Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

Forskarutbildning
Socialhögskolan i Lund är en av Sveriges äldsta institutioner för utbildning
i socialt arbete. Den blev en integrerad del av Lunds universitet 1977,
och särskilt dess förste professor har spelat en aktiv roll i utvecklingen av
såväl forskning som forskarutbildning, inte bara i Lund utan i hela landet.
Forskarutbildningen har intagit en mycket central plats i institutionens
utveckling och den har åtnjutit stort engagemang från övriga professorer
och seniora forskare.
Man ser det som viktigt att ge doktoranderna stor frihet att utveckla
sina egna forskningsprojekt och välja kurser. Intervjuer med doktorander
bekräftade bilden av stor frihet att själv bestämma sin forskningsinriktning,
något som de i allmänhet såg positivt på men samtidigt framhöll
man att detta inneburit att man ”fl yter omkring rätt länge” innan man
kommer igång med avhandlingsarbetet. Den här sortens fl exibla forskarutbildning
brukar ofta associeras till mer utdragna doktorandstudier än
vad som gäller för mer standardiserade och fokuserade program. Men
detta stöds inte av de resultat som lundainstitutionen kan uppvisa. Med
viss reservation för brister i statistiken så verkar avbrotten vara färre i Lund
än vid andra orter och examinationsgraden högre. Forskarutbildningen i
Lund framstår som framgångsrik.
Till forskarutbildningen antas ett tiotal doktorander var fjärde termin.
Flera doktorander kan på så sätt samlas kring samma program. Denna
modell har klara pedagogiska fördelar, vilket också framhölls av doktoranderna
själva. Antagningen sker i öppen konkurrens efter meritbedömning
av antagningskommitté. Ingen hänsyn tas till fi nansieringsförutsättningar
eller intresseinriktning. Från institutionens sida värnar man denna
modell, men med kravet på full lönefi nansiering av doktorander och den
låga ”självfi nansieringsgraden” i forskarutbildningen i Lund, liksom vid
andra forskarutbildningsinstitutioner, så borde det av fi nansieringsskäl
bli nödvändigt att antingen leda doktoranderna in i institutionens externfi
nansierade forskningsområden eller på annat sätt försöka fi nna fi -
nansiering till alla doktorander. Från institutionens sida tycktes man inte
ha upplevt detta som något större problem, men doktoranderna såg risker
med inskränkningar i det fria valet av inriktning. Utan tvekan fi nns här
en motsättning mellan institutionens forskarutbildningsmodell och förutsättningar
och krav på fi nansiering. Andra institutioner har inför detta
problem börjat planera för en starkare profi lering och koppling av forskarutbildningen
till institutionens forskningsområden.
303