiga. 

Misstänker att dom är av samma sorts som det jag fick 

under förhöret då jag snällt svarade på alla deras frågor, 

fast dom här verkar svagare, är det för att jag ska lyda 

order lättare? Hur länge till ska jag egentligen behöva 

stå ut med allt det här? Fotbojorna är fortfarande kvar, 

jag får inte gå ut från rummet nattetid, mitt liv har 

minimerats till att bara lyda order. Om man gör något 

spontant så kollar folk snett på en, om man bryter 

någon dum regel så straffas man. Jag leker gärna med i 

deras spel, ställer upp på charader, men bara om jag får 

tillbaka min frihet på köpet. Allt här, allt det här är så, 

jag kan inte förklara det. Känns som om jag levde i en 

annan värld förut. Den skitiga, men skönt realistiska 

världen, där känslorna styrde och man fick kämpa för 

att överleva dagen, den har bytts ut mot det här: 

Kliniskt rena korridorer, uniformer, regler, reglementen. 

En värld där man satt upp fina väggar som murar emot 

verkligheten, här så lever man i sin egen verklighet. 

Vänner kan man skaffa, bekvämligheter finns. Men det 

är helt emot min natur, jag håller på att gradvis 

förvandlas till en jävla robot, någonting som verkar ha 

ett liv men som genast när order ges kan gå i döden för 

att följa dom. Zach, Jeff, Knox, alla verkar vara bitvis 

medvetna om det, men det hindrar dom inte från att 

vara som robotar. Det är inte såhär jag vill att mitt liv 

ska se ut… 

Jag frågade Zach en gång om vad han tyckte om sitt liv, 

han tänkte en stund och svarade sen bara: Det är värt 

lönen. Jag reste mig ifrån sängen och vandrade smått 

omkring i rummet… det var inte stort, fanns plats för 

287

min säng, ett skrivbord och en bokhylla med en tv 

ståendes i. Jag hörde hur Zach vände på sig i sömnen 

och grymtade till lite. Hur länge till skulle det dröja 

innan jag skulle bli av med dom här förbannade 

fotbojorna? En månad? Ett halvår? Tio år? Bara Gud 

vet, om man nu tror på honom. Jag satte mig på min 

stol vid skrivbordet, gäspade lite. Jag var förjävligt trött, 

hoppades bara på att jag skulle bli sömnig igen så jag 

kunde somna om. Medan jag satt där och fingrade på en 

penna så kom jag att tänka på min kniv, den hade tagits 

ifrån mig när jag blev nedskjuten i härbärget i 

Danmark, hade dom tagit med sig den hit? Och i så fall, 

kunde jag få tillbaka den då? Och boken! Den hade jag 

helt glömt bort, den förbannade boken! Om den var här 

så… den var värd en hel del, Luke sökte efter den, och 

om han fortfarande hade ett pris på den så… 

Men varför tänker jag ens dom här tankarna? Boken är 

värdelös så länge som jag sitter här inne. Fan! Jag 

smällde min knutna näve i skrivbordet, smällen väckte 

nästan Zach. Vi var så gott som ihop nu, tror jag i alla 

fall. Han hade varit ganska så enkel att snärja, han var 

på sätt och vis som ett litet barn. Naiv, nyfiken, lekfull. 

Men han var samtidigt en liten filosof, han hade en djup 

sida som han aldrig med flit visade för någon, men 

ibland så lös den igenom ändå. Han var gruppens pajas, 

killen som fick folk att skratta. Det var en utav de roller 

som han spelade, han var även galningen som kunde 

slänga sig in i strider med huvudet före utan att tänka 

sig för… fast sån var jag med. Eftersom jag då inte hade 

några fönster i mitt rum så kunde jag inte avgöra om 

det var på väg att bli morgon eller ej, soluppgångarna 

var någonting som jag saknade, men ännu mer nätterna 

då man kunde ströva omkring under stjärnhimlen. 

Kanske för att jaga? Jag har egentligen inget behov av 

det, inte rätt sorts demon för det. Nu så började jag dåsa 

till igen, sakta så smög jag mig tillbaks till sängen, till 

Zachs varma famn. Han rörde sig inte, hade han 

vaknat? Skit samma. Jag skulle bara stänga ögonen för 

288

ett litet ögonblick trodde jag, men istället så somnade 

jag och sov djupt ända tills väckarklockan ringde 

morgonen därpå.” 

” Jag vet inte varför, men jag har mer och mer drabbats 

av dessa sömnlösa nätter, sådana som den här. Jag 

somnar fint på kvällen, men vaknar sedan upp mitt i 

natten igen och då så kan jag inte somna om igen. Det 

har pågått enda sen vi var i Tyskland, jag känner mig… 

otillräcklig. Nej, det är inte rätt ord, utan jag känner mer 

som om jag börjar bli tom. Som om någonting viktigt 

fattas, någonting som jag fyllt mitt liv med tidigare. 

Tomhet… jag hatar den känslan. Instängd, det är vad 

jag är. Ett djur instängt i en jävla bur. På träningarna så 

blir jag allt vildare, förlorar nästan kontrollen över mig 

själv. Vi hade närstridsträning idag, jag fick sparra emot 

tre utav dom bästa agenterna i närstrid. Den förste bröt 

jag armen på, slog av hennes käke med. Skulle ha 

fortsatt om inte dom två andra agenterna försökt stoppa 

mig. Den ene fick en stukad hand och den tredje fick en 

tand utslagen. Zach fick hoppa in och avbryta alltihop. 

Jag däremot skulle gärna ha fortsatt. Slagit dom till 

spillror och köttiga små pölar även om jag själv skulle 

ha gått åt på kuppen. Men nu så sitter jag istället här i 

mitt rum. Det är natt igen och jag kan inte somna om… 

jag drömmer om hur det skulle vara att få tillbaks mitt 

gamla liv igen. Sen så vaknar jag. Jag kommer att tänka 

på Norngrim demonen som lappade ihop mig under 

bilfärden hit. Lade improviserade förband runt mina 

blödande sår. Av någon anledning så får jag känslan av 

att jag ville träffa honom igen. Skulle inte tvekat förut 

att skära honom i småbitar, men nu så var den där 

saken min enda kontakt till mitt gamla liv, även om vi 

inte på något vis kände varandra. Jag fattade nu här 

mitt i natten ett svårt beslut, klev upp ur sängen, drog 

på mig lite kläder och smög fram till dörren, låste upp 

och gick ut ur mitt rum fastän jag inte fick vandra runt 

så här sent på natten själv. Spelade ingen roll hur fina 

289

charader dom än ställde upp med, hur övertygande 

deras illusion av frihet som dom gav mig var så var jag 

ändå deras fånge. Jag vandrade snabbt genom 

korridorerna, dom så äckligt rena korridorerna. Jag 

visste att fångcellerna låg på bottenplanet. Långt under 

markytan. Det var för att, som Jeff och Ford förklarat 

för mig, om det någon gång skulle bli så att varelserna 

lyckades ta sig ut ur cellerna, ifall dom skulle fly, så 

skulle först alla korridorerna under ett visst plan fyllas 

med giftig gas, sedan så skulle dom fyllas med 

klorförgiftat vatten. Allt för att dom inte skulle kunna ta 

sig därifrån. Dom skulle förgiftas, förhoppningsvis 

drunkna och sedan efter ett bra tag så skulle man gå in 

och ta hand om möjliga överlevare. Det här var 

Organisationens största högkvarter. Här så skedde all 

deras större forskning, här så fanns det flest agenter, 

här så fanns de farligaste och flest varelser. Det var 

egentligen ganska så idiotiskt att samla ihop allting på 

en plats, det kunde vem som helst förstå. När jag frågat 

varför dom gjort såhär, varför dom kommit fram till den 

här dumma idén så var det enda svaret jag fick att det 

var en kostnadsfråga och en säkerhetsfråga. Jag 

fortsatte min färd genom korridorerna, var nu kanske 

en tre plan under min egen våning. Hur långt skulle jag 

komma? När skulle sändarna i mina fotbojor reagera 

och sända ut att jag lämnat mitt rum? Och om jag nu 

skulle komma ner till fångplanet, skulle jag då kunna 

hitta Norngrimen? Var han ens fortfarande i livet eller 

kvar på vår anläggning? Alla dessa frågor som jag ställer 

hela tiden, förväntar jag mig verkligen svar på dom? 

Kanske… kanske inte. Nu så insåg jag att jag var vilse. 

Jag trodde att jag hade tagit hissen, som jag gick in i för 

bara någon minut sen, neråt. Men allt tydde på att jag 

var på markplanet. Eller? Allt ser på något sätt likadant 

ut här, samma tråkiga korridorer, rena steriliserade 

gångar, konstgjorda. Jag chansade och började vandra 

framåt, ut ur hissen och vidare in på okänd mark. Efter 

att jag bara hade tagit några få steg så hörde jag ljudet 

290

av hur ett par fotsteg snabbt närmade sig mig bortifrån 

kröken av korridoren. Jag vände mig om för att ta 

hissen tillbaks igen men märkte att den inte var kvar på 

min våning längre. Jag vände mig om igen och 

förberedde mig på att möta en agent som genast skulle 

sätta dit mig. Ägaren till de ekande fotstegen kom runt 

hörnet, det var en smal man med mörkt hår, han hade 

mörka ringar runt ögonen och såg nästan lite för 

stressad ut för att allting skulle vara som det ska. I 

samma sekund som han såg mig så stannade han till 

mitt i en rörelse, först så såg han lite förvirrad ut men 

sen så kom en glimt utav igenkännande i hans ögon. 

- Det är du som är hon va? Halvdemonen i 

Specialgrupp fem eller hur? 

- Jo… Jag svarade osäkert. Skulle det här leda till 

att jag blev av med alltihop igen, att 

den här lilla nattvandringen skulle leda till att allt som 

jag fått utstå för lite mer bekvämligheter under min 

vistelse här skulle tas ifrån mig och jag skulle få börja 

om ifrån noll igen? 

- Adrian Smith, alltså, det är mitt namn. Men du 

får väl inte röra dig utanför cellen, jag menar ditt 

rum, nattetid va? 

- Jag… jag letar bara efter någon… Skulle jag 

kanske ge mig på honom med våld? Nej, 

det skulle bara förvärra alltihop…eller? 

- Okej, jag trodde inte att du fick göra något 

sådant… åh, hej Agent Luther. 

Jag vände mig om som på en femöring, bakom mig så 

stod Zach lutad emot väggen. 

- Tjena Smith, hallå Victoria, ute och nattsuddar? 

- Zach jag… 

- Så, vem är denne som du söker som får dig att 

riskera allt här inom Organisationen? 

- Är det så mycket att riskera då? 

- Smith, vad gör du här förresten, jobbar du 

nattpasset nuförtiden? 

- Nej Zach, men fick lite extra uppgifter och… 

291

- Jaja, kan du ta och pysa? Jag måste snacka lite 

med Agent Felderman här. 

- Okej. 

Han gick fort förbi oss, jag tyckte nästan att han i 

förbifarten viskade något i stil med: Lycka till. Till mig. 

Jag såg på Zach, han såg ganska så allvarlig ut. 

- Så, ska du kasta mig till vargarna nu Zach? 

- Behövs det? 

- Jag… 

- Tyst, jag vill inte höra några fnoskiga halvfärdiga 

förklaringar och ursäkter nu. Jag vill bara veta 

varför du bryter mot reglerna, varför i helvete 

smyger du omkring här mitt i natten? 

- För att jag ville träffa en utav demonerna som ni 

fångade in tillsammans med mig! Jag ville bara 

få en glimt av mitt gamla liv igen! Och fan ta dig 

och hela den här Organisationen om jag ska 

straffas för det! Sätt mig i en förbannad cell igen 

bara, jag knäcks inte så lätt! Jag kan ta er 

allihop och… 

- Vad var det för demon som du ville träffa? Han 

verkade inte ha lyssnat på mitt 

utbrott, inte ens märkt det eller bara ignorerat det. 

