Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

Våra refl ektioner om diskursiva och retoriska inslag aktualiserar emellertid
också en mer generell fråga om hur vi bör betrakta de mångbottnade
relationerna mellan forskning och praktik. En sak är att ta hänsyn
till, eller rent av empiriskt studera, själva diskursen och retoriken och dess
infl ytande över vår förståelse av dessa relationer. En annan hur analytiskt
ändamålsenligt det är för att studera forskningsanvändning och det reella
samspelet mellan forskning och praktisk yrkesutövning. Låt oss därför
mot bakgrund av de resultat vi här har presenterat skissera några, som vi
menar, viktiga och centrala utgångspunkter för en sådan analys.
För det första menar vi att det är nödvändigt att, så långt det är görligt,
komma bortom den traditionella, slentrianmässiga distinktionen mellan
teori och praktik som i så stor utsträckning har styrt föreställningarna
om relationerna mellan forskning och praktisk yrkesutövning. Detta har
sagts förut men tål att upprepas. Ett vanligt sätt att åstadkomma detta är
att betona att också forskningen har sin speciella praktik. På motsvarande
vis har det som vi till vardags kallar för praktik sin teoretiska nivå. Varje
institutionaliserad form av yrkesutövning och professionell expertis har
sina kognitiva fi lter och teoretiska utgångspunkter. Sådana fi lter framstår
som alldeles nödvändiga för att förstå, förklara, fatta beslut och i övrigt
handla så som föreskrivs av den organisatoriska kontext inom vilken man
är verksam.
En implikation av att bortse från den här typen av aspekter är att det
på så vis skapas en hierarkisk statusordning och en problematisk föreställning
om en speciell arbetsfördelning (kunskap produceras i forskning som
sedan tillämpas i praktisk yrkesutövning). Detta skapar i sin tur schabloniserade
värderingsgrunder och bedömningar av forskningen respektive
praktikfältet. En ytterligare konsekvens är kanske att det döljer det faktum
att det handlar om två verksamheter som i och för sig har olikartade
huvuduppgifter, styrformer, villkor och lojaliteter, men som också har som
sin uppgift att samarbeta eller samverka med just varandra. Den andra utgångspunkten
blir därför att studier av forskningsanvändning, kunskapsbildning
och relationer mellan olika arenor (den akademiska forskningen,
utbildningen och praktikfältet) måste kontextualiseras, dvs. inbegripa
analyser av den specifi ka institutionella och organisatoriska kontext som
präglar villkoren för respektive verksamhet. Detta innebär empiriska undersökningar
av hur betingelserna för forskningsproduktionen ter sig i de
akademiska strukturerna. På motsvarande vis måste man studera betingelserna
för kunskapsbildning (vilket då inkluderar olika typer av kunskaper)
i alla de olika typer av organisationer som socialt arbete bedrivs
246