Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

16.09.2013 Views

en öppen inställning till metodfrågan i våra möten med studenter och doktorander. Samtidigt bör det nämnas att vissa åtgärder vidtagits för att stärka metodkompetensen vid institutionerna. Exempelvis har kurser i kvantitativ metod införts eller utökats och, som ett svar på den kritik mot bristande metodkunskaper som riktades mot ämnet i socialstyrelsens utvärdering, har en doktorandkurs i utvärderingsforskning utvecklats. Detta görs med pengar från Socialstyrelsen och drivs som samarbetsprojekt mellan Göteborg och Örebro under ledning av personer med mycket goda metodkunskaper. Den utveckling i denna riktning som försiktigtvis inletts bör givetvis uppmuntras och understödjas. Metodkompetensen i ämnet behöver breddas men problemet får heller inte överdrivas. I forskarutbildningen förekommer kurser i kvantitativ metod såväl som kvalitativ. Även om kvalitativa metodansatser dominerar så är det ändå rätt vanligt att kvantitativa analyser förekommer i de seniora forskarnas arbeten, men de är sällsynt förekommande i magisterarbeten och avhandlingar (Se Dellgran & Höjers kapitel). Den metodpluralism som så tydligt demonstrerades vid vår institutionsbesök, och även i Brantes intervjuer, tycks inte motsvaras av samma pluralism i studenters och doktoranders forskning. Emellertid är det möjligt att frågan om kvantitativ eller kvalitativ forskningsmetod ofta får en alltför central roll i diskussioner om forskningsidealen. Återigen kan vi knyta an till förväntningarna om nyttan för det sociala arbetets praktik som ställs på forskningen i socialt arbete. Det är dels en fråga om att producera relevant kunskap som förbättrar möjligheterna att utforma åtgärder, men också kunskap som säger något om vad åtgärder leder till. Detta bygger på en kunskapssyn vars mål är att fi nna förklaringar till sociala fenomen där de socialpolitiska aktörernas roll identifi eras. Kunskapen som produceras bör kunna generaliseras så att, givet specifi cerade betingelser, olika intressenter kan dra lärdom av den; generaliseringen bör också genom forskningen erhålla empirisk trovärdighet. Detta kan uppnås med många olika metoder, såväl kvantitativa som kvalitativa, men om inte ambitionen är att uppnå relevant generaliserbar kunskap är det svårt att se vari nyttan för det sociala arbetets praktik skulle ligga. Detta är uppenbarligen kontroversiella frågor som diskuterats inom ämnet och som på senare år fått förnyad aktualitet. Ett specialnummer av Socialvetenskaplig Tidskrift i november 2002 ägnades t.ex. åt utvärderingsforskning i socialt arbete. I ett av bidragen drar Bengt-Åke Armelius paralleller mellan dagens diskussion om detta inom ämnet socialt arbete 294

med en liknande diskussion kring effekter av psykoterapi på 1970-talet 47 . Några av de invändningar som där restes mot en utvärderingsansats av ovan nämnda slag, och som idag ger författaren en deja-vu upplevelse när han betraktar diskussionen i socialt arbete, är argument som t.ex. att relationer mellan socialarbetare och klient alltid är unika relationer varför generaliseringar inte går att dra, att det är relationer som bäst förstås med hermeneutisk eller humanvetenskaplig ansats och ej med ”positivistisk” empirisk forskning, att det gäller att förstå och inte förklara. Sedan 1970talet har även socialkonstruktivistiska och post-moderna tankegångar kommit på modet. Vi kan inte bedöma vad sådana argument har för relevans för de vetenskapsteoretiska idealen och ståndpunkterna vid landets institutioner idag. Att åsikterna i dessa frågor går isär framgår tydligt av Thomas Brantes kapitel i denna rapport. Sannolikt är kunskapssynen en nog så viktig fråga att bearbeta och ta ställning till som frågan om kvantitativa och kvalitativa data i den empiriska forskningsprocessen. Sannolikt råder också en diskrepans mellan praktikens önskemål om vad forskningen bör leverera och vad forskarna har för syn på den forskning de vill bedriva för att tillfredsställa akademiska krav. Socialt arbete befi nner sig här mer än andra ämnen i en korstryckssituation. Debatten kring evidensbaserad utvärderingsforskning är ett uttryck för detta, vilket bl.a. framgår av intervjusvaren i Brantes undersökning. Vi har tidigare avvisat argumentet att utvärderingsforskning i sig skulle vara oförenlig med akademiska krav, men om sådana skall ske i enlighet med de modeller som förknippas med evidensbasering eller inte är inte vår sak att avgöra. Däremot är det rimligt att forskning i socialt arbete ger vissa svar på frågan om vilka effekter det sociala arbetets insatser ger. Men samtidigt skall forskningen också leva upp till krav på att leverera generaliserbara och empiriskt hållbara utsagor om orsakssammanhang. Att förena en praktiskt användbar forskning med högt ställda akademiska krav är just en fråga om att fi nna sådana orsakssammanhang där intervention ingår som identifi erbar komponent. I den mån man från praktikerhåll uppfattar forskningen alltför akademisk för att vara användbar (vilket, som nämnts, framförts i tidigare utvärderingar och möjligen kan en fri tolkning av resultaten från Dellgran och Höjers studie peka i den riktningen) kan det lika gärna ha att göra med resultat 47. B.-Å. Armelius, Diskussionen om evidensbaserad socialtjänst – en deja-vu upplevelse, Socialvetenskaplig Tidskrift, Årgång 9, Nr 2–3, 2002, s. 261–265. 295

