Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

16.09.2013 Views

178 ämnesområde som förbisågs av andra akademiskt etablerade discipliner. Politisk historia, med dess beskrivningar av kungar och krig och kungadömens öden skrev inte om de fattiga, Staatswissenschaft som behandlade lagar och politiska institutioner tog inte upp dem, utom som föremål för kriminallagen. Så gjorde inte heller Völkerkunde, humangeografi , eller etnologi, som handlade om avlägsna platser och primitiva folk. Ekonomisk teori, som arbetar som om människor vore rationella, fritt väljande aktörer som försöker maximera sina inkomster hade ingen plats för de … fattiga, irrationella. (Shils, Encyklopedia Britannica) Sociologin hade tidigare det objekt som delar av forskning i socialt arbete nu tagit sig an. Defi nierat på detta allmänna sätt kan forskning i socialt arbete framstå som en delmängd inom sociologin, vad som ibland kallas ”eländets sociologi.” (Det sägs ofta att vår tids sociologi är betydligt mer ”akademisk” i bemärkelsen självrefererande avseende ämnets syfte och innehåll. Jag har dock svårt att hålla med om detta. Sociologin har under hela sin existens utvecklat förklarande teorier om just fattigdom, utslagning, marginalisering. Det må vara att vi inte i lika hög grad fi nner konkreta beskrivningar inom sociologin som inom forskning i socialt arbete men däremot abstraktare analyser av de betingelser, regelbundenheter och mekanismer som orsakar och vidmakthåller ojämlikheter. Det bästa exemplet är naturligtvis Marx och hela den marxistiska traditionen, men ojämlikhetsforskning är fortfarande ett centralt ämne inom sociologin; den tidigare nämnde Charles Tilly är bara ett exempel på modern, infl ytelserik forskning härvidlag.) Det är fullt möjligt att förstå socialt arbete, både dess forskning och dess praktik, mot bakgrund av just förekomsten av ojämlikheter. Som Hans Berglind uttrycker det handlar ämnet om den alltför stora diskrepansen mellan samhällsideal och verklighet. Denna ansats kan bland annat legitimeras moraliskt, genom indignation inför orättvisor. 2. Forskning om relationen mellan myndighet och klient framstår som betydligt mer bunden till politiska konjunkturer och tycks därför medföra ett mer obeständigt kunskapsobjekt. En snäv avgränsning ger att det är styrt av offi ciella beslut angående vad som för närvarande skall betraktas som angelägna problem värda myndighetsinsatser. Denna typ av forskning är ofta av utredande och utvärderande karaktär och kan handla om att mäta effekter av interventioner, behandlingsformer och sociala åtgärder.

Å andra sidan kan området breddas väsentligt genom att avgränsas med ett begrepp som ”människobehandlande organisationer,” vilket ger ett kunskapsobjekt som också det behandlats utförligt inom sociologisk teoriutveckling; stora delar av organisationssociologin från Max Weber och framåt har teoretiserat detta fenomen. Den tradition som bygger på Emile Durkheims, Ervin Goffmans, Thomas Szaczs och efterföljares arbeten om stämpling och totala institutioner, normalitet och avvikelse, makt och disciplinering tillhandahåller också gott om förklarande teori om relationen myndighet och klient, behandlare och behandlad. 3. Topiker (topik: plats, avsnitt, tema) är historiskt framväxta samhällsförhållanden som är föremål för diskurser, problemdefi nitioner och såväl teoretiska som praktiska lösningsförsök. Som kunskapsobjekt införs således en tidsdimension, det är fråga om något som har en historia och inte ges en synkron defi nition. Jag tror också att man kan säga att en topik består av inte ett element som i den första defi nitionen 1 ovan: ”socialt problem”, manifesterat i en klient eller social grupp, och inte heller två element som i defi nition 2: relationen mellan myndighet och klient, utan tre element – även forskaren eller den vetenskapliga diskursen inkluderas i kunskapsobjektet. En sådan defi nition vilar tungt på en foucaultiansk historieuppfattning och -skrivning. Låt mig för att förklara detta göra en utvikning och säga några ord om Michel Foucaults kunskapsobjekt eller ”arkeologi”. Det består av tre storheter: objekt, teknik och diskurs, samt relationerna mellan dessa. Denna analystriangel använder Foucault för att analysera en mängd företeelser som kriminologi, medicinens födelse, vansinnets historia, med mera. Den kan tecknas på följande sätt: 179

Å andra sidan kan området breddas väsentligt genom att <strong>av</strong>gränsas<br />

med ett begrepp som ”människobehandlande organisationer,” vilket ger<br />

ett kunskapsobjekt som också det behandlats utförligt inom sociologisk<br />

teoriutveckling; stora delar <strong>av</strong> organisationssociologin från Max Weber<br />

och framåt har teoretiserat detta fenomen. Den tradition som bygger på<br />

Emile Durkheims, Ervin Goffmans, Thomas Szaczs och efterföljares <strong>arbete</strong>n<br />

om stämpling och totala institutioner, normalitet och <strong>av</strong>vikelse,<br />

makt och disciplinering tillhandahåller också gott om förklarande teori<br />

om relationen myndighet och klient, behandlare och behandlad.<br />

3. Topiker (topik: plats, <strong>av</strong>snitt, tema) är historiskt framväxta samhällsförhållanden<br />

som är föremål för diskurser, problemdefi nitioner och såväl<br />

teoretiska som praktiska lösningsförsök. Som kunskapsobjekt införs således<br />

en tidsdimension, det är fråga om något som har en historia och inte<br />

ges en synkron defi nition. Jag tror också att man kan säga att en topik<br />

består <strong>av</strong> inte ett element som i den första defi nitionen 1 ovan: ”socialt<br />

problem”, manifesterat i en klient eller social grupp, och inte heller två<br />

element som i defi nition 2: relationen mellan myndighet och klient, utan<br />

tre element – även forskaren eller den vetenskapliga diskursen inkluderas<br />

i kunskapsobjektet.<br />

<strong>En</strong> sådan defi nition vilar tungt på en foucaultiansk historieuppfattning<br />

och -skrivning. Låt mig för att förklara detta göra en utvikning och<br />

säga några ord om Michel Foucaults kunskapsobjekt eller ”arkeologi”.<br />

Det består <strong>av</strong> tre storheter: objekt, teknik och diskurs, samt relationerna<br />

mellan dessa. Denna analystriangel använder Foucault för att analysera<br />

en mängd företeelser som kriminologi, medicinens födelse, vansinnets<br />

historia, med mera. Den kan tecknas på följande sätt:<br />

179

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!