- En Norngrim demon, den lade förband om mina 

skador efter att ni fångat in oss… 

- Okej, så den var alltså i samma lastbil som du… 

jag vet däremot inte vad en Norngrim sak är för 

något… men vi kan ju kolla lite i databasen. 

- Är du inte… ska du inte…? 

- Se till så du hamnar i trubbel? Nejdå, du kom 

med en bra förklaring. Jag trodde du försökte 

sticka eller något. Det var därför jag gick in i 

hisskontrollsystemet och såg till så du hamnade 

på fel våning. Du skulle ändå inte ha kommit 

förbi säkerhetskontrollerna. Men det gör jag, 

eftersom jag är en fullvärdig medlem i en 

Specialgrupp så har jag tillgång till en del celler. 

Kom igen, vi drar och kollar bland de olika 

292

filerna efter din demon så vi kan se vart den 

sitter… oki? 

- Okej då…” 

” Knattrandet ifrån tangentbordet verkade aldrig vilja 

upphöra, upp på skärmen kom det nära otaliga bilder 

av varelser. En del kunde man inte ens se vad det var. 

Zach öppnade fil efter fil, mapp efter mapp. Det verkade 

inte som om Norngrimen fanns med bland dom fångar 

som vi hade tillgång till. Eller, inte fångar, dom kallades 

för exemplar. Jag gav upp hoppet, inte för att jag hade 

hoppats på att hitta honom på riktigt, det hade mest 

bara varit en impuls som jag fick ett tag. Zach verkade 

inte vara arg på mig i alla fall, utan nästan mera 

förstående. Jag fortsatte med att stirra in i skärmen, såg 

bilderna utan att riktigt titta på dom. Det var många, 

lite för många för att det skulle kännas bra… 

Sen, helt plötsligt bland bilderna som poppade upp och 

sen försvann igen så tyckte jag mig se honom. 

- Vänta lite! Backa några bilder! 

- Okej, okej ta det lilla lugna. Den här? 

- Nej, inte den heller, där! Han var det! 

- Han? Hur kan du se någon skillnad på dom? 

- Var sitter han någonstans? Har vi tillgång till 

cellen? 

- Det är tveksamt… saken… HAN, blev flyttad till 

sjukavdelnings celler. Alltså laboratorieområdet, 

för det första så vet ingen riktigt vad som händer 

där och jag har bara tillgång till femton procent 

av cellerna där… för det andra så förflyttades 

den dit ungefär samtidigt som du blev tillfrågad 

att bli medlem i Organisationen. Han kan vara 

död för längesedan… 

- Men var sitter han då? 

- Alltså, det står inte i rapporten, han kan vara i 

vilken cell varsomhelst därborta, vi märker dom 

inte i rapporter av säkerhetsskäl. Men jag tror 

293

att vi kan gå dit och kolla, men det är en stor 

risk. 

- Jag är villig att ta den. 

- Om du är det älskling, så är jag det också.” 

” Vi vandrade sida vid sida genom korridorerna, jag var 

fascinerad av hur Zach kunde veta var vi var, att han 

inte tappade orienteringen här inne där allt såg likadant 

ut. Han gick med målmedvetna steg, jag kände mig mer 

osäker, han verkade inte vara på väg att sätta dit mig, 

han hade kallat mig för älskling, men inte i den så 

vanliga lätt ironiska tonen som han brukade använda, 

betydde det något? Vi kom fram till en dörr med extra 

lås, både manuella och elektroniska. När den gled upp 

så visade sig det att den dolde ytterligare en korridor, 

men denna var full med dörrar överallt, dörrar med små 

skjutluckor så man kunde kolla in igenom. Alla 

dörrarna hade varsin bricka med siffror och bokstäver, 

ungefär som registreringsskyltarna på bilar. 

- Jag tyckte du sa att man inte skrev upp var man 

höll fångarna? 

- Inte i datasystemet ifall någon skulle ta sig in 

där, men forskningsavdelning måste ju kunna 

arkivera sina exemplar, eller hur? Så, ska vi ta 

oss en titt i det här gigantiska levande arkivet? 

Han gick fram till en liten dataskärm som satt i väggen 

och började knappa lite på tangentbordet. Efter kanske 

en halvminut så vinkade han till mig att komma dit. 

- Kolla här, jag hittade bara tre som liknar din 

demon, men som sagt, jag kan inte se skillnad 

på dom jävlarna. 

Jag lutade mig fram och tog mig en titt, först så såg jag 

honom inte men sen så var han där, jag pekade på 

bilden, Zach läste koden och gick fram till en utav 

dörrarna på höger sida om oss. 

- Du har en förjävlig tur Felderman, han kunde ha 

varit död eller på den slutna avdelningen, men 

294

istället så är han här där vi har tillgång till 

honom. 

Han sköt luckan åt sidan och tittade in, sen så sade han 

med stark och bestämd röst: 

- Öh, du! Din slaffsiga jävla sak, du har besök. 

Sen så öppnade han cellen och vi klev 

in. 

- Vad vill ni mig nu då? Mumlade Norngrimen, 

han såg hemsk ut. Ärr överallt, omslag 

och förband täckte hans kropp och ena örat fattades. 

Huden runtom ena ögat verkade dött och såg uppsvullet 

ut och ena armen satt i mitella. Han liknade nu mer 

Frankensteins misslyckade monster än den stolta 

krigaren som plåstrat ihop mig under fångtransporten. 

Han såg på oss båda med bitterhet i blicken, tills en 

glimt av igenkännande dök upp. 

- Du, halvdemoninnan! Du lever… och du har 

blivit till en utav dom. Du har sålt din frihet… 

- Precis, exakt samma frihet som du upplever just 

nu. Jag talade till honom, Zach 

stod lutad mot väggen bakom mig som en skyddsvakt. 

- Men jag har i alla fall kvar min stolthet… 

- Alltid den stolte krigaren va? 

- Vad vill du mig Draco? Se inte så förvånad ut, 

jag vet vem du är, finns inte så många av din 

sort nuförtiden. 

- Jag… 

- Har du svårt att sova Draco? Vaknar du rastlöst 

upp mitt i natten? Utför dom tester på dig? Äter 

du deras mediciner? 

- Håll käften! Skrek jag och måttade en spark mot 

honom. 

- Drömmer du om mörka saker? Vet du vad det är 

som klöser inom dig? Det är din demoniska sida 

som är förtryckt! Du förnekar din sanna natur… 

dom tar ifrån dig din kraft. Om du låter dom 

fortsätta så kommer du inte vara mer än ett tomt 

skal till slut. Du måste känna så, för det gör jag 

295

och säkerligen nästan alla andra fångar här inne 

med. Säg mig ditt ärende, så jag kan ostört 

återgå till min slummer. 

- Jag… jag tackade dig aldrig för att du lappade 

ihop mig ditt avskum. 

- Det trodde jag inte heller att du skulle göra, du 

var ändå hans lärling. Så gott som hans barn. 

Du vet vem jag menar, din mästare. Jag var en 

gång en utav dom som stred vid GroLukenti’s 

sida, nu är jag bara en skugga av mitt jag. 

Kroppen som jag bär är trött, köttet ruttnar och 

förfaller. Min tid är nästan ute, en omgång till 

som dom som dom ger mig på sina 

slaktarbänkar kommer att förgöra mig. Du skulle 

ha kunnat ha haft en plats bland oss, det var 

därför som jag lappade ihop dig. Låt mig nu få 

vila. Gå, lämna mig nu. 

Jag var stum av förvåning. Han hade bara talat på, 

högtidligt och ståtligt. Hans ögon brann fortfarande och 

jag kände en stöt i hjärtat. Jag kom ihåg det nu, jag 

hade träffat på honom förut. När jag var yngre, när min 

läromästare fortfarande hade varit i livet. Den här 

demonen hade känt honom. Det var därför som han 

hade hindrat mina sår från att förblöda. Inte för min 

skull utan för att hedra minnet av en vän. Jag vände 

mig mot Zach som såg fundersamt på mig. Han höjde på 

ena ögonbrynen som för att fråga om jag var klar, det 

var jag. Vi lämnade cellen och precis när Zach skulle 

stänga dörren så hördes Norngrimens röst igen: 

- Du tackade mig aldrig… 

- Det vet du att jag aldrig tänkte göra… 

Jag svarade honom med ryggen till medan Zach stängde 

celldörren och låste. Vi började vandra tillbaka mot mitt 

rum. En liten tillfredställelse kändes nu i min mage, så 

som om en knut hade löst upp av sig självt. En del av 

mig dog den här kvällen, jag sa farväl till mitt gamla liv 

genom att ta farväl av demonen. Jag hade bara kommit 

ihåg de starka överlevarna, de som lekte med faran och 

296

härskade över oss andra. Men nu så hade jag sett en 

utav de ståtligare ligga i en skitig cell som ett vrak, inte 

ännu knäckt men nästan. Glöden fanns kvar i ögonen, 

men kroppen var förstörd, förtvinad och sönderbruten. 

Jag hade sett vad jag hade kommit undan. Medan den 

stolte föll så stod jag kvar där. Levande. Min frihet 

skulle komma, det visste jag nu, jag var bara glad att jag 

hade valt rätt väg och fått det bekräftat. Sakta så smög 

jag min hand i Zachs, han såg på mig genom ögonvrån, 

skit samma om dom här jäkla fotbojorna satt kvar. Jag 

hade en beskyddare nu, eller var det Zach som hade fått 

en? En plan om frihet började ruta upp sig i mitt huvud 

nu, det skulle ta ett tag, kanske flera år, men nu så 

visste jag vad jag behövde göra. Bilden utav Norngrimen 

satt som fastbränd på mina ögonhinnor, han skulle 

snart dö. Men det skulle inte jag. Han hade känt min 

mästare. Han hade tagit hand om mig med, men inte för 

min skull. Nu så fanns inget kvar av honom. Stolta 

krigare är inte så stolta när dom inte möter den 

glorifierade ädla döden, men överlevare står heller inte 

alltid stolta. Jag lever i en värld uppbyggd så att allting 

verkar perfekt, min värld är egentligen skitig och 

våldsam och bakom dessa murar av kliniskt rena väggar 

så finns den och min frihet, min längtan. Blod kommer 

att spillas, hjärtan krossas. Jag kommer att vara deras 

lilla perfekta supersoldat. Men den skitigt äkta friheten 

ska bli min, bara min.” 

297

21 

” Solen höll på att gå upp över kullarna och dess första 

strålar verkade medvetet söka sig emot det lilla garaget 

med den intilliggande krimskrams affären. Den gamle 

mannen som ägde de båda ställena kollade ut genom 

springorna i sina persienner. Ögonen var lite stirriga och 

pupillerna lite för mycket utvidgade. Han försvann bort 

ifrån fönstret och efter några sekunder så öppnades en 

sidodörr. Den gamle mannen gick ut och insöp den rena 

morgonluften som ännu inte var fylld med avgaser. 

Daggen i den lilla rabatten glänste, han gned sig i 

ögonen och såg nyvaken ut. Ett sms hade väckt honom 

för bara några minuter sedan och hans hökögon sökte 

över vägarna efter ett för alla andra utom honom okänt 

mål. Tillslut så fick han syn på det han sökte. Den 

gamla VW- bussen rullade sakta fram längst vägen emot 

garaget och han blev glad över att se den. Han höjde sin 

hand som i en hälsnings gest medan den kom allt 

närmare. Den blinkade som svar med helljusen. Tillslut 

så var den framme vid parkeringen och stannade som 

med en suck. Bildörrarna öppnades och ut kom tre 

stycken personer som även dom såg nyvakna ut. Killen 

var mörkhårig, smal och lite gänglig. Hans korpsvarta 

hår låg i ett enda rufs, med slingor som hängde ner 

framför ögonen. Kvinnan som stod bredvid honom hade 

blont långt hår som gick ner efter ryggen, ganska söt 

men med trötta ögon. Hon hade på sig sin svarta 

skinnjacka och huttrade lite och drog den tätare 

omkring sig när en kylig morgon vind svepte förbi. Den 

sista kvinnan kände inte den gamle igen, hon var 

vältränad, hade kort spretigt hår som stod upp som i 

hundratals små spikar, vissa böjda av sin egen tyngd. 

