Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

Socionomprogrammet
Institutionen för socialt arbete inledde år 1999 utvecklingen av en ny
utbildningsplan för socionomexamen. I den nya socionomutbildningen
integrerades det program som institutionen tidigare givit för social omsorg
och socialpedagogik. Den första antagningen till det nya socionomprogrammet
gjordes våren 2002.
Institutionens ledning, lärare och studenter har systematiskt och
metodiskt utvecklat det nya programmet i samråd med företrädare för
verksamhetsfältet. Samordningen mellan utbildningsprogrammen för
socialt arbete och social omsorg har varit en komplicerad process. Den
har inneburit såväl besvärliga kunskapsteoretiska och pedagogiska som
administrativa överväganden. Vid den tidigare utvärderingen var institutionen
helt inbegripen i detta arbete. Man arbetade med olika modeller
för samordningen och man hade olika strategier för att integrera de olika
utbildningstraditionerna från socialt arbete respektive social omsorg och
socialpedagogik. Institutionen för socialt arbete i Göteborg tillhörde de
institutioner där utredningsarbetet gått i stå. Detta var en viktig förklaring
till den uppgivenhet bland lärarna som bedömargruppen då kunde konstatera.
Det utvecklingsarbete som därefter genomförts är imponerande
inte minst med hänsyn till att det har bedrivits med i princip oförändrade
resurser samtidigt som institutionen har ett brett utbildningsuppdrag med
stor volym inom grundutbildningen.
Vi ser idag inte något av det missmod och den förstämning som noterades
i samband med den föregående utvärderingen. Uppenbarligen har
denna utvärdering både stimulerat och påskyndat förnyelsearbetet. Som
svar på den kritik som då riktades mot grundutbildningen genomförs nu
ett fl ertal såväl organisatoriska, innehållsliga som pedagogiska förändringar.
Exempelvis nämns försök med integrerad praktik i form av ”multiuniversitet”,
nya kurser med dubblerat kursansvar, graderad betygsskala,
tydligare examinationer, varierade undervisningsformer och handledning,
bland annat språk- och uppsatshandledning, och en ”mansgrupp”
i syfte att medvetandegöra de manliga medarbetarna om sin genusroll i
det sociala arbetet.
Integrationen mellan de båda programmen har i Göteborg nu nått
det stadium där man kan inräkna vinster i form av en breddad pedagogisk
kompetens och vidgade perspektiv i utbildningen. En kvardröjande
svårighet är att man fortfarande befi nner sig i skarven mellan det gamla
och det nya utbildningsprogrammet och de problem detta kan innebära.
308