Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

miska orientering inte verkar ha behövt gå ut över praktikorienteringen.
Icke desto mindre fi nns här ett spänningsförhållande och det är en utmaning
för ämnet att utveckla sin forskning så att denna motsättning
överbryggas.
En tydligare fokusering och profi lering som tidigare nämnts skulle
kunna tjäna detta syfte, men det handlar sannolikt inte enbart om vad
man forskar om utan också hur man gör det och hur man förmedlar sina
resultat. Det är enligt vår mening en felsyn att man inte skall kunna formulera
teorier och lösningar på forskningsproblem som samtidigt erhåller
akademisk och praktisk acceptans. Utifrån Brantes intervjustudie med
professorerna i ämnet framgår att det också är deras uppfattning. Det är
viktigt att denna fråga diskuteras och görs till en viktig utvecklingsfråga
inom ämnet. Vårt förslag här är att man varken bör fastna i en utveckling
av teorilösa effektmätningstekniker eller empiriskt obestämbara
tolkningar av hur verkligheten skall förstås. En teoriutveckling där kausalförhållanden
och interventioner särskilt specifi ceras bör eftersträvas.
Metodkompetensen för att studera den empiriska korrespondensen mellan
generaliserbara utsagor och observationer bör utvecklas. Slagsidan åt
kvalitativa ansatser, särskilt framträdande i de ny doktorernas arbeten,
tyder på en ensidighet i forskningsansats.
Kreativa forskningsmiljöer är mycket viktiga för forskningens utveckling.
Det är då viktigt att seminariekulturen och den specifi ka
forskningskulturen får tillräckligt utrymme. Den starka dominans som
grundutbildningen har vid samtliga institutioner och de omedelbara krav
den ställer riskerar att delvis stå i vägen för en utveckling av institutionernas
forskning och forskningsmiljöer. Vårt övergripande intryck är dock
att institutionerna nu tycks vara inne i en positiv utvecklingsfas och det
är vår förhoppning att denna utvärdering kan komma till användning i
det fortsatta arbetet.
400