Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

Hur skulle forskningen se ut?
Samtidigt hade NFS anordnat fl era seminarier om den framtida forskningen
på området. Det mest betydelsefulla hölls i februari 1976 på Esso
Motor Hotell i Kungens Kurva.
Bland de över åttio deltagarna fanns en stor andel av de vid den tiden
verksamma forskarna i socialt arbete i Sverige. Bengt Börjeson och Hans
Berglind skulle tillhöra den första professorsgruppen, Åke Elmér och
Gunnar Hellström representerade en äldre generation forskare och rektorer
vid socialhögskolorna, de framtida professorerna Ulla Pettersson och
Karin Tengvald, båda relativt nydisputerade, kom att vikariera på professuren
i socialt arbete i Stockholm och på Socialhögskolans mellanölsprofessur
innan dessa besattes med Hans Berglind och Eckart Kühlhorn.
Bland senare professorer och docenter i socialt arbete i deltagarskaran
märktes Per-Gunnar Edebalk och Lars Svedberg. Flera norska forskare
från den nystartade (och senare snart avsvimmade) forskningsenheten för
socialt arbete i Trondheim var med, liksom sociologerna Walter Korpi, Ulf
Himmelstrand och Else Öyen. Pedagogikprofessorn Arne Trankell står i
deltagarlistan som representant för ett fältprojekt (”Kvarteret Flisan-projektet”),
liksom den kände psykoanalytikern Johan Norman (”Projektet
Krukmakargatan”). Kända socialpolitiska debattörer och universitetslärare
som Per Holmberg, Leif Holgersson och Berndt Öhman saknades ej
heller.
Mycket stort intresse knöts till de utländska gästerna. Jerome Cohen
från UCLA, Roger Lind från Madison Wisconsin och Jonah Rosenfeld,
då i Jerusalem men senare också han vid UCLA, var alla tre professorer
i socialt arbete på riktiga socialhögskolor och på fi na universitet. Lilian
Ripple och Reg Wright hade tidigare varit verksamma på fl era universitet
(Ripple bl.a. som chef för en forskningsavdelning i socialt arbete vid
Chicagouniversitetet), men var nu sysselsatta med planering av engelsk
socialarbetarutbildning och forskning i socialt arbete.
Konferensen inleddes av statsrådet Sven Aspling, som betygade sitt
engagemang för forskningen och påpekade att en delegation för social
forskning nyligen tillsatts. Det egentliga inledningsanförandet hölls av
överdirektören Lars Sköld, som var ordförande i NSF. Sköld citerade bl.a.
den departementsutredning som gjorts 1973, och kommit fram till, att
”ytterst små resurser avsätts för uppföljning av verkningarna av stora socialpolitiska
reformer” och att ”det som är viktigt för socialt arbete har såväl relativt
som absolut fått mycket blygsamma resurser” för forskning och kunskapsutveckling
(NFS:2, 1976 s. 7). Sköld betonar kravet på en tvärvetenskaplig
92