Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

etydelsen praktiken och det praktiska sociala arbetet som något skilt
från ”teorin” i betydelsen utbildningen i övrigt. Det verkar som om det
praktiska arbetet, i studenternas ögon, i stor utsträckning ”validerar” de
teoretiska studiernas relevans.
Generellt sett har teorianknytningen av praktiken förbättrats medan
det omvända, praktikanknytning av teorikurserna, inte sker i någon
större utsträckning. Praktiken ligger i vissa fall så sent i utbildningen att
den endast kan kopplas till C-kurserna. Även där så inte är fallet verkar
kopplingen mellan praktiken och andra kurser vara svag. Ett annat problem
i sammanhanget är att tillgången på praktikplatser är dålig och att
praktikplatserna har ojämn kvalitet på de fl esta utbildningsorter. Institutionerna
lägger ner stora resurser på att rekrytera praktikplatser vilket
är något förvånande med tanke på de prognostiserade problemen med
kompetensförsörjning inom de sociala verksamheterna. Flera av institutionerna
försöker lösa detta genom ambitiösa samarbetsprojekt med kommuner
och landsting.
Det verkar däremot inte förekomma några diskussioner om att utveckla
alternativ till den gängse praktikmodellen. Praktiken organiseras vanligtvis
i en sammanhängande period om 15–20 veckor. Problemet med denna
modell är att praktiken tenderar att legitimera frånvaron av praktiska inslag
i övriga utbildningsmoment. Därigenom riskerar motsättningen mellan
teori och praktik i utbildningarna att bibehållas. En möjlighet vore att
i stället för den traditionella praktiken utveckla utbildningsprogram där
samtliga kurser på olika sätt är praxisanknutna. Möjligen skulle detta på
ett bättre sätt lösa både frågan om kopplingen mellan teori och praktik
och frågan om praktikplatsförsörjning.
Vi ser Socialstyrelsens initiativ att, inom ramen för utvecklingsprogrammet
Nationellt stöd för kunskapsutveckling inom socialtjänsten, stödja
försöksverksamheter för koppling mellan praxis, utbildning och forskning
som mycket lovvärt. Det fi nns anledning att knyta stora förhoppningar
till de så kallade fullskaleförsök som inom ramen för detta program startat
vid lärosätena i Stockholm, Lund, Umeå, Växjö och Jönköping.
I förra utvärderingen påtalades att de utbildningsmoment som syftar
till personlig utveckling och utveckling av empatisk förmåga samt moment
som innehåller samtalsmetodik var underdimensionerade i de fl esta
socionomutbildningar. Detta förhållande har, enligt vår bedömning, inte
väsentligen förändrats vilket också påtalades av studenterna i samband
med platsbesöken. Detta är ett problem som accentueras av att fl era av
utbildningarna explicit skrivit in personlig utveckling och utveckling av
387