Hon var klädd i motorcykelkläder och hade en bister 

uppsyn. Mannen nickade åt grabben och blondinen, 

298

sedan så vände han sig om emot den sistnämnda 

kvinnan och sa med en lugn lite hes röst: 

- Du måste vara Ice, trevligt att råkas. 

Sedan så begav sig de fyra in i igenom sidodörren som 

han förut kommit ut ifrån.” 

” Woodstock slängde sig ner i den sköna pös fåtöljen och 

gav ifrån sig en suck av ren njutning. 

- Äntligen hemma igen! 

- Ni kom tidigt, har ni åkt hela natten? Genom det 

dolska mörkret och trotsat nattens faror? 

- Nix, vi sov på en rastplats ungefär tre mil 

härifrån, orkade inte köra längre igår kväll. 

- Öhm…jaha…glad att ni kom fram oskadda i alla 

fall Woody. 

- Hur är det med dig då Julius? 

- Alicia, har jag inte sagt åt er tusen gånger att 

inte använda mitt riktiga namn? Aja, strunta nu 

i det, ta med er isigt kyliga vän in i 

vardagsrummet så kommer jag strax! 

Alicia och Ice slog sig ner i soffan vid sidan om ett litet 

kaffebord. En dörr öppnades till höger om dom, det var 

Julius rödhåriga dotter Jennifer, Alicia närmsta väninna 

och forna klasskamrat. 

- Åh, hallå! 

- Jennifer hej! 

- Hur är det med er Alicia? Pappa har mumlat 

något om bekymmer? 

- Vad har han sagt då? 

- Ingenting direkt, bara att ni råkade i lite trassel i 

Tyskland. 

- Oki, nej det var inget allvarligt. Förresten, det 

här är vår nya vän Ice 

- Åh, hej Ice. Trevligt att råkas! 

Jennifer sträckte fram en hand åt Ice som inte greppade 

den, hon såg bara på henne och nickade som hälsning. 

- Okej… men vi ses hör ni, måste kila iväg till min 

lägenhet nu. Sov bara över här för att jag 

299

jobbade över sent inatt i affären. Vi ses, 

tingeling! 

Och med dom orden så lämnade hon sällskapet. 

- Tingeling? Ice såg på de andra två med rynkad 

panna. 

- Det där var Jethros charmerande dotter och det 

där var hennes sätt att säga hej då på. Ganska 

så originellt när jag tänker på det. Svarade 

Woodstock som nu bläddrade 

i en serietidning. Dom satt där ett tag, Ice kollade sig 

omkring och kände sig lite nervös. Hon var inte van vid 

att sitta såhär i någon annans hem. Nu så kom Jethro 

tillbaks och efter sig så hade han en stor solbränd 

raggare. Raggaren såg på dom, höjde på ena ögonbrynet 

och utbrast: 

- Du måste skämta med mig gamling... dom här 

tölparna kan knappast vara dina marscherande 

soldater! 

- Inget skojande här inte min utomjordiske vän, 

dom har gått igenom eld, bokstavligen talat. 

- Okej… men kolla på killen (Woodstock rykte 

förvånat till), har sett brudar med större 

muskler. Ja… som fröken punkprinsessa där. 

Han sneglade mot Ice. 

- Hallå där, allt sitter inte i musklerna! Och vem 

är du egentligen? Sade Woodstock 

förnärmat. Han stirrade misstänksamt på raggaren. 

- Det här Woodstock, är min räddare från en 

annan värld. Hans namn som han vill vi ska 

nämna är Edward Pron! 

- Mina vänner kallar mig, oftast om det är det 

namn som jag uppgett, för Eddie. Ni kan kalla 

mig för det också. 

- Och det här Pron, är Nathan, hans flickvän och 

ytterst kraftfulla Alicia och till sist så har vi den 

kalla Ice. 

- Mina vänner kallar mig för Woodstock. Du kan 

kalla mig för Nathan!... 

300

- Vad du vill lillen. Så, berätta för mig hur den här 

samlingen veklingar skulle kunna vara hjälp i 

vår lilla ”situation”. 

- Alicia är ett naturens barn Pron, hon tillåts 

använda dess krafter och raseri. Hon är en 

magiker! Och Ice här är en van dräpare av 

nattens arméer. 

- Magiker? Så hon flipprar lite med en kortlek och 

får små kaniner att försvinna? Och isprinsessan 

här? Visst hon ser tränad ut men vad jag vet så 

visar sig oftast de tuffa vara de spädaste som 

behöver räddas… 

- Vänta lite Jethro… jag då? Sköt Woodstock in. 

- Låt inte skenet bedra Pron. Visa honom Alicia, 

gör det som du brukar visa mig. 

Fortsatte Jethro som om han inte ens hade hört 

Woodstock. Alicia såg på Eddies skeptiska ansikte och 

stirrade sedan rakt ut i rummet. Hon fick en glasartad 

blick och började mumla lite för sig själv. Plötsligt så 

verkade rummet bli lite mörkare och några doftljus på 

en hylla tände sig själva plötsligt. Eddie kollade på dom 

med höjda ögonbryn. Sen så började några böcker att 

röra på sig och en utav dom flög ut ur hyllan och 

hamnade mitt på soffbordet, bläddrade igenom sig självt 

från början till slut och for sen tillbaks in i hyllan igen. 

Ljusen slocknade med ett litet ”poff” och rummet blev 

ljust och fint igen. Både Woodstock och Ice såg 

imponerat på Alicia som såg lite svettig ut. Även om dom 

båda hade sett henne skjuta ut eld förut och kasta iväg 

varelser flera meter så var detta på något sätt mer 

imponerande. Mer kontrollerat. 

- Okej, kan du göra mer blondie? Sade Eddie och 

verkade smått imponerad han med. 

- Det kan du ge dig på rymdpojken. Svarade Alicia 

lite coolt nonchalant. 

- Och du då fröken ”allt jag bär är svart”? Sa han 

nu vänd till Ice. 

301

Utan ett ord så reste hon sig upp och gick ut till 

hippiemobilen. När hon kom tillbaks så hade hon med 

sig sitt gigantiska svärd. Eddie såg nyfiket på henne när 

hon höll det framför sig. Sen utan förvarning så gjorde 

hon en lång snabb sekvens med hugg och slag. 

Pareringar och stötar, det hela såg ut som en liten dans. 

Hon avslutade med att göra ett utfall som gjorde att hon 

stannade med svärdets spets bara några millimeter ifrån 

Eddies hals. Han såg lugnt ner på den och nickade 

försiktigt. 

- Om du sköter lika snyggt i fält så kommer du att 

vara ett enormt tillskott. 

- Ursäkta mig? Hallå? Jag då? Förresten, Vem i 

helvete är du? Undrade Woodstock 

igen. 

- Som vi tidigare sa lillen, mitt namn är Eddie 

Pron. Jag är en… politisk flykting kan man säga, 

från en annan planet. En annan värld. För ett 

tag sen så stötte jag ihop med den störste 

demonjägaren i modern tid, han blev min vän. 

Men sen så förlorade jag honom i strid. Han var 

min vän och jag är ute efter den som gjorde det. 

- Okej…det förklarar ju mycket… Sköt Woodstock 

ironiskt in. 

- Den här Ka’Rashkan typen visade sig för mig för 

någon vecka sen. Han talade om för mig att om 

jag överlämnar ett vapen till honom så ska han 

ge mig min hämnd. Men om det är en sak som 

jag lärt mig under mina år i krig så är det att allt 

som serveras på silverfat oftast är minerat. Man 

får ingenting så lättvinnigt. 

- Alicia, du nämnde något mer som kunde betyda 

något i detta stora äventyr. Nu var 

det Jethro som talade. 

- Vår vän Scott, han nämnde något om att en 

vampyr sagt till honom att en i demongruppen… 

- Lilith’s Barn. 

302

- Tack Ice, att någon där hade en amulett som 

behövdes överlämnas till honom, den där vad sa 

du? Ka’Rashkan? Han i alla fall. Och att ledaren 

för Lilith’s Barn, Ferdinad, skulle följa med den 

som hade amuletten och vara med vid 

överlämnandet. 

- Ferdinad? Min vän, som jag berättade om. Han 

berättade i sin tur för mig lite om den där 

Ferdinad. Verkar vara en liten rebell som stökat 

runt ett tag nu. Fast jag vet inte så mycket om 

det där. Lägger inte sånt på minnet direkt. Vem 

var denne Scott förresten? 

- Åh, han var med i Lilith’s Barn förut. Svarade Ice 

lite för snabbt. 

- En människa i ett demon gäng? Undrade Eddie. 

- Va? Nej, alltså han var en demon och… 

- Vänta… talade ni med en demon ur gänget som 

försökte döda er? Och ni litar på honom? 

- Alltså, nej. Han var människa från början, men 

blev förvandlad till en demon av Luke! Fortsatte 

Alicia. 

- Luke? Demon rådets mest respekterade ledare 

eller nått i den stilen? Kontrade 

Eddie förvånat, Lex hade nämnt Luke några gånger. 

- Alltså, Scott, den ofrivillige demonen, räddade 

mitt liv där borta i Tyskland! Du vet, han som 

dom efterlyser typ överallt! For det ur 

Woodstock. 

- Mördaren? Snackar ni om den där Kenzie killen 

som mördade sin flickvän? Som tydligen rumlar 

runt överallt och attackerar folk? 

- Hallå! Det var Luke som mördade henne! Och de 

nya överfallen är inte gjorda av honom. Det finns 

fullt med dårar som attackerar och kopierar 

brott! Han är en jävla hjälte! Det var både 

Woodstock och Ice som talade med en röst. 

- Okej, okej. Så killen är oskyldig, hur fan ska jag 

kunna veta det? Allt jag vet om honom är vad jag 

303

sett på tv. Satan, snart säger ni väl att Hitler 

kom och hälsade på medan ni drack te med 

kungen av Sverige… Och du då Ice? Vad jag har 

förstått så mötte du dom här nissarna i Tyskland 

med… 

- Ja, när jag jagade efter Ferdinad. 

- Varför? 

- Det är min ensak. 

- Okej okej. Men varför är inte Scott här med er? 

- Han var förföljd och ville inte att vi skulle 

utsättas för fara på grund utav honom. 

- Okej Ice jag fattar, killen är en nobel och 

oskyldig själ… Fan vad komplicerade 

förhållanden ni har till varandra och alla andra 

med då! Helvete… 

Innan han hann säga någonting mer medan han satt 

där och suckandes undrade vad han hade gett sig in på 

och vad det här var för tokstollar så började hans klocka 

med den lilla sändaren pipa. Han såg på den och blev 

med ens stressad… 

- Det är dags… mumlade han. De andra såg 

intresserat på honom och Jethro fick 

ögon stora som tallrikar. 

- Är det, du vet, ”Den” som…? 

- Ja, vill du hänga med? 

- Visst, men dom andra då? 

- Dom kan komma med om dom vill, kan kanske 

behöva lite hjälp. Men kom igen om ni ska med, 

det är bråttom! 

Alla reste sig upp förvirrat och såg från Eddie till Jethro, 

någonting annorlunda var på gång, det kändes i luften.” 

