Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

organisation av ett ämne, som måste bli socialt arbete, efter internationell
förebild. Endast så kan kraven på forskningen tillgodoses, säger Sköld
som också presenterar fl era av de pågående forskningsprojekten i socialt
arbete, främst de som leddes av Hans Berglind, dvs. Socialvårdsprojektet
med Ulla Pettersson, samt projektet ”Utslagningen på arbetsmarknaden”.
Karin Tengvalds projekt tillsammans med S:t Görans sjukhus (”Vårdprocessen
för barnfamiljer i olika sociala miljöer”) och arbetet i det s.k.
Tierpsprojektet som bedrevs tillsammans med Uppsala universitet och en
rad kommunala huvudmän och Socialstyrelsen.
För Sköld tycks saken vara klar. Forskning i socialt arbete skall anordnas,
och han uppmuntrar sina gäster att tala om för honom hur det skall
gå till – så erbjuder han sig att ordna saken genom att vända sig till rätt
instans med rätt propå. Sektorsintressena och universitetsreformens logik
talade båda för en sådan lösning.
Bengt Börjeson, Kerstin Lindholm, Karin Tengvald, Hans Berglind
och Walter Korpi presenterar sedan var sitt tema för forskning i socialt arbete.
Detta är första gången man gör en sådan ”inklusiv” presentation av
vad som kan bli det nya, ännu ej införda, ämnets forskningsområde.
Börjeson presenterar två forskningsbehov utifrån sin forskning och sin
praktik: sambandet politik-ideologi-behandling samt institutionsforskning,
och anknyter därmed till det av regeringens samarbetskommitté
formulerade önskemålet om ”behandlingsforskning”. I båda fallen ser
han möjligheter för stora kunskapsgenombrott, men också potentialer
för kontroverser och spänning. Lindholm, den enda av föredragshållarna
som varken var eller skulle bli professor, slår ett slag för forskning om
samhällsarbete och samhällsplanering, också hon alltså i samklang med
tidigare önskemål, och diskuterar aktionsforskningens potential. Karin
Tengvald behandlar förebyggande arbete, och Hans Berglind diskuterar
”socialvårdens medel och organisation” i ett inlägg som direkt anknyter
till Marianne Sökjer-Petersens och Ulla Petterssons bidrag och kommande
doktorsavhandlingar inom ramen för socialvårdsprojektet, men
också tydligt anknyter till sektorsintressen som de formulerats på centralt
håll. Walter Korpi avslutar med det mest övergripande inlägget, om
kartläggning av sociala problem och behov, med utgångspunkt från bostadssociala
undersökningar i Malmö. Dessa undersökningar ägnar litet
tid åt orsaksdiskussioner, och stor tid åt att beskriva problem och föreslå
åtgärder. Korpi uppfattar att detta i stor utsträckning beror på att orsaksvariablerna
är för osynliga i vår offi ciella statistik.
93