Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

skillnader mellan de olika programmen i de berörda hänseendena. I några
fall kunde problematiken identifi eras som en följd av ambitiösa försök att
utveckla socionomprogrammet men som inte fått genomslag bland medarbetarna.
I andra fall kunde en viktig förklaring vara svårigheter att utveckla
det ”reguljära socionomprogrammet” tillsammans med det tidigare
sociala omsorgsprogrammet.
Det har varit ett genomgående intryck i samband med denna utvärdering
att utbildnings- och arbetsklimatet har genomgått påtagliga förändringar
till det bättre. Uttrycket ”smärtgräns” har aldrig nämnts, varken av institutionsledningarna,
medarbetarna eller studenterna. Även nu har bedömargruppen
mött mycket av självkritisk begrundan och markeringar av
problem som utmärker socionomprogrammet. Men dessa markeringar är
förknippade med ambitioner att komma till rätta med svårigheterna och
att räta ut frågetecknen. I detta arbete förefaller man ha ett mer effektivt
stöd än tidigare från överordnade organ inom universiteten och högskolorna
liksom på fakultetsnivå (motsvarande). Bedömargruppen vill också
peka på att den förnyade initiativkraften från socionomprogrammens
sida avspeglar sig i det gemensamma arbetet med olika utvecklingsprojekt
inom ramen för Samarbetskommittén för socionomutbildningar i Sverige.
Bedömargruppens bestämda uppfattning är också, att man från de
utbildningsansvarigas sida reagerat ansvarsfullt och kreativt i förhållande
till den tidigare utvärderingens kritiska synpunkter. Man delar inte den
tidigare utvärderingens kritik på alla punkter, men man har tagit fasta
på det väsentliga i denna kritik och sökt fi nna vägar att verkligen ändra
situationen till det bättre i stället för att nöja sig med mer eller mindre
kosmetiska lösningar. I de följande avsnitten i detta kapitel kommer vi att
mer precist redovisa hur man från socionomutbildningarnas sida förhållit
sig till den kritik som Högskoleverket framförde i den tidigare utvärderingen.
Socionomprogrammens resurser
Den förra utvärderingen mötte en massiv kritik från socionomprogrammens
sida beträffande de otillräckliga resurserna. Det man då kritiserade
var dels nivån på ersättningen för studieprestationer, ”studentpengen”,
dels klassifi kationen av utbildningen i 80 procent samhällsvetenskapliga
och 20 procent vårdvetenskapliga ämnesområden. Vid den tidigare utvärderingen
kunde man samtidigt konstatera, att problemet hade något olika
42