” Dom följde efter Eddie och Jethro, alla fem gick ner i 

den gamla oanvända jordkällaren. Det var fuktigt här 

nere, luktade instängt och det var kyligt. Någonting här 

nere surrade oavbrutet, det lät nästan som en pump av 

något slag. Woodstock såg sig omkring i det mörka 

rummet, men kunde inte se något annorlunda emot 

304

vanligt, enda tills Jethro tände lyset. Lampans 

bländande sken avslöjade något som Woodstock aldrig 

någonsin sett förut, han flämtade till och tog omedvetet 

ett steg närmare Alicia. 

- Vad i helvete är det där? Undrade han högt. 

- Jag har aldrig sett något liknande! Kom till svar 

ifrån Ice som stod på andra sidan 

Alicia. 

- Det, det är nästan vackert. Sade Alicia till sist 

lika snopen som de andra. 

Det som tog upp rummet var Eddies glas ägg. Det var 

stort och fyllt med samma grumliga mörkröda vätska 

som förut. Någonting rörde sig inuti det, men man 

kunde inte se vad det var genom den tjocka men ändå 

trögt flytande vätskan. Plattformen som ägget stod på 

var det som surrade, det var med andra ord en pump 

som lät. Sladdar gick hit och dit, tilltrasslade över 

golvet. En bärbar dator stod inkopplad till maskineriet 

under ägget. Eddie gick dit och tittade på något som 

liknade värden. Han knappade in några koder och 

vände sig sen mot Jethro och nickade. 

- Det är dags, kan du hämta en kniv av något 

slag? Helst en jaktkniv? 

- På momangen Pron! Jethro gick ut ur källaren. 

- Alicia, du som vet var det finns, kan du hämta 

lite handdukar också? 

- Visst! Svarade hon förvirrat. 

Woodstock och Ice såg som hypnotiserade på ägget. 

Eddie knappade in något och plötsligt så började 

föremålet inuti att rycka och skälva. 

- Elektriska impulser. Sade Eddie utan vidare 

förklaring till de båda. Nu så kom 

Jethro och Alicia tillbaka med en dykarkniv respektive 

handdukar. 

- Okej, ni kanske skulle vilja flytta på er nu, för 

det kommer att bli lite kletigt. 

Varnade Eddie dom. Alla tog ett steg tillbaka utom 

Jethro som precis som Eddie kavlade upp sina 

305

skjortärmar. Eddie tryckte på enter- knappen på sin 

dator och glasägget började plötsligt med att öppna sig. 

Sänktes sakta ut åt två sidor så det liksom öppnade sig 

som en vacker blomma. En geléaktig hinna var det enda 

som höll ägget upprätt och precis som hundratals små 

blodådror inuti det virade sig en massa små sladdar 

omkring det ännu otydliga föremålet där inuti. Eddie 

satte kniven i hinnan och skar upp det, bit för bit. 

Vätskan rann ner som blod på golvet och flöt sen sakta 

fram över det. Sladdar knipsades av, mer vätska flöt ut, 

tillslut verkade Eddie vara klar och man kunde se 

föremålet som låg där inuti. 

- Herregud! var det enda som Woodstock kunde 

få ur sig, Ice och Alicia bredvid 

honom kunde däremot inte få ur sig ett enda ljud. Dom 

var stumma av förvåning och chock…” 

” Ferdinad körde snabbt över vägarna i månens ljus, 

alldeles för snabbt. Geoffrey klamrade sig fast bäst han 

kunde, han hade redan ramlat av en gång och det ville 

han inte göra om igen. Han hörde vilddjurstjutet som 

Ferdinad utstötte. Han älskade det här, att fara snabbt 

fram över vägarna, utmana döden. Hållaren där Ice 

förut hade haft sitt svärd hängde nu Ferdinads två 

svärd, en katana och ett tveeggat europeiskt svärd ifrån 

medeltiden. Något litet djur blev just krossat under 

motorcykelns hjul. Man kände hur det krängde till lite, 

men de båda på motorcykeln kunde inte bry sig mindre. 

Dom for fram över vägarna på nätterna, våldgästade 

oskyldiga offer på mornarna och lämnade sedan huset 

tomt på liv kvällen därpå eller så tog dom in på ett 

värdshus eller pub efter vägkanten. Ferdinad hade inte 

rest såhär på många långa år. Han hade låtit andra 

springa hans ärenden medan han själv hade suttit 

instängd och planlagt sin revolution samtidigt som han 

gömt sig för demonernas råd. Han hade så många 

gånger när han varit yngre fått stå där, i Stenasalens 

mitt med rådsmedlemmarna stirrandes ner på sig. Dom 

306

hade sett på honom med avsmak, han var en 

annorlunda demon. En demon son till två ytterst 

kraftfulla demoner som hade under sin sista tid levt ett 

liv i avlägsenhet från rådet i Rumänien. Där så hade 

dom låtsats vara människor, medan dom styrde en utav 

alla dess små byar med en järnhand. Dom var skyldiga 

till blodbad, en del av deras dåd var de som fortfarande 

återberättades av byborna ännu idag. Givit upphov till 

en del utav dagens myter om det forna Rumänien. Dom 

hade inte brytt sig om rådet och rådet hade låtit dom 

vara. Dom hade sitt eget lilla kungadöme där dom var. 

Men skillnaden mellan dom och Ferdinad var att 

Ferdinad inte hade kunnat slå sig till ro som dom hade 

gjort, han hade börjat resa runt i världen, sett så gott 

som allt. Han hade härjat med sitt gäng, gått in på 

andras territorium. Det var inte speciellt uppskattat av 

rådsmedlemmarna. Han hade varit kaxig, mäktig och 

smart. Något som hade hotat dom. Han hade skaffat sig 

vänner snabbt bland de yngre kretsarna bland demoner, 

speciellt hos Vampyrerna som inte hade något emot att 

följa honom. Han var rebellen. Sist han hade varit ställd 

inför rådet så hade dom gett honom ett ultimatum, följa 

deras regler eller bli klassad som en fiende. Han hade 

valt det senare och sen med den största brist på respekt 

som går att finna, vänt ryggen åt dom och vandrat 

därifrån. Då visste han att det var slut på det roliga och 

det var då som hans små idéer som han bara hade haft 

då och då i förbifarten blev grunderna till hans plan att 

ta över rådet och hela demonvärlden. Oinskränkt makt 

var det han eftersträvade. Han tog en kurva lite snävt, 

motorcykeln välte nästan och Geoffrey gnydde till lite. 

Han skulle antagligen inte dö utav att ramla av men det 

gjorde helvetiskt ont att göra det. Långt bort över 

horisonten så började solen stiga upp över himlavalvet, 

strålarna nådde dom inte ännu men dom visste båda att 

det var dags att hitta ett nytt gömställe. Ett hus som låg 

lite avsides efter vägen föll dom genast i smaken. 

Ferdinad körde upp motorcykeln på gården, dom gick 

307

lugnt fram och knackade på dörren. En man öppnade 

klädd i bara en morgonrock och såg alldeles nyvaken ut. 

Han var en familjefader, en hårt arbetandes medelålders 

man som snart skulle få en välförtjänt befordran. Innan 

han hade hunnit säga ett endaste ljud så slog Ferdinad 

upp dörren helt och hållet, han slängde in mannen, 

tvingade honom att bjuda in honom och Geoffrey. 

Mannens namn var Mohammed Albanad, ett namn som 

aldrig mer skulle användas av honom. Efter den 

morgonen så var hela familjen Albanad död, deras 

grannar skulle finna dom om några dagar på ett blodigt 

golv. Man skulle inte finna så mycket blod som man 

skulle kunna tro, det verkade vara spårlöst försvunnet. 

Deras ögon skulle även vara tomma, något obeskrivbart 

hade hänt med dom, brottet var som ett mysterium för 

myndigheterna. Hela historien skulle sluta som en liten 

notis i den lokala nyhetstidningen.” 

308

22 

” De varma vindarna drog fram över Kirgisstäppens 

vildmark i Kazakstan. Eddie körde sin röda Cadillac 

liknande bil över en kulle, utsikten var enastående här 

på sitt eget lilla vis. Han fick lite problem med att ta sig 

vidare då vägarna var nästan obefintliga här. Han 

skramlade fram och såg på sin karta, jämförde med 

bilens GPS, han var nu nära de koordinater som 

Ka’Rashkan hade uppgett för honom för ett tag sen i 

San Angela City. Eddie tyckte att det var för en evighet 

sen, men samtidigt så visste han att det bara var för 

några veckor sedan som han hade slutit avtalet där på 

de skumma gatorna i lyktornas dimmiga sken. Bilen 

skramlade till när den for över ett gupp. Det var en sen 

eftermiddag och det började dra sig emot kvällen, men 

det var ändå flera timmar kvar tills solen skulle gå ner. 

Strålarna reflekterades i hans solglasögon, landskapet 

tornade upp sig i all sin ståtlighet och han såg framför 

sig hur en bergvägg stod där som ett monument i 

sanden. Och vid bergväggen så stod en liten ynklig figur, 

iklädd munkliknande kläder som var vanligare i 

Kambodja än här tyckte Eddie. Han körde fram till 

figuren som stod precis vid berget, stannade bilen men 

lät motorn stå på och såg på den ynkliga varelsen. 

- Så, det är du som ska föra mig till den här 

Ka’Rashkan? 

- Ja herre. Är ni ensam hitkommen? 

- Ser du någon annan här eller? Kolla gärna i 

bagageluckan med om du vill. 

- Det behövs nog inte, men bäst att vi gör så ändå. 

- Vi? 

Som uppsprungna ur intet så dök fyra Revol- munkar 

till upp och öppnade hans bagagelucka och allt annat 

som dom kunde kolla igenom. När dom var klara så såg 

dom på honom med mörka blickar. Han log nästan 

309

osynligt, han kände sin överlägsenhet gentemot dessa 

små varelser. Han anade att dom däremot kanske var 

tuffare än dom såg ut, det var dom alltid, de små men 

samtidigt sega. 

- Tog ni med SoulCrusher? 

- Tror ni att jag skulle köra hela vägen ut hit utan 

den? 

- Nåväl, låt se… 

- Är ni blinda eller bara dumma? Den ligger invirad i 

lakanet i baksätet som ni nyss kollade igenom! 

- Visa oss den bäste herre. Annars så kommer vi inte 

att släppa in er i templet och då kommer ni aldrig 

att få utkräva er hämnd. 

- Okej då. Eddie sträckte sig tillbaka mot baksätet 

och tog tag i ena kanten utav lakanet 

och drog i det så det virades av släggan. Revolmunkarna 

såg med stora ögon på SoulCrusher. Den 

blänkte i solens sken och den svarta blodsdroppen som 

prydde huvudet verkade nästan lite för verklighetstrogen 

just nu. Den som verkade vara ledaren såg på Eddie och 

nickade och sen så började gruppen vandra medan 

Eddie sakta körde efter dom.” 

”Efter någon timme så var dom framme, dom hade 

banat sin väg in i en skreva i berget som Eddie aldrig 

skulle ha upptäckt utan deras hjälp. Bilen kom precis 

igenom, fick pressa sig fram i grottgången, allt Eddie 

kunde tänka på var på reporna i lacken som antagligen 

tillfogades hans kära bil just nu. Tillslut så kom dom in 

i en stor hålighet, Eddie tittade uppåt och såg att berget 

gått sönder där uppe så man kunde se himlen. Dom var 

i en undangömd liten dal. Framför honom så tornade sig 

ett urgammalt tempel upp bland bergväggarna, det var 

grovt uthugget och såg ut som om det hade stått där i 

flera tusen år, orört, bortglömt. Eddie parkerade bilen 

på gården utanför templet, hoppade ur och tog med sig 

SoulCrusher. Den stora hammaren låg tungt i hans 

hand och han fick anstränga sig för att den inte skulle 

310

släpa i backen där han stegade fram. Munkarna 

vandrade omkring honom, dom var fler nu, nästan fyrtio 

stycken. Han kollade på sin lilla speciella klocka och 

tryckte diskret in en liten knapp på den. Han fördes in i 

templet. Det var inte speciellt stort, när man väl kommit 

innanför porten som hölls stängd vanligtvis av en 

träport så var det ganska litet faktiskt. Det fanns bara 

tre dörrar innanför där, en åt vänster, en åt höger och 

en rakt fram. Den rakt fram var öppen och ledde till ett 

altare. Vart den vänstra ledde kunde Eddie inte se, inte 

heller den högra, båda var stängda. 

