Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

U 68 och SLU-gruppen
Inte bara som forskningsämne utan också som ämne i grundutbildningen
var ”socialt arbete” en nyhet för Sveriges del 1977. Det blev då huvudämne
i socionomutbildningen i samband med att socialhögskolorna inlemmades
i universitetssystemet. Tidigare hade man talat om ”social metodik”
och ”praktisk förvaltningskunskap”, ämnen som inte hade forskningsanknytning,
och vars lärare inte behövde vara forskarutbildade för att bli
lektorer.
Omdöpningen och utvecklingen var en del av en stor institutionell
förändring i utbildningsväsendet vid denna tid. Den stora universitetsutredningen
U 68 skapade programutbildningar (”linjeutbildningar” 1977–
1993) den föreskrev forskningsanknytning, och kom att för evigt rita om
universitetens organisation. En av de utbildningar som integrerades i
universiteten var socionomutbildningen. Denna hade tidigare hade ägt
rum vid fristående socialinstitut, från 1964 kallade socialhögskolor, efter
ett förslag i utredningen Socionomutbildningen (1962), som också verkat
för en förlängning och akademisering av utbildningen. Socialhögskolorna
integrerades nu i universitetens samhällsvetenskapliga fakulteter.
Den utredning, ”SLU-gruppen” (Sociala Linjens Utbildning), som
föreslog just denna integration och ämnesbeteckningen ”socialt arbete”
bestod av ett antal personer från olika intressenthåll. Utredningens ordförande
(Inger Örtegren) satt i ledningen för Nämnden för socionomutbildning,
den kortlivade särskilda myndighet som styrde socialhögskolorna.
Från Socialstyrelsen, Kommunförbundet och de fackliga organisationerna
deltog tjänstemän, och socialhögskolorna var representerade med
lärare, bl.a sedermera professorn i socialt arbete Hans Berglind, sedermera
straffrättsprofessorn Hans Klette, och ett antal studenter. Utredningens
uppgift var, som de formulerades i direktiven från 1974, bl.a. att ”se över
inriktningen på de ämnen som utgör sociala linjens profi l, dvs. social metodik
och angränsande ämnen” (NFS 1976a :3), ”undersöka i vad mån
ämnena skapar den särskilda inriktning som ger kvalifi cerad vidare- och
forskningsutbildning för sociala linjen” (ibid.), ”fi nna organisatoriska lösningar
som för till forskarutbildning, antingen via befi ntliga ämnen …
eller i nya ämnen och därvid överväga om en närmare anknytning till
samhällsvetenskaplig fakultet kan vara ändamålsenlig …” och med ”iakttagande
av såväl yrkeslivets krav som de önskvärda förutsättningarna för
vidareutbildning och forskning lägga fram förslag om hur stoffet skall
föras samman i ämnen i den organisation som kan beslutas efter U 68:s
förslag” (ibid.).
89