Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

fördelarna hör den plattare organisationen och de korta beslutsvägarna
samt det större möjligheterna till utveckling av en ideologisk plattform.
Till nackdelarna hör bland annat att verksamhetens ekonomiska förutsättningar
styrs av stiftelsekapitalets storlek, vilket kan variera över tid.
Vi saknar underlag för att bedöma socionomprogrammets ekonomiska
situation och dess konsekvenser för programmets genomförande och utvecklingsmöjligheter.
Institutionen har, i likhet med andra institutioner för socialt arbete,
expanderat kraftigt. Utbildningsvolymen har nästan fördubblats sedan
den förra granskningen. Prefekten anser att fördelen med expansionen är
att den möjliggör anställning av fl er lärare. Andelen disputerade lärare
ökar samtidigt som det fi nns möjlighet att anställa lärare med olika vetenskaplig
och pedagogisk kompetens. Den oro vi känner för effekterna av
den stora ökningen av antalet utbildningsplatser i landet är något mindre
uttalad i fallet Ersta Sköndal. Expansionen är, om än stor procentuellt
sett, inte större än att man har kunnat behålla de ”smådriftsfördelar” som
fi nns. Grundutbildning och forskning är i bra balans och förutsätts även
vara det i en nära framtid. Vi instämmer också i att expansionen varit positiv
i så motto att den möjliggjort en nödvändig nyrekrytering av lärare.
Trots detta vill vi ändå, mot bakgrund av den utbildningsexpansion som
skett inom ämnet, varna för en ytterligare ökning av antalet utbildningsplatser.
Institutionen för socialt arbete anordnar både en socionomutbildning
med inriktning mot diakoni och en med inriktning mot äldreomsorg,
båda omfattande 160 poäng. Den senare är ett samarbete med sjuksköterskeutbildningen.
Detta samarbete ser vi som ett mycket lovvärt
och spännande initiativ som både svarar mot ett stort kompetensbehov
på arbetsmarknaden och som dessutom vågat sig på den komplicerade
proceduren att förena olika vetenskapliga och professionella områden i
samma utbildning. Samarbetet har naturligtvis inte varit konfl iktfritt. De
skillnader i kunskapssyn, utbildningsprocesser och administrativa rutiner
som representeras av de två inblandade institutionerna låter sig inte överbryggas
på ett enkelt sätt. Mycket av institutionens kraft och energi har
lagts på utvecklingsarbetet kring den samordnade utbildningen. Enligt
uppgifter från såväl ledning, lärare och studenter har detta arbete burit
frukt. Utbildningen verkar, enligt vår bedömning, fungera mycket bra.
Vi har emellertid ett frågetecken när det gäller förhållandet mellan
den samordnade utbildningen och inriktningen mot diakoni som rör
utbildningarnas organisering. De båda utbildningarna har en förhål-
374