Hela salen verkade med ens bli mörkare, Eddie kände 

hur en ofrivillig rysning drog fram över hans rygg, följde 

ryggraden upp emot nacken. Det var så länge sen som 

han hade känt något liknande, inte sen dom gångerna 

på en plats långt härifrån, där han och hans 

militärgrupp legat gömda bland ruinerna efter en stad 

tillsammans med kraschade farkoster och kulorna 

vinandes omkring sig. Någonting mer hade rört sig 

ibland skuggorna än dom och fienden tyckte han då, 

men antog att det bara var nerverna som gjorde så 

hjärnan spelade honom ett spratt där han befann sig 

mitt i stridens hetta. Ifrån rummet med altaret så steg 

en grov figur ut. Eddie kände igen hornen och 

ansiktsmålningarna som prydde varelsens huvud, 

Ka’Rashkan steg ut ur rummet med stor värdighet. Han 

hade på sig en ceremonidräkt som gick i färgerna lila 

och guld och var full klottrad med en massa för Eddie 

okända tecken. Han bugade sig lite smått för Eddie och 

visade med en gest att han skulle gå in i altar rummet. 

- Välkommen ädle Edward, om ni följer med in till 

offer salen så kan ceremonin börja. 

- Var är demonhelvetet? Sade Eddie och stod still på 

sin plats. 

- Han väntar på er herr Eddie, var inte orolig, ni ska 

få er chans till hämnd. 

- Ni har ett uttryck häromkring som jag lärde mig 

väldigt snabbt efter min ankomst Ka’Rashkan och 

311

det lyder såhär: Om du visar mig din så visar jag dig 

min. Så var är han? 

Ka’Rashkan gjorde en gest emot några utav Revolmunkarna 

som genast öppnade den högra dörren. 

Därinne mitt i den dunkla grottsalen som dolts bakom 

dörren så stod han, D’Andreus. Han stod där klädd i ett 

vitt linne och ett par svarta byxor. Han sneglade emot 

Eddie med ett leende. På något sätt så verkade han 

nästan ännu mer kraftfullare än förra gången. Mer 

tränad, såg nästan yngre ut med. Faktum var att han 

var full med rena själar. Sen Ka’Rashkan hade 

kontaktat honom och erbjudit honom att leka lockbete 

så hade han fått en outsinlig tillgång utav själar. Visst, 

det hade tagit udden utav själva känslan när han tog 

dom, förstört lite utav utmaningen som han fick när han 

jagade. Men det spelade ingen roll, han var nöjd, han 

hade besegrat självaste Blood af Doom och skulle nu 

dryga ut segern med att få döda demonmördarens 

följeslagare. Han vinkade åt Eddie, hånade honom, men 

Eddie höjde knappt ens på sitt ena ögonbryn. D’Andreus 

skrattade åt honom när dörren stängdes igen och visade 

genom en gest att Eddie stod på tur. 

- Okej, då ser jag att allting är i sin ordning. Sade 

Eddie iskallt. Han steg in i offersalen. 

- Allt du behöver göra bäste herr Edward, är att lägga 

ifrån dig SoulChrusher i statyns armar där borta. 

Sedan så är det fritt fram för dig att utkräva din 

hämnd. 

- Vet du vad Ka’Rashkan? Sade Eddie medan han 

sneglade på sin klocka. Jag tror faktiskt inte att jag 

har någon större lust till att göra det och om jag har 

förstått det här rätt så kan inga demoner eller andra 

med orent blod lyfta SoulCrusher så jag tror att jag 

lägger ifrån mig den här så länge. Och med dom 

orden så släppte han ner 

hammaren med en duns på stengolvet. Ka’Rashkan såg 

oförstående på honom. 

312

- Vad är det för mening min bäste Eddie, du är 

ensam i ett hav utav fiender. Vad skulle du kunna 

göra egentligen? Vad vill du uppnå med denna 

barnsliga handling? 

Någon klappade händerna åt honom. Ytterligare två 

figurer steg in i rummet, det var Ferdinad och Geoffrey. 

Eddie märkte nu att dörren intill vänster också var 

öppen, det var därinne som dom hade befunnit sig. 

- En modig handlig, Eddie var det va? Låt mig 

presentera oss, jag är Ferdinad, den tuffaste jävla 

demon som du någonsin kommer att stöta på. Och 

min vän här är Geoffrey. Så Ka’Rashkan, när den 

här tönten väl har tagit sitt förstånd till fånga och 

satt hammarjäveln på plats så kanske vi kan 

diskutera medaljong delen av din lilla ceremoni. 

- Självfallet min gode Ferdinad. Det är lönlöst herr 

Edward, lyft nu upp SoulCrusher och sett denne på 

sin plats! Han höjde rösten märkvärt. Eddie ryckte 

till lite men brydde sig 

inte speciellt mycket om den stundande faran. Han såg 

bara på sin klocka och log. 

- Jag tror att det är du min bäste herr Ka’Rashkan, 

som kommer att märka att ditt vrålande är lönlöst. 

Speciellt som du inte kommer att finnas till speciellt 

länge till. Mina damer och demoner, bered er på att 

möta ert öde. Och det ödet är döden…” 

” Ka’Rashkan såg på Eddie med en förvånad och ilsken 

min, sen så fick ett ljud honom att se upp. Utanför 

templet, ungefär vid Eddies röda bil så kom tre stycken 

figurer kämpandes mot dom. Hans fälla hade slagit 

tillbaka, Ka’Rashkans mästerliga plan hade gått i baklås 

och vändes nu emot honom. Han såg hur Ice kapade 

handen på en Revol- munk som försökte hindra henne 

från att ta sig framåt. Hur Alicia med en formel slängde 

ett dussin andra flera meter bakåt. Dom kämpade sig 

sakta men säkert fram emot templets ingång. Den sista 

figuren stod bara där i bakgrunden som om den väntade 

313

på något. Ka’Rashkan fick en olustig känsla av den siste 

främlingen och började vrålade ut order på ett 

främmande språk och flera Revol- munkar stängde 

portarna och ställde sig redo för strid innanför dom. 

Några andra hoppade på Eddie med, han försökte med 

att skaka sig av dom men det gick inte, dom satte sig 

fast som fästingar och vägrade släppa taget. 

- För SoulCrusher till altaret väpnare! Vrålade 

Ka’Rashkan åt honom i ursinne. 

- Varför skulle jag hornpelle? Svarade Eddie 

halvkvävt medan han kämpade för att bli fri. 

- För att då kanske vi sparar häxan och 

svärdssvingarens liv! 

- Tro mig, du behöver inte oroa dig för dom. 

- Tig och lyft hammaren! NU! Han såg galen ut men 

Eddie gav sig inte. 

- Du Ka’Rashkan, varför ber du inte bara ägaren att 

göra det? ” 

”Mörker var det enda som han hade sett på länge, 

ibland suddiga mörkröda figurer som rört sig i vad som 

verkade vara fjärran. Något hade då och då gett honom 

pulserande stötar som kändes i hela kroppen och ibland 

så tyckte han att han hörde röster, men annars så var 

det bara den tryckande tystnaden som hördes, 

pressande emot hans trumhinnor. Ibland så hade han 

befunnit sig på andra platser, halvt drömmande halvt 

minnandes en tid för länge sen, på en plats långt 

härifrån. De gröna skogarna, han sprang igenom dom, 

njöt. Han ville besöka dom igen, träffa sina vänner igen. 

Leva. Vad hade hänt med honom? Var någonstans var 

han? Mörkret omslöt honom mer och mer. Skulle han 

kvävas i det? Sen kom de pulserande stötarna igen, fast 

nu ännu mer kraftfulla, blodsmak i munnen, förvirring. 

Smärta. Så kom ljuset, det var som att födas på nytt 

igen. Smärtan, skriken, rädslan och det plötsliga ljuset. 

Allt var en perfekt repris utav att födas. Han skulle 

aldrig någonsin kunna glömma det. Aldrig.” 

314

” Woodstock kände hur hans knän nästan vek sig under 

honom. Han höll sig i bakgrunden och såg på hur Alicia 

och Ice slog sig framåt genom vågorna utav de 

munkklädda varelserna med spetsiga öron. Dom var 

bleka och små varelser och han hatade att erkänna det 

men dom liknade honom väldigt mycket i sina veka 

kroppsbyggnader. Han försökte hålla kameran stilla, 

men det var svårt, han var rädd. Verkligen jätterädd. 

Eddie hade fått åka i förväg, sen så hade dom följt 

signalen som sändaren i hans klocka sände ut. Dom 

hade haft en hel del problem med att finna öppningen in 

i berget men efter det så hade det hela gått som en vals. 

Om nu valser innehöll att bli upptäckta utav ett gäng 

eftersläntrande munkar som plötsligt blev extremt 

våldsamma när dom upptäckt dom. Han ville inte heller 

erkänna det men han kände nu att han var till väldigt 

liten nytta här. Han hade tjatat till sig en plats i denna 

expedition hemma hos Jethro, han hade stormvägrat till 

att låta Alicia åka hit utan honom. Eddie hade påpekat 

hur värdelös han skulle vara men då hade han känt sig 

stor, stark och trotsig. Jethro hade tillslut gett honom 

en filmkamera och sagt till honom att dokumentera det 

hela till hemsidan. Han hade fått en medelmåttig 

uppgift, en uppgift som inte innebar att beskydda sin 

älskade. Men när han nu såg Alicia så förstod han att 

hon knappast behövde någon hjälp. Det var snarare han 

som behövde det. Han snubblade till, var ganska så 

trött. Hade inte sovit speciellt bra föregående natt, 

drömt en massa mardrömmar om dagens strapats. Nu 

när han äntligen var här så önskade han att han inte 

hade varit så envis, att han bara kunde ha hållit sin 

stora käft och stannat hemma. Dom klarade ju det här 

fint ju… om man inte räknade med att munkarna nu 

stängde träporten in till templet. Och att ännu fler 

munkar verkade dyka upp hela tiden, han hörde något 

ljud bakom sig och vände sig om. En utav munkarna 

kom springandes emot honom med en stav redo att slå 

315

in hans pannben. Rädsla, det är en känsla som 

paralyserar och gör en handlings förlamad var det sista 

som Woodstock hann tänka. Sen så slöt han sina ögon 

och inväntade slaget.” 

”Ka’Rashkan vrålade utav ursinne medan allt det här 

mer verkade roa Ferdinad. Han och Geoffrey såg lugnt 

på medan munkarna sakta ströp Eddie för att få honom 

att ge med sig. Dom var minst sju stycken på honom. 

Ferdinad såg upp emot altaret, skrattade åt allt det här 

igen för sig självt. Detta var bara ett litet störande 

moment, inget skulle hindra Ka’Rashkan från att 

återuppväcka sin mästare Rogh tänkte ledaren för 

Lilith’s Barn. Men hur hade den där flickan lyckats följa 

efter honom hit? Hon med det stora svärdet. Han kom 

ihåg deras strid i Tyskland, den hade varit… fin tyckte 

han. Han vände sig emot Ka’Rashkan, som nu lugnade 

ner sig. Munkarna släpade sakta Eddie emot 

SoulCrusher och försökte tvinga honom att lyfta upp 

den men han vägrade. Ferdinad gick fram till 

Ka’Rashkan och frågade en sak: 

- Du, bara en fråga, när ska vi egentligen överlämna 

halssmycket som Geoffrey bär på? 

