Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas
Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas
För det första har den könsmässiga snedfördelningen uppmärksammats på fl era orter, men man konstaterar att det inte är så lätt att ändra på den då sökbilden ser ut som den gör. På Ersta Sköndal antas till exempel 10 studenter genom personliga intervjuer på en av inriktningarna. Då har man under i övrigt lika rangordning kunnat prioritera underrepresenterat kön. Vid Malmö högskola ges manliga sökande förtur på 10 procent av platserna till en av inriktningarna. Men något större genomslag på den totala könsfördelningen har inte dessa åtgärder fått. Vid några institutioner har särskilt intresse ägnats åt de underrepresenterade männen vars studiesituation uppmärksammats på olika sätt i undersökningar eller, som i Göteborg, genom att en mansgrupp startats. Emellertid har det inte kommit till bedömargruppens kännedom att männen skulle vara missgynnade på något sätt genom sin kraftiga underrepresentation. Men att så få män lockas till socionomutbildningarna får naturligtvis fortfarande betraktas som ett problem. Männen svarar för 10 procent av förstahandsansökningarna men utgör 14 procent av de antagna. Det är således sökbilden som orsakar den könsmässiga snedfördelningen, inte att kvinnor genom t.ex. höga gymnasiebetyg konkurrerar ut männen. För det andra innebär det faktum att många studenter är äldre med familj och/eller visst arbete vid sidan om studierna att deras studietid konkurrerar med annan tid. Detta tycks vara ett genomgående mönster vid samtliga orter, vilket ställer krav på lärarna att ibland anpassa undervisningen till studenternas krav men framför allt på att undervisningen skall vara planerad lång tid i förväg. Utrymmet för fl exibilitet minskar. På några orter har lärarna sett detta som ett problem medan man på andra sagt att det är studenternas sak att anpassa sig till undervisningen. Bedömargruppen ser det som mycket viktigt att studierna reellt skall vara heltidsstudier och att det är studenterna som skall anpassa sina övriga aktiviteter till detta förhållande. Det är viktigt att de som har det pedagogiska ansvaret bevakar denna fråga och ger lärarna det stöd de eventuellt behöver för att upprätthålla denna norm. Bland socionomutbildningarna är det framför allt två huvudinriktningar som bör särskiljas. Det är de allmänna socionomutbildningarna samt de med social omsorgsinriktning (äldre och funktionshindrade respektive socialpedagogik). De senare låg tidigare under vårdhögskolorna men kom i slutet av 1990-talet att integreras med socionomutbildningarna inom universitet och högskolor för att där ges en bättre forskningsanknytning. Detta kom att innebära en utbildningsmässig volymökning (och även vissa integrationsproblem vilket skall beröras senare) på många 34
institutioner, men hade knappast någon större betydelse för det totala antalet nybörjarplatser för socionomutbildningarna i landet. Effekten har däremot blivit att de sociala omsorgsutbildningarna kommit att trängas tillbaka något av socionomutbildningarna, totalt sett. De sociala omsorgsprogrammen, som de redovisas i Högskoleverkets databas för nationell uppföljning, NU-databasen, har minskat från 824 nybörjarplatser 1999 till 673 nybörjarplatser år 2001. Senare års utbyggnad av socionomutbildningarna ligger huvudsakligen på de allmänna inriktningarna. Rekryteringsbilden för inriktningen mot äldre och funktionshindrade är också sämre än till socionomprogrammets allmänna och socialpedagogiska inriktningar. Denna utveckling är inte självklart i linje med vad som kommer att efterfrågas på arbetsmarknaden. Det är ingen tvekan om att efterfrågan och behovet av socionomutbildningar ökat under senare tid men utbildningssystemet har också byggts ut i stor omfattning. Diagram 1 visar utvecklingen av nybörjarplatser för socionomutbildningar i landet som helhet. Där framgår att ökningen varit kraftig, närmare bestämt 34 procent från 1995 till 2001, och antalet nybörjarplatser närmar sig nu 2 500. Detta föranleder vissa refl exioner från bedömargruppens sida. Prognoser om utbildningsvolymen i förhållande till efterfrågan på arbetsmarknaden är svåra att göra bland annat därför att det inte enbart bestäms av demografi ska faktorer och att socionomutbildningar även kvalifi cerar för många arbeten utanför det sociala arbetet i snäv mening. Bedömargruppen har inte förutsättningar att göra preciserade skattningar om detta, men redan de ovan presenterade siffrorna tyder på att man bör allvarligt överväga om inte den samlade utbildningsvolymen redan är på väg att överskrida den nivå den borde ha utifrån arbetsmarknadens långsiktiga behov 8 . Även om arbetsmarkanden för socionomer kommer att växa så är det osannolikt att det sker i samma takt som utbildningen expanderat och kommer att expandera ifall alla planerade utökningar 8. Med 2500 nybörjarplatser i ett fortvarighetstillstånd och en arbetsmarknad på ca 25000 så skulle det vara en balanserad situation, förutsatt att den genomsnittliga vistelsetiden i yrket var 10 år vilket trots den höga genomsnittsåldern på studenterna ändå får anses orealistiskt lågt. 35