med en liknande diskussion kring effekter <strong>av</strong> psykoterapi på 1970-talet 47 .<br />

Några <strong>av</strong> de invändningar som där restes mot en utvärderingsansats <strong>av</strong><br />

ovan nämnda slag, och som idag ger författaren en deja-vu upplevelse<br />

när han betraktar diskussionen i socialt <strong>arbete</strong>, är argument som t.ex. att<br />

relationer mellan socialarbetare och klient alltid är unika relationer varför<br />

generaliseringar inte går att dra, att det är relationer som bäst förstås med<br />

hermeneutisk eller humanvetenskaplig ansats och ej med ”positivistisk”<br />

empirisk forskning, att det gäller att förstå och inte förklara. Sedan 1970talet<br />

har även socialkonstruktivistiska och post-moderna tankegångar<br />

kommit på modet.<br />

Vi kan inte bedöma vad sådana argument har för relevans för de vetenskapsteoretiska<br />

idealen och ståndpunkterna vid landets institutioner<br />

idag. Att åsikterna i dessa frågor går isär framgår tydligt <strong>av</strong> Thomas<br />

Brantes kapitel i denna rapport. Sannolikt är kunskapssynen en nog så<br />

viktig fråga att bearbeta och ta ställning till som frågan om kvantitativa<br />

och kvalitativa data i den empiriska forskningsprocessen. Sannolikt råder<br />

också en diskrepans mellan praktikens önskemål om vad forskningen bör<br />

leverera och vad forskarna har för syn på den forskning de vill bedriva<br />

för att tillfredsställa akademiska kr<strong>av</strong>. <strong>Socialt</strong> <strong>arbete</strong> befi nner sig här mer<br />

än andra ämnen i en korstryckssituation. Debatten kring evidensbaserad<br />

utvärderingsforskning är ett uttryck för detta, vilket bl.a. framgår <strong>av</strong> intervjusvaren<br />

i Brantes undersökning. Vi har tidigare <strong>av</strong>visat argumentet<br />

att utvärderingsforskning i sig skulle vara oförenlig med akademiska kr<strong>av</strong>,<br />

men om sådana skall ske i enlighet med de modeller som förknippas med<br />

evidensbasering eller inte är inte vår sak att <strong>av</strong>göra. Däremot är det rimligt<br />

att forskning i socialt <strong>arbete</strong> ger vissa svar på frågan om vilka effekter det<br />

sociala <strong>arbete</strong>ts insatser ger. Men samtidigt skall forskningen också leva<br />

upp till kr<strong>av</strong> på att leverera generaliserbara och empiriskt hållbara utsagor<br />

om orsakssammanhang. Att förena en praktiskt användbar forskning med<br />

högt ställda akademiska kr<strong>av</strong> är just en fråga om att fi nna sådana orsakssammanhang<br />

där intervention ingår som identifi erbar komponent. I den<br />

mån man från praktikerhåll uppfattar forskningen alltför akademisk för<br />

att vara användbar (vilket, som nämnts, framförts i tidigare utvärderingar<br />

och möjligen kan en fri tolkning <strong>av</strong> resultaten från Dellgran och Höjers<br />

studie peka i den riktningen) kan det lika gärna ha att göra med resultat<br />

47. B.-Å. Armelius, Diskussionen om evidensbaserad socialtjänst – en deja-vu<br />

upplevelse, Socialvetenskaplig Tidskrift, Årgång 9, Nr 2–3, 2002, s. 261–265.<br />

295

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!