- I slutskedet utav ceremonin. 

- Men varför måste just Geoff överlämna den? Menar, 

duger det inte med att vemsomhelst gör det? Varför 

just Geoffrey? En betydelselös vampyr? 

- Ifrågasätt inte Mästaren, demon, man ifrågasätter 

inte Rogh. 

- Behöver inte låta så otrevlig gubbe, förresten så ska 

man ifrågasätta auktoriteter. 

- Det enda som du behöver oroa dig för demon, är att 

din underhuggare överlämnar halssmycket i rätt 

tid. 

Innan Ferdinad han svara på detta så vände han sig om 

emot tempelporten. Ett plötsligt ljud hade stört dom, ett 

ljud som när man slår sönder något stort av tjockt trä. 

Porten stod kvar utan några synliga skador, sen kom 

316

ljudet en gång till och porten splittrades. Flisorna flög 

utöver munkarna, piercade deras kroppar. I 

dörröppningen så stod han. Vid första anblicken så 

skulle man kunnat tro att han varit en halvgud som 

nedstigit från berget Olympos. Eller en dödens ängel här 

för att skörda bland massorna utav demoniska väsen. 

Munkarna ryggade tillbaka. Glöden lös igenom hans 

solglasögon, glöden ifrån ett vilddjur. De sega 

musklerna spändes, den mörka huden var svettig i 

värmen. Han stod där och såg enbart kraftfull ut, en 

beskyddare som skulle försvara det han trodde på. Det 

han stod för. Ka’Rashkan var som förstelnad. Ferdinad 

trodde inte sina ögon och Geoffrey kände en stor klump 

i magen. Sist dom hade mötts så hade det slutat med att 

han blivit dräpt.” 

” Han mindes allt, precis allt. Det starka ljuset som 

bränt hans ögon, förvirringen när en massa händer 

hade börjat torka honom med handdukar. Lukten av 

blod som stack i hans näsborrar. Den kyliga luften i 

lungorna. Det enda som han just då kunde tänka på var 

flickorna… flickorna som han hade svikit. Han hade 

kunnat stoppa honom, men svek dom alla istället. 

Döden… han hade lurat döden. Han blickade försiktigt 

upp emot Eddies ansikte. Aldrig hade han varit så glad 

att se det ansiktet. Sen så hade verkligheten slagit som 

en chock emot honom.” 

”Woodstock hade nära svimmat utav synen: Eddie som 

skar upp hinnan, blodet som flutit ut på golvet, 

sladdarna som trasslat sig och sen… Eddie hade tagit 

emot det i sin famn, en kropp, stor som en fullvuxen 

mans, fast alldeles hårlös. Först så hade dom inte sett 

ordentligt vad det varit, men sen så såg dom. Det var en 

lång, afroamerikansk man, han var alldeles kletig av vad 

Woodstock nu förstod verkligen var blod. Han hade inte 

ett enda hårstrå på hela kroppen, inte ens ögonbryn. 

Han såg sig förvirrat omkring, som en nyfödd. Verkade 

317

ha svårt med att se, sen så såg denne uppåt på Eddie 

som med hjälp utav Jethro torkade av honom med 

handdukarna. Han låg där på golvet som en stor 

försvarslös bebis. Sen så hade han börjat skaka, vrida 

sig som i outhärdliga plågor. Eddie tryckte ner honom 

emot golvet, höll fast honom medan han skakade som i 

ett våldsamt epilepsianfall. 

- Vad är det som händer med honom? Frågade Jethro 

lugnt. 

- Hans kropp vänjer sig vid förhållandena, vänjer sig 

av med ägget. Blev svaret. 

- Vad i helvete? Mumlade Woodstock. 

- Jag höll honom vid liv… lyckades få igång hjärtat 

igen efter olyckan, jag kunde inte låta honom dö. 

Inte så, inte nu. Jag lade honom först i ett badkar 

fyllt till bredden med blod som jag fick tag igenom 

en god vän… men det verkade inte hjälpa. Hjärtat 

gick på minimum, snart så skulle han få 

hjärnskador eller värre. Jag gjorde det här ägget av 

överblivna saker utav den medicinska utrustning 

som jag fick med mig hit. Det var en chansning men 

jag var tvungen att ta den… han är min enda vän. 

Min enda riktiga vän. Alla andra känner mig för att 

jag säljer vapen, umgås med mig för att få bättre 

priser. Jag fyllde ägget med blod, satte på honom en 

syrgasmask, fäste elektroder på hans kropp som 

med jämna mellanrum gav honom stötar så hans 

muskler inte skulle förtvina. Jag var tvungen att 

hålla igång hans kropp… Blod var det enda som jag 

visste skulle kunna hela honom. Jag höll hans 

kropp vid liv… nu återstår bara psyket… 

- Vem är det? Undrade Ice.? 

Svaret som dom fick fyllde dom med undran, Ice hade 

hört rykten om honom men inte mer. Namnet var ett 

fånigt men samtidigt kraftfullt namn… namnet var det 

namn som alla demoner i modern tid fått lära sig att 

frukta…” 

318

”- Blood af Doom! Det namnet viskades nu omkring i 

ceremonigrottan, som en liten vindpust som fördes 

vidare ifrån mun till mun. En oändlig viskning. 

- Sa du inte att han var död Geoff? Undrade Ferdinad 

genom mungipan till sin kamrat. 

- Det var det jag hörde på pubben… 

- Där ser du, man ska inte tro på allt som man hör 

på pubben… 

- Nej, det är omöjligt. Döda honom! Förgör denna 

ande ifrån den andra sidan, nu! 

Vrålade Ka’Rashkan till sina underhuggare. Munkarna 

sprang emot figuren som stod mitt ibland allt splitter, 

resterna utav den bastanta träporten. Solglasögon för 

ögonen, en svart bandana med vitt mönster täckte hans 

hårlösa huvud. Han saknade ögonbryn, fast lite stubb 

skvallrade om att det var på väg att växa tillbaks igen. 

Han hade ett svart linne på sig och ett par slitna jeans 

byxor som han hade fått utav Jethro. En sliten Denim 

jeans väst hängde över hans axlar över linnet som 

pricken över i:et. Han log, ett kallt leende, någonting 

sade Ferdinad att munkarna inte skulle ställa till alltför 

mycket besvär för gamle Blood. Och han hade rätt, den 

första tog han hand om med tre slag, ett rakt i halsen, 

ett i magen och när munken böjde sig framåt så 

avslutade han med ett slag i nacken. Den andra som 

kom från motsatt sida, processen gjorde han ännu 

kortare med denne. En spark från sidan rakt på 

struphuvudet var allt som krävdes. Han började med 

mäktiga steg röra sig emot Ka’Rashkan och de Revolmunkar 

som dumt nog kom i hans väg och försökte 

stoppa honom tog han hand om på varierande vis. 

Ibland så slog han ett dödligt avgörande slag direkt, 

ibland så stylade han lite för att bevisa att han kunde. 

De som kom emot honom med käppar, stavar och andra 

diverse redskap tog han sig lite extra tid på, såg till att 

dom verkligen led de sekunder som han ödslade på 

dom. Ka’Rashkan drabbades utav panik. Han vrålade 

något på samma språk som han använt tidigare och ett 

319

dussintal Revol- munkar började slita i SoulCrusher. 

Dom skrek, hammaren brände deras hud och var för 

tung för dom men ändå så rörde den sig nu närmare 

statyn i deras grepp, släpandes över stengolvet 

ackompanjerat till gråt och ylande utav smärta ifrån de 

små munkarna. Ka’Rashkan vände sig emot Geoffrey, 

såg hotfullt åt honom och vrålade: 

- Vampyr! Häng halssmycket omkring statyns hals 

nu! Ferdinad, förgör arvingen genast! 

- Tror du att jag är dum farfar? Ge mig inga order 

förresten. Svarade Ferdinad ilsket. 

- LYD MIG! Jag är den mäktige Rogh’s överstepräst! 

Alla skall buga inför oss! 

- ROGH! Rogh Förgöraren. En djävul som föddes av 

krig, en djävul vars enda glädje är att få andra att 

lida. Den använder föremålets egen kraft för att 

förgöra något. Ju kraftfullare offret är desto mer 

lider det. Rogh var dyrkad utav många, men hans 

främsta elev var djävulsdemonen Ka’Rashkan. Efter 

att ha blivit besegrad under medeltidens första del 

så övergav många sekten, utom Ka’Rashkan som 

ledde dom vidare i ett sökande för att återuppliva 

Rogh. Enligt ryktena så behövdes ett föremål som 

innehöll en helig god kraft och en förgörande 

skrämmande kraft, nånting som SoulCrusher. Du 

hade mycket att välja på Ka’Rashkan, men du var 

absolut tvungen att välja min morfars kära klenod. 

Och vad var det nu som Rogh skulle göra när han 

var återuppstånden igen? Om jag tolkat de gamla 

texterna rätt Ka’Rashkan så skulle han ta över alla 

demoner. Ta över dom, göra dom till sina slavar, 

förgöra den som inte lydde och sen vända sig emot 

mänskligheten och förslava den med. Leda in 

världen i en ny tid utav mörker och smärta… i stort 

sett det som alla ni demoner verkar vilja göra. Det 

var 

Lex som hade talat. Alexander Stevenson, den mäktige 

Blood af Doom. Han såg Ka’Rashkan rakt i ögonen. 

320

Ferdinad tänkte på hans ord, såg lite slött på medan 

fler Revol- munkar anlände till platsen. 

- Ka’Rashkan, sa du inte att Rogh skulle hjälpa mig 

ta över? Bli en del utav Lilith’s Barn? 

- Jo… men… 

- Men enligt Blood här som just nu dunkar skiten ur 

dina munkar så är denne Rogh’s mål att själv ta 

över? Den matematiken stämmer inte! 

- Tig din smutsiga demon! Tig! Du skall följa Rogh 

eller förgöras av hans kraft! 

- Snarare av min egen kraft lät det som på Bloody där 

nere… 

Det blev för mycket för Ka’Rashkan, han vrålade ut 

order och en hel grupp av Revol- munkar sprang emot 

Geoffrey och försökte slita med honom upp emot statyn 

men både han och Ferdinad gjorde våldsamt motstånd 

dom med. Nere på stengolvet så kom Eddie upp på fötter 

igen och slog ner en munk med ett slag över käken. Han 

och Lex möttes upp halvvägs och började kämpa 

tillsammans, sida vid sida. Under någon gång medan 

dom täckte varandras ryggar så gav Lex honom en pistol 

och några magasin och det dröjde inte länge innan den 

kom till användning. Snart så fick dom också 

förstärkning utav två utmattade Ice och Alicia. Ice svärd 

var blodigt och Alicia såg ut som hon var helt färdig. 

Munkarnas envishet var det jobbigaste, speciellt som 

dom nu beväpnade sig med vassare föremål som knivar 

och spetsiga stenar och spjutliknande käppar. Om dom 

blev av med en lem eller slogs ner till golvet så reste dom 

sig upp igen för att kämpa vidare, intill döden. Dom var 

inte speciellt svåra att dräpa, men dom var ivägen 

överallt, deras styrka var sannerligen deras antal. 

SoulCrusher var som gott framme vid statyn nu. Revol 

munkarna försökte lyfta upp den med glansiga händer 

där huden var totalt bortbränd och köttet blottades. 

Intill denna makabra scen dök D’Andreus upp. Han 

hade väntat inne i Ka’Rashkans meditations sal, grottan 

där denne brukade kontakta sin mästares kroppslösa 

321

väsen. Han hade väntat på att Eddie skulle dyka upp 

och försöka bekämpa honom, men ingen hade dykt upp. 

