Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

Det är möjligt att en väg framåt vad gäller att integrera teori med praktik,
eller den akademiska- med välfärdsstatsprofessionen, för socialt arbete
fi nns just här, dvs. i ett elaborerat kunskapsobjekt som är gemensamt för
teori- och metodutveckling, inriktat på att identifi era de mekanismer som
är avgörande för såväl uppkomsten av sociala problem som för åtgärder
ägnade att upplösa dem.
Sammanfattning
Som redan påpekats är forskning i socialt arbete idag socialt konsoliderat
genom sin goda förankring i akademin och i den offentliga sektorn.
Allmänt sett är ämnet också statt i god expansiv utveckling rent forskningsmässigt.
Professorerna i denna studie ger oftast en optimistisk bild
av ämnets framtid. Det fi nns många skillnader i åsikter mellan professorerna,
men de fl esta är helt naturliga och det vore beklämmande om
åsiktsmotsättningar inte funnits.
Två problem tror jag är värda att lyfta fram. Båda handlar om risken
för alltför mycken fragmentering av forskningen inom ämnet. Det första
problemet är helt enkelt den snabba differentieringen av forskningsfält;
allt fl er områden tas upp och allt fl er aspekter läggs på dessa, vilket minskar
möjligheten till kumulativ utveckling. Som botemedel föreslår fl era
professorer att det borde fi nnas eller skapas ett mindre antal mer bestående
teman (eller kunskapsobjekt) som forskare skulle kunna samlas kring.
Det andra problemet gäller vad jag varit inne på ett fl ertal gånger, dvs.
förhållandet mellan akademins och välfärdens skilda rationaliteter. Flera
av respondenterna vill inte se något problem här utan menar att det är viktigt
att ha med båda. För att travestera Immanuel Kant så tycks man mena
att ”teori utan praktik är tom, praktik utan teori är blind.”
Likafullt är frågan viktig inför framtiden eftersom den som vi har sett
ger en rad implikationer för vilken vikt och status som bör läggas vid
teori- respektive metodutveckling, hur ämnet skall avgränsas, vad som
är dess kärna och periferi, och så vidare. Om det är så att välfärdens rationalitet
innebär att kunskapsobjektet defi nieras snävt, som relationen
mellan myndighet och klient eller behandlare och behandlad, om syftet
med verksamheten är utvärdering av de effektivaste interventionsinstrumenten,
om metoden därför främst bör vara kvantitativ analys, så blir
forskning i socialt arbete en instrumentellt inriktad, underordnad utredningsverksamhet
av mode 2-typ. Om den klassiska akademins rationalitet
skall dominera så tycks detta innebära att kunskapsobjektet defi nieras
190