Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

är gruppens bedömning att institutionen även fortsättningsvis behöver
analysera och bearbeta denna fråga.
Det fi nns en vital diskussion om den professionella inskolningen i yrket
och integrationen mellan teori och praktik är en fråga som diskuteras
av ledningen, lärarna och studenterna. Engagemanget att etablera ett
”socialtjänstuniversitet” är framsprunget ur dessa diskussioner. Problematiseringen
av integrationen mellan de teoretiska och tillämpade utbildningsmomenten
har samtidigt skärpt medvetenheten om svagheter i
systemet. Studenterna pekar exempelvis på att de sällan får impulser från
lärarna att koppla de teoretiska kunskaperna till frågeställningar som de
kommer att möta under praktikutbildningen – trots att praktiken är ett
utmärkt tillfälle att systematiskt insamla material för uppsatsen förutsatt
att metodkunskaperna fi nns. Lärarna å sin sida menar att det saknas resurser
och möjligheter för dem att medverka i praktikutbildningen och att
därmed utveckla sin professionsspecifi ka kompetens.
Bedömargruppen anser att den goda problemmedvetenheten från ”alla
parter” vid socionomprogrammet i Lund är en bra förutsättning inför
den period av förnyelse av utbildningen som förestår. Bedömargruppen
noterar också att institutionen i Lund varit och är en av de drivande när
det gäller det pedagogiska utvecklingsarbetet inom Samarbetskommittén
för socionomutbildningar i Sverige.
Det fi nns ett starkt tryck på de lärare som saknar vetenskaplig meritering
att fördjupa sin teoretiska kompetens. Bedömargruppen uppfattar
självklart detta som en positiv omständighet. Samtidigt fi nns det också
klara markerade gränser mellan forskare och lärare. Eventuellt är detta
en avspegling av att såväl forskningsavdelningen som grundutbildningen
haft starka ledningar. Man har byggt starka enheter men också distinkta
gränser mellan verksamheterna och mellan lärar- och forskarroll. Samtidigt
är hela institutionsmiljön genomsyrad av den akademiska traditionen
och man erfar på detta sätt att medarbetarna trots den beskrivna åtskillnaden
ändå tillhör samma intellektuella kultur.
Detsamma gäller studenternas kontakter med de etablerade forskarna.
Dessa möten är inte frekventa i lärosalen men den ”täta miljön” gör att
man ändå upplever en sorts närhet. Det fi nns inga direkta incitament
från forskningsenhetens sida när det gäller att etablera kontakt med
studenterna under grundutbildningen. Man räknar med att engagerade
studenter med fallenhet för forskning ändå kommer att fi nna vägarna in
i forskarutbildningen.
302