Oväsendet utanför dörren hade han tagit för en del utav 

ceremonin. Men tillslut så hade han blivit alltför otålig. 

Han hade gett sig ut och nu så ångrade han det. När 

han fick syn på Lex så trodde han inte sina ögon, 

demonjägaren stod där och såg ut som om han aldrig 

mått bättre. Demongängledaren Ferdinad var en bit bort 

med sin vampyr medresenär och slogs även de emot 

Revol- munkar och Ka’Rashkan verkade ursinnig men 

lämnade inte sin plats vid offeraltaret bredvid statyn. 

Eddie fick syn på D’Andreus först utav alla. Han puttade 

till Lex som just dräpte en Revol- munk genom att 

knäcka dess nacke, den livlösa kroppen föll ner till 

stengolvet. När Lex fick syn på D’Andreus så log han. 

- Vill du ta honom Eddie? 

- Det var dig som han nära på dödade… 

- Men det var du som ville hämnas mig. 

- Hämnden känns egentligen inte så viktig längre när 

du är tillbaks och fullt återställd. 

- Jag skulle gärna ta honom men måste få tag i 

SoulCrusher innan den hamnar i famnen på den 

där statyn. 

- Okej, jag förstår, vänta vi improviserar. Eddie vände 

sig om och avfyrade fyra skott 

emot D’Andreus. Två skott i vänster knäskål, två i 

högra. D’Andreus gav till ett kvidande utav smärta och 

föll omkull. 

- Efter du hämtat din jäkla slägga så kan du mosa 

honom. 

- För sista gången, det är en hammare. Och precis 

när Lex sagt dom orden så fick 

munkarna äntligen upp den i statyns armar. 

Ka’Rashkan började vråla ut besvärjelser. En mörkblå 

glöd började lysa runtom statyn och dess ögon 

öppnades. Statyn var grovt tillhuggen, man kunde bara 

se att det var något med en mänsklig likhet, eftersom 

den var gjord på en tid då man var sparsam med 

322

detaljer, kanske i brist på bättre hantverks kunskaper. 

En viskande röst uppfyllde plötsligt ceremonisalen och 

Ka’Rashkan verkade ytterst nöjd. Lex tog med Eddie 

som täckte hans rygg och rusade emot Ka’Rashkan, slog 

undan varenda Revol- munk som kom i hans väg utan 

att ödsla tid på dom längre, tog det sista hoppet och 

slängde sig emot statyn men innan han nådde 

SoulCrusher så kom Ka’Rashkan ivägen och slog undan 

honom med ett enda slag. Lex kände hur han träffade 

den ena tempelväggen men det stoppade honom inte 

från att försöka igen, han var tvungen att nå 

SoulCrusher innan Rogh skulle återuppstå. Statyn var 

en portal, det visste han nu, ett föremål som Rogh 

kunde återuppstå i. Men varenda gång som han kom 

nära nog så slog Ka’Rashkan undan honom med en 

fasansfull kraft. Det verkade som om Rogh’s väsen fyllde 

även hans överstepräst med kraft nu vid 

återuppståndelsens skeende. 

Samtidigt som våra hjältar kämpade på emot de 

lemlästade munkarna så började Ferdinad och Geoffrey 

få riktiga problem. Dom hade blivit åtskilda och ungefär 

femton stycken Revol- munkar bar nu fram Geoffrey 

mot statyn. Han kände hur den hungrade efter sin 

medaljong som han bar omkring sin hals. Hur Rogh 

nästan slet sig loss ifrån statyn för att nå honom och 

klösa bort medaljongen, klösa bort den tillsammans 

med Geoffreys hals. 

Ferdinad började nå sin gräns för vad han tålde, hans 

båda svärd var kvar vid Ice motorcykel så han kunde 

inte kämpa med dom eftersom den var parkerad var 

utanför berget. Dom hade fått komma in bakvägen, 

klättrat upp hit på stegar under nattens gång. Han 

mindes fortfarande hur dom hade gått och skulle lätt 

kunna hitta ut igen. Han släppte loss demonen inom 

sig, lät vreden ta över. Han var kraftfullare än vad 

många kunde tro. Med några slag så var han fri från 

muren utav munkar och rusade vigt fram till Geoffrey 

och slog undan munkarna där med. Han såg snett emot 

323

Ice som just stympade ännu en annan Revol- munk. 

Svärdet… hennes svärd… han blev som hypnotiserad av 

det i några sekunder, sen så blev med ens han sig själv 

igen. Geoffrey hann inte ens märka att han sänkte 

garden. Ice, han formade hennes namn mellan sina 

läppar… han ville dansa med henne igen någon gång, 

men inte nu. Inte nu. Han drog med sig Geoffrey, de 

sprang ut genom den splittrade porten, in igenom den 

dörr som dom kommit ut genom tidigare och genom en 

lång tunnel. Dom var jagade av dom visste inte hur 

många Revol- munkar. När dom kom fram till den första 

och längsta stegen så stannade dom till. 

- Vi sinkar bara varandra Geoff… Ferdinad såg ner 

mot de vassa klipporna som fanns 

därnere bredvid stegen. Dom skulle innebära en direkt 

död om man föll ner mot dom. 

- Så du menar att vi ska stanna och slåss mot dom 

Ferdy? 

- Inte precis Geoff… kommer du ihåg när du 

berättade för mig att du blev dräpt utav Blood och 

hans medhjälpare förut? 

- Ja?... 

- Och att du sen någon månad senare vaknade upp i 

din grav igen? Något som aldrig hänt en vampyr 

med så kort mellanrum ifrån själva grejen med att 

bli dräpt? 

- Ja?... och?... 

- Jag tror att det kanske är medaljongen som du bär 

som gör det Geoff, du får tala om någon gång var du 

fann det. 

- Va? Mitt halsband? Men… 

- Nej nej, inte ditt halsband. Rogh Förgörarens 

halssmycke, jag misstänker att det var det som 

återuppväckte dig. 

- Va? Seriöst? Men… 

- Inga tid för några men Geoffrey gamle vän, jag 

måste se om min teori stämmer. Och 

324

med dom orden så tog han tag i Geoffreys krage och 

knuffade honom över kanten. Geoffrey stod och vinglade 

ett tag men föll sen, med en hand som i ett lönlöst 

försök greppade efter Ferdinad och med ett avgrundsvrål 

som bara vampyrer kan utstöta, ner mot klipporna och 

spetsades. Ferdinad såg hur dammet skingrades där 

nere, det fanns inte någon kropp kvar. Han vände sig 

om mot grottan igen där cirka tolv lemlästade Revolmunkar 

kom springandes. Ferdinad vrålade åt dom med 

sin demoniska röst, tog sen tag med båda händerna om 

stegen och gled nerför den. Innan den första munken 

kommit ner till botten så var han redan utanför berget 

och startade Ice’s motorcykel och när dom väl kom ut så 

var det enda dom såg ett dammoln av sand långt bort i 

horisonten. Dom återvände aldrig till striden. Dom 

varken orkade eller vågade, det var en sak att strida mot 

dessa fiender men en helt annan att möta Ka’Rashkans 

vrede.” 

” Ka’Rashkan lyckades hålla Lex borta ifrån 

SoulCrusher, statyn hade nu börjat med att spricka 

upp, snart så var hans mästare fri. Men så skymdes 

hans sikt utav något, ett starkt sken, det brände hans 

ögon, brände faktiskt hela honom. Han var tvungen att 

värja undan, sen så kom en stickande smärta ifrån 

hans rygg. Något hade passerat genom platsen mellan 

hans skulderblad och sen gått ut och spräckt hans 

bröstkorg. Han blev förvirrad, sen så förstod han. Alicia 

stod nedanför honom, svettandes och såg helt slut ut. 

Hon hade kastat en eldvägg mot honom, sen så hade Ice 

kommit upp bakom honom och genomborrat hans 

kroppshydda med sin klinga. Han såg ner mot sitt bröst, 

klingan gled sakta ut och lämnade ett blödande hål, 

men det spelade ingen roll, han hade överlevt värre. Fast 

varför var det så tyst runtomkring honom? Han såg sig 

sakta omkring, på golvet runtom i salen så låg hans 

Revol- munkar, döda eller handikappade. Skadade, dom 

flesta låg inför döden. Dessa små veka varelser hade 

325

kämpat för honom… inte gett upp även om dom förlorat 

både sina ben och armar. Nu så var dom besegrade. Det 

hade gått fortare än vad han hade trott, men Rogh 

skulle hela dem, göra dom allesammans till kraftfulla 

demoner. Fast var någonstans var det blåaktiga skenet 

som nyss lyst så kraftfullt? Han vände sig emot statyn 

och såg att Blood höll i SoulCrusher, stod där stilla och 

bevakade honom. Iakttog. Det hela hade bara varit en 

undanmanöver för att hindra honom från att stoppa 

Blood. Eddie stod mitt i salen och såg på det hela, 

studerade översteprästen. Ka’Rashkan hann inte ens 

reagera. I en snabb kombination så slog Lex honom hårt 

över bröstkorgen med SoulCrusher och slog sönder 

statyn. Ka’Rashkan föll till marken, stället där 

SoulCrusher hade träffat honom brände. Bitar ifrån 

statyn regnade runtomkring honom. Ännu ett slag 

hindrade honom från att resa sig upp. Lex tog några 

steg fram till honom, böjde sig ner och viskade så att 

bara Ka’Rashkan kunde höra honom. 

- Det är över, vi hindrade ceremonin. Du kommer att 

dräpas nu. 

- Men… hur? Du var död…Rogh skulle styra… 

- Jag har mött döden, liemannen. Sett hans lie som 

kan skära genom både kött och ben. Blivit omsluten 

utav de svarta vingarna, redo att påbörja min 

flygtur till evigheten. Men först så ville jag bara 

komma tillbaka och hämta något som tillhörde 

mig… 

- Vadå?... 

- Mitt liv. Dö nu och hälsa alla i helvetet från mig. 

Sen reste sig Lex upp och krossade Ka’Rashkans huvud 

med ett enda slag från SoulCrusher. Han slog igen och 

igen tills det inte fanns någonting kvar utav kroppen. 

Den började brinna med blodröda lågor som slukade 

den helt. Endast ett inbränt märke fanns kvar på golvet 

för att för evigt vittna om att Ka’Rashkan dött där. Lex 

var nöjd. 

326

- Han är borta. Hördes Eddies röst säga bakom 

honom. Lex såg mot honom. 

- Vem? 

- D’Andreus. Han är borta. Lyckades väl fly i alla fall. 

Vi tog lite för lång tid på oss. 

- Vi kan ta hand om honom en annan gång. Är alla 

okej? Ice, Alicia? 

- Jag mår fint, bara lite små sår. Svarade Ice på sitt 

kyliga sätt. 

- Jag är helt slut… men herregud! Var är Woodstock 

någonstans? Alicia blev alldeles kall 

inombords när hon hörde sin röst säga dom orden. Han 

hade varit rakt bakom dom när dom kommit in… sen så 

hade hon bara koncentrerat sig på striden. Dom såg sig 

omkring bland kropparna, han låg inte där. Med 

chockat uttryck i sina ögon så sprang hon ut ur 

templet.” 

” Hon rusade framåt, såg sig omkring bland kropparna 

som låg därutanför, de var inte så många men hon 

kunde inte finna Woodstock bland dom heller. Hon 

började rusa emot utgången, förbi Eddies bil. Hon 

rundade ett hörn och fann Woodstock sitta där, med 

huvudet mellan sina uppdragna knän. Han satt stelt 

och hon fasade för det värsta, men när hon kom 

närmare så lyfte han sitt huvud, hon såg hans 

rödgråtna ögon. Bredvid honom så låg tre stycken Revolmunkar, 

alla var döda och hon såg att han krampaktigt 

höll en vass blodig sten i handen. Hon slängde sig på 

honom och kramade honom så hårt som hon bara 

kunde. Hon ville aldrig släppa taget. Aldrig någonsin. 