- Page 1: Socialt arbete En nationell genomly
- Page 4 and 5: Högskoleverket Birger Jarlsgatan 4
- Page 6 and 7: En jämförande bedömning av forsk
- Page 9 and 10: Förord Det är ett unikt tillfäll
- Page 11 and 12: Forskningsrådets sammanfattning De
- Page 13 and 14: lägre siffra för Umeå. Omkring 3
- Page 15: Deras studie är därför betydelse
- Page 18 and 19: som drivs av Samarbetskommittén f
- Page 20 and 21: Få studenter avlägger magisterexa
- Page 22 and 23: forskning. Det måste således fi n
- Page 24 and 25: Det var således många förväntni
- Page 26 and 27: påtalades framför allt brister n
- Page 28 and 29: Högskoleverket bestämdes att dera
- Page 31 and 32: Verksamhetsinriktningar och arbetsf
- Page 33: arbetssituation, säkert betydligt
- Page 38 and 39: verkställs 9 . Den fortsatta volym
- Page 40 and 41: sociala omsorgsutbildningarna förd
- Page 42 and 43: på studenterna varierar rätt lite
- Page 44 and 45: skillnader mellan de olika programm
- Page 46 and 47: åtminstone ett av programmen fått
- Page 48 and 49: inriktningarna leder även till att
- Page 50 and 51: as enskilt men att detta innebär e
- Page 52 and 53: cynism i förhållande till deras s
- Page 54 and 55: lektorernas del uppstår i många f
- Page 56 and 57: kravet på programmets generalistpr
- Page 58 and 59: Flera av utbildningsenheterna har f
- Page 60 and 61: etiska och de praktiska utbildnings
- Page 62 and 63: det är forskarens uppgift att ”s
- Page 64 and 65: som har ett stort utbildningsuppdra
- Page 67 and 68: FORSKARUTBILDNINGEN Forskarutbildni
- Page 69 and 70: inom ramen för existerande fakulte
- Page 71 and 72: Diagram 7. Andelen nyantagna kvinnl
- Page 73 and 74: Forskarutbildningens uppläggning
- Page 75: hälsovården och 3 på den privata
- Page 78 and 79: ämnets tid är för begränsad, oc
- Page 80 and 81: Förändringsrastret Smelser (1968:
- Page 82 and 83: Vetenskapsrastret: vad är ”socia
- Page 84 and 85: Ropet på forskning är inte nytt S
institutioner, men hade knappast någon större betydelse för det totala<br />
antalet nybörjarplatser för socionomutbildningarna i landet. Effekten<br />
har däremot blivit att de sociala omsorgsutbildningarna kommit att<br />
trängas tillbaka något <strong>av</strong> socionomutbildningarna, totalt sett. De sociala<br />
omsorgsprogrammen, som de redovisas i Högskoleverkets databas för <strong>nationell</strong><br />
uppföljning, NU-databasen, har minskat från 824 nybörjarplatser<br />
1999 till 673 nybörjarplatser år 2001. Senare års utbyggnad <strong>av</strong> socionomutbildningarna<br />
ligger huvudsakligen på de allmänna inriktningarna.<br />
Rekryteringsbilden för inriktningen mot äldre och funktionshindrade är<br />
också sämre än till socionomprogrammets allmänna och socialpedagogiska<br />
inriktningar. Denna utveckling är inte självklart i linje med vad som<br />
kommer att efterfrågas på arbetsmarknaden.<br />
Det är ingen tvekan om att efterfrågan och behovet <strong>av</strong> socionomutbildningar<br />
ökat under senare tid men utbildningssystemet har också byggts<br />
ut i stor omfattning. Diagram 1 visar utvecklingen <strong>av</strong> nybörjarplatser för<br />
socionomutbildningar i landet som helhet. Där framgår att ökningen<br />
varit kraftig, närmare bestämt 34 procent från 1995 till 2001, och antalet<br />
nybörjarplatser närmar sig nu 2 500. Detta föranleder vissa refl exioner<br />
från bedömargruppens sida.<br />
Prognoser om utbildningsvolymen i förhållande till efterfrågan på arbetsmarknaden<br />
är svåra att göra bland annat därför att det inte enbart<br />
bestäms <strong>av</strong> demografi ska faktorer och att socionomutbildningar även<br />
kvalifi cerar för många <strong>arbete</strong>n utanför det sociala <strong>arbete</strong>t i snäv mening.<br />
Bedömargruppen har inte förutsättningar att göra preciserade skattningar<br />
om detta, men redan de ovan presenterade siffrorna tyder på att man bör<br />
allvarligt överväga om inte den samlade utbildningsvolymen redan är<br />
på väg att överskrida den nivå den borde ha utifrån arbetsmarknadens<br />
långsiktiga behov 8 . Även om arbetsmarkanden för socionomer kommer<br />
att växa så är det osannolikt att det sker i samma takt som utbildningen<br />
expanderat och kommer att expandera ifall alla planerade utökningar<br />
8. Med 2500 nybörjarplatser i ett fortvarighetstillstånd och en arbetsmarknad på<br />
ca 25000 så skulle det vara en balanserad situation, förutsatt att den genomsnittliga<br />
vistelsetiden i yrket var 10 år vilket trots den höga genomsnittsåldern<br />
på studenterna ändå får anses orealistiskt lågt.<br />
35
Change language