Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

16.09.2013 Views

Omfattningen av andelen kurslitteratur författade på andra språk än svenska är tämligen blygsam. Det fi nns också en oenighet i lärargruppen om värdet av en utökning. Vissa anser att studenterna har bristande kunskaper i engelska. Studenterna påstås även ha brister i hanteringen av det svenska språket. Dessa brister gör att de har svårt att producera skriftligt material av acceptabel kvalitet. Om detta är ett omfattande problem rekommenderar vi institutionen att utveckla stödinsatser för studenter med språkproblem. Avhjälps inte problemet riskerar det att inverka menligt på studenternas kunskapsbildning och på utbildningens kravnivå. En fråga som aktualiserats både i samband med den föregående och nuvarande granskningen är just problemet med socionomutbildningarnas, generellt sett, låga kravnivå. I Örebro har man, till skillnad från ett fl ertal andra socionomutbildningar, följt granskningsgruppens rekommendationer och infört en tregradig betygsskala. Det fi nns en viss oenighet bland lärarna när det gäller värdet av denna förändring, däremot fi nns det en överensstämmelse i uppfattningen att en tregradig betygsskala tvingar fram en utveckling av nya examinationsmodeller. Notabelt är att ingen av studenterna explicit klagade på utbildningens kravnivå. Detta är naturligtvis ett positivt tecken. Men det bör, enligt vår mening, inte förleda lärarna till att minska sina ansträngningar att även framdeles uppmärksamma frågan. De knappa ekonomiska resurserna framhålls av socionomprogrammets företrädare som ett allvarligt problem. Vi vill inte förringa resursproblemet men anser samtidigt att detta är ett förhållande som kännetecknar samtliga socionomutbildningar, om än i varierande omfattning. Behovet av en omklassifi cering av programmets medelstilldelning påpekades vid förra utvärderingen. Detta behov kvarstår och bör enligt vår bedömning vara möjlig att genomföra. Det är samtidigt viktigt att lärarna vid socionomprogrammet i Örebro inte i för stor utsträckning upprätthåller föreställningen att de inte har resurser att ”… göra det nya, tänka nytt”. Med tanke på det hittills genomförda förändringsarbetet fi nns det uppenbarligen möjligheter att både tänka och handla på ett annorlunda sätt, redan inom befi ntliga ramar. Vi anser att de samlade insatserna för att utveckla socionomprogrammets kvalitet är vällovliga och att de fl esta av de brister som påtalades i den förra utvärderingen är avhjälpta eller åtminstone mildrade. Visserligen behöver ytterligare ansträngningar göras när det gäller det pedagogiska utvecklingsarbetet. Men även här har man kommit en god bit på väg. Det allvarligaste av de kvarstående problemen rör programmets organi- 340

sering och autonomi. Vi rekommenderar en organisationsmodell som åtminstone garanterar socionomprogrammet en egen budget. Forskarutbildning En professur i socialt arbete inrättades 1998. Örebro högskola erhöll universitetsstatus 1999 och i samband härmed etablerades socialt arbete som ett forskarutbildningsämne. Förutom professorn fi nns inom ämnet 9 disputerade lärare och en externfi nansierad anställning som forskarassistent. Ytterligare tre lärare har beviljats 50 procent forskning (två inom ramen för en satsning på 55+) inför år 2003. Forskningen i socialt arbete har en utpräglat tvärvetenskaplig profi l. Volymen är ännu blygsam. Skälen till detta är dels den korta tid socialt arbete varit ett forskningsämne vid lärosätet, dels de disputerade lärarnas små möjligheter till forskningsverksamhet och slutligen de knappa fakultetsanslagen. Seminarieverksamheten är under uppbyggnad. Tre typer av seminarier anordnas: Högre seminarier för forskare och doktorander, de olika forskargruppernas seminarier samt tematiska seminarier med doktorander, seniora forskare och externa gäster. Hittills har åtta doktorander antagits. Av dessa har tre varit externfi nansierade. Endast en har disputerat. För närvarande har forskarutbildningen sex aktiva doktorander. Forskarstudierna innehåller en kursdel omfattande 60 poäng och en avhandlingsdel om 100 poäng. Forskningsmetodiska kurser omfattande 20 poäng (varav minst 10 poäng kvantitativ och 5 poäng kvalitativ metod) är obligatoriska. För att underlätta kopplingen mellan kurserna och avhandlingsarbetet anordnas individuella läskurser. Monografi er är den vanligaste avhandlingsformen. Doktoranderna uppmuntras emellertid att skriva sammanläggningsavhandlingar. Doktorandkurser anordnas i samarbete med andra institutioner. Eftersom professorn är den ende handledningskompetenta läraren i ämnet så vilar handledningsansvaret tungt på honom. Behovet av handledning uppfylls genom en kombination av huvud- och bihandledare. De senare rekryteras till cirka 50 procent från andra institutioner/ämnen. Om forskarutbildningen skall kunna expandera måste antalet handledare utökas väsentligt. De doktorander vi träffade anser att forskarutbildningen över lag fungerar bra och anser sig mer identifi erade med ämnet än med institutionen. I sin utbildning är de inte kopplade till något av forskningsprojekten. 341

