Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

större skärpa och bättre återkoppling. Nackdelen med en sådan ordning
är att kurserna riskerar att tappa tempo. En kombination av mindre och
större examinationsblock är därför sannolikt att rekommendera. ”Mjuka”
examinationsformer som hemskrivning och gruppexamination, om än
med individuell uppföljning, kanske får för stort utrymme. Men examinationen
är uppenbarligen en fråga som hänger intimt samman med
andra frågor. Stora variationer i studenternas förutsättningar och studiesituation
har redan nämnts. De ständigt återkommande kursvärderingarna
har rimligen stor betydelse för lärarnas beteenden och arbetsvillkor. Den
press de genom dessa utsätts för kan påverka deras villighet och förmåga
att ställa krav. Noterbart är att kritik mot den låga kravnivån sällan framförs
av studenterna i dessa. Kursvärderingarna har inte styrt lärarna mot
att skärpa kraven, sannolikt har de styrt i motsatt riktning. En ytterligare
faktor som kan påverka kravnivån är det krav på genomströmning av studenter
som åläggs institutionerna. Högt ställda krav riskerar att minska
genomströmningen och därigenom försämra institutionernas ekonomi.
Lärarnas kompetens och kompetensutveckling
När ämnet socialt arbete blev huvudämne inom socionomutbildningen
1977 (därtill ett forskningsområde) inleddes en period – den pågår fortfarande
– av systematisk omstrukturering av utbildningen. Före 1977
bar ämnet social metodik upp den professionella kulturen medan kurser
i ämnen som rättskunskap, sociologi, psykologi och statskunskap företräddes
av lärare som rekryterades till socionomutbildningen från sina
respektive discipliner och som ofta hade svag eller ingen anknytning till
det sociala arbetets verklighet.
Utvecklingen efter 1977 har inneburit att man steg för steg kunnat
anställa lektorer med lärare som disputerat i ämnet socialt arbete. Den
professionella tyngdpunkten i socionomutbildningen har alltmer förlagts
till ämnet socialt arbete och allt fl er av lärarna är disputerade lektorer.
Fortfarande är emellertid andelen högskoleadjunkter betydande. Vid den
tidigare utvärderingen formulerade bedömargruppen sig ganska drastiskt
beträffande situationen för de ej disputerade lärarnas del: ”Det fi nns emellertid
fortfarande ett stort antal odisputerade lärare inom socionomprogrammen
som inte har doktorsexamen och samtidigt är deras erfarenheter från
fältet – erfarenheter som gav dem inträde till socionomutbildningen – allt
mer avlägsna i tiden. Det fi nns ingen realistisk plan för dessa lärares kompetensutveckling
inom socionomprogrammet. Det fi nns till och med en dold
49