- Kameran gick sönder… mumlade han tonlöst. 

- Jag trodde att du var… när vi inte kunde hitta dig… 

- Jag hade sönder Jethros kamera… den där 

varelsen… den kom emot mig och slog mot mig med 

en stav… det var en reflex jag lovar… 

327

- Jag ska aldrig släppa dig igen din dumma pojke! 

Skulle aldrig ha låtit få dig följa med, du kunde ju 

ha… jag ska aldrig släppa dig igen Nathan! 

- Kameran… den slog sönder kameran när jag höll 

upp den som skydd. Sen kom dom andra och jag… 

jag fick syn på stenen. Jag slog mot deras 

tinningar… så mycket blod. Kameran gick sönder 

Alicia… 

- Håll tyst Nathan. Jag skiter i kameran! 

- Men jag skulle ju filma… 

- Nathan, jag älskar dig… om du hade dött… då hade 

jag inte överlevt själv heller! Jag älskar dig Nathan 

och jag vill inte att samma sak ska hända med oss 

som för Scott! Du får inte dö mot en demon! Jag 

älskar dig för mycket för det. Håll om mig nu! 

Snälla.. 

Woodstock blev tyst. Chocken började släppa och sakta 

men säkert så höll han om Alicia med. Hon grät och han 

började vagga och viska tröstande ord till i hennes öra. 

Hon var en stark kvinna, det visste han. Men ingen är 

hur stark som helst. Han kramade henne och kände en 

klump i bröstkorgen. 

- Jag älskar dig också Alicia och jag kommer aldrig 

att dö ifrån dig. Aldrig. Och om du skulle försvinna 

ifrån mig så kommer jag och hämtar dig, det lovar 

jag. Jag älskar dig Alicia och jag ska för alltid finnas 

kvar här för dig. Alltid. 

En bit ifrån så såg Lex, Eddie och Ice på dom. 

- Killens första dråp? Undrade Lex. 

- Jag tror det. Svarade Ice. Jag tror inte att han 

lyckades få omkull någon i Tyskland. 

- Han är för klent byggd för sånt här. Hon är bra, har 

en fin framtid framför sig som soldat. Eller vad 

säger du Lex? fortsatte Eddie. 

- Vi är inga soldater Eddie. Bara överlevare. Han är 

inte det. Han är en helt vanlig kille. Och hon vill 

vara en helt vanlig tös. Så länge som hennes krafter 

fortsätter med att växa och hon lär sig hantera dom 

328

så kommer dom aldrig kunna leva ett normalt liv. 

Det har redan börjat ser ni. Det här var bara början 

för dom. Killen är hennes svaga punkt. 

- Måtte dom aldrig komma på det. Viskade Ice sakta. 

- Det har dom nog redan gjort. Fick hon till svar från 

Lex. Dom såg på medan Alicia och 

Woodstock långsamt vandrade fram till bilen medan 

dom höll om varandra. 

- Vad ska vi göra med hyrbilen därutanför? Undrade 

Ice. 

- Vi lämnar den. Kör oss hemåt Eddie, eller mot det 

som vissa utav oss kan kalla för hem. Mot Jethro. 

Och sen Eddie, så ska du och jag ta oss en tur till 

skogarna i Kanada. Min barndoms hem…” 

329

Epilog: 

” Knattrandet ifrån tangentbordet kom rytmiskt, som 

musik. Han var Organisationens läcka. Han smugglade 

ut så mycket information som han kunde komma åt till 

J3o och alla andra som brydde sig. Han hörde aldrig 

hur dörren bakom honom öppnades. Märkte aldrig hur 

Agent Ford Knox iakttog honom. Pistolen höjdes sakta 

mot hans huvud, en ljuddämpare satt vid mynningen. 

Bossarna hade fått en rapport ifrån Agent Jakobs, läst 

igenom den noga gång på gång. Tillslut så hade dom 

bestämt sig. Läckan var tvungen att elimineras. 

Uppdraget hade gått till specialagenterna Knox och 

Jakobs. Jakobs för att det var hon som upptäckt det 

hela. Knox för att han var en pålitlig agent och inte hade 

några speciella band till läckan. Man hade först 

funderat på Agent Stern, men ändrat sig i sista 

sekunden, hennes emotionella band till personen skulle 

kunna leda till en misslyckad operation. Knox stod still 

en stund och höll vapnet siktat på agenten vid datorn. 

Jakobs hade genast upptäckt när och varifrån han hade 

loggat in. Knox hand var otroligt stadig. Han funderade 

på hur många agenter som blivit skadade i strid tack 

vare denne agent? Hur många hade läst det han spred 

ut på Internet och sen dragit nytta utav det? Agenten 

stelnade plötsligt till, han hade sett Knox reflektion i 

datorns skärm. Knox uppfattade det omedelbart och 

sköt. Två skott i nacken och ett extra i huvudet. Sen så 

tömde han magasinet i datorn och skärmen. Blodet 

ifrån Adrian Smiths sår rann ner över tangentbordet. 

Ögonen var fortfarande vidöppna. Äntligen så hade han 

blivit fri ifrån Organisationen. En frihet som Agent Knox 

aldrig någonsin skulle kunna förstå. Uppdraget slutfört 

tänkte Knox och lämnade rummet. Några andra agenter 

skulle få städa upp därinne. Dom passerade honom 

medan han gick genom korridoren och laddade om sin 

pistol. Imorgon bitti så skulle han ge beskedet till Agent 

330

Stern att en utav de sista i hennes före detta grupp hade 

hittads död i självmord. Han skulle få trösta henne. Han 

hade inget emot det. Han var ju trots allt bossarnas 

favorit. Han visslade lyckligt medan han fortsatte genom 

korridoren. Faktum var att han verkligen var lycklig. 

Hans gode vän Jeff Modd hade kommit tillbaka och var 

snart som ny igen, man hade trott att han skulle ha 

varit död, förlorad under uppdrag. Zacharias Luther och 

Victoria Felrderman verkade ha funnit varandra och höll 

ihop. Hans grupp var nästan perfekt. Den effektivaste 

inom Organisationen och det räckte för att göra honom 

lycklig.” 

” Någonstans lång därifrån så var även en annan person 

lycklig. Om det nu är det rätta uttrycket. Luke stirrade 

ut över ett bord fyllt med papper och pergament. Han 

hade tytt tecknen och var nöjd. DoomBloods arvinge 

som troddes ha varit död hade dykt upp igen och 

stoppat Roghs återuppståndelse, vilket förenklade Lukes 

liv betydligt. Han hade bara för en vecka sen börjat 

organisera ett försvar mot Rogh som nu visade sig att 

inte behövas. Lilith’s Barn hade fått en hel del käppar i 

hjulen enligt rykten och allt som skapade trassel för den 

rebelliske Ferdinad var goda nyheter för Luke. Han var 

nöjd. Beslutet att förvandla Scott Kenzie till en demon 

hade hittills lönat sig bra. Vad Luke visste så hade Scott 

ett tag varit med Lilith’s Barn men förrått dom, sen så 

hade han lett sina förföljare till några fram till nu 

okända demonjägare. Luke satte sig vid bordet och 

tänkte, redan från första början då han för första 

gången hade lagt sin blick på Scott så hade han insett 

att den unga mannen hade varit stark. Och det var nu 

bevisat, många utav de bästa utav ondskans varelser 

hade jagat honom under en längre tid och inte ens 

kommit det minsta nära. Lukes privata jaktsällskap var 

nu Scott hack i häl och rapporterade vartenda dygn om 

ynglingens framsteg. Luke tyckte att detta var en 

alldeles förträfflig lek och när han väl skulle bli trött på 

331

den så skulle hans själv jaga Scott, finna honom och 

döda honom. Men det skulle dröja innan han blev trött 

på berättelserna om Scotts förehavanden. Just nu så 

verkade han i alla fall befinna sig i Bulgarien. Luke satte 

sig på sin tronliknande stol. Han tänkte på året, det 

hade varit händelsefyllt och det var då som han mindes 

att det idag var exakt ett år sen som han hade 

förvandlat Scott. Tänk vad tiden går fort när man har 

roligt tänkte han stilla med ett reptilliknande leende 

lekandes över sina läppar. Tänk vad ett år kan gå fort 

när man håller sig sysselsatt.” 

”På en plats långt ifrån Bulgarien så stod en man i det 

kalla nattregnet. Det piskade honom, straffade honom 

för hans synder. Mannen stod mitt på en kyrkogård, 

precis vid en gravsten. Han lutade sig framåt, tog fram 

ett litet halsband med ett guldhjärta på. Kysste det och 

hängde den på gravstenen. Det var en välskött grav, 

under årets gång så hade många sörjt vid den. Den var 

överfull utav blommor. Dagsfärska. Mannen stod där på 

knä som om han bad en tyst bön, tryckte ett kors mot 

sitt hjärta och några regndroppar som skulle ha kunnat 

vara tårar föll ner från hans kinder. Munkjackans luva 

dolde hans ansikte, kastade skuggor över dess linjer. 

Tillslut så reste han sig upp och tog tillbaks smycket 

igen. Han såg på det i regnet. Det var det enda som han 

hade kvar. Han flyttade blicken upp emot himlen, regnet 

verkade aldrig vilja sluta falla ner på honom, som om 

tusentals änglar grät däruppe. Innan han vände sig om 

för att gå så lade han en bukett med tolv röda rosor på 

gravstenen, efter det så lät han stegen leda emot en 

svart Cheva van. Han möttes utav Colins blick och 

Baskers tysta gnällande. Dom körde sedan iväg in i 

mörkret. Dom var inte i Bulgarien och hade inga 

avsikter att åka dit heller. I buketten så fanns det ett 

litet kort. På det så stod det: 

332

Till min älskade Susanne. 

Jag kommer aldrig att förstå varför du rycktes ifrån mig 

så plötsligt. 

Varför du skulle behöva straffas för mina misstag. 

Jag älskar dig fortfarande över allt annat och skulle 

kunna offra vadsomhelst bara för att få se dig le igen. Vi 

skakade av oss dom, du vet vilka, vid en motorväg. 

Ledde dom åt fel håll. 

Jag tänker på dig fortfarande hela tiden, minns hur ditt 

hår brukade leka i vinden. 

Ditt leende som jag brukade vakna upp till varje morgon, 

Din doft som jag insöp varje gång vi träffades. 

Hur vi brukade stanna uppe bara för att kunna se på 

stjärnorna tillsammans. 

Du är min eviga ängel. 

Mitt eviga hopp. 

Min för evigt saknade. 

Min själ. 

På andra sidan så stod en liten dikt: 

Ur ett ensamt fönster på ett ensamt hus 

Sipprar det ut ett varmt och hemtrevligt ljus 

Välkomnande och inbjudande i vinternattens sus 

Snöflingor fastnar på min jacka 

Om jag blev inbjuden skulle jag inte nej tacka 

Jag skulle sitta vid brasan vars sken flacka 

Se mig omkring och vid elden njuta 

Dricka något varmt och aldrig vilja sluta 

Mysa mig in i filten och ta emot vänskapens muta 

Men nu sitter jag inte där och tar emot de gåvor så 

ömma 

333

Det är fantasier som jag borde glömma 

Men ändå vill jag fortsätta med att drömma 

Vinterns kyla blåser mot mig så kall 

Fortsätta min vida vandring snart jag skall 

Men fortfarande med tankar om husets mysiga hall 

Det var din Älsklingsdikt Susanne. Och jag minns den för 

alltid. 

Din älskade 

Scott Kenzie. 

334

1 ” Vi, jag och min flickvän Susanne Williams, hade ... - Digitalboken

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?