Omfattningen <strong>av</strong> andelen kurslitteratur författade på andra språk än<br />

svenska är tämligen blygsam. Det fi nns också en oenighet i lärargruppen<br />

om värdet <strong>av</strong> en utökning. Vissa anser att studenterna har bristande kunskaper<br />

i engelska. Studenterna påstås även ha brister i hanteringen <strong>av</strong> det<br />

svenska språket. Dessa brister gör att de har svårt att producera skriftligt<br />

material <strong>av</strong> acceptabel kvalitet. Om detta är ett omfattande problem rekommenderar<br />

vi institutionen att utveckla stödinsatser för studenter med<br />

språkproblem. Avhjälps inte problemet riskerar det att inverka menligt på<br />

studenternas kunskapsbildning och på utbildningens kr<strong>av</strong>nivå.<br />

<strong>En</strong> fråga som aktualiserats både i samband med den föregående och nuvarande<br />

granskningen är just problemet med socionomutbildningarnas,<br />

generellt sett, låga kr<strong>av</strong>nivå. I Örebro har man, till skillnad från ett fl ertal<br />

andra socionomutbildningar, följt granskningsgruppens rekommendationer<br />

och infört en tregradig betygsskala. Det fi nns en viss oenighet bland<br />

lärarna när det gäller värdet <strong>av</strong> denna förändring, däremot fi nns det en<br />

överensstämmelse i uppfattningen att en tregradig betygsskala tvingar<br />

fram en utveckling <strong>av</strong> nya examinationsmodeller. Notabelt är att ingen<br />

<strong>av</strong> studenterna explicit klagade på utbildningens kr<strong>av</strong>nivå. Detta är naturligtvis<br />

ett positivt tecken. Men det bör, enligt vår mening, inte förleda<br />

lärarna till att minska sina ansträngningar att även framdeles uppmärksamma<br />

frågan.<br />

De knappa ekonomiska resurserna framhålls <strong>av</strong> socionomprogrammets<br />

företrädare som ett allvarligt problem. Vi vill inte förringa resursproblemet<br />

men anser samtidigt att detta är ett förhållande som kännetecknar<br />

samtliga socionomutbildningar, om än i varierande omfattning. Behovet<br />

<strong>av</strong> en omklassifi cering <strong>av</strong> programmets medelstilldelning påpekades vid<br />

förra utvärderingen. Detta behov kvarstår och bör enligt vår bedömning<br />

vara möjlig att genomföra. Det är samtidigt viktigt att lärarna vid socionomprogrammet<br />

i Örebro inte i för stor utsträckning upprätthåller föreställningen<br />

att de inte har resurser att ”… göra det nya, tänka nytt”. Med<br />

tanke på det hittills genomförda förändrings<strong>arbete</strong>t fi nns det uppenbarligen<br />

möjligheter att både tänka och handla på ett annorlunda sätt, redan<br />

inom befi ntliga ramar.<br />

Vi anser att de samlade insatserna för att utveckla socionomprogrammets<br />

kvalitet är vällovliga och att de fl esta <strong>av</strong> de brister som påtalades i den<br />

förra utvärderingen är <strong>av</strong>hjälpta eller åtminstone mildrade. Visserligen<br />

behöver ytterligare ansträngningar göras när det gäller det pedagogiska<br />

utvecklings<strong>arbete</strong>t. Men även här har man kommit en god bit på väg.<br />

Det allvarligaste <strong>av</strong> de kvarstående problemen rör programmets organi-<br />

340

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!