Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

påtalades framför allt brister när det gäller att värdera och bedöma resultat
av socialtjänstens insatser. En viktig del i programmet för att råda bot
på detta gick ut på att ge den empiriska och verksamhetsrelaterade forskningen
en större betydelse i kunskapsuppbyggnaden inom socialtjänsten.
Utredningen gjorde en genomgång av forskningen i socialt arbete vid
universiteten, FoU-miljöerna och i särskilda forskningsinstitut och centrumbildningar.
Här är det endast universitetsforskningen som skall behandlas,
men det bör nämnas att utredningen även hade vissa synpunkter
på grundutbildningen.
I inventeringen konstaterades att i förhållande till antalet yrkesverksamma
inom verksamhetsfältet så är forskningsresurserna, indikerade
med antalet professurer och doktorander, små i jämförelse med andra
verksamhetsområden som medicin och psykologi (dock inte i jämförelse
med pedagogik). Men tillgången på personer som kan ge kvalifi cerat vetenskapigt
stöd ökar. Man konstaterar att forskning kring frågor om det
sociala arbetets resultat är svagt företrätt vid institutionerna. Ett intresse
från institutionernas sida att utöka utvärderingsforskning noterades, men
detta ingick inte i deras centrala forskningsstrategier. En sådan inriktning
antogs strida mot ämnets strävan att uppnå legitimitet inom det samhälls-
och beteendevetenskapliga forskarsamhället i stort.
Ytterligare ett hinder mot en förstärkning av utvärderingsforskning vid
institutionerna lyftes fram i utredningen. Det var den ensidiga metodrepertoaren
vilket bl.a. visat sig i uppsatser och avhandlingar. De empiriska
inslagen i dessa begränsas i huvudsak till kvalitativa metoder 4 . Man skriver
att grund- och forskarutbildningen behöver utvidga den vetenskapliga
metodrepertoaren för att underlätta uppbyggnaden av en systematisk, empiriskt
baserad kunskapsbas av mer direkt relevans för det sociala arbetets
klientarbete.
Den refererade utredningen kan ses som en avnämarreaktion från
departements- och socialstyrelsenivån. Från det hållet vill man få fram
en mer användbar forskning genom att stärka metodkompetensen och
utveckla utvärderingsforskningen. Utredningen tycks också mena att
akademiseringen av ämnet skett på bekostnad av praktikrelevansen. Man
föreslår organisatoriskt och pedagogiskt stöd för att integrera de mer fär-
4. Här bygger man i huvudsak på en avhandling av Dellgran P. & Höjer S.
(2000) Kunskapsbildning, akademisering och professionalisering i socialt
arbete, Kompendiet, Göteborg.
24