Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

ett som sociala problem och om syftet är att förklara dess mekanismer
med hjälp av avancerad samhällsvetenskaplig teori, så är forskning i socialt
arbete en autonom verksamhet, närmast detsamma som tillämpad
samhällsvetenskap.
Det är svårt att förstå annat än att detta idag är en mer eller mindre
latent motsättning som kommer att utvecklas och förstärkas, att man
antingen går i spagat eller också att den ena rationaliteten kommer att dominera
på bekostnad av den andra. Min prognos är, utifrån denna studies
resultat, att eftersom professorsstolar och befordringsprofessurer kommer
att besättas av personer utbildade inom det egna ämnet så kommer fokus
alltmer att ligga på metodutveckling plus problemställningen myndighet–klient,
och mindre på teoriutveckling plus forskningsområdet sociala
problem i allmänhet. Välfärdsstatens logik kommer alltså att dominera.
Hur bör man gå tillväga för att bevara teorianknytningen, den tilllämpade
samhällsvetenskapen? De försök att förena de båda professionstyperna,
dvs. det som kallas att förena teori och praktik, ibland att
forskningsbasera praktiken, handlar ofta om att t.ex. låta forskare undervisa
på grundnivån, eller dylikt. Det är förstås utmärkt, men problemet
är i grunden inte praktiskt utan teoretiskt. Vad som behövs är en teoretisk
plattform där teori och praktik kan förenas. En möjlighet till detta skulle
kunna vara att utgå från modellen ovan. Ett gemensamt kunskapsobjekt
ger möjlighet till å ena sidan noggranna mätningar av interventioner och
samband, dvs. svar på frågan ”hur”, och å den andra teoretiska fördjupningar
i syfte att förklara sambanden, dvs. svar på frågan ”varför.” Det
viktiga är därför gemensamma begrepp som kan utgöra såväl teoretiska
faktorer som empiriska variabler. Med en sådan utgångspunkt behöver det
inte nödvändigtvis råda någon större motsättning mellan evidensbaserad
metaanalys och teoretisk förklaring; båda startar från ett modellbaserat
sökande efter samband och generativa mekanismer där modellen är gemensam.
Så för att avsluta med optimistiska tongångar så tycks forskning
i socialt arbete vara i en unikt gynnsam position att lösa det eviga gap mellan
teori och empiri som plågat samhällsvetenskaperna sedan dess begynnelse.
Potentialen fi nns där; uppgiften är att integrera empiri och praktik
med modern samhälls- och beteendevetenskaplig teoribildning. Därför
bör ämnet socialt arbete sträva efter att inte endast bevara utan även fördjupa
samarbetet med närstående ämnen, främst modern sociologi.
191