Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

inom ramen för existerande fakultets- och externa medel har hittills inte
uppstått, men med den mycket låga fakultetsandel av doktoranders fi -
nansiering är detta en ekonomiskt äventyrlig strategi. Antalet sökande i
förhållande till tillgängliga platser har varit mycket god. I Göteborg ser
bilden ut på ungefär samma sätt. Även där gör man intag i större grupper
vartannat år. Sökbilden är god, men där framhålls det som ett problem
med alltför fria ämnesval och man diskuterar olika former för att mer målmedvetet
styra doktoranderna in i existerande forskningsprogram. I Umeå
har hittills doktorandfi nansieringen klarats av genom fakultetsmedel och,
som ovan illustrerats, genom att pussla med en mängd olika fi nansieringsformer.
Antagning har dock skett efter utlysning och kompetensbedömning,
men också genom profi lerade tjänster inom genusforskarskolans
ram eller något enskilt forskningsprogram. Sökbilden är inte här lika stark
som vid de andra orterna, men antalet sökande är dock mer än dubbelt
så stor som antalet platser. Också i Umeå betonas nödvändigheten av att
styra doktoranderna mer mot de forskningsprofi ler än vad man har gjort
tidigare. Stockholm är den institution som har den mest aktiva rekryteringspolitiken.
Bl.a. försöker man identifi era lämpliga forskarbegåvningar
genom att uppsatser som erhållit betyget väl godkänd vidarebefordras till
professorskollegiet. De som antas till forskarutbildningen får själva välja
ämne men om detta ligger utanför institutionens kompetensprofi l så sker
ingen antagning. Dock hör detta till undantagen då institutionens kompetens
är bred, men det innebär en styrning mot institutionens centrala
forskningsområden. Stockholm är den institution som gått längst i riktning
mot en mer uttalad profi lstyrd rekryteringsmodell.
Ett problem som påtalats av samtliga institutioner är att de doktorander
som antas är förhållandevis gamla. På vissa orter, t.ex. Stockholm och Göteborg,
hade man tidigare krav på minst tre års praktisk erfarenhet för att
bli antagen vilket naturligtvis höjt åldersnivån på de nyantagna. Men det
kravet släpptes för omkring tio år sedan och fi nns inte längre vid någon
av institutionerna. Man försöker alltmer medvetet rekrytera doktorander
direkt efter avslutad grundutbildning. Den höga åldern bland dem som
börjar forskarutbildningen återspeglas också i hög ålder bland dem som
avlägger doktorsexamen. Mellan 1989 och 1999 har 92 personer disputerat,
varav 47 män och 45 kvinnor. Medianåldern vid disputationstillfället
är för kvinnorna 50 år och för männen 44 år. Det är små skillnader
mellan institutionerna i detta avseende. Medianålder för nydisputerade är
betydligt högre i socialt arbete än inom andra ämnen. Som jämförelse kan
nämnas att inom hela det humanistiska/samhällsvetenskapliga området
67